Från Bibelns blad läser vi om händelser som förändrat vår tillvaro i tiden. Inkarnationerna är sådana företeelser. Kommer nya sådana att inträffa igen? Absolut! Dopet i helig Ande är en sådan.
Vi läser från 1 Moseboken 2:21-23:
Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen. När han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. Och Herren Gud byggde en kvinna av revbenet som han tagit från mannen och förde fram henne till honom. Då sade mannen: ”Äntligen! Hon är ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon ska heta kvinna, för av man är hon tagen.”
Det här var den första inkarnationen. Det skedde hos en man, Adam, danad av jord med inblåst livsande. Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, lika oss” (1 Mos 1:27). Så blev Adam och Eva de första människorna. Adam var nu i köttet; eller i kött, ben och blod i mänsklig funktion. De var nu levande själar med blod. De kunde nu reproducera sig och ge levande avkommor, precis som våra kroppar gör idag.
Jesus sa till lärjungarna efter sin uppståndelse:
”Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se! En ande har inte kött och ben som ni ser att jag har” (Luk 24:39).
Vid detta tillfälle var det inte uppenbart, det Johannes senare skrev om Ordet som är Gud och blev människa:
”Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, som den Enfödde har från Fadern” (Joh 1:14).
Jesu inkarnation i köttet skedde på ett annorlunda sätt än den med Adam, men likväl blev Jesus genom jungfrun en själ med ande, kött, ben och blod. Ordets inkarnation blev Jesus i köttet. Hans exkarnation blev på korset ett blodsoffer. Paulus var den här hemligheten på spåren när han sa:
”Men det säger jag er, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike” (1 Kor 15:50).
Jesus visade oss inte bara sin inkarnation utan också sin exkarnation, vilket inte innebar ett utträde ur den fysiska kroppen. Hans exkarnation var en förvandling från en förgänglig till en oförgänglig kropp. När Jesus var korsfäst rann blod och vatten ur hans kropp, han dog, och på korset var han övergiven av Gud Fadern. Hans blod var ett blod utan synd. Någon egen skuld som hinder för honom att vara förstlingen ut ur förgängelsen, kunde ingen i dödsriket motsätta sig. Gud frikände med att uppväcka Jesus. Hans blod blir därför en fullvärdig betalning för vår återlösning i Kristus. Miraklet skedde när Jesus dog och varit död en stund. Då rusade Fadern ut ur templet, så förlåten brast och klipporna skalv och in i Jesu kropps tempel (Matt 27:50-53). Föräldrarna var förvånade när den tolvårige Jesus påstod att hans Fader bodde i templet. Fadern hade i templet hört Sonens rop på hjälp.
Jesus var från den stunden inte längre övergiven, Herrens Ande gjorde honom sällskap ner i dödsriket. Ordet skulle fullbordas som sa:
”Du som bryter ner templet och bygger upp det på tre dagar” (Matt 27:40).
Vi som är födda på nytt och frälsta i Kristus, kan inte hänvisa till vårt blod inför Fadern som betalning för vår exkarnation till en oförgänglig kropp, och likt Jesus uppstod från de döda med en kropp vars funktion är ande, kött och ben. Hur en kropp kan fungera utan blod det förstår vi inte ännu, men en förebild visas oss också genom tabernaklet. Guds Ande bodde där som en molnstod om dagen och en eldstod om natten. Dopet i helig Ande med Jesus inneboende i våra kroppars tempel, är absolut vägen/Jesus för en uppståndelse, likt hans.
Blodet ärver inte Guds rike, men arvet kräver för återlösning, ett obesmittat blod. Marana tha.