Midnattsropet

Vittnesbörd av Veronica Ureña

Jag tänker på en kort bibelvers som jag läst ganska mycket, och det är Psaltaren 16 vers 8:

-Jag har alltid HERREN för ögonen, han är vid min högra sida, jag vacklar inte.

När vi sitter i möteslokalen tillsammans, är det ganska lätt att ha Herren för ögonen, eftersom ju det är syftet när vi samlas till möten. Det är en väldig styrka när vi kan samlas. Vi hjälper varandra att se på Jesus. Sedan, när vi skiljs åt och alla går hem till sina olika liv – sysselsättningar, jobb och vardagen, är det då lika lätt för oss alla – att alltid ha Herren för ögonen? Av egen erfarenhet kan jag säga att det är inte det hela tiden. Det är stor skillnad när man kommer tillsammans, och känner uppmuntran från varandra och och styrkan när vi sjunger tillsammans. Men det är bra att påminnas om att alltid ha Herren för ögonen. Annars kommer vi att vackla. Och det tror jag vi alla känner – att vi vacklar ibland. För vi lever i en mörk värld, som är i den ondes våld. Om vi ska överleva i det här mörkret, så måste vi alltid se på ljuset. Annars kommer vi att vackla. Det är så bra att vi kan samlas och påminna varandra om att vi ska ha Herren för ögonen – även när vi skiljs åt. Amen.

Marita Leijonhufvud intervjuar väckelsepionjären Elisabeth Lundin
**
**Elisabeth Lundin är 97 år och bor numera på ett äldreboende. Hon var en av pionjärerna som var med och startade Maranata i Örebro på 60-talet. Marita och Greger Leijonhufvud  har tät kontakt med henne, och här berättar Elisabeth något om sitt liv.

-Jag växte upp i Hjärsta i Örebro tillsammans med föräldrar, en syster och tre bröder. Mamma var troende men inte pappa. Redan som barn tyckte jag om att rita och måla. Min ena bror var också duktig att rita.

Text: Berno Vidén

Europadomstolen kommer snart att avgöra hur tyska myndigheter behandlat en hemundervisande familj och nekat dem lagstadgade mänskliga rättigheter genom att utan rättsligt stöd med våld gå in i deras hem och omhänderta barnen. Domstolens utslag lär inte ha någon avgörande betydelse för Tysklands lagar men kan komma att tvinga myndigheterna att respektera hemundervisande familjers rättigheter.

När frågan lyfts upp på Europanivå lär även Sverige ställas till svars inför det totalförbud man idag infört. Familjer tvingas i exil eller åläggs att betala skyhöga vitesförelägganden, enbart för att de ser utbildning och fostran som en självklar del av föräldraansvaret. Trots den svenska skolans ständigt eskalerande kris fortskrider myndigheterna med att blunda för alternativa lösningar.

Appell av Bertil Fredriksson

Den helige Ande har talat till mig om Jesu andra tillkommelse, och jag har blivit påmind om Matteusevangeliet kapitel 24. Vi läser där om hur lärjungarna gick till Jesus när han satt på Oljeberget.

-När Jesus sedan satt på Oljeberget och lärjungarna var ensamma med honom, gick de fram till honom och frågade: ”Säg oss: När skall detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?”

[Läs mer]

Av Emanuel Johansson

Hur ska vi som kristna agera om kriget kommer? I den här artikeln får vi ta del av några erfarenheter från trossyskon som just nu lever mitt i konflikten i östra Ukraina. Artikeln är inte ett försök att ge en heltäckande bild av kriget där, och de uppgifter som finns är hämtade från författarens helhetsbild av situationen.

”Om kriget kommer”, kallades det informationsmaterial som skickades ut i Sverige när det kalla kriget pågick. Hela världen var på helspänn, och myndigheterna gjorde vad de kunde för att förbereda samhället för en eventuell krigssituation. Nu är vi där igen.

Undervisning av Morgan Lindroos

Den senaste tiden har det varit väldigt turbulent i världen – även i Sverige, med terrordådet som hände. Genom detta aktualiserades något som har legat på mitt hjärta en längre tid, och vi läser först ifrån första Korintierbrevet 14:8:

-Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?

Paulus talar om tungotalet i det här sammanhanget, men det finns flera dimensioner här.

Text: Tage Johansson
**
**Församlingens ursprung, mönsterbild, upprättelse och historiska skeende.

Varje andlig väckelse genom tiderna har mer eller mindre aktualiserat den ursprungliga mönsterbilden för församlingen, som de första apostlarna förverkligade. I Efesierbrevet, som har blivit kallat ”församlingsbrevet”, skriver Paulus att församlingen uppbyggs på apostlarnas och profeternas grundval där hörnstenen är Kristus Jesus själv, och bliver sammanslutet för att växa upp till ett heligt tempel i Herren. Apostlarna kallade sig själva för erfarna byggmästare och församlingen för ett Guds åkerfält, en Guds byggnad. En byggmästares uppgift är att fullfölja ritningsplanen så att allt blir uppbyggt enligt vad som är bestämt av arkitekten som i det här fallet är Gud själv. Till Mose sa Gud: ”Se till att du gör i allt efter den mönsterbild som har blivit dig visad på berget.” När detta sades gällde det tabernaklet som Mose skulle iordningställa. Tabernaklet i Gamla testamentet är en förebild på församlingen som ska vara ett tempel, en uppenbarelseplats där Gud får bo, en ”Guds boning i Anden” (Ef 2:20).

I en värld där själar lider Och är snärjd av satans band, Och där synden fått bedraga Dragit dig från Jesu hand. Ännu hoppets låga brinner, Jesus allt kan göra nytt, Och din sorgsna själ kan bli i fröjd förbytt.

Kör: Midnattsropets budskap ljuder: MARANATA - Herre kom! Och till alla hjärtan bjuder Jesus ut sin rikedom. Gör dig redo, se han kommer För att hämta hem sin brud, Som står redo, Iklätt sig sin bröllopsskrud.

Ledare av Berno Vidén

Att Jesu tillkommelse är nära förestående är ett budskap som alltid behöver ha en central plats i varje kristen församlings liv. Annars är risken stor att församlingen förvandlas till en traditionell kyrka med inövade program och ritualer.

I det här numret av Midnattsropet publicerar vi flera texter med tillkommelsen i fokus, skrivna utifrån olika vinklar och synsätt. En stor hemlighet för att bevaras i ett sant och ständigt inspirerande förhållande till Jesu tillkommelse, är att i vardagen leva med ropet: Maranata - Kom, Herre Jesus!

Utdrag ur ledare av Arne Imsen från Midnattsropet nr 6 1998

För några år sedan fanns i vårt land ett antal massmedier som förde fram budskapet om Jesu tillkommelse. Dessutom fanns bortåt 600 pingstförsamlingar. Oftast hade de mycket brinnande predikanter som ständigt återkom till ämnet Jesu snara tillkommelse. Runt om i vårt land fanns alltså en kontinuerlig förkunnelse om eskatologiska frågor. Det målades och beskrevs vad som skulle ske i samband med Jesu tillkommelse. Det apokalyptiska skeendet uppmärksam-mades och förklarades. Man hade helt klart för sig att församlingens primära uppgift var att genom ständig mission och evangelisation verka för att skaran blev fulltalig och därigenom påskynda Jesu tillkommelse. Det var enfaldig, men ursprunglig och äkta hängivenhet. Det var detta som i rumsrena kyrkliga miljöer nedlåtande definierades såsom obskurantism och fanatisk sekterism.

Författaren Johannes De Heer ger här en bra beskrivning av uttrycket ”Maranata”. Artikeln publicerades i Bibliskt månadshäfte år 1930. Vi förstår att utropet inte endast kan omfattas av en akademisk ordförklaring. Ganska snart drabbar ordet ens eget liv och frågan blir istället vad dess innehåll betyder för oss. En väckande apell från tidigt 1900-tal, eller hellre, från församlingens första tid. Maranata - kom Herre Jesus!
**
**”Maranatha” är ett arameiskt eller syriskt ord. Arameiskan var som bekant Kristi och Hans apostlars modersmål. Angående den egentliga och ursprungliga betydelsen av ordet ”Maranatha” vill jag anföra, vad dominee (Holländsk titel på en protestantisk präst eller predikant) L. H. H. Bähler meddelat mig vid ett samtal om detta ord och dess betydelse.