1,7 miljoner på cirka 51 år.
Över 90 döda foster varje dag.
En i varje längdmeter av en fotbollsplan – varje dag, dag efter dag, år efter år, i 51 år.
Samtidigt säger samma kloka beslutsfattare som vill döda foster – att det föds för få barn i Sverige. Man bekymrar sig över den låga nativiteten och talar om behovet av fler barn. Men de foster som nu dödas – de barn som aldrig får födas – räknas inte med.
Och tänk på detta: de som i dag fattar beslut om abort har själva en gång varit foster. De hade själva kunnat vara bland dem som lagen förklarar vara möjliga att döda.
Alla partier som finns representerade över fyraprocentsspärren är i grunden eniga om detta.
Den röstberättigade kan alltså lägga sin röst på ett parti som försvarar denna ordning. Man kan gå hand i hand med tidsandan, med regnbågsfolket och med alla dem som säger: inga foster.
Men det finns en annan röst. En röst som inte kommer från politiken, opinionen eller tidsandan.
Jesus sade:
”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, ty Guds rike hör sådana till” (Markus 10:14).
Den Jesus som uttalade dessa ord är densamme i dag. Den levande och uppståndne Jesus, han som har fått all makt i himlen och på jorden.
Han ser.
Han ser också de foster som ingen annan vill se.
Han ser de liv som lagstiftare och samhälle har förklarat vara möjliga att avsluta.
Han ser de döda som begravs av de levande.
Ingen i historien; folkgrupp eller kultur, har bestått där det har förekommit människooffer.
Vem ska nu bestå?