Midnattsropet

Werner Sällström

Joh. 3:14-15

Jag vet ingenting som mera en- kelt och klart framställer fräls- ningen i Jesus Kristus än koppar- ormen, som Mose upphöjde i ök- nen. Det var i all sin enkelhet en förebild till honom, som skulle upphöjas på korstes trä och dö, för att vi skulle få liv. Kopparormen kom till bara för de ormstungna i öknen. Det var dessa, som skulle se på honom och få liv och hälsa.

T. B. BARRAT i ”De kristne menigheter”:

Församlingar Vi ej bör tillhöra

I

Församlingar vi ej kan sluta oss till.

Låt oss göra ett sammandrag av de tankar vi här har framhållit.

I. Man inbjöd aldrig en icke tro- ende till medlemskap i församling- en - icke med vett och vilja. ”AV de andra -dristade sig ingen att när- ma sig dem, men folket höll dem i stor ära.” Apg. 5:13. ”Därför var det ock utanför stadsporten, som Jesus utstod sitt lidande, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket. Låtom oss alltså gå ut till honom ”utanför lägret” och bära hans smälek.” Hebr. 13 :12-13 På många platser tar de ”krist- na” samfunden in medlemmar om de bara har god karaktär eller står sig gott ekonomiskt eller har goda förbindelser i övrigt. De första kristna krävde personlig tro på Je- sus och upplevd frälsning första. ”Församlingar” som öppnar sina dörrar för icke troende människor - som medlemmar av församling- en - som tillåter icke troende att blanda sig i församlingens ange- lägenheter och styra dessa, såsom är fallet inom statskyrkan och den romersk-katolske kyrkan, och i de förvärldsligade ”fria” samfunden, kan du icke tillhöra som medlem och bevara det ljus Herren har gett dig. Du bör givetsvis icke an- sluta dig till dem! Guds ord för- bjuder det bestämt. (2. Kor. 6:15

Norman Gordon

Det är tragiskt att märka att de två stora gåvor, som Gud vill skänka mänskligheten är föraktade och förkastade av tusenden. Den första och förberedande gåvan är givetvis pånyttfödelsen genom Je- su Kristi Guds sons blod. Han kom till världen, men världen tog icke emot honom.

Frälsning erbjuds alla dessa, som är satans barn och är bundna i synder och överträdelser. Guds an- dra gåva erbjuds dem som mot- tagit den första gåvan, nämligen frälsningen. Världen (de ofrälsta) kan icke ta emot den.

Det är en stor glädje för oss att få presentera för läsarna det andra numret av vår tidning. Provnum- ret trycktes och spriddes i 5000 exemplar, och nu ämnar vi fort- sätta denna tidningsmission i Jesu namn. Vi tror, att Midnattsropet, som vill vara ett radikalt* språk- rör för andlig förnyelse, har en väckande uppgift att fylla, och vi skall göra allt vad vi kan för att få den spridd till varje plats i vårt land. Många har givit uttryck för sin tacksamhet för tidningen. Från olika platser har vänner givit till- känna, att de vill vara med och sprida dess budskap vidare. Ännu finns det dock plats för många vil- liga medarbetare. Du som vill göra en insats för tidningens spridning, sätt dig i rörelse för att samla pre- numeranter före årsskiftet. Låt vänner och bekanta få del av ett radikalt väckelsebudskap! Giv Midnattsropet som en julhälsning! Jesus kommer snart, och vi måste verka medan dagen varar. Snart bryter natten in. Då är det försent att missionera. Väckelsens tid är icke förbi. Gud vill göra mäktiga ting under avslutningen av denna tidsålder. Avskilj dig i målmedveten bön och bli den himmelska eldens bärare. A. I.

Av Tage Nilsson

Luk. 2:9-16.

Julbudskapet är ett budskap om frid och frälsning till en jord, som är övertäckt av mörker. Det var en mörk tid i släktets historia, då Guds son steg ner till vårt släkte, iklädde sig människogestalt och vandrade omkring på denna syn- dens jord. Det heter i Ordet, att några herdar om natten var ute på marken och vaktade sin hjord. Säkerligen var det en helt vanlig uppgift för den tidens människor, men en ansvarsfull och farlig upp- gift i nattes farofyllda mörker. Alla yttre förutsättningar för att få uppleva något sällsamt, något utöver det vanliga grå vardagliga saknades. Det gällde att vara på sin vakt mot vilddjuren.Vakande i mörkret var dessa enkla männi- skor lägrade. Kanske någon av dem under dessa nattliga vakter citerade en profetia om den kom- mande Messias. Kommer han ej snart, den, som våra fäder talat om? Huru länge skall han dröja? 0, att befriaren Messias komme till oss. Månne inte sådana tankar sysselsatte de enkla männen.

Detta ord skorrar i öronen på många, som egentligen borde älska det. Varför? Jo, helt enkelt därför att de icke tror på det. Vad menas med mirakel? Att syndare föds på nytt, och har du icke tro för det, kan du icke räkna med Gud skall  göra sådana mirakel där du är.

I dessa dagar har Gud uppväckt vittnen, som revolutionerar världen. William Branham, som predikanter här hemma kallade skojare och bedragare, använder Gud till de märkligaste mirakler. Det är sällsynt att världen får se något liknande. Oral Roberts, som jag har sett vid flera tillfällen, blir använd av Gud som aldrig förr. Clifton Erikson, som är av norsk börd, får se tusener böja knä vid Frälsarens fötter. A. A.  Allen är kanske den som får se de flesta mirakler ske, men han möter också det största motståndet.  så sällan får han erfara att de onda andarna talar till honom i mötena, och de ropar, att de hatar honom. Men han bjuder dem fara ut i Jesu namn. - Korta ben återfår normal längd, och döende blir ögonblickligen friska. Han har nyligen fått ett tält som rymmer 20 0000 människor - alltså Världens största tält - och det fylls till trängsel. Det är himmelsk musik att få höra den frihet som är rådande i mötena.

Segerrapporter från när och fjärran

FRÅN ÖREBRO FRIA FÖRSAMLING

”Är det befogat med ytterligare en församling i Örebro”, finns det sådana som frågar. Andra har helt enkelt fastslagit att vi saknar existensberättigande. Men trots alla mer eller mindre obetänksamma anklagelser från vanmäktiga kristna bekännare, måste vi i uppriktig glädje konstatera att himmelen givit sitt erkännande. ”Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?” Vi söker icke människors gunst, utan önskar i allt vara vår Herre och Mästare till behag, och Vårt stora mål är att Guds folk skall skaka stoftet av sig och resa sig upp från sin träldom, för att bli skickliggjort till verklig andlig tjänst i slutdrabbningen innan skyn “brister, och en förlossad skara tågar ur tiden. Vi låter broder  Knut Ringstad berätta något om församlingens tillkomst och om dess verksamhet.
A.I.

Arne Imsen

Äntligen har alla formaliteter ordnat sig för våra vänner Margaretha och Gunnar Eklund, och de står nu färdiga att tillsammans med sönerna Robert och Peter, resa till Kenya. Omkring den 20 november skall de lämna älskat fosterland för att bege sig till det sjudande Afrika. Kallelsens eld brinner, så inget har kunnat hindra dem att gå åstad för att bärga in den mognande skörden förrän Jesus kommer.

Örebro Fria Församling känner det som ett stort nådesuppdrag att få sända dessa älskade vänner med frälsningens förvandlande budskap till ett sökande och längtande folk. Låt oss bilda en bönekedja kring våra missionärer. Det är ingen numerärt stor församling, som har åtagit sig det ekonomiska ansvaret för Eklunds, men vi har förnummit Guds kallelse och vågar icke dra oss undan. I trohet mot den Herre, som har verkat fram detta beslut, vill Vi göra vårt allra bästa. Vår uppdragsgivare har lovat vara med alla dagar in till tidens ände, varför vi med full tillförsikt går in i denna välsignade ansvarsställning. ”Gud med oss!”

MARGARETHA och GUNNAR EKLUND VITTNAR OM SIN KALLELSE

Redan i tidiga år av en människas liv uppstår den stora frågan om vilket yrke man är mest lämpad för. I våra dagar läggs det ner mycket arbete för att vägleda de unga. Goda råd är av stor betydelse om man skall lyckas som människa i det moderna samhället.

Det står ett ord i Bibeln som har hjälpt mig under mina pojkår. Mina föräldrar tillämpade det. Så här står det: ”Vänj den unge vid den väg han skall gå, så viker han ej därifrån när han blir gammal.” Ordsp. 22: 6.

En syster vittnar:

För att förhärliga och upphöja namnet Jesus vill jag avlägga mitt vittnesbörd och berätta vad han har gjort i mitt liv.

I över två år har jag lidit av kärlkramp i hjärtat och besvärats av mycket svåra anfall. Jag blev så försvagad av detta, så jag orkade knappast gå. Min sjukdom gjorde mig mycket beroende av medicin. Till detta kommer att jag också led av magsår och hade mycket svårt att äta riktig mat. För mig såg det ut som om jag endast hade att vänta få flytta hem till Gud. Men i februari i år grep Gud in och botade mig. Det blev en ögonblicklig förvandlig och all värk och smärta försvann. I dag kan jag sköta ett arbete. All äran till Jesus!

Så talade T. B. BARRATT 1918:

”Dragen ut från henne, I mitt folk!"

En mansålder har förflutit sedan pingstväckelsens pionjär i Norden uttalade nedanstående sanningar. Vi är förvissade om, att de säger lika stor aktualitet idag och tror det vara synnerligen gagneligt, att i denna tid, då församlingslivet i många fria församlingar förlorat så mycket av sina ursprungliga karaktärsdrag, ställas inför detta allvarliga våckelserop. Red.

Det är med dessa ord Herren uppmanar sitt folk att lämna Babylon. Namnet är en hemlighet (Upp 17: 5), men närmare beskriven är hon ”mor till skökorna och till styggelserna på jorden”. Hon var ”drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod” då Johannes såg henne, och han förundrade sig storligen. Hon satt på vilddjurets rygg ”klädd i purpur och Ascharlakan och glänste av guld och ädla stenar och pärlor”, men i sin hand hade hon ”en gyllne kalk, full av styggelser och av hennes otukts orenlighet”. Det är den avfa’lliga församlingen, som .har friat till världens gunst och auktoritet för att kunna behålla sin maktställning i världen. Den låter sig bindas av världsliga myndigheter och ledas av världslig makt. Den underor-dnar sig orättfärdiga och köttsliga bestämmelser för att kunna upprätthålla sin maktställning.