Appell

Bibelskolan til l vilken Maranataförsamlingen i

Stockholm inbjudit i höst är den fjärde i ord- ningen. Från en mycket ringa begynnelse har

skaran av deltagare mångdubblats på denna

korta tid - hösten 1964 var bort emot hundra- talet samlade. Av de redan inkomna anmälning- arna att döma, förstå vi att årets deltagareantal

vida kommer att överstiga fjolårets. - Det är gripande i en tid, då man i alla kristna läger kämpar med stora rekryteringssvårigheter, och många av dem, som en gång vigt sina liv i väckelsens tjänst, lockade av materiella fördelar och genom frånvaron av väckelsens eld i sina

Det är tältmöten i huvudstaden. Denna vackra

försommarkväll har knappt ett par hundra väl- klädda och till synes mycket anständiga stock- holmare hittat vägen tll den nya och mycket

stiliga tältkyrkan. Den stora sommaroffensiven har enligt vad vi upplyses om från talarstolen hunnit in i sin andra och sista vecka) och nu

satsas det tydligen på en koncentrerad och inten- siv mötesaktion för en segerrik final. De flesta

" … Håll fast det du har, så att ingen tager din krona." Upp. 3: 11.

Det finns således möjligheter att vi kan för- lora vår krona. Den församling J esus här riktar

sig till hade så härliga möjligheter till motsat- sen. De hade en en öppen dörr, som ingen kunde

tillsluta, Gud kände deras gärningar; de hade tagit vara på budet om ståndaktighet och hade inte förnekat Jesu namn. Men ändock fick man denna varning. –

“Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning.” Fil. 2: 13. Det är något sällsamt med denna vers. Ja, något storslaget. Den talar om den Högste, Allsmäktige Guden i ett litet människokryp. Gud verkar! Var? I oss! Det gör oss ganska oberoende av människor. Det var dit Paulus ville få filipperna. Han hade farit ifrån Filippi. Och nu ville han få dem att förstå att de fortfarande skulle vara lika lydiga som tidigare när han var ibland dem. Ty det var icke han som verkade i dem utan Gud. Oberoende vem vi är i kontakt med och var vi befinner oss så skall vi med fruktan och bävan arbeta på vår frälsning, v. 12. Ty det är Gud som verkar i oss och icke någon människa. Och så en annan härlig sanning angående denna vers. Välsignade vila ’ den ger. Gud är den som verkar. Han verkar vilja, icke jag. Han verkar gärning, icke jag. Men jag då, vad ska jag göra? Jag skall “göra allt utan att knorra och tveka”, v. 14. Alltså, detta som Gud verkar fram i mig skall jag aldrig tveka att göra. Jag skall göra det “utan att diskutera och tvivla”, som det står i en annan översättning. Och när

Maranata är ett väckelsebud- skap - ett anskri i midnattsti- den : HERREN ÄR NÄRA! -

BRUDGUMMEN KOMMER! Hur ställer du dig till detta anskri? Hör du till dem som förenar sig i Bibelns sista bön: Amen, kom Herre Jesus! - Eller hör du kanske till dem, som säger: Min Herre kommer icke så snart. Och som därför äter och dricker med de druckna och slår dina medtjänare ? Matt. 24: 44 -51. Vänner, Jesus ställer i dessa ord oss alla mot udden ifråga om vårt sätt att tjäna Gud och tro på Hans ord. -

En andlig väckelse födes ge- nom offer och fortlever endast

genom offer - födes och fort- lever genom människor som

odelat ger sina liv åt Gud, stäl- ler sin tid och sina andliga så- väl som materiella tillgångar

helt till Guds förfogande. - Maranataväckelsen utgör häri icke något undantag. Gripna av väckelsen har

många människor avbrutit stu- dier eller lämnat välavlönade

“Den port är trång, och den väg är smal, som leder till livet och få äro de, som finna den.’: Matt. 7: 14. Guds ord säger att den sant troende människans väg är

smal. Ingenstans skall man fin- na att den är bred och lättfram- komlig. Kamp, möda, försakel- ser och lidanden har alltid mött

dem, som sökt taga sin kristen- dom på allvar. Många har sökt

En ttng n;zan - bil- mekaniker - möter

Gud i ett Maranata- möte -

Tänds - Sänds - Lämnar framtids·· jobbet och går ut son;z ett J est’" vittne … Och alltsammans har skett på mindre än ett år.- För ett år sedan hade jag inte en tanke på att bli ett Herrens

vittne, eller att gå ut och för- kunna Kristus. Mina framtids- planer voro helt andra. Jag hade

OK OCH BöRDOR - är det något att erbjuda redan betunga- de människor? Har vi inte alla nog att bära på av sådant som

gör livet bekymmersamt och svårt? - Så kommer kristen- domen med ännu större krav på oss - med nya ok och bördor.

Det orkar jag inte med! - Ja, så tänker många. - Lyssna då till Jesu paradoxala ord: “Mitt ok är milt och min börda är lätt.” - Milt och lätt - inte besvärligt och tungt! Men hur kan detta vara möjligt? invänder någon. Jag har försökt och misslyckats - ingen orkar med de krav som ställs på den som vill taga sin kristendom på allvar. - Min vän, kanske felet var att du ensam och med bara dina egna resurser sökte klara det? - KOMMEN TILL MIG … säger Jesus. Hemligheten är att du måste sammanokas med Honom - med Jesus vid din sida blir allt så annorlunda. Han är stark, när du är svag, Hans kraft är allttillräcklig - den räcker till att bära både dig och dina bördor. Livet blir inte svårt utan lätt - uppgiften härlig och ej tung. Du får säga med Paulus: “Allt förmår jag genom Honom som giver mig kraft!”

“Jag förgäter det som är bakom mig och sträcker mig mot det som är framför mig och jagar mot målet . .. "

Fil. 3: 13 Många kristna leva så i det förflutna, att de tillfällen nuet ger, går dem helt förbi. Många av dessa anse att Maranataväckelsen inte är av Gud, därför att dess yttringar inte är alldeles likadana som dem de mött i andra väckelser. Det förflutna begränsar deras tro. För dem är det .otänkbart att Gud kan vidga vår syn och ge oss nya uppenbarelser. - För min egen del är jag så tacksam till Gud för denna väckelse Han av nåd sänt över hela vårt land, ja, även till vår stad. Halleluja! Rätt snart blev jag dragen till dessa härliga

I Apostlagärningarna 2 kap.

’ 38 vers står det: “Gören bätt- ring, och låten alla döpa eder i

Jesu Kristi namn till edra syn- ders förlåtelse, då skolen I så- som gåva undfå den Helige An- de.”

Det är så underbart att vara frälst, att det går inte beskriva i ord, det måste man uppleva. Men det är också kamp, men -det går till en härlig seger. Det är en andlig kamp, icke mot