Apropå valtider. En fråga som ständigt blommar upp är huruvida en kristen ska rösta eller ej. Bibeln säger vare sig “du skall rösta” eller “du skall inte rösta”, och det är inte så konstigt. Begreppet allmän rösträtt var ju – bortsett från en tidig variant i antikens Grekland – inte påkommet då Bibeln skrevs.
Vad Bibeln däremot ständigt lyfter fram är vår nya identitet i Kristus – och mot detta tror jag att vi som Jesu lärjungar gång på gång behöver pröva oss.
Var är hjärtat?
I Bergspredikan talade Jesus bland annat om var vi bör samla våra skatter:
Samla er inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. För där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara (Matt 5:19-21).
Vi kan välja var vi samlar våra skatter, och det valet medför konsekvenser. Allvarliga sådana. “Skatter” i sammanhanget, tror jag innefattar mycket mer än det vi normalt sett uppfattar som rikedom. Det kan röra sig om allt från idéer och efterföljare, till politik, pengar, karriär och mycket annat. Kort sagt, sådant vi värdesätter. Som Jesu lärjungar är vi kallade att samla skatter i himlen. Där, och endast där, samlas de bestående tingen. Då vi investerar av vårt livskapital i något, får detta “något” ett värde för oss – det blir en skatt som binder vårt hjärta, antingen till himlen eller till jorden. Pengar och andra värden behöver i sig inte vara onda, men när de blir vårt riktmärke blir de en avgud som kommer att leda oss bort från Gud.
Man kan höra kristna och andra argumentera mot att betala skatt eftersom det är att ge pengar till “den onda staten”, och de kan säkert ha en poäng med det. Men vad sa Jesus? ”Ge kejsaren vad kejsaren tillhör …” Pengarna hör till världen och tidsålderns system. – Frågan är inte huruvida staten ska få det som tillhör staten. Däremot belyser frågan hur pengarna riskerar att få ett värde de inte borde ha för den kristne, så att de binder dennes hjärta vid det jordiska förgängliga. “Älska inte världen, inte heller det som är i världen.“
Vems bild?
Då Jesus yttrade orden ”Ge kejsaren vad kejsaren tillhör …” hade han först frågat vems bild myntet hade inpräglat. Nu ställer jag frågan. Vems bild bär vi? I Uppenbarelseboken läser vi vid två tillfällen om hur människor blir märkta. I kapitel 7 sätts sigill på Guds tjänares pannor. Det talar om tillhörighet. Om identitet.
I kapitel 13 läser vi om märket med Vilddjurets namn eller dess namns tal. Många tolkar det som någon form av chip som ska opereras in under huden, andra menar att det handlar om en tatuering. Eller varför inte en qr-kod? Spekulationerna kan gå vilda ibland. Jag vet inte hur det kommer att yttra sig, om det kommer att vara ett fysiskt märke eller bara är symboliskt. Vad vi däremot förstår är att det är ett resultat av en process som började för länge sedan. I vers 12 läser vi om hur jordens invånare tillber det första vilddjuret. När vi läser om märket är det alltså något som började i människans hjärta och tillbedjan.
Vems bild bär vi? Vems sigill bär vi på våra pannor? Vem tillhör vi?
Vilket rike?
Ytterligare en fråga som vi måste ställa oss är vilket rike vi är med och bygger på. Vi läste i Uppenbarelseboken 13 om hur jordens invånare tillbad vilddjuret. Går vi till Daniel kapitel 7 får vi ytterligare inblick i vad detta vilddjur representerar. Där ser vi olika riken som vart och ett har fått en bestämd men begränsad tid på jorden. Vi ser i Uppenbarelseboken 13 att detta väsen befinner sig i direkt uppror mot Gud. – Och inte oavsiktligt. Detta vilddjur är dömt att gå under. Världen och dess riken har en ytterst begränsad tid, men om Människosonen och Guds rike står det att de ska bestå för evigt. Med de val vi gör dagligen i våra liv, vilket rike är vi med och bygger? Det har betydelse.
Demokratiska värderingar?
Jag är uppvuxen i demokratin Sverige med allt vad det inneburit av fördelar. Friheter och rättigheter av olika slag. Jag har mycket att vara tacksam för, som till exempel rätten att få vara en kristen, rätten att yttra mig om jag vill. Det är långt ifrån alla länder i världen idag som ger dessa rättigheter. Dessutom har jag ett av världens bästa pass, vilket innebär att jag utan problem kan resa över stora delar av världen om jag vill och har ekonomi till det. Men vad är demokrati? Och är vårt mål som kristna att bygga en mer demokratisk värld? Ordet demokrati kommer från grekiskan och betyder ungefär ”folkstyre”. De demokratiska värderingarna och de humanistiska, överlappar ofta och representerar kanske vad vi kan kalla en mogen mänsklighet. En mänsklighet som valt att stå på egna ben och bli sin egen herre. Sin egen gud.
Men, vad man än tycker om de demokratiska och humanistiska värderingarna så är de helt omöjliga att passa in med de gudomliga värderingar som utgår från Guds tron. De är helt väsensfrämmande. För den här världens makter och riken representerar i grund och botten främst ett uppror mot Gud. Det spelar mindre roll om vi kallar det för demokrati eller diktatur, vänster eller höger – det bär på samma inneboende väsen. Det handlar om ett försök att detronisera Gud för att istället bygga en tron åt människan.
För att vi ska vara fria
Då Jesus kom står det att han proklamerade frihet för de fångna. Men vad var det han befriade oss från? Vad var vi fångna i? Ekonomiska bekymmer och fattigdom? Sjukdom och sorg? Orättvisor och strider? Andra problem? Dessa saker kan kännas överväldigande och jag tror att Gud svarar den som ropar på honom. Bibeln ger oss otaliga löften och exempel på hur människor befrias från dessa ting. Men vad han verkligen, först och främst har satt oss fria ifrån är något långt djupare. Han satte oss fria från synden som är själva grundorsaken till alla andra problem. Synden som drog oss allt djupare ned i fördärvet. Synden som band våra hjärtan vid världen och den här tidsålderns sätt att tänka och leva. Synden som ledde oss bort från målet. Synden som skilde oss från Gud, vår Skapare.
Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte tvingas in under slavoket igen (Gal 5:1).
Priset var Guds sons eget blod – ett högt pris, men det var nog. Nog för att du och jag ska kunna komma inför Guds tron med frimodighet. Och det får vi göra med våra böner. Med våra tacksägelser. Med vårt lov och vår tillbedjan. Vi får be för våra länder. Vi får be för våra regenter. För våra familjer och våra grannar. Vill du åstadkomma förbättring i din omvärld sker det först och bäst på knä inför den Gud som leder kungars hjärtan som vattenbäckar.
Evangelium om Jesus ryms inte inom någon världslig kultur eller tradition. Vårt kära Sverige och allt vad det representerar av gott och ont kommer så småningom att vara historia, men Guds Ord består för evigt.
Guds Ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar (Hebr 4:12).
Vad vi som församling idag måste göra är att ge Guds Ord till en mänsklighet som behöver lära känna den levande Jesus. Endast i mötet med honom sker befrielsen. Det gäller alla människor. Det gäller oavsett om man har en kristen kultur i bagaget eller om man är ateist som inte tror på något alls. Detsamma gäller för muslimen och juden. Ja, det gäller för varje människa på vår jord. Det är endast Jesus som kan möta vårt innersta behov. Endast i honom finns befrielsen. Vår uppgift är att föra människor till honom.
Maranata
Älskar du Herrens tillkommelse? Är du redo att möta honom på skyn? Är du fri? Eller finns det band som binder dig här i tiden?
Jag tänker ofta på berättelsen om Isak och Rebecka. Hur Elieser av Abraham blev sänd bort för att hämta en brud åt sonen. Hur hon, trots att hon aldrig mött Isak, svarade “Ja” då hon blev tillfrågad om hon ville följa med tillbaka till den väntande brudgummen. Familjen ville få dem att dröja några dagar för att hinna säga adjö ordentligt, men den tiden fanns inte. Hon sa “Ja”. Är det ditt svar då Herren kommer för att kalla hem de sina? Är ditt hjärta bundet i himlen?
Är du fri?