Varje dag påminns vi om hur trasig vår värld är. Om hur lidande och ondska hand i hand leder mänskligheten allt djupare i en nedåtgående spiral av hopplöshet. Finns det något hopp? Finns det någon framtid? I 1 Moseboken 6 läser vi om hur ondskan på jorden hade växt så till den grad att det inte längre fanns något hopp för den dåvarande världen. Om den epoken i mänsklighetens historia finns det mycket att säga. Vi kan läsa om hur Guds söner steg ned till människornas döttrar, om hur våldsverkarna levde på jorden. Framför allt förstår vi, när vi läser, att det var en punkt i historien då något hade mättats och behövde återställas.
Det står att Gud hade beslutat. Belutat vad? Jo, om att sätta ett stopp för ondskan. På sådd följer skörd är en lag som är lika gammal som universum självt, om inte äldre. Inför en rättfärdig och helig Gud måste orättfärdighet dömas. Floden på Noas tid var inte en alternativ utväg, den var ett måste. Ondskan måste stoppas och domen kom, lika självklart som att ljuset driver ut mörkret.
Jesus sa: “Som det var på Noas tid …” När vi ser på världen idag ser vi hur ondskan tilltar. Det är lätt att jämföra med tider i det förflutna som minsann också har varit exceptionellt onda. Världskrigen – för att nämna ett par exempel i närtid då lidandet på jorden varit extremt. Men jag frågar: vad händer då det onda framställs som en del av de mänskliga rättigheterna? Vad händer då människans lycka bygger på att miljoner av ofödda barn offras i humanismens namn? Vad händer med ett land, eller en värld, där “jaget” upphöjs till gud? Där främlingen, den fattige eller den utsatte blir någon vi utan att blinka kan offra på vår bekvämlighets altare? Eller, en värld där man förlitar sig på militär och politisk makt istället för på Gud? Där ljus framställs som mörker och mörker som ljus.
Domen måste komma, det är Guds ord är tydlig med. Det kommer en dom över den nuvarande världsordningen. Jesus talade själv om det vid flera tillfällen. Vi kan även läsa om hur Paulus predikade i Aten: “Han har nämligen bestämt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet genom en man som han har utsett …“ Om hur det var i Noas dagar sa Jesus “… och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Så ska det bli när Människosonen kommer”.
På Noas tid fortsatte man att leva som om det inte fanns ett mörkt moln på himlen. Man vägrade böja sig för det vittnesbörd arken var om en annalkande dom.
Plötsligt var det för sent.
Kom till Jesus!
Idag erbjuds räddning för den som hörsammar kallelsen. Jesus verkar genom sin församling som är den räddningsark Gud erbjuder varje människa – ett vittnesbörd om en rättfärdig Gud i en orättfärdig värld, och om kommande dom.
Snart är det för sent.
Jesus kommer!
Det är församlingens saliga hopp – men det är också skapelsens enda hopp.