Midnattsropet

Nr 10 1961

Badhuset i Örebro blev doplokal

Det gjorde Gud

Nådegåvornas stora betydelse

“Genom hans sår…”

Den bästa prydnaden

Helbrägdagörelse

Den bästa prydnaden ”Träden då fram, I kvinnor, smycknde med profeternns och npostlnrnas skönhetsmedel. Hämten eder glans från enkelheten och edert smink från kyskheten. Målen ögonen med hlygmmhet och munnen med mildhet. Pryden öronen med Guds ord och halsen med jem Kristi ok. Kläden eder i ödmjukhetens silke, i helgonens vita linne, i kärlekens purpnr. Så smyckiide skolen 1 vara älskliga för Gud.” Urklipp

Är det Guds vilja att bota alla? Det är en fråga som behandlats mycket och blivit besvarad på många olika sätt. Men om vi läser bibeln så skall Vi finna det rätta svaret, ty där har Gud uppenbarat sin vilja. Gud vill att alla människor skall bliva frälsta. 1 Tim. 2:3, 4. Det grekiska ordet 5020, som i vår bibel är översatt med frälst, betyder även att frigöra, göra helbrägda. När Gud vill att alla skall bli frälsta menar han även att alla skall bli helbrägda. Då Gud sände sin enfödde son till denna syndiga jord var det för att frälsa och bota människor både till själ och kropp. Då Jesus vandrade här nere, ser Vi honom överallt förlåta synder och bota sjuka. Många sådana tillfällen ger oss bekräftelse på Guds vilja. Och alla som voro sju/en botade Iaøm, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Essaias när han sade: Han tog på sig våra krankheter, och våra sjukdomar bar han. Jesu död var en död för alla. Det heter, att vid Jesu död tog han alla våra synder och alla våra sjukdomar och krankheter. I profeten Jesaja heter det ”och i hans sår bliva vi helade”, men i Petri brev står det: - och i han sår haven i blivit helade.” Denna härliga frälsning, som omfattar både själ och kropp, har givit åt alla. ”Ty ‘om’ och en som åkallar Herrens namn, han skall bliva frälst.” Rom. 10:13. Detta måste gälla alla, annars skulle Gud ha anseende till person. Men det står att Gud inte har anseende till person. Då Jesus gav löfte om att vi skulle få bedja ”om vadhelst i Viljen,” så menade han även helbrägdagörelse för våra sjukdomar. Här var också alla inräknade ty han sade: ”var och en som beder, han får.” Dessa många löften Jesus gav, gällde alla. Ägrde de gällande kraft fordom, äger de ännu idag gällande kraft. Bed om helbrägdagörelse, ty det är din del och rättighet du har i Kristus. Frälsning och helbrägdagörelse till hör oss. Det vann Jesus åt oss i sin död på Golgata kors. Stå på Guds löfte och tro, att det är ditt. Tacka för att det tillhör dig och det skall ske dig som du tror. Satan är besegrad och Jesus har vunnit en fullständig seger över all synd och sjukdom. Denna seger, som Jesus vann, är din seger. Det finns människor som menar att det är Guds vilja att de skall vara sjuka. Men vår bibel ger oss inget stöd för den sanningen. Bibeln lär att vi skall vara friska. Man använder sig av Job, som ett exempel på detta att man skall vara sjuk. Det var satan som slog Job med ,detta lidande han fick utstå. Men kom ihåg, att Gud hjälpte Job i lidandet botade honom också och gav honom riklig Välsignelse igen. Han som har hjälpt dig och styrkt dig i lidandet han vill hela dig. Håll fast vid detta. ’ Orsaken till att man blir sjuk, och att man inte blir frisk, är ofta att man har synvdat, Men detta behöver inte förskräcka någon, ty denna situation är inte alldeles hopplös. Det finns löfte om både förlåtelse och helbrägdagörelse. I Jakobs brev 5:1416, står det: - Är någon bland eder sjuk, må han då kalla till sig församlingens äldste; och dessa må bedja över honom och i Herrens nanm smörja honom med olja, Och trons bön skall hjälpa den sjuke, och Herren skall låta honom stå upp igen; och om han har begått synder, skall detta bliva honom förlåter. Bekännen alltså edra synder för varandra och bedjen för varandra, på det att I mån hli’oøz hotade. Mycket förmår en rättfärdig mans bön, när den bedes med kraft. Guds ord uttrycker hans vilja. Jesus sade: jag är kommen för att göra dens vilja som har sänt mig. Aldrig ser du Jesus säga till någon, att det var Guds vilja att de skulle vara sjuka. Nej fastmer står det att han botade alla som voro under djävulens våld. Jesus Kristus är densamme idag. Han vill bota dig. Tro detta och ske dig som du tror. Apostlarna fick genom Guds löften och Guds kraft förmedla hälsa till många människor. Aldrig hör du dem säga till någon att det skulle vara Guds vilja att de skulle vara sjuka. Då Filippus kom till huvudstaden i Samarien heter det: Ty från många som voro besatta av orena andra foro andarna ut under höga rop, och många lama och ofärdiga hlevo hotade. Den Guds kraft som verkade dessa ting fordom, är lika mäktig idag. Tro det Herren har sagt i sitt ord. Det är ditt. Låt icke det minsta tvivel på Guds Vilja göra sig gällande mer. Vad Gud har sagt det står han för. Han kan inte ljuga. Vi skall heller inte göra honom till en ljugare. Jesus är sanningen. Han skall göra oss fria. Amen!

Einar Olsson: Predikan upptecknad för denna tidning Forts. fr. föregående nummer. Han kunde ha visat dem något annat också. Han kunde ha uppenbarat sin överdådiga intelligens. Det är många i vårt land, som beundrar det, intelligens! När man ser en människa med en hög och bred panna och förstår att det är kraftiga hjärnvindlingar bakom, då anar man att där finns intelligens. Men hur intelligent människan än är så är Jesus och Gud större i förstånd. Men han uppenbarade ej sin intelligens för människorna, talade inte om att jag vet mycket, jag känner till allt han visade dem såren. Det finns många intelligenta människor på jorden. De kan vara mycket fina och goda människor. Man skall dock inte bara lära känna människans begåvning utan man skall lära känna människans hjärta. Det var det, som uppenbarades här igenom såren, hjärtat. Det är mycket i människans ansikte också, som man kan studera. Ansiktet är ju något, som man iakttar när man möter människor, den där lilla plätten den ser man, och tänk vad den betyder mycket. Det är människor, som är frimodiga och självsäkra just därför att de ser bra ut. Så finns det andra, som inte ser lika bra ut och de drar sig ofta tillbaka. Det står väldigt litet om Jesu ansikte i Bibeln. I evangelierna får vi inte veta någonting om hurudan hans ansiktsform var. Den enda gången vi får höra talas om hans ansikte är, när han är förhärligad. Då står det att hans ansikte sken som solen när den skiner i sin fulla kraft. Lärjungarnas uppmärksamhet drogs inte till hans ansikte utan han visade dem såren. Såren i händerna, fötterna och sidan. Du vet, att Jesus har sju sår ifrån sitt lidande på jorden. Han har ett omkring sitt huvud. Det fick han i Pilati palats när krigsmännen vred samman en krona av törnen och trängde den på hans huvud. Då fick han ett sårmärkt huvud. Så slog krigsmännen honom så att han fick en blodig rygg, en sargad och blodig rygg. Allt detta skedde hos Pilatus under rättegången och domen. När han så kom till Golgata fick han fem sår där, och då blir det sju, ett i vardera handen och ett i vardera foten samt slutligen ett i hjärtat när krigsmannen stack in spjutet i hans sida. › Såren han fick hos Pilatus talar om hans martyrlidande, han blev slagen under själva rättegången. När han sedan kom upp till Golgata och fick ytterligare sår talar dessa om försoningslidande. Jag tror inte att Jesus bar Våra lidanden förrän då, när man slog spikarna genom hans händer och fötter och fäste honom vid korset. Han förberedde sig i Getsemane. Han tog kalken ur Guds hand, fylld till brädden med Våra synder. Men han tog inte bördan av synden på sig i Getsemane. Det var endast våndan för syndabördan han tog på sig där. Han tog den inte heller på sig under hela rättegången, utan han tog den först när han hade burit korset och när man därute naglade honom fast. Och nu ville Jesus visa Tomas, inte sitt martyrlidande, utan sitt försoningslidande. Han ville visa h’onom strafflidandet. Därför visade han såren i händerna och i hjärtat. När han visade händerna så innebar det också fötterna, det var samma sak. Men han talade intet om såren runt pannan eller slagen, som han hade fått på sin rygg. Nej han ville tala till Tomas om att han hade burit hans synder, att allt var klart nu och att han hade uppstått. Nu visade det sig att försoningen hade gällande kraft och att Jesus levde. Segern var nu fullbordad. Jag har läst om hur det var vid Lytzen när svenskarna mötte de östtyska och österrikiska styrkorna där. Den dagen var det en hård kamp och det vanns en oerhörd seger. Ändå såg man över Lytzens slagfält, där svenskarna fanns, att flaggorna vajade på halv stång. Varför det då? De hade vunnit seger, men konungen var död! Så är det inte för oss, vi kan ha fanan på hel stång. Ty det är seger och samtidigt lever vår kung! Han har uppstått ifrån de döda. Det är något förunderligt och härligt med såren. Jag läste en annons, som var insatt av Göteborgs Arbetareförening år 1932. Det stod så här: ”Hinke Berge gren talar på Heden, onsdag kl. 7 över ämnet: ”Dansen kring guldkalven,” och så var det något mer, någon anspelning på den religiösa sången. Så talar efter honom en redaktör över ämnet: ”Mangs, en lögnernas apostel.” Så långt Göteborgs Arbetareförening. I de dagarna var det även väckelsemöten på Heden, och många var de, som kom ditut och fick möta kraften från såren. Poliserna sade: ”Förbrytarna går ut till Heden och kommer igen som förvandlade människor.” Det var flera poliser i Göteborg som fick vita handskar, ty de hade ingen att taga fast och åtala under en Viss tidsrymd. Busarna hade blivit frälsta på Heden. Då hittade Hinke Berggren på att han skulle gå på Mangs möte en kväll och ’tog sekreteraren med sig. Så sjöng Mangs en sång, som vi också ofta sjunger, och i en av verserna står det så här: ”De få bo i såren.” Då sade Hinke åt sekreteraren: ”Hörde du, att den dåren sjöng, att de får bo i såren?” Mangs sjöng en gång till att de få bo i såren. Då sade Hinke: ”Hörde du, han sjöng en gång till att de få bo i såren?” För tredje gången tog Mangs om strofen: ”De få bo i såren”. Och än en gång vände sig Hinke till sekreteraren för att säga, ”Nu sjöng dåren en gång till. . .” - mer hann han aldrig säga, ty sekreteraren hade rest sig och gått fram, ty han ville också bo i såren. Det är härligt att få tala om det här, det fröjdar min själ. Tänk att det finns något sådant som Jesu sår. När Tomas såg Jesu sår, då överväldigades han. Det är svårt att få oss överväldigade. Vi är så där lagom, det är ganska dåligt ställt och uselt med oss ibland. Tomas blev överväldigad och han utropade: ”Min Herre och min Gud!” Det var en oerhörd bekännelse. Han sade inte endast Herre, utan min Herre. Han sade ifrån den här stunden: ”Nu har du mig, Jesus, du vet att det har varit dåligt sista tiden, men nu får du mig hel och hållen.” Det är fint när det blir överlåtelse. Dessutom sade Tomas något, som sällan står i Bibeln i förbindelse med Jesus. Han sade: ”Min Gud!” Han såg Jesus som sin Gud. Han förstod nu att denne Jesus, som han hade framför sig, sårmärkt, snart skulle lämna jorden och fara till himmelen och intaga sin plats där. Han skulle ha de sårmärkta händerna, ja, hela sin sårmärkta lekamen med sig dit. Då förstod Tomas att nu kommer det att gry en ny tid, det kommer att bli något underbart efter det här Så kommer Jesus till himmelen. Han har nu fullgjort uppdraget och står inför Guds ansikte. Jag skulle tro att det utspelar sig något samtal mellan Fadern och Sonen. På Jesu förhärligade kropp var märkena kvar. Jag tror att det flammade och lyste av ärren, som Jesus hade, ty de var det underbaraste av allt. När Gud såg på honom och såg märkena sade han troligtvis: ”Nu överlämnar jag den Helige Ande åt dig.” Jesus hade fått den Helige Ande vid Jordan. Han blev mäktigt smord och därför gjorde han stora under och tecken under sitt jordeliv. Men nu fick han Anden på ett nytt sätt. Gud överlämnade den Helige Ande i Jesu genomstungna händer. Nu skulle det fullbordas, som Johannes döparen hade sagt vid Jordan: ”Han skall döpa eder i Helig Ande och eld.” Profeterna hade forskat i detta, Joel hade sagt så här: ”I de yttersta dagarna skall jag utgjuta min ande över allt kött.” Det var Guds budskap genom profeten Joel hundratals år innan Jesus kom. Han hade forskat i detta och trängt in i Guds planering, han såg kommande andeutgjutelse. Jesaja var också en profet, som trängde in i Guds planering och såg där försonaren. Men nu var det fullbordat, nu var försoningen utförd. Nu skulle det, som Johannes sade fullbordas: ”Han skall döpa i Helig Ande och eld.” Och så lämnade Gud gärna den Helige Ande i Jesu händer. Då skedde det, som Petrus säger: ”Sedan han av Fadern hade undfått den Helige Ande har han utgjutit vad ni här sen och hören.” Då flammade och for eldstungor i luften över lärjungarnas huvuden. En ny tid skulle gry. Det kunde inte ske i gamla förbundets tid. Då lät Gud Anden falla över en och annan, men nu skulle den göras tillgänglig för alla och i en större omfattning. Anden skulle inte bara komma en och annan gång, den skulle komma för att för alltid bliva kvar på jorden och hjälpa lärjungarna att fullborda Jesu uppdrag. Halleluja! Det finns en väldigt betydelsefull himlakropp i rymden, den heter solen. Det sägs av någon astronom att i solens inre är det omkring 20 miljoner grader Celsius. Där klyvs atomer liksom man klyver ved en kall vinterdag, när det är slut på veden i huset. Där i solen klyvs atomer och värmen stiger. Dessa atomer, som annars skulle vara så förödande. Vet du varför de inte är förödande, jo, därför att runt solen finns ett hölje, som har kapslat in hela solen. Detta hölje brukar kallas solkoronan. Det är vattendimma, som ligger runt solen och avdämpar denna våldsamma hetta, som finns i solens inre. Om denna solkorona vore borta ett ögonblick då skulle allting på jorden brännas. Då blev det en stor universell eldsvåda. Men nu har Gud höljt solen i en korona, som skyddar från den starkaste hettan. Allting här nere lever av denna ljuvliga värme, som strålar igenom solkoronan. Så är det med Jesu försoning, den är solkoronan omkring Guds härlighet, annars skulle vi brinna upp, men nu kan vi få uppleva verklig välsignelse från Gud. När jag mötte denna härliga försoning, blev jag en ny människa, en ny skapelse. När detta skedde, då förändrades också Gud för mig. Jakob säger visserligen att hos Gud finns ingen växling av ljus och mörker. Han är sig lik i alla tider. Men just i försoningen blev han för oss annorlunda än han hade varit förut. Skulle det vara underbart att ha ett möte på Sinai och predika: ”Ni är alla lagbrytare, ni är färdiga nu.” Nej, det vore inte underbart. Nej, nu är det solkorona runt den helige Guden. Det är Jesu verk på Golgata, såren. Det är väldigt underbart. Då kan man få uppleva vad profeterna säger. Anden faller på oss. ,‘Ja, Han, Jesus, var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull, näpsten var lagd på honom för att vi skulle få frid och genom hans sår äro vi helade.” Där har du källan till möjligheterna på alla områden, möjligheterna för din själ när det gäller syndernas förlåtelse. Och är du en riktigt djupt fallen syndare så räcker det inte med syndernas förlåtlese, utan då behövs det en helbrägdagörelseakt för dig. Gud kan göra alkoholister helbrägda. Det gör han igenom Jesu sår, de är källan till det. Och när sjuka för övrigt blir helade, då är det genom Jesu sår. Det blir aldrig någon människa gjord frisk annat än genom Jesu sår. Men det behövs kanaler, naturligtvis. ”På de sjuka skola de lägga händerna och de skola då bliva friska” står det. De sjuka skall kalla på församlingens äldste och dessa skall smörja med olja och bedja trons bön och då skall de sjuka bli friska. Men detta är endast en kanal. Själva källan är såren, såren, som Jesus fick på Golgata. De är hålsokällan för oss. 0, vad det är underbart att uppleva att man blir helad igenom Hans sår när man är sjuk. Jag tror att allt, som vi upplever sker igenom Jesu sår. När det blir riktigt härligt tror jag att vi inte behöver smörja med olja och lägga hånderna på de sjuka. Då göres de friska direkt, igenom tron. Då kan man sitta och lyssna och under det att man lyssnar så sker undret. Ibland har jag sett och upplevt att sjuka har blivit helade under det att vi haft brödsbrytelse. Det är viktigt att få se dessa Jesu sår. När Paulus predikade i Galatien, målade han Kristus korsfäst för dem. Han tappade aldrig bort såren, utan han förkunnade, den korsfäste, och medan han förkunnade honom undfick dessa nyfrälsta männi« skor Anden. Där under hans pre" dikan talades i tungor, där upplevde man Gud. Och under det att han målade Kristus korsfäst, så att de såg hans sår, då uppenbarades kraft till sjukas helande och kraftgärningar följde. Detta skedde genom såren, det blev gripbart och man fick tag om det. Denna sårmärkte Jesus är väldigt underbar. Det står om himlen att när Johannes fick se honom där, då såg han honom emellan tronen och de äldste. Det fanns tre viktiga faktorer där, tronen, de äldste och de fyra väsendena. Men mitt emellan detta såg Johannes att lamm, som såg ut som hade det varit slaktat. Det var Han, som hade sår ifrån Golgata. Det finnas andra också, omta« lade i Bibeln, som har sår. Det står ju om vilddjuret att det fick ett sår. Det hade sju huvuden och så fick det ett dödssår i ena huvudet. Det var inte svårt att se att det inte var Jesus, denna Antikrist. Ty Jesus visar oss inte något sår han har i huvudet, utan han visar oss såren han har ihjärtat, i händerna och fötterna. Halleluja! Och nu såg Johannes att detta lamm stod mitt i Guds himmel. Det säger mig att han skall vara i mitten även bland oss. När han har fått platsen mitt i härlighetens himmel, då borde han få det här också. Johannes fick se honom där, efter det att han fått se en märklig bok. Denna bok hade han gärna velat läsa i, men den hade sju insegel, och det var ingen, som hade värdighet att öppna den för att få se vad komma skall här näst. När Johannes fick se denna bok och hörde att ingen var värdig att öppna den, grät han bittert, står det. Då fick han höra en röst, som sade: ”Lejonet av Juda stam, telningen från Davids rot, Han är värdig att bryta den.” Och när han vände sig om fick han se detta slaktade lamm, och det tog boken och bröt dess insegel. Och så fick Johannes följa med och se vad den yttersta tiden skall bjuda på. Det var en kväll som jag hade gått hemma i lägenheten fram och tillbaka och klagat högljutt och bittert. Jag sörjde över att det var så litet öppet i ordet för mig. Sedan gick jag till vårt tältmöte som hölls omkring tre fyrahundra meter bort. Medan jag gick där på gatan öppnade sig ordet för mig på en gång. Jag hade tänkt på Uppenbarelseboken och tyckt att det skulle vara intressant att få den öppnad genom Anden. Plötsligt skedde det. Och medan jag gick där till tältet upplevde jag så mycket, så det kan ingen människa ana. Hade jag tänkt på alla tolkningar jag hört av andra, skulle det inte öppnats på det sätt som det gjorde. Det kom från Gud. Tänk, det står att Jesus bröt först insegel och när han brutit dessa sex insegel gjorde han ett uppehåll. Under uppehållet gick han runt på jorden och satte insegel på Vissa människor. Efter det fick Johannes se en stor skara som ingen kunde räkna. Det är den skaran vi skall vara med och vinna. Jesus gick omkring och märkte alla dessa. Han visste, att nu skall det bli farliga och svåra tider. Då satte han sitt sigill på dem som hörde honom till. Det innebär, att dem får ingen annan röra. De är hans egendom. Det var en väldig skara, som hade tvagit sina kläder i Lammets blod. Jag tycker inte om något annat evangelium, än det som är doppat och dränkti Lammets blod. Ty det är det riktiga evangeliet. Skaran bestod av dem som hade tagit emot detta bloddränkta evangelium och blivit frälsta genom det. Dessa, som hade kontakt med såren. Det var en stor skara. Nu blir det nödtidens väckelse snart. När det brakar loss igen mellan öst och väst och den första atombomben faller. Då skall du tro att inseglen brytes med hast. Då går vi in i en tid, då Gud skall lära jordens innebyggare, att han skall frälsa genom nöd. Gud har medel. Får han inte frälsa i välfärdstider tar han till nöden, för att rädda själarna. Samtidigt utgjuter han sin Ande. Då skall du få se många komma och mottaga frälsning. Det skall bli skördetider för Guds rike. Då gäller det att förstå sig på honom från härlighetens himmel, som bär märken från jorden. Han bär sårmärkena ända in i himmelen. Halleluja! Denne härlige Jesus!

Jonas H. Näslund ”Men varen ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största.” 1 Kor. 12:31 a. Bibeln talar om nio andliga nådegåvor. Den talar även om nådegåvor, som är de största, men den säger ingenting om de små nådegåvorna, helt enkelt därför, att det inte finns några små nådegåvor. Ty alla nio nådegåvorna är stora och betydelsefulla och kan brukas till oanad välsignelse, där de får vara i verksamhet under Andens ledning. Men efter som Guds ord talar om de nådegåvor som är de största, förstår vi, att det även finns sådana som inte tillhör de allra största. En av dem är tungotalets nådegåva. Att denna nådegåva dock är mycket betydelsefull, förstår vi eftersom Paulus tackade Gud, för att han talade i tungor mer än de andra. Ändå var Paulus bärare även av de största nådegåvorna. I den tionde versen av det förut citerade kapitlet, läser vi, att bäraren av nämnda gåvor talar tungomål på olika sätt. Att genom tungotal uppbygga sig själv enligt 1 Kor. 14:4 är ett mycket värdefullt sätt att bruka denna nådegåva. Jag är personligen mycket tacksam för all uppbyggelse jag fått genom att få stilla mig inför Herrens ansikte och tala i tungor. Det är inte populärt i vår tid, att vara tungotalare, men det är uppbyggligt för den andliga människan. Det är en tillgång av stora mått. Halleluja! Ett annat sätt där denna gåva kan bli till rik välsignelse läser vi om i 1 Kor. 14: 13, där vi uppmanas att bedja om uttydning, varigenom även andra, än den som talar i tungor, bliver uppbyggda. Jag kommer ihåg ett tillfälle, när jag var nyfrälst. Jag hade en del problem att brottas med och djävulen låg efter mig förskräckligt. Så kom jag, anfäktad av tvivel, till ett församlingsmöte. En border började tala i tungor varefter han uttydde. Det budskap han då fick frambära var direkt till mig, och jag kände mig genast som en fågel vilken hade varit innestängd, men nu utsläppt i frihet. När tungotalets och uttydningens gåvor får kombinera varandra i våra väckelsemöten, brukar en förlossningens och frigörelsens ande vila över mötena. Många har därigenom blivit frälsta och uppbyggda. I Apg. 2 möter vi ett tredje sätt där tungotalets nådegåva är värdefull. Där beskriver Guds ord, hur de nyandedöpta genom tungotal fick tala direkt till många olika landsmän om Guds väldiga gärningar. Många av de tretusen männikorna, som blev frälsta och döptadenna dag, blev naturligtvis väckta genom tungotalarnas budskap på deras eget språk. Men även för den, som är frälst, kan gåvan på detta sätt bliva till hjälp och uppbyggelse. Jag har läst om en missionär på ett mörkt hednafält, som vid ett tillfälle kom i svåra tvivel och anfäktelser. Så kom han till ett möte, där en av de infödda kristna började tala i tungor. Utan att vederbörande själv visste det, talade han ren svenska. Detta budskap innehöll ett trösterikt och förlösande meddelande till missionären. Gud talad till honom direkt på hans eget modersmål. Av dessa små antydningar förstår vi åtminstone till en del, hur värdefull tungotalets gåva är. Och ändå säger Guds ord, att vi skall vara ivriga att undfå de nådegåvor, som äro de största. Det finns större nådegåvor än tungomålstalandet, hur värdefull den än må vara. Dit hör förutom profetians gåva, gåvorna att utföra kraftgärningar och att göra de sjuka helbrägda. Det finns sjuka i tusental som längtar efter full hälsa. Det finns många besatta av onda andar, som skulle bli jublande glada över befriselse. Gåvorna som behövs, för att kunna hjälpa de plågade människorna, finns hos Gud. Men var är bärarna av dessa gåvor? Varen ivriga att undfå dem, säger Herren. Men var är ivern? Om någon av oss skulle få veta, att en miljonskatt vore nedgrävd på vår tomt och vi skulle bli ägare till denna skatt, om vi bara sökte rätt på den, tror jag, vi skulle gripas av en enorm iver för att få tag på skatten. Vi skulle utnyttja all vår fritid till att gräva och åter gräva. I Vår iver skulle vi säkert gräva sönder de fina gräsmattorna och de prunkande blomsterrabatterna. Det gällde en miljonskatt och ingenting skulle hindra oss att söka och finna den. Här gäller det dock oändligt mycket mer än en miljonskatt. Här är fråga om att få de största av de andliga nådegåvorna, som kan bli till oanad hjälp och be frielse för sjuka och lidande människor. Följden skulle bli en genomgripande andlig väckelse, där skaror skulle räddas för Jesus och himlen. Men var är ivern? Ivern som gör, att vi offrar Vår fritid i allvarlig och uthållig bön om denna viktiga sak, till dess att bönesvaret kommer. Ivern som gör, att vi helgar oss så att ingeting får stå hindrande i vägen i våra liv. Ivern som gör, att vi är villiga att dö bort från världen och villiga att bära den smälek som alltid följer den som vill tjäna Herren helutgivet. Varen ivriga! Amen!

Detta skrev tidningen LänsNytt, Örebro. Varmbadhuset i Örebro har fått en ny funktion som doplokal åt Örebro Fria Församling. Bilden här intill är från dopförrättningen sistlidna helg. Som dopförrättare fungerar Donald Bergagård. - Vår församling har ingen egen kyrka, säger pastor Arne Imsen. Våra möten håller vi i Folkets hus. För våra dopförrättningar har Vi anhållit hos ett par andra församlingar att få hyra deras kyrkor, men de har inte velat ha oss som hyresgäster. Svenska Frälsningsarmén har varit mycket tillmötesgående mot oss på många sätt, men deras doplm kal år för liten för vår församling. Vi är dock på intet sätt avskräckta från att använda badhuset som doplokal. Det går alldeles utmärkt, och vi har varit där en gång ‘förut också. Sannolikt blir det en ny dopförrättning där mycket snart ifall vi inte kan finna en annan lösning genom att uppföra en provisorisk dopgrav i Folkets hus så att vi kan hålla till där också med Våra dopförrättningar. Visst går det bra att förrätta dop i badhuset, slutar pastor Im sen, men vi tycker nog att det är litet osyrnpatiskt av de andra församlingarna, i all synnerhet som Örebro har anseende som en gammal fin läsarestad, att inte vilja upplåta sina kyrkor åtminstone för våra dopförrättningar när vi själva saknar doplokal.

Två personliga vittnesbörd vad Herren gjort Till Jesu ära vill jag tala om hur underbart han mött mig den sista tiden till förnyelse. Det skedde genom tältmötena i Trollhättan, där bröderna Bark och Bergagård tjänade. En mäktig Ande var utgjuten där. Jag började snart längta efter att få nåa got av det underbara som vännerna ägde där. Jag kände, att jag skulle ha gått fram till förbön, men på grund av feghet och otro gjorde jag det inte. Men Gud har utfört sitt verk i mig ändå. Jag har i många år varit troende och tillhört en fri församling, men har egentligen aldrig upplevt någon glädje och salighet i min frälsning. Men nu har Gud mött mig med bådadera. Jag kanske inte kan kalla det för Andedop, men jag känner hur Guds kraft genomströmmar mig, när jag beder, och jag tror, att han skall ge mig sin Andes fullhet med tungotal som tecken. Förut läste jag färggranna veckotidningar och hörde på allt möjligt skräp i radio, men nu vill jag helst ligga på mina knän och bedja. Det är som om jag inte finge nog av umgängelse med Jesus. Ja, så är det, när Guds Ande kommer in i hjärtat åker världen ut. Någonting som också är mig till stor välsignelse är tidningen Midnattsropet, som är en riktig kraftförmedlare. ”Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.” Jag vill med dessa psalmens 0rd hälsa Midnattsropets red. och läsare. Ja, bägaren skall aldrig vara tom och vi skall aldrig vara som en torr buske på hedmarken. Nej, pris ske Gud! Vi som är frälsta skall vara som en vattenrik trädgård. Där är liv, doft och save. Så vill Gud att det skall vara. Då är vi också lyckliga i vår frälsning. Är du tom och lever ett tynande liv, lämna dig åt Jesus, ty han vill att vi skall hava liv och övernog. Han sköter om så att bägaren flödar över och du får varje behov fyllt. Du som är sjuk kan bli frisk och stark som en örn. Det fick jag själv uppleva i maj månad. Jag var på ett möte i Göteborg, där bröderna Einar Olsson och Alf Peterson från Trollhättan vittnade. Broder Peterson fick ett profetiskt budskap direkt till mig. Jag gick fram i Jesu namn. Bröderna bad för mig under handpåläggning. Där blev jag härligt förnyad till min ande och helbrägdagjord till min kropp. Jag hade haft svåra besvär i min rygg och dåliga nerver. Hade inte kunnat arbeta på sju år, men sedan den 11 maj har jag rest till Göteborg och arbetat ganska hårt. Inte en dag har jag varit hemma på grund av sjukdom sedan dess. Herren har också löst några svåra problem i min familj. Pris ske Gud! Gå fram i tro du sjuka vän, du avfälling lämna hela ditt hjärta till Jesus. Helt för Jesus, skild från världen och du skall bli lycklig. Allan Andersson Må vi - allt Guds folk genom helöverlåtelse och uthållig bön söka oss fram till kraftkällorna och där bli utrustade för helig tjänst. Jesus kommer mycket snart! Lisa Eriksson

Nr 9 1961

Genom hans sår…

Guds ord hade framgång

Livets under

Fria församlingar

Helbrägdagörelse

Donald Bergagård Evangeliet bringar oss det glada budskapet om frälsning för själen och hälsa för kroppen. Sanningen om helbrägdagörelse är en del av det fulltoniga evangeliet och ta vi bort helbrägdagörelsen har vi tagit bort en del av evangelium. Då Jesus vandrade här nere i sin jordiska gestalt ingick det i hans verksamhet att undervisa om Guds rike, helbrägdagörelse och tro. Men han undervisade inte endast utan praktiserade även det han undervisade om. Han gav åt de blinda sin syn, han öppnade dövas öron, han bjöd de lama att gå, de spetälska blev rena, onda andar blev utdrivna, syndare upplevde frälsning och frid och döda uppväcktes. Ja, han botade alla som var under djävulens våld för att det skulle fullbordas som var sagt genom profeten: ”Han tog på sig våra krankheter, och våra sjukdomar bar han.” När han kallade sina lärjungar gav han dem makt över orena andar, till att driva ut dem, så och makt att bota alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet. Och han sade: ”där i gån fram, skolen I predika och säga: Himmelriket är nära. Boten sjuka, uppväcken döda, gören spetälska rena, driven ut onda andar. I haven fått för intet så given då för intet.” I Mark. 16 heter det bl. a. a ”på de sjuka skolen i lägga händerna, och de skola då bliva friska.” När lärjungarna åtlydde den befalling Mästaren givit dem, verkade han själv med dem och stadfäste ordet med de tecken som åtföljde. Och ytterligare löften till dem var: “och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände.” Den missionsbefallning vi idag åtlyder är densamma som lärjungarna fordom gick ut på. Följaktligen måste samma uppdrag och samma löften vara förknippade med den. Det ser ut som om vi, i det s. k. kristna Sverige, åtlydde och praktiserade en halv missionsbefallning. Nu är tiden inne för oss alla, att vakna upp över hela det uppdrag vi fått av vår Mästare. Sanningenlvom helbrägdagörelse måste få ett ännu större rum i vår förkunnelse, för att den undergörande tron kan bli uppbyggd, och människor får uppleva kraften av det fulla evangeliet. Det är alls inte fråga om att allenast få höra om helbrägdagörelse utan också praktisera det. Det Vill säga, lägga händerna på de sjuka. Smörja de sjuka med olja och bedja trons bön. Driva ut de onda andarna. Det namnet som lärjungarna bad i, och drev ut de onda andarna med, det namnet har vi också ibland oss idag, det underbara namnet JESUS. Det äger i sig samma kraft som fordom. Halleluja. Herren som fordom stadfåste ordet med tecken och under, år densamme än. Undrens tid är inte förbi. Vi tror på en härlig förnyelse och upprättelse i dessa härliga sanningar. Då jag känt mig manad att skriva mera i detta ämne återkommer jag i nästa nummer. Då skall Vi behandla ämnet: Är det Guds Vilja att bota alla?

Det borde egentligen vara obehövligt att sätta det lilla 0rdet ”fri” framför ordet församling. Enligt Guds ord så skall varje biblisk församling vara fri och obunden av mänskliga organisations och lärosystem och icke underställd någon som helst världslig makt och myndighet. Församlingen är Kristi kropp och i denna egenskap underställd Huvudet, Jesus Kristus själv. Jesu vilja är alltså lag för församlingen. Guds församling är alltså en fri församling, som består av fria människor, friköpta från lagens förbannelse av Frälsaren själv genom korsfästelsen på Golgata. Man kan då fråga sig hur det är möjligt att fria och friköpta människor kan enrollera sig i s. k. församlingar som inregistrerar sig som ekonomiska föreningar och som :bevis härpå får ett papper med stämpel, som berättigar att både köpa och sälja. Församlingens namn används sedan för ekonomiska vinningssyften. Man köper och säljer fastigheter, förvärvar aktier och värdepapper. Man driver tryckeri och förlag och anställer predikande *bröder och systrar, helt eller delvis, att mot extra förtjänster och provision försöka öka bok och tidningsförsäljningen genom dörrknackeri, och dessa hetsas genom att få delta i pristävling med Palestinaresa som första pris, om man når det bästa försäljningsresultatet. Herrens Vittnen som avskilts att ägna sin tid åt Ordet och bönen påträffar man både här och var som medarbetare i dessa ekonomiska föreningar, som prenumerantsamlare, s. k. boikspridare och tidningsförsäljare, matt och tavelförsäljare, instrumentsäljare och penningindrivare m. m. Det finns intet bibelställe, som stöder tanken på att fösamlingen äger rätt att engagera sig i affärer av något slag. Den första kristna församlingen var en utgivande församling. Den tog emot gåvor, förmedlade Gåvor och gav gåvor. Vår rike Himmelske givare låter aldrig sin församling vara fattig. Han är rik nog, för att församlingen skall slippa skuldsätta sig. heller behöver den kristna gemenskapen få in medel till sin mission genom nettot från affärerna i den ekonois/ca föreningen. Fria församlingen har aldrig eftersträvat. någon maktställning i denna världen, vare sig ekonomisk, politisk eller social. Församlingens makt består i den andliga kraft bon äger. Hur är det möjligt att sådana fördärvliga partimeningar börjat smyga sig in i väckelserörelsen? Vilar inte ansvaret *härför på församlingarnas styrelser, som stillatigande åser hur sådana för Guds Ord och Den Helige Ande främmande väsen alltmer börjar tränga in i församlingarna och genomsyra desamma. Förklaringen härtill kan sökas i det faktum att i församlingarna tillsättes en andlig styrelse och äldstebröder, som jämsides med sitt ämbete och tillhörande arbetsuppgifter, även skall tjäna som styrelse och verkställande direktörer i församlingar som i själva verket äro bolag och ekonomiska föreningar. Ingen kan tjäna två herrar. Ingen äldstebroder kan med gott samvete dela sin tid och sina krafter mellan å ena sidan att vinna själar för Gud och ombesörja den andliga vården av församlingen samt å andra sidan befrämja kommersiella och politiska intressen i församlingen. Guds församling är inte, och kommer aldrig att bli ett affärsdrivande verk. Änskönt jesuiternas paroll åberopas, att ändamålet helgar medlen. Guds församling skall vara fri från kommersiell besmittelse och ren från allt främmande väsen. När aposteln Petrus varnar för ‘sådana som på smygvägar skall införa fördärvliga partimeningar i församlingen så har .han säkerligen insett följderna härav. Församlingen splittras, delas och sönderfaller, om dessa meningar får göra sig gällande. Dessa meningar är ej svåra att känna igen för den som är förtrogen med sin bibel och lever nära Jesus. De behöver ej här närmare analyseras. Det sköter Den Helige Ande om, som upplyser hjärtat. Det är under sådana förhållanden helt naturligt att sanna Guds barn söker sig bort från sådana församlingar, som ‘blivit en* enda röra, under inflytande av världens makter. Det behöver sannerligen bli ett uppvaknande, sa att de fralsta inser faran av att alliera sig med världsväsendet. I dag står Frälsarefamnen öppen. Jesus vill möta Dig, frälsa och frigöra Dig och rena Dig från allt främmande väsen. Gå ut till Honom utanför lägret och bär Hans smälek. E. D.

ORAL ROBERTS Naaman, general för den syriske konungens arme var en tapper man, men han var en spetälsk Och Elisa sände en budbärare till honom och sade: ”Gå bort och bada dig sju gånger i Jordan så skall ditt kött åter bliva sig likt, och du skall bliva ren.” (2 Kon. 5: 1, 10.) Livet är en underbar och ovärderlig gåva från Gud. Det är människans dyrbaraste egendom. Millioner av dollars har utgivits i försök att förlänga människors liv. Jag har känt rika män, som när de har legat för döden, skulle ha givit allt vad de ägt, om de hade kunnat få livstiden tillbaka eller förlängd. Men människan kan ej skapa liv emedan det är kontrollerat av Gud. Medicinsk vetenskap kan göra mycket för att hålla en person levande och hjälpa till med helandet men det kommer en tid för varje människa då ej heller de bästa doktorer kan göra något. Endast Gud kan giva oss livets gåva. Bibeln säger oss, att Jesus Guds son är liv. Han sade: ”Jag är uppståndelsen och livet.” Och eftersom Gud har givit livet åt oss människor, så är han också i stånd att hela oss från vilken sjukdom som helst som må hota att förkorta våra liv. På samma sätt som livet är ett under så är också helbrägdagörelsen övernaturlig. Det är en del av livets under. Jag påminner mig, att jag en gång talade med en doktor om helbrägdagörelse. Jag sade: ”Du är en medicinskt utbildad man och tränad i att hjälpa sjuka och skadade människor. Tror du att folk kan bli helade genom tron på Gud? Tror du på under? Jag kan aldrig glömma hans svar. Han sade: ”Pastor Roberts, alltid när någon patient kommer till mig för behandling, och jag är i stånd att hjälpa honom, ser jag ett under. Jag anser det så, att när helst en person tillfrisknar efter en sjukdom eller skada - när helst helande förekommer i en människokropp så har ett under skett. Ett exempel av helbrägdagörelse. I Bibeln finner vi berättelsen om “Naamans helbrägdagörelse. Kristus hänvisar till Naamans lielande som ett under och framställer det som exempel. Naaman var en stor man vars namn var känt och respekterat i hela Syrien. General över konungens arme. Han var en tapper ledare, som hade hjälpt till att skaffa frigörelse för Syriens folk. Konungen uppskattade honom högt och höll honom i stor ära. Naaman hade lett sin armé under många anfall mot länder i närheten av Syrien. Många fångar hade blivit tagna under dessa plundringståg och förda till Syrien för att arbeta som slavar. En av dessa var en ung flicka från Israel. Denna flicka hade han tagit hem som tjänsteflicka för sin hustru. När denna lilla jungfru var tagen till Naamans hus, började hon se sig omkring och såg att Naaman var en man med rikedom, ära och position. Hon såg att han stod i gott förhållande till konungen och var beryktad i hela landet - - men trots allt detta var Naaman spetälsk. Han hade blivit angripen av denna fruktade sjukdom och ingenting var i stånd att bota honom. Nationen sörjde för Naaman den store hjälten, emedan han höll på att dö av spetälska. Spetälskan ansågs under Naamans tid vara den värsta sjukdomen och räknades som obotlig. När en person var angripen av spetälska blev hon skild från sin familj och sina kära, utestängd från staden och från alla praktiska göromål och räknades som död. Familjen sörjde för honom som för den som hade dött. En spetälsk var faktiskt som en levande död, och om en spetälsk tillfrisknade var det nästan som han hade kommit tillbaka från graven. Kunskap är en mycket viktig sak. Eftersom tiden gick blev den lilla israeliska flickan mer och mer van med sin omgivning. Hon började känna aktning i sitt hjärta för den store generalen, och hon hade medlidande med honom för hans lidande. Så en dag gick den lilla slavflickan till sin husmoder och sade, ”Om din man ville resa till profeten Elisa i Israel skulle han snart bli helad från sin spetälska.” Den israelitiska flickan kände sin Gud. Hon kände också Elisa, och hon Visste att alla slags sjukdomar kunde man bli helad från genom Guds kraft. IIon visste detta och var ej rädd att tala om det för andra. Det är viktigt att veta. Denna flicka visste, att Gud var Villig och i stånd till att möta folkets behov. Hon visste, att Gud är god, älskande, nådig, öm och vänlig mot människor. Att veta detta kan betyda liv. Naaman kände icke Gud personligen såsom hans hustrus tjänsteflicka gjorde. Han förstod ej huru Gud arbetade, så genast det var sagt att Gud kunde hela honom, började han behandla Gud så som han var van att behandla människor. Han tog fram sina vagnar och hade sina tjänare att lasta dem med många dyrbara gåvor och drog iväg med ett stort kompani av hästar och vagnar med mycken prakt, ceremoni och högtidlighet. Detta var det sätt på vilket Naaman var van att behandla folk, när han önskade något. Han reste tills han slutligen kom till det hus i vilket Elisa bodde. Där Gudsmannen bodde. Han presenterade sig i sin kungliga höghet. I sin praktfulla uniform och rikedom som han hade i sin besittning. Ett bud gick in och sade till Elisa, ”General Naaman av Syren väntar utanför med många gåvor. Han önskar att bli helad från sin spetälska.” Men detta var ett felaktigt tillvägagångssätt. En person kan ej köpa helbrägdagörelse från Gud med en summa pengar eller gåvor. Elisa visste det. Han visste att Naaman var mycket stolt, och att han ej ärade Gud. Elisa brydde sig ej ens om att gå ut. Han sände en tjänare med budskapet till Naaman.” Säg till Naaman om han önskar bli helad från sin spetälska måste han gå och doppa sig sju gånger i floden Jordan.” Detta var ett hårt slag mot Naamans högmod. Han hade rest en lång väg hit med många och dyrbara gåvor, och nu blev han tillsagd genom en tjänare att gå och doppa sig i det smutsiga, leriga Jordan. När Naaman hörde profetens befallning for han ut i vrede. Han sade: ”Jag tänkte, att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla Herren, sin Guds namn och föra sin hand fram och åter över stället och så taga bort spetälskan. Varför skulle jag bada i Jordan? Floderna hemma är rena och kristallklara. De är bättre än allt vatten i Israel. Jag vill gå och två mig i dem och bli ren." Naaman önskade att bli helad. Men Elisa ställde denna man från Syrien, ett land som föraktade Israel och Israels Gud, mot väggen. Floden Jordan hade en djup religiös mening för Israeliterna. Det var denna flods vatten Gud hade rullat tillbaka för att låta Israel gå torrskoda igenom. Elisa visste, att Naaman önskade helbrägdagörelse men icke var beredd att mottaga Gud och hans folk. Naaman önskade bli helad men på det sätt som han själv ville. Elisa ville lära den högmodige gamle generalen att han måste acceptera Guds väg, - att han måste vända sig bort från sig själv och lära sig lydnad för den levande Guden. Bibeln säger: ”Lydnad är bättre än offer”. Detta såger, att det är bättre att av hjärtat enfaldigt lyda Gud, än att göra stort offentligt sken av att vara religiös. Naaman var fullkomligt villig att offra något av sin rikedom. Han var ivrig för formfulla ceremonier och ritualer, men han var ej beredd att lyda Gud. När gudsmannen talade om för honom vad han skulle göra, blev han vred och bröt nästan ut i raseri. Profeten lärde också Naaman en annan läxa - att det var en väg för varje person att bli helad, och att vägen att bli hebrägdagjord är Guds väg. Vi begränsar allt för ofta Gud genom att söka få det att ske på vårt sätt. Vi gör föreskrifter och bestämmelser om hur vi vill Gud skall handla. Vi vill diktera Gud att handla efter våra bestämmelser, och giva oss vad vi önskar i överenstämmelse med våra planer, och då Gud ej alltid vill möta oss på det sätt vi föreskriver, så begränsar vi honom. Vi tänker att Gud kan hela oss bara på ett visst sätt, och att han kan hela oss bara från vissa sjukdomar, men vi tar fel - vi begränsar Gud. Ingenting är för svårt för Gud. Ett av de största under jag kan minnas hände i början av min verksamhet. Genom detta under lärde jag att aldrig begränsa Gud. Jag förstod att ingenting är för underbart för honom, emedan han kontrollerar livet. En kvinna kom med en liten pojke till mig. Han gick på kryckor, Hon sade, att detta hennes barn hade fötts utan höftled. Jag talade om för henne att jag helt enkelt icke hade tro för barnets helande och att jag kände det, som att jag ej kunde bedja för det. Jag sade henne, att jag trodde att helbrägdagörelse’var för tillfrisknande eller återställande av sjuka delar av kroppen och icke för återställande av saknade organer eller lemmar. Som du ser, så hade jag i mitt sinne begränsat Gud. Kvinnan tittade just på mig och sade: ”Broder Roberts, jag begär ej att du skall ha tro för mitt barn. Allt jag Önskar du skall göra är att lägga din hand på honom och bedja. Jag vill tro och Gud vill hela mitt barn.” Jag sade henne: ”Jag vill bedja, men du får tro.” Jag minns hur ‘jag kände det, när jag vidrörde den plats där barnets höftled skulle ha varit. Jag bad och så sände jag bort modern och barnet. Ingenting syntes hända. Nästa kväll när jag anlände till tältkyrkan, mötte en av mina medhjälpare mig vid bilen och berättade för mig, att den lille gossen var tillbaka och hade blivit presenterad för publiken. Jag frågade: ”Men vad.” Han svarade: ”Gud har helat honom och givit honom hans höftled.” Senare såg jag pojken. Han gick upp till mig utan sina kryckor och något tecken av att* halta. Det första jag gjorde var att känna på hans höft. Det var uppenbart att höftleden hade kommit in sedan jag vidrörde honom förut. Modern berättade för mig, att hon hade återvänt till doktorn samma dag. Röntgen visade att gossen hade en fullkomligt normal höftled där det förut ej fanns någon. Han hade en led som kommit genom ett under. Utan tvivel hade han erfarit ett livets under. General Naaman försökte diktera Gud. Han hade räknat ut hur han skulle bli helad, och han blev arg när profeten Elisa föreslog en annan väg. Han var så arg, att han var redo att återvända till Syrien utan helbrägdagörelse, men hans tjänare gav honom ett gott råd. Tjänaren sade: ”Min herre, om profeten hade förelagt dig något svårt, skulle du då icke ha gjort det? Huru mycket mera nu, då han allenast har sagt till Dig: ”Bada dig så blir du ren?” Naaman stannade. Han tittade på tjänaren som hade vågat giva råd till en general, och plötsligt förstod han, att tjänaren hade rätt. Det var han, Naaman, som hade handlat fel, så han tog tjänarens råd. Till denna tid hade han ej vetat vad tro på Gud var. Han hade tro - så mycket tro att han lämnade Syrien och gjorde denna långa resa för att se Guds profet, men i verkligheten hade han handlat på någon an* nans tro. Nu slutligen började han förstå att han måste sätta sin tro till Israels Gud. Han gick ned till det gula, leriga, smutsiga Jordan. Hoppade i vattnet och började doppa sig själv i det. Han doppade sig en, två, tre gånger, men ingenting hände. Han släppte sin tro lös. Han lydde. När han kom ut ur det leriga vattnet var hans kött friskt som en ung gosses kött. Han var helad. Generalens kött var ej mera befläckat av spetälska. Han hade mottagit ett under genom ett vidrörande av Gud. Hans nya kött var ett under. Han var fullkomligt helbrägda, och han var ett levande under. Titta på Naaman när han komupp från floden Jordan! Han synes ej vara densamme som förut. Han är en ny man. Han har förändrats. Hans kött är fläckfritt och rent. Men det är mera än hans kropp som är förvandlat. Han hade kommit inför Gud ansikte mot ansikte. Giv akt på honom när han triumferande rider tillbaka till Guds profets hus! Lyssna till hans röst, som klingar så stark och klar när han säger, ”Se nu vet jag att ingen Gud finnes på hela jorden utom i Israel.” Vilken seger! Vilken triumf! Naaman hade ej endast funnit helbrägdagörelse för sin kropp han hade också funnit Gud, och när han fann Gud fann han livet. När en person mottager helbrägdagörelse blir det förvandling. Hela livet förvandlas då man får erfara helande kraft från Gud. Bibeln säger, ”Trons bön skall hjälpa den sjuke, och Herren skall låta honom stå upp igen och om han har begått synder, skall detta bliva honom förlåtet” (Jak. 5:15.) Gud giver oss under fritt, Han bara begär av oss att vi skall giva oss själva åt honom. Gud önskar att vi skall ha liv och hälsa. Han önskar att hans folk skall erfara under av livet. Jesus sade, ”Jag har kommit för att de skola hava liv - och hava över nog.” (Joh. 10: 10.) Många ser Gud så fjärran långt avlägsen, långt bortom solen, månen och stjärnorna. De känner det som om han är så stor så att han ej befattar sig med dem i deras ringhet. Han är för upptagen för att bekymra sig om eller ine gripa mot det som håller på att förstöra deras liv. Men Bibeln visar oss att Gud är en god Gud, att han är en Gud med liv, att han är nära dem som söker honom. En närvarande hjälp i tider av nöd. Har du erfarit livets under, som kommer då du överlämnar din vilja åt Gud? Du kan finna fullkomlig tillfredsställelse, fullkomlig hälsa och fullkomig lycka i Gud. Han är god, och han har lovat oss överflödande liv. Jesus kom för att bringa livets under. Han kom för att göra mera av dig än du är - giva dig mera än du har. Genom Kristus kan du leva ett nytt liv - ett överflödande liv. Översatt från engelska av Oscar A. Karlson.