Midnattsropet

Reportage: Stina Fridolfsson

Att Lutherska världsförbundet och Sveriges kristna råd hade behov av att inbjuda påven till Sverige att vara hedersgäst i ett jubileumsfirande av den lutherska reformationen, verkade närmast som ett gyckel. Om minnet av Luthers reformation skulle firas av Lutherska världsförbundet, hade det väl varit mera passande att man samlades i tusental till en rejäl protestmarsch mot Vatikanen och påven!

När det stod klart att påven skulle komma till Sverige för att tillsammans med Lutherska Världsförbundet högtidlighålla minnet av att Martin Luthers reformation 500 år tidigare, beslöt vi i Maranataförsamlingen att några av oss måste åka till evenemangen i Lund och Malmö. Vi ville möta människorna från de olika kyrkorna som nu samlades för att stå som inbjudare och värdfolk för katolska kyrkans främste representant. Vi måste försöka påminna dem om att de faktiskt som enskilda samfund ursprungligen bröt upp från katolicism och statskyrka.

Bibelstudium av Märta Berg

Det är en Psalm av David som börjar på detta sätt. Jag har funnit tre psalmer med överskriften: Fördärva inte! Ödelägg inte! Vi kan förstå att det är ett nödrop.

Det var David som skrev dessa tre böner, då han flydde för Saul och fick lov att gömma sig i grottan. Han flydde för sitt liv, för den makt som stod honom emot. Och överskriften till de sånger som bröt fram ur hans inre då, var Fördärva inte. Gode Gud, ödelägg inte! Den mellersta av dessa psalmer, nämligen den 58:e, inleder han med dessa ord:

Bibelstudium Det heliga skrivandet av Hans Lindelöw
**
**

Gud tog Mose, och gjorde honom till sin penna, och skrev genom honom. Så vill han ta människor och göra dem till sitt redskap. Här får vi en föraning om nya förbundets härlighet. Då Gud får grepp om oss gör Han oss till sina redskap. Vill du bli Guds redskap?

Det är intressant se vad bibeln själv säger om hur den skrevs. Delvis är denna bok tyst om den saken. Delvis inte. Vad kan det bero på?

Av John Petersson

John spelar ofta trummor på församlingens möten. Jag fick ett ord ur Haggai, som jag vill dela med er. Det står en befallning om att bygga Herrens hus. Det var en speciell vers:

-Så säger nu HERREN Sebaot: Lägg märke till hur det går för er (Haggai 1:7).

Jag började för ett tag sedan att lägga märke till hur det gick för mig. Jag byggde på mitt eget hus, som jag köpt utanför Nässjö. Jag tänkte att jag skulle bygga där, så skulle Herren få komma och bygga vidare på det jag byggt upp själv. Jag har hört om att i Sverige är människorna bland de mest ensamma i världen. Hur har det blivit så? Jag märkte snart att också jag blev väldigt ensam. Det var väldigt svårt. Jag tror att den onde vill att vi ska vara självständiga och ensamma; att vi ska bygga upp en säker självkänsla, och vara starka i oss själva. Men Bibeln säger lite annat. Som vi läser i Haggai vidare:

Missionshälsning från Karin Vidén

Det ordlösa leendet hon gav sina barn sa dock allt det som moderskärleken kunde frambringa!

Andrea med tre av sina barn Fredagskväll i tremiljonersstaden Santo Domingo, och bilköerna är ansträngande långa och mycket tålamodsprövande. En strid ström av gatuförsäljare kretsar runt omkring bilen  och erbjuder  oss allsköns varor; vackra blombuketter, kakor, nötter, färdigskalade apelsiner, vindrutetorkare, såpbubblor, ja en uppsjö av varor säljs i dessa enorma bilköer som får hela city att stå mer eller mindre stilla.

Utdrag ur predikan av Arne Imsen

Den ende som kommer att kunna lösa mänsklighetens problem sist och slutligen finner du inte i Washington, New York, FN eller Genève. Du finner honom inte i Moskva eller Rom. Honom som Gud har gjort till Herre och Messias, han bar ett kors till Golgata.

Var vi än läser i Bibeln, står det klart för oss att Jesus kommer. När jag läser det, fröjdas jag i anden, för det är det enda hopp jag har. Om det inte hade varit för detta hopp, skulle jag ta mitt liv och vägra leva en timme till, i denna jämmerdal under detta vidriga välde av synd och orättfärdighet, där människan har gjort det så fruktansvärt trassligt för sig.

Av Karin Vidén

Det kommer dagar då vi kanske på grund av förföljelse och skilda former av utsatthet möter varandra med en knappt hörbar tröstens hälsning: - Maranata… Håll ut, broder och syster… - Jesus kommer snart, så ge inteupp!

Medan vi sitter här samlade i lokalen, i varm och innerlig gemenskap, så finns i den här lilla Maranataförsamlingen i Stockholm tre familjer som inte kan vara här hos oss. De kan helt enkelt inte vara i Sverige utan har tvingats att på grund av skollagstiftningen lämna sitt hemland för att bli skolflyktingar. Hur stor är inte deras önskan att få vara här med sina barn tillsammans med oss. Vi känner dem väl, ja vi tillhör ju varandra som syskon i tron.

Insändare av Marit Bergfors, www.segertonen.se

Jag vill lyfta fram ett flertal exempel på hur Bibelns klara Ord mer och mer anpassats till vår tids tänkande

Att skriva brev och framför allt att få och läsa brev har alltid varit intressant och viktigt för oss människor. Behovet av att kommunicera och få information har bestått, även fast utseendet av “breven” växlat. I våra dagar sker den mesta “brevväxlingen” via media i olika former.

Vårt ansvar i förhållande till barnen i konflikt med det totalitära skolmonopolet

Av Emanuel Johansson

När Jesus talar om barnen låter han oss förstå att de har en särskild plats i Guds rike. Jesus säger om barnen att ”himmelriket tillhör sådana som de” och att ”deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Fars ansikte”. Orden är i sig en uppfordran om en särskild omsorg och ett ansvar för oss som troende i förhållande till barnen. Med orden ”Ve över världen som förför” ställer samtidigt Jesus sina lyssnare inför det allvarliga faktum att barnen på ett särskilt sätt är utsatta.

Vittnesbörd av Benny Jacobsson

Det som är viktigast i tillvaron; nu och framöver, är att man har ett fast ankare. Det är lätt att drivas hit och dit den här tiden. Både i sitt eget liv, och i världen omkring. Man bör nog sträva efter en närmare, levande relation med Jesus, så att han får vara ankaret. Utan honom fladdrar vi fram och tillbaka, och tappar fotfästet – vi når inte botten! Han måste få vara grunden för hela tillvaron. Det pågår ett krig överallt om varje människa.  Det gäller att ropa på Jesus när det blåser hårt, för det finns krafter som vill förstöra. Jesus måste få vara vår trygghet och borgesman.

Av Tage Johansson

Är vi, för det första, lösta från denna världen som Egypten förebildar? Har vi, för det andra, låtit Gud bryta ned vår egenvilja och lämnat plats för Guds vilja i våra liv? För det tredje, är vi församlade till ett Guds utvalda folk så att vi har blivit ett heligt prästerskap?

Gud visar sin makt genom de människor som han får avskilja för sin räkning. I våra liv finns tre områden som berörs av detta avskiljande. Vi finner dem i de förebilder vi har i G.T. När Guds folk var i Egypten, när de vandrade i öknen och när de befann sig i Kanaans land. Innan denna avskiljning kunde äga rum behövde de vara med om en nedbrytningsprocess.