Midnattsropet

Bibelstudium: Berno Vidén

Lagen får oss att säga: ”Herre, hjälp mig att göra vad du vill att jag ska göra.” Eller med andra ord: ”Hjälp mig att hålla din lag.” Nåden däremot säger: ”Jesus, lev genom mig, på det sätt du önskar.”

Frälsning är nåd, från början till slut. Gud har i och genom sin enfödde son Jesus Kristus, slutit ett förbund som helt och hållet gör oss till förmånstagare - utan att vi behöver åstadkomma något i oss själva:

Under hösten 2012 åkte en grupp från Livets Ord i Uppsala till Livets Ord i Donetsk i Ukraina med avsikt att avsätta pastor Leonid Padun. Han har varit pastor i församlingen sedan dess start i början på 90-talet. Padun accepterade inte ordern från svenskarna. Detta resulterade i att Livets Ord i Ukraina splittrades upp mellan de som håller sig till Pastor Padun och de som vill stå Ulf Ekman trogna. I den ryskspråkiga kristna webben följde en intensiv debatt medan händelserna knappt varit kända i Sverige. Det var länge i stort sett bara Hans Lindelöw som med sina språkkunskaper följde debatten och genom sin blogg återgav något av den till berörda i Sverige.

[Läs mer]

Appell av Paulus Eliasson

Vi har talat en hel del om Jesu tillkommelse. I sitt första brevs fjärde kapitel talar Petrus om den tid som är kvar. Han manar oss att vi:

- …den tid som är kvar inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja. (v. 2)

Och längre fram:

-Slutet på allting är nära (v. 7)

Slutet. Det låter så negativt. Nu tar det slut snart. Nu är det ingenting kvar. Men detta ord på grekiska, telos, betyder egentligen ”målet”. Målet är nära. Målet som vi ser fram emot. Det är alltså inte bara slutet; som om vi ska över ett stup, och så är det färdigt. Det är ett mål som vi ser fram emot. Slutet på allting är nära. I en sådan situation kan man tänka sig att vi drabbas av panik. Vi skulle förlora besinningen. Nu är slutet så nära, så vi blir nästan desperata. Men då säger Petrus så här:

Vittnesbörd av Olle Granberg

Jag var inte ute och dansade, utan var med i församlingen redan i min ungdom, för pappa och mamma var frälsta. När jag var nio år hade jag länge tjatat om att få bli döpt. -Jaha, du har varit hos pingstvännerna och badat, sa kompisarna när jag kom till skolan. Tiden gick. Pappa var sångledare i församlingen. Vi åkte ut busslaster och sjöng och spelade. Men jag hade liksom halkat in därför att mina föräldrar var troende. Jag kunde inte säga något datum när jag blev frälst, så djävulen lyckades manipulera mig på det sättet. Du är inte frälst! Jag kom bort ifrån Gud i 25 år. Jag jobbade på frihamnen i Stockholm. Gud kallade mig, men jag förstod inte det, blev deprimerad och sorgsen, jag tänkte nästan ta livet av mig. Jag undrade vad som fattades. Jag jobbade med maskiner och tänkte arrangera en olycka.

Vittnesbörd av Laila Sundström

Mats blev frälst före mig, och jag tyckte det var litet jobbigt. Hans mor var troende, men mina föräldrar var det inte. Så när han kom hem från ett möte och sa att han hade blivit frälst, så tyckte jag att han hade blivit litet konstig. Jag var inte van vid det, även om jag hade gått i söndagsskolan. Men Mats hade nu tagit emot Jesus. Några bekanta kom och hälsade på, och vi följde med dem till Västerås på ett möte, och deras barn tog hand om våra två små barn under mötet. Han som ledde mötet sa till mig att jag kunde stanna kvar ute i vestibulen under mötet om jag ville, för det skulle vara bönemöte. ”Och vi kanske talar i tungor”, sa han. Det där med att tala i tungor tyckte jag var litet konstigt, men jag var nyfiken, så jag tänkte att jag skulle nog följa med in och se vad som försiggick! Jag satt och skruvade på mig och tyckte det var jobbigt. Men så började jag lyssna på honom som predikade och de andra som vittnade. De sjöng, och då gick de också och ”fiskade” i bänkarna. Jag blev mer och mer gripen, och jag längtade mer och mer. Budskapet tog tag i mig så oerhört, och jag tänkte: - Om den här mannen som predikat kommer först till mig, då vet jag att Jesus finns! Han ska inte gå till någon annan i någon av bänkarna, utan han ska komma just till mig! Jag höll koll på det där. Och han kom till mig!

Vittnesbörd av Mats Sundström

Jag har ett vittnesbörd, men också en bibelvers jag vill läsa och det är från Johannes evangelium kapitel 14:

- Jesus sa till honom (Tomas): ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Det var år 1966 och jag kom till Stockholm och jobbade som byggnadsarbetare. Jag hade familj – fru och så småningom fem barn. Min mor skrev i brev till mig: ”Gå på några möten!” Så hände det att jag vid ett tillfälle råkade falla och vricka foten, och funderade vad jag nu skulle göra då jag blivit sjukskriven. Jag tänkte som så att man ska ju hedra sin fader och sin moder, så jag beslutade mig för att gå på ett väckelsemöte. Mamma skrev och berättade att det fanns Maranatamöten i en gammal danslokal som hette ”Britt-Marie”, så dit gick jag en kväll. Halleluja!

Vittnesbörd av Sonja Granberg

Jag ska berätta litet om hur det gick till när jag blev frälst. Det kanske finns många som är som jag. Min mamma blev frälst när det gick väckelse i trakten. Jag kommer från en ort utanför Luleå. Och mina föräldrar sa att de barn dom fick, skulle missionen ha. Jag älskade att gå i söndagsskolan och vara med, även stå på knä och bedja. När jag var sju år blev jag opererad för hjärtfel. Men jag hade min barnatro, och den har burit mig igenom allt. Sedan kom jag upp i tonåren, som är en period då fienden gärna vill attackera ungdomen. Jag hade en Jesustavla på väggen i mitt rum. Då var det en röst som sa inom mig: Inte kan du ha den där tavlan på väggen. När kompisarna kommer, vad ska de säga när du har den där tavlan. Ta bort den där tavlan! Så började jag lyssna till den där rösten, och tog bort den och tog bort lite eftersom. När man ger fienden lillfingret, så har han snart tagit hela handen.

Bibelstudium: Gertrud Johansson

Jag utgår från Johannes, kapitel 17, där Jesus beder.

-Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. (v. 17)

Jag tror att den versen är en nyckel för oss om vi vill veta vad helgelse handlar om. Tidigare ber han:

- Ty de ord som du har gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig. (v. 8)

[Läs mer]

När  två av Sveriges största pingstförsamlingar ändrar doppraxis måste vi se det som ett tidstecken. Det är avfallstider!
Dopdebatten är också en spegelbild av hela samhällsdebatten  som idag präglas  av en stor besvikelse över sveket mot de idéer som skapade vårt  trygga folkhem.
Folkrörelserna och väckelserörelserna töms på sitt innehåll. Vad kommer sedan…? En ny frikyrka? Ett nytt Sverige?
Detta är ett axplock ur höstens dopdebatt.
Som synes utlovas en het debatt 2014.

[Läs mer]

Text: Tage Johansson

Den predikan som har kallats bergspredikan i Matteus femte till och med sjunde kapitel, kan den förkroppsligas av människor av kött och blod, av de som vandrar här på denna syndfulla jord?

Många har under tidernas lopp ställt sig denna fråga. Många har resignerat och uppgivet lämnat frågan därhän till en oviss framtid. Det handlar om människor som är nitiska och menar allvar med sin kristendom. De saknar tillräcklig insikt och kunskap i ordet. Den som är ytlig och rotlös brottas sällan med bibelns lära om rättfärdighet. En sådan måste tillsvidare leva av mjölk. I Hebr 5:13 står det:

Text: Emanuel Johansson

Edward Snowden fick tillfällig asyl i Ryssland. Detta gav Putin politiska poäng samtidigt som Obama återigen tvingas förklara sig för Europa och andra länder inför den fortgående strömmen av avslöjanden som Snowden tillhandahåller media. Nu visar det sig också att Sverige med FRA är mer involverat än vad som tidigare varit känt.

I oktober i år publicerade The Guardian uppgifter om att 35 världsledares telefoner övervakats av NSA. (The Guardian 25 oktober) Det mest uppmärksammade övervakningsoffret är Tysklands förbundskansler Angela Merkel vars telefon ska ha varit övervakad. Merkel som är uppväxt i ett Stasikontrollerat DDR, reagerade starkt och hänvisade till att amerikanska och tyska soldater kämpar och dör tillsammans i Afghanistan, och sa vidare: ”Då ska man inte behöva oroa sig över att man övervakas av våra allierade”. (SvD 25 Oktober)