Appell

Välsignad var den dag i no- vember 1956, då Jesus fann

‘mig, frälste mig och löste mig ut för alltid ur satans snaror. Jesus gjorde vägen klar för mig ,att gå ned i dopet och begrava ,den gamla människan. Någon tid därefter döpte Je- .sus mig i den h elige Ande med tungotal som tecken. Vilken kraft och vilken hjälp! När jag ser tillbaka på de år jag varit -frälst är det med tacksägelse och lovsång i hjärtat över vad jag fått uppleva med Honom, av glädje och lycka, mer än un- ·der de 32 år jag vandrade borta från Herren, fastän jag sökte .allt vad världen hade att ge. Vad välsignat att Jesus har gi- “Vit oss ännu en väckelsetid, då

Någon gång tidigare har vi

nämnt om de infödda evange- listernas betydelsefulla insats i

sitt eget land. Här ovan har vi

ett färskt exempel på detta fak- tum. De känner till förhållan- dena på ett annat sätt än en

missionär och just därför att de är i sitt eget land, bland sitt eget folk har de lätt för att nå människorna med evangeIii budskap. Gud har kallat många till

M ed segersång i tro på Gud Vi modigt gå på Herrens bud. Att rädda vad som räddas kan Och taga oss de arma an. Kör: Se) Herren med oss går Och segerkraft består) Då vi till v erket gå Och helt för honom stå. Nu Jesus trogen bliv) Som gav sitt dyra liv I blodig död på korsets trä. All ära honom giv! Med denna sång levande för våra hjärtan drar vi nu vidare i Jesu namn, med det härliga

Evangelisterna har nu kommit ut på sina

respektive fält där arbetet för Guds rike bör- jat. Sverige är ett missionsland, där he:len- domen allt mera gör sig påmind. Du som

vill vara med i väckelsearbetet, har en stor uppgift. Bed och offra för evangel,isterna, som detta år gått in för uppgiften att förkunna glädjens och frigörelsens h ärliga evangelium. “När vi alla hjälpas åt, ver ket framgång får, lätt blir bördan vår, när vi nIb hjälpas åt.” Fridshälsningar

En målsättning, som är ganska utbredd hos alla människor, är att söka efter det, som i världens ögon är stort. Hur många människor är det, som kan se något stort i det, som i världens ögon är litet? Det är som hela människan vore besatt av detta, att bli något stort och betydelsefullt. Detta kämpar man om inom alla områden, ja till och med i den bekännande

1 Mos. 19 : 17. Ängeln sade till Lot: “Fly för ditt livs skull; se

dig icke tillbaka och dröj ingen- städes på slätten. Fly undan till

bergen så att du inte förgås.”

I nämnda bibelvers hör vi tyd- ligt Guds kallande och varnande

röst. Det gällde livet för Lot och hans familj . Ängeln bad honom fly, och att fly ut från någonting, nämligen synden. Jag är så innerligt tacksam till

Det finns i vårt land de som under det gångna året ställt sig frågande inför det faktum, att så många “gått över” till Maranataväckelsen.

Då jag är en av dem som blivit ombedd att motivera mitt ställnings- tagande, vill jag med glädje lämna mitt vittnesbörd förmedlat genom

tidningen Midnattsropet. Jag gör det i bön till Gud, att det skall få bli till hjälp och välsignelse.

“Gån in genom det trå nga porten. Ty vid och bred är den väg som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den; o:::h den port ä r tr ång och den väg är smal, som leder t ill livet, och få ä ro de som finna den.” Dessa ord är hämtade ifrån det

sjunde kapitlet i Matteus-evange- liet. Jag skulle med dem vilja

“2 Kor. 5: 14: Ty Kristi kärlek tvingar oss, eftersom vi tänka så: en har dött för alla, alltså hava vi alla dött.” Min kallelse att bli ett Herrens

vittne, var jag viss om fyra må- nader efter min frälsningsupple- velse. Flera personliga budskap

banade väg för mig. På nätterna drömde jag ofta hur jag var ute och vittnade om min Jesus, hur syndare låg böjda vid korsets fot.

Och Herrens ord kom till J ona, Amittias son: Han sade: “Stå upp och begiv dej till Nineve, den stora staden, och predika för den; ty

deras ondska har kommit upp in- för mitt ansikte.” Jona 1: 1- 2.

Här ser vi h,ur Jona mottog Guds kallelse att gå ut med ett budskap till människorna, men vi läser vidare och ser, hur han i

Jag var 18 år när jag första gången upplevde Golgataundret i mitt liv. Det var en härlig fläkt från himlen som drog fram över vår stad, och många var det som fick uppleva frälsningen i Jesus Kristus. Tack och lov! Jag var en av dem. Vi fick s å följa Jesus i dopets grav och fick del av uppståndelsekraften. Kort därefter upplevde jag pingstens under i mitt liv. Den Helige Ande fyllde mig 08h jag fick prisa och lova Jesu!) på Kanans tungomål. Det blev cn härlig vandring med Jesus en tid, m en satan var inte alls glad åt att ha mist sitt byte. Han kom på det tillsynes mest oskyldiga sätt. En dag hade han lyckats. Jag var bedragen! Friden, som jag en gång ägt, fanns icke