Midnattsropet

Bibelstudium: Jan Egil Hafsahl

Bibeln talar talar om tre människor.
Den första människan: Ho protos. Anthropos. Prototyp, grundform eller urtyp.
-Så är ock skrivet: ”Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ.” (1Kor 15:45) Ho protos anthropos.
-Den första människan var av jorden och jordisk (1Kor 15:47)
Efter fallet kommer ett nytt begrepp in i frälsningshistorien. Ho palayon anthropos. Det är ”den gamla människan.”
Så talar bibeln om den andra människan:
-…den andra människan är av himmelen. (1Kor 15:47)
Den andra människan blir i vers 45 kallad för ”den siste Adam”. Ho deutoros anthropos.
I Ef 2, läser vi i vers 15:
-…  Ty i sitt kött gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa. (Ef 2:15)
Ho kainon anthropos. En ny människa.
I Kol 3:9 möter vi både uttrycket palaion, den gamla och kainon, den nya:
-I skolen icke ljuga på varandra. I haven ju avklätt eder den gamla människan (palaion) med hennes gärningar och iklätt eder den nya (kainon).
De här tre har jag försökt se i typologin. Den första människan, den gamla människan – genom Saul. Den andra människan – genom David.
Nu ska vi se på ho kainon antropos; den nya människan – genom Jonatan.

Du har tagit hand om allt som har gått sönder. Du har tagit hand om denna karaktär.
_
_När Du återlöste allt det som finns i mig blev jag helt försonad sådan som jag är.
_
_I Din kropp på korset bar Du mina synder.
_
_Sedan uppstod Du för min rättfärdighet. Allt det som jag slåss mot, allt vad hjärtat rymmer, täcks av dyra blodet i all evighet. Tårarna jag gråtit varje gång jag fallit, draksådd som jag sått med munnen jag har fått, hatet mot min nästa, fel beslut jag fattat.
_
_Allt är under blodet, det har jag förstått. Aldrig är jag ensam i den heta striden, aldrig övergiven, aldrig visad bort.
Vad som än mig möter i den onda tiden, jämfört med Din himmel är det alltid kort.

Text: Gösta Karlsson
**
**En radikal frälsningsupplevelse medför avståndstagande från världsliga och för en FRÄLST människa väsensfrämmande aktiviteter.

När jag nu försöker att skriva en artikel för Midnattsropet så är det nog så, att jag ger mej in på ett för många känsligt område.

Låt mig börja med ett litet tankeexperiment. Hon kan väl vara i medelåldern eller… Man kan också tänka sig att hon kommer från den kriminella världen. Nu ville hon lämna det livet och sökte efter någon som kunde leda henne rätt. Så fann hon en människa som ledde henne till ”en kristen tro”. Någon upplevelse av FRÄLSNING, det som Bibeln så klart talar om gällde det inte. Nåväl, det ordnade sig för henne rent socialt. Nu blev det att söka arbete och hon blev… skådespelare!?

Intervju: Stina Fridolfsson

Gösta Karlson är en välkänd profil för många i den svenska kristenheten, och inte minst för Midnattsropets läsare. Vi hälsade på honom i hans hem i Tranås för att få en intervju och presentera honom i tidningen.

Vid den inledande frågan om hans ålder, sade han med glimten i ögat:

- Jag är på mitt åttiosjunde år, så jag tänker sparka igång och börja om nu! Det är bra att börja i den åldern!

Text: Emanuel Johansson

Den här hösten har föräldrars kamp för rätten att själva få undervisa sina barn hårdnat. Tidigare skolborgarrådet i Stockholm Lotta Edholm är uttalad motståndare till hemundervisning som undervisningsform och har gång efter annan offentligt gett uttryck för detta. Ett exempel är en artikel i Aftonbladet debatt (10/1 2012) där hon på ett fruktansvärt osmakligt och kränkande sätt jämförde hemundervisande familjer med en psykiskt sjuk kvinna som mördade sina barn. Nu senast har Dagens Nyheter (22/11 2014) publicerat en ledarartikel av Hanne Kjöller. Artikeln, med rubriken Extremisterna som håller barnen hemma, innehåller allvarliga påhopp om familjernas församlingstillhörighet och utelämnar helt att barnen det handlar om får hemundervisning. Kjöller gör sig i artikeln till ensidigt språkrör för Edholms motståndskampanj. Edholm, som ena stunden genom sitt arbete i Utbildningsnämnden beslutar om skyhöga vitesbelopp mot familjer som engagerar och offrar sig för sina barns undervisning, använder i nästa stund massmedia som ytterligare slagträ mot samma familjer med utgångspunkt från deras församlingstillhörighet.

Text: Berno Vidén

En grupp barn ställdes av ISIS-soldater inför ett val; konvertera till islam eller dödas. Barnen svarade: ”Nej, vi älskar Jesus.” Stunden efter var de dödade av jihadisterna.

2014 har varit ett år då förföljelsen mot kristna eskalerat. Otäcka skildringar från främst muslimskt präglade länder har oavbrutet nått oss. Hela samhällen har utplånats i en grym och besinningslös slakt på alla som inte hängivet gett sin hyllning till sharialagarnas agitatorer. Hundratusentals människor jagas på flykt från sina hem och lider under svåra umbäranden i smutsiga bristfälliga flyktingläger. Fanatismen representerad av dem som ser jihad som världens enda lösning är gränslös och skapar skräck också långt in i västvärldens sekulariserade länder. Tidigare i år publicerade Svenska Dagbladet en artikel som beskrev hur 80 procent av alla som idag utsätts för religiös diskriminering är kristna; ”Sju egyptiska kristna avrättade i Libyen”, ”Bombattack mot kyrka på Zanzibar”, ”Kristna i Raqqa i Syrien tvingades ingå pakt om underkastelse under islamistiskt styre”.

Vittnesbörd av Jonathan Asprusten

Jag vill helt kort berätta en historia från bibeln. Jag blev så välsignad när jag nyss läste den. Vi har haft bönedagar i församlingen. Det har varit fokus på att bedja för församlingen och det arbete vi står i. Vi möts av mycket prövningar. Jag läste berättelsen om Josafat. Han var kung i Israel och en stor här kom emot landet:

- Man kom och berättade detta för Josafat och sade: ’En stor skara kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram, och de är i Hasason-Tamar, det vill säga En-Gedi.’ Då greps Josafat av fruktan och beslöt sig för att rådfråga HERREN (2 Krön 20:2-3).

[Läs mer]

Text: Berno Vidén

Innan solen går upp i den tidiga morgonen så levereras den dagsfärska mjölken direkt från bondgården. Ett par timmar senare kommer ca 120 barn till Comunidad Maranatas missionscenter för att få varm choklad och smörgås. Varje morgon måndag till fredag har vi möjlighet att hjälpa alla dessa barn med dagens viktigaste mål.

Två av pojkarna som är inskrivna vid frukosten heter Edison 7 år och hans lillebror Isaias. Den här morgonen kom Edison ensam. Elaine som tar emot barnen då de kommer frågar efter Isaias och undrar varför han inte följde med idag. Orsaken var att mamma var sjuk och inte hade gjort honom i ordning.

Appell av Jörgen Lindroos

Det finns tre förebilder i Gamla testamentet som betyder mycket för mig.

Dessa tre har det gemensamt att de kämpar och drar sig inte undan. Den första av dem talas om i 1 Moseboken:

-Men Jakob steg upp samma natt och tog sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vadställe. Han tog dem och förde dem över bäcken tillsammans med allt annat han ägde. Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom ända till dess morgonrodnaden kom. När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden, så att höften gick ur led medan han brottades med honom. Och han sade: ”Släpp mig, ty morgonrodnaden har gått upp.” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” Då sade han till honom: ”Vad är ditt namn?” Han svarade: ”Jakob”. Han sade: ”Du skall inte längre heta Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och segrat” (1 Mos 32:22-28).

[Läs mer]

För en tid sedan fick jag tillfälle att besöka Åse och Stig Andreasson, som efter mer än femtio år som missionärer i Frankrike återvänt till Skandinavien och nu bor i Moss, en mindre stad några mil söder om Oslo. De har bosatt sig i Åses hemland. Stig kom från det då existerande Helgelseförbundet i Sverige, och Åse från De Frie Evangeliske Forsamlinger i Norge. De sändes ut av Helgelseförbundet, där flera församlingar stod för deras underhåll. De Frie Evangeliske Forsamlinger i Norge gav  också hjälp till deras pionjärarbete att bygga evangeliska församlingar i Frankrike.

Från Dominikanska republiken har vi glädjen att i Maranataförsamlingen för första gången ha besök av Ilennia Rubén, en av missionens unga medarbetare i Santo Domingo. Ilennia bor i området La Cañada, som en gång i tiden var en vacker dalgång men som med åren, och med massinflyttning till huvudstaden, omvandlats till ett slumområde. Under många år har församlingen varit verksam i området, med evangelisation, barnmöten, läkarmottagningar osv.

Intervju: Veronica Ureña