Insändare

Det var, för oss här i Jönkö- ping, ’en stor dag då Ricard Han- sen som ett Guds redskap besökte

oss första gången. (Vi har även senare haft ett besök av honom.) Han predikade kraftigt, sjöng och spelade, bad för sjuka och sökare av Andens dop. Bland andra blev

en kvinna med cancer helbrägda- gjord. Läkare har senare konsta- terat att hon är fullständigt frisk.

J ag har läst igenom några num- mer av tidningen Midnattsropet

och funnit att den är ett språkrör för den sanna livgivande tron. Jag tackar Jesus av allt hjärta att det i denna yttersta tid finns de, som har sin håg och sitt sinne vända

från jord, nöd och synd mot him- lens ljusa höjd där Jesus är och

varifrån han snart skall komma åter, för att hämta de sina. Tack gode Gud! Hur det än ser ut i världen och hur än ondskan regerar, skall det finnas en oräknelig skara en dag inför tronen och inför Gud. Min och mångas önskan är att

Vi, som läser Midnattsropet , har vi verkligen gjort klart för oss, vad detta namn innebär, att

det är, eller bör vara en väck- signal till slumrande kristna?

Vakna! lyder ropet. Det är nå- got som kommer att hända. Jesus

kommer! Budskapet härom har ljudit i många decennier, och ändå är det många, ja, kanske de allra flesta kristna bekännarna, som varken tror eller väntar, att detta skall ske. Hur var det på Noa tid? Förkunnelsen att en domsflod skulle komma, aktade människorna icke på. Och så står

Kära medarbetare, F R I D ! Andra söndagen i januari var vi samlade till förmiddagsmöte i Orebro Fria Församling. Redan från början var det ett öppet möte med lovprisning ooh bön, Dch det förnamn, som vår större Overstepräst var i verksamhet i

det allra heligaste medan moln- skyn övertäckte ta:bernakelhyd- dan. Han går de vägar, Han fDr- dom gick. T ack ‘och lov. Mötets

Guds frid! Efter att ha prenumererat på

Midnattsropet för år 1961 oah ta- git del av det fria, gudomliga bud- skapet tidningen innehåller, öns- kar jag prenumerera på ytterligare

. 30 ex. per. år.

Här har det fria verket smuts- kastats av andra troende och i

synnerhet pingstvännerna. J ag har därför tänkt att besöka hemmen och tala med dem om Gud samt lämna en tidning. J ag har haft en vision av hur Gud kommer att gå fram !här blott vi är lydiga !honom.

Hjärtligt tack för det kära Midnattsropet, som redan varit mig till så stor välsignelse. Första

numret av tidningen erhöll jag ge- nom den käre broder Sällström.

J ust då var han här i Vallsta, som

ligger i Hälsingland och hade mö- ten, och Gud ledde det så att jag

fick vara med. J esus hade sett min årslånga längtan och brottningskamp. Jag hade tidigare varit i kontakt med en del fria vänner i Småland. Men eftersom jag kände mig så ensam, kom jag i tvivel och spörsmål om detta verkligen var rätt eller inte. J ag hörde mest talas om osund splittring o. s. v. men där i Valls ta löste Herren mig på ett härligt sätt,

När jag helt nyligen ställdes in- för den frågan, gick tankarna till- baka 42 år, alltså till år 1919. Det

är inte så angenämt att rota i gam- la minnen, men för sammanhang- ets skull så kan jag här inte und- gå att nämna även orsaken till att

Gud lade på mig den sjukdom, som ingen mänsklig läkare tycktes kunna befria mig ifrån. På hösten 1918 gick Spanska sjukan i vårt

Vill på detta sätt ge Jesus äran

och berätta om ett helbrägdagörel- seunder, som han gjorde med vår

lilla sexåriga dotter. Hon hade fått en besvärlig knöl på sin häl, och efter omkring ett år hade den växt sig så stor och hård att hon började gå snett med foten. Vi

hoppades, att knölen skulle för- svinna, och vi suckade ofta till

Undertecknad och broder Polson från Hallstahammar möttes på morgonen den 8 nov. i Köping för att därifrån starta vår resa till Spanien. Broder Polson har varit här förut vid olika tillfällen, och därför var han något bekant med

den väg vi skulle färdas. Det syn- tes mig som om vår Volkswagen- buss var något överlastad vid star- ten. Det var en hel del vi skulle