Midnattsropet

Ledare av Berno Vidén

Under maranataväckelsens första stormande tid i Sverige, innan det ännu fanns någon församling som bar namnet Maranata, föreslogs det att kalla vissa församlingar för Maranataförsamlingen. Arne Imsen var först motståndare till förslaget, något han motiverade så här i boken Fruktad Frihet (1970): ”Personligen var jag en aning betänksam mot förslaget att etikettera församlingen med ett namn fattat såsom denna midnattsväckelses speciella fältrop. Jag var ängslig för att detta nytestamentliga bönerop skulle dras ner till en partifana.” Imsen påminde under åren om faran att Maranata skulle bli en samfundsfana eller ett namn att pryda en möteslokal med, när det i själva verket är ett väckelserop som borde lysa med eldskrift i våra hjärtan.

Under en serie intervjuer för Radio Maranata vid årsskiftet 1990, berättade Arne Imsen om hur Maranataväckelsen kom att bli hans livs öde. Den analys som då gjordes över kyrkor och samhälle, samt presentationen av församlingens profetiska uppgift i tiden, ser Midnattsropet mycket angeläget att förmedla. Denna första del kommer att följas av ytterligare tre delar av väckelsehistorisk och självbiografisk karaktär.

Frågan om urkristet församlingsliv har jag brottats med praktiskt taget hela mitt liv. Redan som barn upplevde jag klyftan mellan det som predikades och det som i realiteten tillämpades i gemenskapen. Många fundamentala ting som jag tyckte borde inkluderas i det kristna livet, behandlades och uppfattades som avgränsat, privat område, dit undervisningen inte fick tränga sig in och forma om. Det var en klar och tydlig demarkationslinje mellan det församlingsliv som då förekom och det som tillämpades när det gällde människors sociala liv och deras relationer till den tid och den värld vi levde i. Man hade inga lösningar då, och man har inte heller hittat dem nu. Istället för att nalkas det kristna församlingsidealet, har vi tendenser att söka oss in till kyrkans trygga nödhamn, det etablissemang där hon religiöst, socialt, kulturellt och politiskt utövat ett helt förödande inflytande.

Text: Gertrud Johansson

Till föräldrarna idag vill jag rikta dessa ord: Stå upp och gå ut till honom utanför lägret. Ta ansvaret för dina barn även om det kostar smälek, kamp mot myndigheter eller uppbrott från nuvarande tillvaro. Fortsätt kampen!

Under sommarkonferensen 2017 uppmärksammades i ett möte det faktum att Pilgrimsskolan har pågått i fyrtio år. Pilgrimsskolan är det samlande namnet på hemundervisning som föräldrar bedrivit under alla dessa år.

Text: Morgan Lindroos
_
_Ta ljuset ut från skäppan och sätt det där det är som mörkast

En solig fredag åker några vänner från Stockholm och Västerås för att närvara med traktater under Örebros Pridefestival. Pelle Lind och Greger Leijonhufvud, båda från Örebro, är initiativtagarna för aktionen.

- Jag  kände att jag antingen måste fly staden eller göra någonting, säger Pelle.

Han har tryckt upp tusen rosa traktater med rubriken ”Hets mot individen” och en text om samhällets moraliska förfall, och uppmaningar om att omvända sig till Jesus Kristus för att bli frälst. På baksidan är det en bild på Arne Imsens beryktade skrift Låt dig inte skrämmas av homosexmaffian, och information om var man kan beställa ett exemplar av en sådan.

Morgan Lindroos intervjuar Runepär “Pelle” Lind
**
**Vad gör du här, Pelle?

- Jag är främst här för att dela ut traktater som har en text från första kapitlet i Paulus brev till Romarna. Vi har delat ut den här under eftermiddagen, och en del blir förtörnade för att de inte tar till sig det här budskapet om frälsning och nåd, utan de förkastar det. Vi har delat ut runt 800 traktater här, och jag upplever att ungefär hälften tar emot. En del är tacksamma och en del är väldigt förargade.