Midnattsropet

Erik Gunnar Eriksson Denna fråga ställdes av de människor, ‘som lyssnade till det budskap, som Petrus förkunnade på pingstdagen i Jerusalem. I denna religiösa stad ‘hade något inträffat, som hade satt människorna i rörelse. Något utöver det vanliga. hade. hänt. Vad var det då som hänt? Jo, etUhunndra’tjugu av Jesu efterföljare hade lytt hans befallning ”I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.” Luk. 24:49. Nu *hade löftet gått i uppfyllelse. ”Då ‘kom plötsligt från himlen ett dån, såsom om en våldsam storm hade farit d fram och det uppfyllde hela huset, där de sutto. Och tungor såsom av eld visade sig för ‘dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem. Och de blevo alla uppfylla av Helig Ande och begyn’te .tala andra tungomål, eftersom Anden ingav dem att tala.” Apg. 2:24. Och från den Övre Salen trädde nu Petrus jämte de elva fram. Frimodigt och oförfärat förkunnnade de budskapet om Jesus Kristus. Ifrån att ha varit svaga hade de nu blivit starka. Ifrån att ‘ha varit fega. var de ’nu frimodiga. Och resultatet av Petrus” predikan ‘blev att syndarna fick ett stygn ‘i sina hjärtan och frågade: ”Bröder, vad skola vi göra?” Denna fråga möter man många gånger i dag bland de kristna. Vad skall vi göra i en tid då människorna ’till synes har förlorat nästan allt intresse för sitt eviga väl, och när denna likgiltighet även vill tränga *in i ‘de kristna leden. Vad skall vi göra för att på nytt se våra lokaler fyllas av människor, som söker Gud? Vad skall vi göra för att kunna hjälpa dessa skaror av ungdom, som vandrar på våra gator. Alla dessa, som redan i unga år trätt in på brotters väg och vars framtid ser ‘hopplös ut? Vad skall vi göra med alla dessa lidande och sjuka, som mänskligt sett är hopplösa fall? Du kanske svarar: Vi måste pröva nya metoder. Vi måste försöka utforma ett program, som är mera tilltalande för vårt uppväxande släkte o.s.v. Så samlas man för att dryfta alla dessa problem. Men man :kommer inte på dsiskussionernas väg till någon lösning på andliga frågor. Jag tror, att lösningen på alla dessa problem är, att ‘du och jag, som är frälsta, låter de ord, som Paulus’ skrev *till församlingen i Efesus, ‘bli en verklighet i våra liv. Vad skriver Paulus? Jo, i Ef. 5:18 .säger han: ”Låten ’eder fastmer uppfyllas av Helig Ande. Är det detta vad vi behöver i våra dagar? Du kanske svarar: Vi som thar så stora församlingar, vi som ‘har så vackra kyrkor och kapell med fina ungdomslokaler. Vi som har så vacker körsång och teologis’kt fulländade predikningar. Ja, allt är så vackert och tilltalande för det mänskliga sinnet. Men var är kraften? När Paulus kom till Efesus, *träffade han där några lärjungar. Han frågade då dessa: ”Undfingen I helig Ande ‘då I kommen till tro?” Apg. 19:2. Detta visar, att Paulus ansåg det vara ’ett livsbehov för dem, som kommit till tro, att de även blev döpta i Helig Ande och eld och fick ’tala med nya tungor. Om detta var ett livsbehov för lärjungarna i Efesus, ‘så är deti ännu högre grad nödvändigt för oss kristna. ‘i dag ‘att uppleva denna kraft. Vad var det, som gjorde, att det genom Paulus ‘skedde kraftgärningar ‘av icke vanligt slag? ”Man till och med togo ‘handkläden och förkläden, som hade varit i beröring med hans kropp och lade dem på de sjuka, och sjukdomarna veka då ifrån dem och de onda andarna foro ut.” Apg. 19:1112, Icke kunde det väl vara i egen kraft, som han gjOrde dessa kraftgärningar. Det ser vi i de följande verserna. Där står det, att några besvärjare skulle försöka sig på att driva ut en ond ande. Bland dessa var, också sju söner till en överstepräst. Men ‘de enda andarna *har liten respekt för prästsöner och besvärjare som försöker experimentera i egen kraft., Den onde anden sade: ”Jesus ‘känner jag, Paulus är mig ocik väl bekant, men vilkaåren I?” Apg. 19: 15 Detta visar, att Paulus var välbekant i den en da andevärlden. Demonerna visste, att idenna man bodde den Helige Andes kraft. Samma ‘kraft som Jesus .ägde. Därför bävade mörkrets makter när Paulus var i aktion. Apg. 13:812 Det är den kraften vi behöver se i verksamhet ibland oss i dag. Det är inte begåvning, men utomordentlig kraft från Gud, som vinner seger. Det är inte själisk kraft utan andlig smörjelse vi behäver. Apostlarna fick hålla sig stilla, tills de blivit beklädda med denna kraft. Ty denna kraft förutan kunde de intet göra för att befrämja Guds rikssak på jorden. Men när Anden föll på Pingstdagen ‘blev lärjungarna fyllda med kraft från höjden. Och då kunde den mest ‘olärda tunga nedtysta motståndarna. Den nya elden banade sig fram utan att kunna hejdas ‘av motståndarna, ty ju mera de försökte släcka ’elden, desto intensivare brann den. Det går ej att stoppa män och kvinnor med brinnande hjärtan som är fyllda med denna Helige Andes kraft. “Vad blev resultatet? Petrus predikade på Pingstdagen och tretusen blev f rälsta. Förvisso ett härligt resultat. Om vi följer Paulus från plats till plats, finner vi vilka härliga resultat, som följde ‘i hans fotspår. Församlingar kom tillstånd, själar frälstes, onda andar ‘blev utdrivna och sjuka kropparhelbrägda. ”På detta sätt hade Herrens Ord mäktig framgång och visade sin kraft.” Apg. 19:20. Är det då möjligt att detta kan ske i våra dagar? I Hebr. 13:8 står det: ”Jesus Kristus är densamme ‘i går och .i dag, så ock evighet.” Han Ihar ej förändrats, pris ske Gud! Den kraft som var verksam på apostlarnas tid, den är verksam i dag. Och Herren vill bekläda dig med denna härliga tkraft. Du som ej ,är Andedöpt, sök dig fram till nådens tron. Tag emot gåvan, som är tillreds åt dig! Bliv en salig tungotalare, bliv en eldsfaokla där du bor, som Herren får använda. Och du som är Andedöpt, låt dig angeläget vara ‘att ‘bli förnyad och uppfylld av mera kraft! Nöden omkring dig är stor. Många sjuka, förtvivlade, nödställda och både till kropp och själ utpinade människovarelser väntar på dem, som skall kunna ge dem ett levande budskap om en levande Jesus, som är venksam nu liksom fordom och stadfäster sitt ond med åtföljande tecken och under. Det är icke fråga .om att komma med höga ord och hög visdom, utan med det enkla budskapet om korset med en bevisning i Ande och kraft. Må vi gemensamt bönfalla inför Gud. för vårt svenska folk. Ja, anropa honom både dag och natt om en Andeutgutelse. Ty nu är det tid att bedja. Midnattsropet ljudet: MaranAta, Herren kommer! Tiden härefter är myeket kort. Men ännu skall många väckas ooh räddas för himlen. Skall du ’låta dig ‘uppfyllas av den Helige Andes kraft? Skall du göra på vad dig ankommer för att rädda de döende? Skall det få bli fröjd ‘bland änglaskarorna för de själar, som på grund av ditt vittnesbörd blev räddade ur djävalens grepp? Skall du en dag träda f ram ‘inför honom, som ‘köpte dig åt Gud med sitt eget blod, ‘med någon som du vunnit? Betänk din situation ooh låt dig uppfyllas av Anden! Jesus kommer snart! Och då skola de som tagit del av denna gudomliga kraft lyftas upp i luften Herren till mötes för att för evigt vara hemma hos honom. Där får vi sitta till bords med Abraham, Isak och Jakob. Härliga framtidshopp!

Ljuvliga hälsning, som möter mig i nattlig timma. Grammofonskivan jag köpte i Kungshallen efter ”den fria församlingens” underbara möte där, spelar jag om och om igen alltmedan ,mitt hjärta fylles av en överflödande glädje. Inspelningen är gjord under ’ett möte i Skien i Norge och de saliga vännerna där sjunger under stor hänförelse: ”Vilken underbar dag det vill bli” Halleluja! Det skall bli en underbar dag när Jesus kommer. En underbar dag för dem, som äro redo, för dem som älska Jesu namn. Men för dem, som nonchalerat Jesu eget varningsrop: ”Se, jag kommer snart” skall det bli en dag av mörker och trångmal, av ångest och förskräckelse - en det förödda hoppets dag.

Arne Imsen Ett nytt frikyrkligt väckelseinitiativ, som blivit kallat Frikyrklig samling, bar i dagarna satts i verket. Under några dagar har en konferens för frikyrklig ungdom hållits här i Örebro. Tyvärr hade jag icke tillfälle att vara med i några av dessa sammankomster, men av ,de rapporter, som jag tagit del av från pressen, har framgått att stora och fundamentala sanningar blivit behandlade av kända män från Pingströrelsen, Örebromissionen ooh Helgelseförbundet. Konferensen samlades under mottot ”För bibeltro, evangelisation och väckelse” och var tydligen avsedd som en vidräkning mot den ”akademiska liberalteologien”, som sägs utbreda sig med åtföljande skadeverkningar för nytestamentligt trosoch församlingsliv. Konferensen efterlämnar ett gemensamt uttalande, och det har enligt Dagens uppgifter antagits av fem hundra ungdomar. Om detta uttalande skall utgöra en sammanfattning av det resultat man kom fram till genom föredrag, debatter, bibelstudier och samtal, då lär nog ”Frikyrklig Samling” få en tynande tillvaro. Man bekänner sig till ”väckelsens pionjärer, som troget kämpat för de bibliska sanningarna i vårt land”, och säger ”att det idag be*hövs en förnyelse utav deras klara signaler”. ”Detta”, sägs det; ar grunden till en förnyad väckelse, vilket är det största behovet i de gamla friförsamlingarna.” Alltså är hela frikyrkorörelsen = väckelserörelserna synnerligen väckelsefattiga och måste uppleva ett radikalt uppvaknande innan det andliga livet flytt definitivt och efterlämnar en död kyrkoilnstitution, som står helt utblottad på andlig kraft och utan mölighet att komma tidens gudslängtande människomassor till undsättning. Den omvandlingsprocess, som pågått i årtionden inom svensk frikyrklighet har icke fört något gott med sig. Lärda herrar och opånyttfödda teologer har banat vägen för en liberal syn på Bibeln och därigenom tillfogat skaror av läsare obotlig skada. Idag sitter en tvivelsjuk kristenhet i försmäktande träldom under tyngande ok, som världshärskare med satanisk list lagt på henne. Sådant är tillståndet! Vad skall till för att ändra detta tillstånd? Konferensungdomen i Örebro säger: ”Vi har funnit, att det idag behövs en förnyelse utav deras (pionjärernas) klara signaler”. Detta är ju ett intressant .konsta.terande, men skrivarna är tydligen icke beredda att ta konsekvenserna av ett sådant ställningstagande. Man vill tydligen ha pionjärernas väckelsesignaler men är man verkligen inställd på att betala priset, som det innebär att vara väckelsens bärare? Det finns all anledning ställa den frågan efter ett yttrande som detta: ”Vad vi behöver är *inte fler sam" fund ooh kyrkobildningar, utan en ny väclkelse efter Bibelns mönster i de gamla friförsamlingarna”. Hur kan man med bestämdhet dra sådana slutsatser? Väckelsen ställer väl den enskildes gudsförhållande under självrannsakan och kan väl aldrig lösas kollektivt. Pionjärerna upplevde väckelsen som ett radikalt gudsingripande, som i de flesta fall ställde dem i opposition till fädernreärvj da stadgar. Det överflödande gudslivet kunde icke anpassa sig efter den döda formalismens krav ej heller visa någon respekt för högtidlig sakramentalism. Väckelsen förde det levande gudsfolket utanför den officiella religionens domäner. Detta är orSaken till att vi idag har sådana samfund som Pingströrelsen, Örebromissionen, Helgelseförbundet o.s.v. Från början var de väckelsew och splittringsrörelser och hade inga .andra anspråk. Nu har även dessa rörelser förlorat sin ursprungliga karaktär. Än en gång vill Gud komma till den enskilde, ty samfunden har slagit läger kring vissa sanningar ooh gjorda erfarenheter. Men den enskilde vill Gud väcka på nytt utan hänsyn till vilken syn på väckelsen som ledare, samfunds och missionsstyrelser har. Väokelsen bryter fram såsom svar på de mångas böner och låter sig ej dikteras av samfund och kyrkobildningar. Kommer den *icke till i de gamla friförsamlingarna så föds det nya. Nytt vin i nya läglar. Än en gång blir fältropet ”utanför lägret”. Det är icke lätt att få något grepp om vad man villha sagt och vad man önskar uträtta. Inkonsekvenserna är stora och mänga. Detta uttalande är så genomsyrat av kyrkopolitisk surdeg att det ger mer intryck av självförsvar än attack mot otron. Först en vänlig gest mot de egna samfunden, troligen för att undanröja alla misstankar om iillojalitet, och sedan en kategorisk förkastelsedom över den fria verksamhet, som icke kan inrangeras i kategorin ”de gamla friförsamlingarna”. Väckelsen man väntar och önskar skall vara partistämpland om den skall bli erkänd, ty någon väckelse utanför de människokonstruera de parti gränserna kan icke accepteras. Nu kan det vara intressant att se hur bröderna, som Står i täten för ”Frikyrklig samling” förverkligar dessa vackert formulerade ideal. I Stockholm har exempelvis ganska nyligen ”ordnats” en ny församling i samarbete med Stig Abrahamsson och Helgelseförbundet. I Strömstad ”ordnades” en pingstförsamling för icke så lång tid sedan i nära samarbete .med Stanley Sjöberg och i Trollhättan ”rekonstruerades” pingstförsamlingen av vänner, som av mer eller mindre tvivelaktiga orsaker lämnat Filadelfiaförsamlingen. Vi återkommer i något senare nummer.

Anne Björg Imsen ”Vad skola vi säga härom? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?” Rom 8:31 När jag för ett halvt år sedan flyttade till Örebro, var jag väldigt nyfiken och undrade mycket hur det skulle kännas att komma till denna beryktade församling. Jag hade ju hört både negativa och positiva rykten om Örebro Fria Församling. Själv ville jag dock bilda mig en egen uppfattning och icke lyssna rykten. Till min stora glädje erfor jag redan vid det första mötet jag bevistade, att Guds Ande verkade. Av nåd har jag fått växa upp i ett troende hem, där vi barn fick lära oss att gå bönens väg. Jesus har bevarat mig, så jag har inte behövt smaka på vad ,världen har att bjuda. Nej, jag har haft nog med Jesus. Jag har fått rika upplevelser med honom och verkligen funnit den största lyckan i livet. När man är frälst, lever man inte ett trist ungdomsliv. Livets största lycka får vi erfara på knä vid korset. Tänk, att få alla synder förlåtna! Vilken kärlek Jesus har bevisat oss, då han offrade det största någon kan offra, nämligen sitt eget liv. Tänk vad underbart! Vilken gränslös kärlek! Måtte vi verkligen bli fyllda med sådan kärlek till våra medmänniskor, att vi kan vara med ioch vinna dem för himmelen. Vi har ett stort ansvar, vi som kallar oss för troende. Det gäller att vi verkligen lever livet helt för Jesus. Vi har hört så ofta den sista tiden, både i budskap och profetsior, att Jesus kommer snart. Det gäller att vi verkligen gör en insats för att vinna själar för himmelen. Till Guds ära måste jag säga, att jag har upplevt mera med Jesus detta sista halvår, än jag tidigare gjort i hela mitt liv. Vi har verkligen blivit fyllda med kraft. Ja, tänk hur underbart att bli fylld med den Helige Ande och prisa Gud i tungor. Till dig som ännu inte har blivit döpt i den Helige Ande vill jag säga: Lägg ut på djupet, prisa Jesus för vad du har fått och du skall snart få erfara att glädjen strömmar in i ditt hjärta och det som är bundet i dig löses. Du blir fylld av kraft och prisar Gud på Kanaans tungomål. Tack och lov! Jag tror, att om vi skall kunna leva ett segrande liv, behöver vi denna kraft så vi kan stå emot satans listiga angrepp. Till sist vill jag säga till dig, min vän, som inte är frälst: Sök Jesus av hela ditt hjärta och du skall få erfara samma lycka och glädje som vi har erfarit. Slutligen vill jag citera en sångvers, som blivit så levande för mig: Det enda som bär inför den vita tronen, det är en frälsad själ, halleluja. Och detta är nog, ty all min synd blev sonad, När jesus dog för mig på Galgata.

T.L. Osborn
Översatt av Lars Wedin
_
_ Med en enkelgrund för din tro, så kan du bli helbrägda av Guds kraft NU. Gud är redo att helbrägda dig just där du nu befinner dig. Det är ett faktum, att om du bara vill ge honom detta tillfälle, skall han helbrägdagöra dig fullständigt just nu eller låta tillfrisknandet börja, när du slutat läsa denna traktat.

Du skall tro och bli helbrägda, när du har en grund för tron och vet VAD du skall tro.

Elsa-Britta Pettersson Norrköping ”Jag som förut haltat går nu normalt . . .” Till Jesu ära vill jag omtala vad han har gjort i mitt liv den sista tiden. ”Stora äro de under du har gjort Herre, min Gud. Och de tankar du har’ tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna.” Ps. 40:6. Som 16 års flicka blev jag frälst, vattendöpt och andedöpt samma år. Jag har växt upp i ett troende hem. Gud kallade mig också att gå ut på fältet för att tjäna min älskade Herre och Mästare, som har utgivit sig själv, för att frälsa en i synd fallen värld. Flera år var jag då ute i tjänst för Herren. Vid fjorton års ålder fick jag polio, dock endast lindrigt. Jag var förlamad i ryggen och högra benet. Under denna tid och även medan jag var på fältet vittnade jag för andra människor att Gud gör under och botar än i dag. Men jag liksom inte trodde att detta kunde gälla mig och just denna sak. ”Är då något så underbart att Herren icke skulle förmå det.” 1. Mos. 18:14. Man kan höra Guds ord, men ändock ej höra, fatta eller förstå. Man har det i hjärnan, men äger ej hjärtats tro. ”Men tron är en fast tillförsikt om ting som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser.” Hebr. 11:1. Därför är det så viktigt att predikan är baserad på ordet och att den som framför det har kraft ifrån Gud och eld i själ och sinne, så att Andens svärd, fört av kvinnor eller män griper. Det som förkunnas måste vara upplevat och icke endast tomma teorier, ty världen är full av teorier. Vad mänskligheten behöver i dag är något att lita på i sjukdom, nöd, kamp och sorg. Jesus Kristus och Honom korsfäst är Världens enda hopp i dag. Jag kom till de möten som Örebro Fria Församling började här i Norrköping. Bröderna Imsen och Bark m. fl. predikade frigörelsens härliga budskap. Mer och mer kände jag hur min bundna själ blev frigjord ur vanmaktsgreppet, som hållit mig bunden i många år. Tron började Växa sig starkare. Jag såg nya under i Herrens lag. Tron växer på Herrens vägar. Jag började få tro på att Gud kanske i denna tid skulle uppenbara sin makt, så att även jag kunde bli frisk i ryggen och benet. ”Intet är omöjligt för vår Gud.” Församlingen började en mötesserie. Broder Enoch Karlsson var* här. I ett av de sista mötena gick jag fram till förbön. Under bönen upplevde jag ej något särskilt i min kropp, men in i mitt hjärta kom en så försmältande kärlekens ande och en underbar kraft kom över mig. Jag kände att jag var helad i min rygg, och har aldrig haft något ont sedan dess. Det är* över två månader sedan. Jag har sökt många läkare och legat på Bollnäs lasarett för olika behandlingar. Men Jesus är den starke. Han har kraft och makt, ära vare Gud! I Lukas 1316 står det om en Abrahams dotter som satan hade hållit bunden i aderton år. Ett maktord av Herren löste henne. Detta ord ljöd också inom mig och undret skedde. Tack och lov! Fortfarande var dock det högra benet kortare än det andra. Broder Agne Bark bad till Gud för mig i ett bönemöte något senare. Herren kom över oss och jag kände dessa vågor av välsignelse och kraft strömma igenom mig. Ögonvittnen har sagt att broder Bark hoppade långt ut på golvet under Guds kraft. När jag sedan kom till läkaren kunde han ej finna annat än att benen var lika långa. Jag som förut haltat, går nu normalt utan att halta. Detta lyte har för mig varit en ständig plåga i tjugotre år. Nåd utöver nåd är vad Herren gör och vad jag vet att han vill göra. Stora ting har Herren tagit sig före. De stå ej till att räkna. Därför höves det oss lovsång i de rättfärdigas hyddor.

Jonas H. Näslund Det finns en bestämmelse inom Statskyrkan som föreskriver, att barn till föräldrar som tillhör Statskyrkan automatiskt blir medlemmar i nämnda kyrka. Eftersom mina föräldrar, likt de flesta, tillhörde Statskyrkan, kom även jag att bli medlem där redan från födelsen. Detta förhållande ingav mig såsom ofrälst inga som helst bekymmer. Men vid nittonårsåldern upplevde jag frälsningsundret, och följden blev en omprövning i mitt liv på många områden. Jag vaknade även upp över statskyrkans felaktiga inställning till Guds ord i många väsentliga frågor. Det gjorde att jag beslöt lämna detta kyrkosystem. Jag sökte upp en äldstebroder, som jag hade stort förtroende för, och som tjänade i den pingstförsamling jag då tillhörde. Sorgligt nov: gav han mig en felaktig undervisning i denna sak. Det hade tf l följd att jag vacklade i min övertygelse och blev kvar i Statskyrkan några år till. Det inträffade ett dödsfall i min familj, och i samband med begravningen bevistade jag en högmässa där även ett s. k. barndop förekom. Jag blev oerhört beklämd över all villfarelse jag såg och hörde. Ett Guds ord från Uppenbarelseboken 18:4 blev då allvarligt och levande för mig. ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktig i hennes synder”. Guds Ande gjorde klart för mig, att om jag frivilligt stod kvar i stadskyrkan, var jag också delaktig och medansvarig för vad som förekommer där. För mig fanns bara ett att göra, nämligen att begära utträde ur den obibliska Statskyrkan. På den tiden var det inte lika lättvindigt att få utträde som det ‘är nu. Jag fick ha ett långt, personligt samtal med vederbörande kyrkoherde. Men det var intressant. En månad efter detta samtal beviljades min begäran och jag hade icke längre något medlemskap i Statskyrkan. Den glädje och välsignelse jag kände var stor. Här följer i några punkter en. beskrivning över saker och ting, som gjorde att jag lämnade Statskyrkan. 1. Statskyrkan förkunnar att barnet i dopet får del i den nya födelsen. 2,. Barnbegjutnin’g praktiseras i stället för de troendes dop. 3. Statskyrkan gör i sin förkunnelse om Andens dop gällande att denna betydelsefulla upplevelse endast var för de första kristna. 4. I stället för att församlingen skall vara en helgad och från världsväsendet avskild skara, har Statskyrkan sin församling inom geografiska gränser och alla får tillhöra den oaVSett trosåskådning och syndigt leverne. 5. Församlingstukt praktiseras inte. 6. Herrens måltid utbjudes som ett nådemedel och erbjudes till oomvända människor vid avslutning av konfirmationsundervisning och andra tillfällen. 7. Statskyrkans angelägenheter bestämmes till stor del av en ogudaktig stat och kommun. 8. I Statskyrkan förekommer altartjänst, som är helt väsensfrämmande för nya Testamentets lära. 9. Statskyrkans herdar och tjänare har full frihet att leva i allehanda synder men får ändå behålla sina ämbeten. 10. Dess herdar och tjänare nödgas använda specialtillverkade kläder för vilket stöd saknas i Guds ord. 11. Vidare måste de predika. över förutbestämda texter utan möjlighet att ledas därtill av Anden. Till slut vill jag uppmana alla levande Guds barn, som ännu tillhör statskyrkan, att inför Gud ompröva denna sak och fatta ett avgörande beslut i positiv riktning. Jag .finner det också i hög grad ologiskt att samtidigt tillhöra en fristående församling och det kyrkosamfund, som Statskyrkan är. Ännu ett bidragande skäl till att lämna Statskyrkan, vilket framkommit under senare år, vill jag framhålla. Som bekant är svenska Statskyrkan medlem i kyrkornas världsråd tillsammans med katoliker och andra religiösa riktningar av olika slag. Således är varje anhängare i Statskyrkan representerad i detta världsomfattande, religiösa sammelsurium. Under det andliga arbetet bland ofrälsta människor ,möter vi ofta sådana som anser en omvändelse som överflödig enär man tillhör Statskyrkan och ‘är döpt som barn och sedan konfirmerad. Och så menar man att allt är gött och väl. Detta bör också ge oss en allvarlig tankeställare.

Allan Andersson Tänk dig, att du suttit fastkedjad i fängelse många år! Din rörelseförmåga har varit starkt nedsatt av bojor och band. Du har ej fått öppna din mun för dina medfångar. Men en dag går dörren upp, och du blir bländad av middagssolen. Där, i dörröppningen, står en rik person, som talar om för dig, att du får lämna fängelset. Du är fri! Denne man har betalt lösesumma för dig. Jag tror inte du säger: ”Jag skall känna efter först hur det känns, kanske är det fel på denna frigörelse.” Nej, har du suttit i fångenskap i många år och aldrig fått öppna din mun hoppar du nog säkert upp av fröjd, skakar dammct av dig och tackar din frigörare. På samma sätt var det, då Jesus frälste dig. Du blev löst och fri. Då vittnade och sjöng du om Jesus och hans dyrbara blod, som räcker till för alla. Men i dag är du bunden av mäninskor och deras tänkesätt, men längtar du ut i frihet vill Jesus lösa dig. Han säger: ”Följ mig!” Då lämnar du det gamla sammanhanget, ty Jesus gör allting nytt. Du, min ofrälste vän, som ej har börjat vandringen med Jesus, Mästarcn är här och kallar dig till sig. Hör du icke herden, hur han ropar på sitt bortsprungna får? Kanske är du ett svart får? Jesus älskar dig ändå! Han talar om ”andra får”, men också dem skall han söka upp. Du, som läser dessa enkla rader, böj dina knän och säg: ”Käre Jesus, här har du ett förlorat får, fräls mig och lös mig nu!” Snart förnimmer du hur friden strömmar till ditt hjärta. Nu först börjar det verkliga livet i gemenskap med Jesus, och du får uppleva mer och mer av Andens fullhet. Vi skall gå från kraft till kraft, tills vi är hemma i gästabudssalen. Halleluja! Amen!

Väckelsens eld brinner - själar blir frälsta - döpta i vatten och helig Ande - och sjuka blir helade

”Han som upplåter och ingen kan tillsluta.” Uppb. 3:7.

Väckelsens eld brinner i Östgötabygden, och under de senaste veckorna har Herren öppnat en dörr i Motala. Hittills har fem möten hållits där, och bröderna Arne Imsen och Agne Bark har, understödda av respektive församlingars sångarkrafter, mött upp i Motala. Mötena har rönt ett livligt intresse redan från början, och skaran av nyfikna, intresserade och längtande har ökat för varje möte. Många har fått del av förnyelsevågen och några har mött Gud till frälsning. Redan det tredje mötet blev en dopförrättning, som hölls lördagen den 7 april i Norra Skolans matsal. Ett sjuttiotal sångare från Örebro och Norrköping hade mött upp, och efter en sångstund på torget, som trots att den inte var annonserad, samlade en hel del folk, fortsatte vi i lokalen, som var helt fullsatt. De unga bröderna Kurt Petersén och Bo Westerberg vittnade friskt och inspirerat om Jesus. Och sångarskaran lät övernogslivets fröjd strömma ut i sången. Broder Josef Granstrand från Jönköpings Fria avgav även ett härligt vittnesbörd. Det var jubel och lovsångsmöte från början till slut. Arne Imsen predikade enkelt men kraftfullt om vägen till frigörelse. Dopförrättningen fick en något ovanlig prägel då vi p. g. a. en fem milimeter för smal dörr inte lyckades få in dopbassängen i lokalen. Därför fick dopet förrättas ute i det fria. Intresset var emellertid så stort, att folket som till största delen utrymt lokalen, ånyo gick in tillsammans men en hel del som inte tidigare varit på mötet. Predikan, sång och bön fortsatte till in emot klockan elva. Då hade flera sökt Gud till frälsning och förnyelse.

Rev. Wm. F. Beirnes

”Detta är det ord, som profeten Jeremia talade till Baruk, Nerias son, när denne efter Jeremias diktamen tecknade upp dessa tal i en bok, under Joakims, Josias sons, Juda konungs fjärde regeringsår: han sade: Så säger Herren, Israels Gud, om dig, Baruk: Du säger: ”ve mig, ty Herren har lagt ny sorg till min förra plåga! Jag är så trött av suckande och finner ingen ro”. Men så skall du svara honom: ”Så säger Herren: Se vad jag ha byggt upp, det måste jag riva ned, och vad jag har planterat, det måste jag rycka upp; och detta gäller hela jorden.

Det var, för oss här i Jönköping, en stor dag då Ricard Hansen som ett Guds redskap besökte oss första gången. (Vi har även senare haft ett besök av honom.) Han predikade kraftigt, sjöng och spelade, bad för sjuka och sökare av Andens dop. Bland andra blev en kvinna med cancer helbrågdagjord. Läkare har senare konstaterat att hon är fullständigt frisk. Vid båda mötena under första besöket, var jag själv närvarande. Jag såg det vita korset i pannan och då jag stod bland sångarna på estraden i Folkets Hus kom en av de tillresande predikanterna upp till oss. Han bad oss lukta på hans ena hand. Jag kände tydligt oljedoften. Brodern hade tagit Ricard Hansen i handen och fått olja på sig. Så långt vi vet, är det första gången i Sverige, som något dylikt inträffat. Att sedan en läkare i TV förklarade sig ej tro på det och en trollkonstnår demonstrerade att ”så här går det till”, det får vi lämna åt sitt öde. Vid en resa i Orientenför något år sedan - vill minnas att det var i Damaskus - såg jag en ”eldsprutare” på trottoaren. Men inte var det något kristligt i samband med det. En kort tid efter att broder Hansen besökte oss, deltog jag i ett möte i Jönköping och kände då helt plötsligt något som var som ”barrskogsdoft”. Hansen hade då rest, och han hade ej heller varit i den salen. Någon bakom mig kände också doften. Det fanns ingenting därinne, som kunde framkalla detta. Senare i mötet ”kom jag bort” och vaknade först när predikanten, Donald Bergagård, hade av*brutit predikan och stod hos mig bedjande. Alla i den fullsatta lokalen, trodde att jag dött. Så var det ej. När jag sedan ”kom till mig” stod broder Bergagård hos mig och frågade mig, om jag ville ha vatten. Jag svarade nekande. Jag blev även erbjuden bilskjuts hem, men stannade kvar på mötet och var* sedan dagen efter i mitt arbete som vanligt. Till sist kommer frågan: Säger bibeln något om sådana ting? Låt oss slå upp Ps. 23:5; ”Du smörjer mitt huvud med olja”, Ps. 92:11 ”Jag varder övergjuten med frisk olja”. Predbok. 9:8 ”Låt aldrig olja fattas på ditt huvud”. Inte behöver man hålla det för otroligt, att något korsliknande kan ses på en månniskas panna. Jag såg det ju själv på broder Hansen. Läs t. ex. 1. Mos. 4:15: ”Och Herren satte ett tecken” (Kain). 5. Mos. 6:8: ”Och de skola vara som ett märke på din panna”. Jes. 66:19: ”Och jag skall göra ett tecken bland dem”. Hes. 9:4: ”Teckna med ett tecken på pannan de män som sucka och jåmra sig över styggelserna”. Joel 2:30: ”Och jag skall låta tecken synas på jorden”. Gal. 6:17: ”Ty jag bär Jesu märken på min kropp”.