Kommentar

När jag läste artikeln “Syn- dabocken” av syster A. M. B.

gjorde jag en del reflexioner,

som jag gärna ville låta gå vi- dare genom tidningen. Inte för

att vålla ordstrider (1 Tim. 1: 4) utan därför att vårt mål bör vara att komma fram till enhet i tron (Efs. 4: 13). Vi är

överens om det hon först skri- ver om syndabocken som en fö- rebild till Jesus som gick in

I Evangelii Härold för den 23

februari finns en artikel som gjor- de mig något konfunderad. Arti- kelförfattaren skriver om falska

profeter, Show, religiösa mark- nadstillställningar, med reklam om

mirakler, tecken och under. Om sönderrivna gudomliga lagar, om församlingens splittring. Vad me- nar broder? Till vilka är förma- ningen riktad?

Inom våra landamären har inte jag upptäckt någon reklam för tecken och under. Jag och många med mig, beder om en väckelse, med åtföljande tecken och under. Dessa tecken skola åtfölja dem som tro; Mark. 16: 17-18. I Joh. 14: 11-12 talar Jesus om gärningar som föder tro. Det talas för lågmält från våra predikstolar om, att Jesus IDAG både vill och kan göra tecken och under. Jag läser åter och åter Joh. 14: 12, Sannerligen, sannerligen säger jag eder. Den som tror på mig, han skall och själv göra de gärningar som jag gör, och ännu större än dessa skall han göra. Ty

En stor profet har uppstått i

Norge, med, som han säger, him- melsk dynamit i fickorna. I hans

möten talas det i tungor, dansas

rock o.s.v. enligt uppgift i pres- sen. Sedan förbud utfärdats för vi- dare möten i Norge, ämnar han

söka sig till västra Sverige. Det är viktigt för Guds folk, att inte glömma ett viktigt Jesus-ord: ‘av deras frukt skolen I känna dem’.