Midnattsropet

ARNE INGVARSSON Edra hjärtan vare icke oroliga. Tron på Gud; tron ock på mig. Joh. 14:1. När jag började att gå på den fria församlingens möten var jag lite undrande hur det verkligen var på deras möten. Jag kände emellertid från första stund att det var ’liv och hänförelse i dessa möten, så jag började att trivas mycket gott där bland vännerna. Nu är jag med i den fria Väckelsen och fröjdas över vad Gud ‘har fått utföra *i mitt liv. Gud har förlåtit mig alla mina gamla synder och kastat dem vi glömskans väldiga hav. Han *har förnyat mig i anden och jag känner mig nu så lycklig 7och *glad över vad Herren har gjort mig. Jag är nu ute och förkunnar frigörelsens evangelium för människorna. Det har varit en underbar tid för mig, fast det har varit kampfyllt mången gång. Jag är glad över att det är så många som har bedit för mig, det ‘har varit en styrka för mig. Jag har också erfarit underbara stunder på knä inför Herren i min ensamhet. På olika platser har jag sett och erfarit hur Gud gör under, frälsar Asyndare, botar sjuka och :döper i Anden. ”Gud är *dens’armme som fordom, Jesus är verksam ännu..” Halleluja! Broder Kurt Petersén och jag är för tillfället i Borås och förkunnar frigörelsens evangelium. Vi har haft underbara och härliga möten där vi erfar just ;nu att väckelsen bryter fram. Jag har länge känt att jag skulle fara dit :och jag bad att Gud skulle giva mig ett tecken på att det var riktigt så det ej var utav mig själv. Så i ett enda nu kom jag i kontakt med vännerna där nere och fick i anden erfara, att jag skulle vara där en tid. Det första mötet broder Kurt och jag hade i Borås var ett bönemöte. Det var ej många samlade, men det var ett mäktigt möte. Vi fick då uppleva hur en syster fick möta Jesus och bli helad till sin kropp. Hon kom dit febrig och sjuk och hade haft eksem i öronen en längre tid. Vi sade till henne att om hon trodde att Gud kunde hela henne, så skulle vi bedja för henne. Hon trodde det ooh broder Kurt och jag *lade händerna på henne ‘och [bjöd i Jesu namn sjukdomsanden att vika ifrån henne. I ett enda nu blev hon helad. En annan syster där i mötet blev döpt i den Helige Ande. På onsdagskvällen hade Vi offentligt möte, då vi hade besök av sångarna från Trollhättan. Guds ande var mäktig över oss då. Flera fick möta Jesus till förnyelse. På torsdagskvällen fick vi bedja för en syndare, som kom direkt från gatan in i eftermötet. Han hörde bönebruset, kom in och fick möta Jesus och blev härligt frälst. Vi har också haft möten på torget för att nå människorna med detta frigörande budskap. Ofrälsta människor, som var gripna av det evangelium, som frambars i tal och sång, såg vi där. På möüena i Folkets Hus Bsral under lördagen och söndagen samlades mycket folk för att lyssna till evangelium. Vi fick då i stora mått erfara hur Gud verkade ‘och människor blev förkrossade; Flera själar blev frälsta och fick uppleva syndernas förlåtelse. Det var också många som bev döpta i. anden och helade från sina sjukdomar. Vi har bedit om väckelse. Nu skall Vi endräktigt tacka Gud för den väckelse, som går fram över hela vårt land. Du som läser detta och känner att även du vill bli en själavinnare på Herrens åkerfält. Gå också du inför Herren och bed om kraft och Herrens ledning. Du skall få erfara rik välsignelse i detta arbete för Herren.

Bröderna Arne Imsen, Agne Bark och Kurt Petersen besökte under Midsommarhelgen Finland på en inbjudan av Norrskata Pingstförsamling. Runtom från öarna i den Finska skärgården hade vänner samlats till bönhuset för att lyssna till evangelii budskap. Herrens härlighet var uppenbar på ett mäktigt sätt till läkedom och förnyelse och redan i första mötet förmärktes ent vakuum för detta fulltoniga evangelium. Ãnyo blev det bekräftat att där Guds levande ords utsäde för lyssnande öron att gå in i, och positiva och öppna hjärtan att gro i, då föds där en levande tro som griper om himmelens rikedomar och upplever dem som en realitet. I denna atmosfär! faller alltid vederkvickelsens särlaregn med åtföljande gottgörelse för förlorade årsgrödor. Alla förnam hur tron på det gamla, men alltid nya, friska och levande evangeliet växte sig starrkare för varje möte.

Vittnesbörd av ASTRID MARSTORP ”‘Regn, regn uti särlaregnets tid. . . Kraft som gör en spetälsk ren och uppväcka kan de döda. Det är detta som kan ske uti särlaregnets tid”. Orden ljöd som en mäktig fanfar, när jag trädde in ‘i Viktoriasalen, Svhlm. Sångarskaran sjöng med en hänförelse, som gav hundraprocentig övertygelse om att de trodde på vad de sjöng. Atmosfären var så mäktig, så jag höll på att brista i gråt, där jag satt i bänken. Jag kunde inte låta bli att vända mig till min väninna och viska: Det måste vara denna övertygelse 0th kraft, som fick martyrerna att med glädje gå döden till mötes”. Samtidigt, som jag lyssnade till denna övertygande sång, kom tanken: ”Men detta skall ju vara en villfarelse inspirerad av djävulen”. Blotta tanken Ville gripa mig med skräck. Hade jag ändå suttit i en av de erkända kyrkorna och lyssnat till samma budskap av en för mig och mina vänner erkänd broder, hade jag fritt kunnat ta emot och tackat Gud för det underbara budskap som följde. Men ryktesfloran, som hade spritts, var rikblommig, och jag hade inte undgått att få del av den. Innan jag gick till mötet, hade jag för säkerhets skull ringt ett par trossyskon och bett dem bedja för mig, ‘så jag inte skulle fastna i någon villfarelsens fälla. Själv satt jag bedjande hela tiden. Men allteftersom tiden gick, blev jag mer och mer övertygad om att verket var från Herren. Jag gav noga akt på sångarna, och på allt som försiggick för att om möjligt upptäcka något, som kunde vara bibelstridigt, men jag fann inget. Visserligen var handklappningen något nytt, men det var inget som stred mot Bibeln. Istället kände jag igen hänförelsen och glädjen från min tid som nyandedöpt, innan ännu hänförelsen dämpats ner, och de himmelska visionerna mattats. Här var det som jag ‘bett till Gud om, och som jag så intensivt hade längtat efter. Ett par veckor efter detta möte kom Ãge Samuelsen från Norge. Det jag då fick bevittna var en upprepning av apostlagärningarna. Under dessa möten fick jag uppleva Gud på ett mäktigt sa’tt. Nu vill jag, att du som läser dessa rader och som kanske är tveksam inför det nya som sker, själv inför Gud avgör vad som är rätt och jag vill citera Matt 7:911. ”Eller vilken är den man bland eder, som räcker sin son en sten, när han beder om bröd, eller som räcker honom en orm, när han beder om fisk. Om nu I som ären onda förstån .att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då eder himmelske Fader giva vad gott är det åt dem som bedja honom”. Jag hade under en lång tid bett Gud att få komma ur min vanmaktsställning och än en gång få bli beklädd med den kraft, som kunde göra mig i stånd att gå emot det onda och få kraft att hjälpa dem, som var i behov av hjälp, istället för att ständigt vika undan i kraftlöshet. Vi är kallade att vara Jesu händer och fötter för att hjälpa dem som är i nöd. Har vi ingenting att ge, är vi inte funktionsdugliga, och vi måste som lärjungarna fordom stanna i Jerusalem, tills vi blir beklädda med kraft. När det sista av Åge Samuelsens möte var slut, gick jag direkt och anmälde mig till Bibelskolan, som skulle hållas i Örebro. Där är jag nu, och vad jag fått uppleva under den vecka, som har gått, kan jag inte nog tacka Gud för. Min bön till Herren är att få vara ett redskap i hans hand. Han som utgav sig själv för oss och som aktade smäleken för intet. ”Leva vi så leva vi for Herren, dö vi så dö vi för Herren. Evad vi leva eller dö höra vi alltså Herren till”. Rom. 14:8.

Taget från: THE MIDNIGHT CRY MIRAKEL UNDER SLUTSKEDET! Har vi betänkt den betydelsefulla verkligheten att den första församlingens första bön var om MIRAKEL? ”Att tecken och under må ske genom Din Helige Tjänares Jesu Namn” (Apg. 4: 30). Ett hjärta rätt oeh sunt i sin ställning till Mirakel är av allvarligaste Vikt. ÅTERKOMMANDE av MIRAKEL SYNES SANNOLIKT INNAN UPPRYCKANDET AV DE VAKANDE HELIGA. Att Mirakel sker efter Uppryckandet är helt Visst: Mark. 13: 11, Upp. 11: 5, 6. Men (1) det synes att det är genom särlaregnet som skörden, eller i alla fall förstlingsfrukten, skall förnyas för mognad. ”Se Åkermannen (Gud) (Joh. 15: 1) väntar på jordens Idyrbara frukt och tåligt bildar efter den, till dess att den har fått höstregn och vårregn. Ja, ,bilden också I› tåligt, oc’h styrken edra hjärtan, ty Herrens rillkommelse är nära.” Jak. 5: 78; ,(2) Det synes ‘ant särlaregnet, inte mindre mirakulöst än arlaregnet, skulle falla före den stora vedermövdan bryter ut. ”Och det skall ske i ‘DE YTTERSTA DAGARNA, säger Gud, att Jag skall urtgjuta av min Ande över allt kött, ochedra sönervooh edra, döttrar ,SKOLA PROFETERA, . . . FÖRRÄN Herrens dag kommer” (Apg. 2: 17, 20). Varje tidsålder har slutat med att Gud har motverkat satan med snabb och förfarande makt: (3) Detta är likaså förutsagit, i en församling (1 Tim. 3:) angående församlingens sista dagar, ”I ‘de YTTERSTA DAGARNA svåra tider skola komma. Ty . . såsom Jannes och Jambres stodo emot Moses (det var genom Mirakel: 2 Mos. 7: 11). SÃ STÃ DESSA MÄN emot sanningen: . . . ”Men de ‘skola icke tillstädjas att gå längre: ty deras galenskap skall bliva uppenbar för alla, såsom det skedde med DE MÄNNENS.” (Jannes och Jambres). Det är GENOM MOTVERKAN AV MÄKTIGARE MIRAKEL (2 Tim. 3: 1, 8) (2 Mos. 7, 12, 9: 11). Vår latenta befogenhet till Mirakel (Mark. 16: 11, 18, 14Kor. 12: 411, Gal. 3: 814) kan komma i verksamhet när som hälst. 2. EJ HELLER FÃR VÅR TRO VACKLA GENOM DET OVERFLODANDE SATANISKA EFTERAPANDET. Demsoniska mirakel, kraftiga, sällsynta, förföriska, kommer att tränga sig fram i de sista dagarna. I de YTTERSTA DAGARNA svåra tider skola komma. Ty .. Onda människor och bedragare (genom trollldom) (Liddell and Scott) skola gå allt längre i ondska (2 Tim. 3, 13) ”ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå och de skola GÖRA STORA TECKEN OCH UNDER, för att om möjligt förvilla jämväl de utvalda” (Matt. 24: 24) och Antikrists framträdande skall vara med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under” (2 Tess. 2: 9). Men förfalskade mynt är efterapningar “av de äkta. TAG ER TILLVARA FOR DET OUNDVIKLIGA KNEP SOM SATAN FRAMSKAPAR I FÖRSAMLINGENS SINNE och tankar av MOTVILJA FÖR ALLA MIRAKEL GENOM ATT I SJÄLVA DESS FRAMTRÄDANDE DRÄNKA VERKLIGHETEN MED .EFTERAPNINGAR. Detta är en intensiv fara för församlingen i dag. 3. Men Guds Ord förbliver för be’ständigt PR’O’VOSTENEN FÖR URSKILJNING. Am pröva en meddelande ANDE är en direkt fråga. (1 Joh. 4: 13). Prövningen som skall ställas till en ‘inspirerad person medan personen i fråga är under övernaturlig kraft, är den, att han kan, eller han kan inte säga: ”förbannad vare Jesus”, eller ”Jesus är Herre” (1 Kor. 12: 13). Andra sätt att pröva finnes ri Matt 7: 1520, Gal. 1: 8 och 2 Joh. 7. Dessa prövningar förutsätter ett antagande av ett utbrott vid något tillfälle, ‘av satanisk eller Gudomlig inspiration, och försummelsen av att tillämpa dem i alla de moderna övernaturliga manifestationer måste medföra olycksdigra följder. ”Utsläcken icke Anden, förakten icke profetiskt tal, men pröven arllt, behållen vad gott är, avhållen ede’r från allt ont, *av vad slag det vara må” (1 Tess. 5: 1922). ”Sen därför till, att över eder icke må komma det som är sagt hos profeterna: Sen här I föraktare, och förundren eder, och bliven till intet, ty en gärning utför Jag i edra dagar, en gärning som I alls icke skullen tro, om den förtäljdes för eder” (Apg. 13: 40). Bed om ögonsalva (Upp. 3: 18). 4. Ty vi står inför en väldig kris. Världen drar sig fram emot ett ‘h’armageddon av fientliga mirakulösa makter: Skall nu någon kristen soldat dra sig undan i sitt tält, och blott äta sin portion, under stridslarmets dån? Hör de allvarliga orden: ”Förbannen Meros säger Herrens ängel, ja, förbannen dess innebyggare, DÄRFÖR ATT DE EJ KOMMO HERREN TILL HJÄLP, HERREN TILL HJÄLP emot de mäktige.” (Eng. övers.) (Dom. 5: 23, Matt. 25: 2630). Ty Guds ‘bud förbliver oåterkalleliga. ”Varen ivriga att undfå profenians gåva, och förmenen ej heller någon att tala tungomål.” ”Varen ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största (bland de mirakulösa) gåvorna” (1 Kor. 12: 31, 14: 39). Vi avskyr ooh ryser för sataniska mirakel: Men att ett Guds barn skulle ringakta, eller misstro, eller till och med motsätta sig att Faderns Ande skulle komma över sig i övernaturlig kraft, det är pinsamt såväl som häpnadsväckande. Guds älskade Församling sträck ut efter det högsta och bästa (4 Mos. 11: 29, 1 Kor. 14: 5). Guds Gåvor är ovärderliga. Låt oss därför söka ett öppenhjärtigt sinne: ett känsligt, vaket och ödmjukt hjärta, en orubblig förtröstan på Gud, med ett lätt grepp om jordiska ting, vilka Kristus kan kalla oss att lämna när som helst. Likväl visar oss den Helige Ande en ännu högre väg. Om gåvorna av mirakel är Alperna i Församlingen, så är frukterna ooh Kärleken hennes Himalaya. O, för ett djupare dop i Kärlek! Kärlek är Andens Förstlingsfrukt, förmaningens ändamål, huvudsumman av lagen, fullkomlighetens band och Guds natur. Profetians gåva den skall försvinna och tungomålstalandet det skall taga slut: . . så bliva de då beståndande dessa tre: tron, hoppet och kärleken. ”MEN STÖRST BLAND DEM ÄR KÄRLEKEN” (1 Kor. 13: 13). ’ Översatt av HILDA ALEXIS

I den serie väckelsemöten som har hållits i Maranata - tältet vild Fiskaregatan i Nässjö har stora skaror samlats för att lyssna till det frigörande budskapet, kväll efter kväll. Gud har gjort stora ting. Flera har i dessa. möten blivet härligt frälsta, avfällingar har kommit åter till Herren och upplevat förnyelse. Längtande Guds barn har blivit döpta i helig Ande och prisat Gud på nya tungomål. Flera sjuka lhar bliivet underbart helbrägdagjorda. Under dessa tre veckor har fyra dopförrättningar hållits då nio stycken har döpts till Kristus. Fem döptes av Donald Bergagård andra söndagen, och fyra döptes av Erik Gunnar Eriksson. En :döptes ruorsdag, en söndagseftermiddag och två söndagskväll. Det är härligt då man kan döpa alltefter som tiden är läglig.

Bertil Fredriksson Vid tretton års ålder bröts min gemenskap med levande Gud. Uppvuxen i ett troende hem, hade jag fått uppleva frälsning vid nio års ålder, och tillhört en pingstförsamling. Efter att i fem års tid ha druckit ur världens usla brunnar, kommer jag en vårkväll gående på en av Uppsalas gator, djupt bedrövad och fylld av oro. Allt syntes tomt och hopplöst, då plötsligt Gud begynte tala i mitt inre. Han manade mig att gå till Filadelfiakyrkan. En kamp uppstod i mitt inre, jag började röka cigarett på cigarett och jag sa till Gud: ”Om jag i kyrkan på något sätt kan få ett tecken genom ett budskap, så skall jag åter överlämna mitt liv i Jesu händer.” Våckelsemötet höll på att avslutas då jag kom in i kyrkan. Sångarna sjöng. Efter sången kom ett budskap i tungotal med uttydning. Ära halleluja! det var direkt till mig. Jesus älskar mig, och han lovade i budskapet att leda mig steg för steg, bara jag var villig, och vågade följa honom, och tro på hans löften. Jag var överbevisad. Det ingen predikan kunde ha gjort, det gjorde Gud. Mitt hårda hjärta var krossat. Ära vare Jesus! Tack och lov! Frälsningsfröjden strömmade in i min själ och förseningen blev en verklighet. Kamraterna på arbetet, polarna i raggargänget, bekanta av alla slag fick höra och se en pånyttfödd Bertil Fredriksson. Ära vare Jesu underbara namn. En dryg vecka efter denna frälsningsupplevelse, sitter jag och lyssnar på ett inspirerat budskap av broder Thure Bils, som då besökte Uppsala. Hans budskap gällde den avtagande kraften blantcl Guds folk och som församlingarna ej är vakna över. Men han framhöll också att Jesus år .angelägen om att få beklåda sitt folk med Andens kraft. Och där i mötet får jag uppleva denna underbara kraft, och jag fick prisa Jesus i nya tungor. Jag fick en underbar kärlek till Jesus och min åstundan blev att vinna de själar Jesus lidit och dött för. Jag fann ej den möjlighet att verka för Jesus på det sätt jag förstod vara Guds vilja, i den kyrka jag blivit frålst. Vid samtal med en av de predikande bröderna föreslogs mig medlemskap i församlingen för att där vara ett salt. Men min önskan är att vara ett salt i förruttnelsen och uppleva att Guds ande fritt verkar i församlingen. Då mister aldrig saltet sin sälta. Allt detta drev mig att söka kontakt med vänner, som hade samma längtan som jag. Jesus ledde mina steg till en grupp s. k. fria vänner. Här har jag nu funnit mening med mitt liv. Vi har inget namn ännu men vi höjer ropet: Maranata! Alla kristna behöver vakna upp inför detta rop. Här har Jesus frälst själar, förnyat och döpt l’a’ngtande i den Helige Ande. Två ungdomar har fått nåd att följa Jesus i dopets grav. Äran tillhör Jesus. Livet är nu ljus och frid, och jag vill, som Paulus utropa: Maranata! Kom Herre Jesus!

Donald Bergogård Vi befinner oss i ett avgörande skede på den andliga fronten. Det har länge varit ett svårt nödläge. Många frågor har ställts och många åtgärder har vidtagits, men på många håll kan man inte skönja någon förändring till det bättre, snarare tvärtom. Det blir alltmer den mänskliga konsten som framträder och världsligheten tränger sig in mer och mer ibland Guds folk. Lovsång, tungotal, profetia, uttydning, helbrägdagörelse, och kraftgärningar, samt under och tecken, som skedde i forna dagar, får man söka efter. Detta är sällsynt i denna tid. Predikanter inom *olika samfund framhåller med säkerhet att vi inte kan vänta någon större väckelse, ty det *skall ju vara såsom i Noas dagar i den sista tiden, menar de. På detta sätt sövs massor av kristna in i den otnon. I olika samfund går det för ungdomen att blanda sig inivärldens nöjen. På söndagsförmiddag kan de sitta med ett sken av gudsfruktan, men de vill inte veta av Guds kraft. Om man inte kan med att gå till danshaket eller dansa i ungdomslokalerna, så ordnar man privat dans hemma med en grammofon som sköter musiken. Kusligt! fruktansvärt! Skulle de hemgångna pionjärerna veta om detta nödläge, skulle de inte få någon vila hos Herren. Det är sant att det skall vara ett svårt läge i den yttersta tiden, då satan skall rasa med stor listighet och makt. Men det finns en, som aldrig har förändrats och det är han som vann seger över satan genom sin död på Golgata och hans namn är JESUS KRISTUS. Hebr. 13:8 säger, att han är densamme igår ‘och idag så ock i evighet. På ett annat ställe heter det att för Gud är allting möjligt, och vidare: ”Om du trodde skulle du få se Guds härlighet” och åter ”allt är möjligt för dem som tror.” Med detta för ögonen ser jag det så, att .antingen skall vi uppleva en mirakelväckelse, d. v. s. att Herren får väcka oss över att undrens Gud lever än och att han just nu, idag både vill och kan förändra förhållanden, eller om vi Iicke tror det, går vi en säker undergång tillmötes. Nu gäller det väckelse och åter Väckelse över de Guds möjligheter som står till vårt förfogande. För att den stora massan av människor skall vakna och börja tänka på Gud och evigheten, måste det till Guds kraft. Icke bara med ord, utan Guds kraft demonstrerad öppet bland människor. Så var det då Jesus vandrade i lekamlig skepnad på jorden. Där han gjorde under och tecken samlades folket och många kom till tro på honom, då de såg vad som skedde. Så var det även då de vittnen Vi läser om i Apostllagärningarna, förkunnade evangelium. Det ‘heter bl. a. ”Gud gjorde genom Paulus kraftgärningar av icke vanligt slag.” Vi kan inte blunda för, .att de under som skett fordom haft en stor betydelse med tanke på evangelisationen och väckelsen. Tidenär inne nu, då Herren måste få komma till och göra stora ting. Än idag kan stora under och tecken, samt kraftgärnixngar av icke vanligt slag, ske först med tanke på all [den nöd som råder bland människor, som lider av värk och plågor. Lama, blinda, halta, lytta, döva och sjuka av alla slag som kan nämnas, väntar på hjälp. Men Gud gör inget utan redskap. Gud behöver redskap som är villiga att ge allt för Herren. Offra sig själva, sin egen bekvämlighet och gå helt in för att bli fullt utrustad med tro och helig Ande. Var därför med i den bedjande skaran, som ropar till Herren om att Guds heliga eld får gripa tag i många vittnen och sända dem ut med ett fulltonigt evangelium. Jesu befallning står där ännu idag: ”Gån ut i hela Världen och prediken evangelium för allt skapat. Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst, men den som icke tror, han skall bliva fördömd. Och dessa tecken skola åtfölja dem som tro, genom mitt namn skola de driva ut onda andar, de skola tala nya tungomål, på sjuka skola de lägga händerna, och de skola då bliva friska.” (Mark. 16:1518). ”Och där I gån fram skolen I predika och säga: Himmelriket är nära”. Boten sjuka, uppväcken döda, gören spetälska rena, driven ut onda andar. I haven fått för intet, så given då för intet.” Matt. 10:7, 8. Och han sade: ”Se jag är med eder alla dagar intill tidens ände.” Matt. 28:20. När dessa ting blir levande fakta för oss, blir förkunnelsen positiv och framburen med en hänsynslös frimodighet i tro och helig Ande, samt praktiserad, och då är mirakelväckelsen redan i gång. Många härliga ting har vi redan fått skåda. Men jag har den tron, att detta bara är begynnelsen till vad som skall ske. Vårt land skall skakas ‘om av Guds eviga och väldiga makt. Tro det! Aldrig har han svikit vad han lovat. I mötena som hålles nu, på många platser i vårt land, får vi höra om hur själar blir frälsta, döpta i vatten och döpta i helig Ande och från de som varit sjuka lyssnar vi till vittnesbörd om helbrägdagörelse. Lovprisningen, som stiger upp till Herren, ljuider med kraft Bliv också [du med i denna skara. Tiden är kort. Donald Bergagård

Henning Thulin

”Jag jag är den, som utplånar dina överträdelser för min egen skull, och dina synder kommer jag icke mer ihåg.” Jes. 43:25.

Detta löfte gäller än i dag. Jag upplevde i ensamheten en underbar frälsning genom Jesu namn den 21 aug. 1931 i Junosuando prästgård. Då var jag komminister i Jnnosuando. Jesus döpte mig också i den Helige Ande vid en nattvardsgång i Junosuando kyrka. I 5 år var jag frälst och andedöpt som präst i svenska kyrkan. Men Herrens Ande ledde mig till dopgraven. Den 2/6 1936 fick jag följa Jesus tillsammans med min hustru i dopets grav i baptistkyrkan i Visby. Utan att Iha en aning om, vad som skulle bli mitt öde, fick jag nåd att gå Ordets väg. Odh löftet höll. Pris ske Gud!

Gunnar och Margareta Eklund

Mombasa den 1 juni 1962
_
_ Kära vänner i Örebro fria församling.

Guds underbara frid.

Hjärtligt tack för den senaste tidningen av Midnattsropet. Det är alltid lika uppmuntrande och intressant att se, vad som händer därhemma och vad Gud gör ibland Eder.

Vi mår allesammans bra, efter en del svårigheter som vi har haft att kämpa med. Margaretha har repat sig mycket bra sedan pojkens födelse, och den lille som är allas kelgris mår också förträffligt. Länge varade inte glädjen förränett dråpslag träffade familjen och ingen mindre än undertecknad. Jag åkte in på sjukhuset och läkarna konstaterade, att jag hade njursten, en ganska besvärlig åkomma med mycket svåra smärtor. Efter en veckas sjukhusvistelse fick jag återvända hem, och läkarna sade, att de kunde se på röntgenplåten att det varit en sten där, men nu var den borta. Så jag tackar Gud för hjälp även i denna situation

Av W. Grant
Översatt av H. Alexis

Varför har vi inte väckelse i våra församlingar, och varför finns det så många splittringar? De flesta församlingar är splittringsrörelser eller skärvor från andra kyrkor. Den person, som bildar en ny församling kommer, som det synes, från en annan församling. Människor undrar varför vi inte har väckelse.

Ordet ”väckelse” nämnes inte i Nya Testamentet. Herren väntar inte att Hans församling skall dö innan den behöver förnyas. Fortsätter församlingen att verka och gå framåt, kommer den inte att frysa till.

Från Norrköping och Örebro

DOP I NORRKÖPING

Lördagen den 16:e juni förrättades dop i Norrköping då 2 nyfrälsta ungdomar döptes. till Kristus. Lokalen på Gamla Rådstugugatan, där den transportabla dopbassängen placerats, var fullsatt och väckelsens Ande var härligt utgjuten.

Broder Elof Johansson vars son nu skulle döpas vittnade inspirerat och talade bland annat om att han självför drygt 30 år sedan blev döpt i denna lokal. Sedan talade broder Arne Imsen och gav oss ett levande budskap som ånyo aktualiserade det gamla fältropet, att gå ut till Jesus ”utanför lägret” för att bära hans smälek. Flera sökte Gud till förnyelse och upplevde Herrens frigörande kraft och många var märkbart skakade av Guds ord och Andens närvaro. En nyfrälst broder anmälde sig i mötets avslutning till dop och döptes dagen därpå i förmiddagsmötet. Det är underbart att veta att ingen har monopol på himlaströmmens glädjeflöden, och ingen har heller ensamrätt till Guds kraft. Alla kan få livets vatten fritt och för intet. Alla kan bli mäktiga redskap för Gud om de bara respekterar Guds ord och går ut i tro på Guds löften. Trons folk får alltid Guds löften uppfyllda och de driver främmande härar på flykten. Varför? Därför att trons folk har i alla tider varit ett praktiserande folk.