Midnattsropet

Av Sean Ureña
_
****- Vi lever i en mycket farlig tid nu. Det är ingen lek. Det handlar inte om att komma till möten ibland. Det handlar inte om att göra vissa upplevelser. Det handlar om liv och död och om vad Gud vill göra i våra liv._

Den sista tiden har jag varit djupt oroad över den tid vi lever i, och strategierna fienden använder för att lura oss. Jag har haft några bibelstudier om det, och idag ska jag fortsätta tala om den plan som Gud har. Temat för denna konferens är ”Medan vi väntar”, och vi har fått höra en hel del om vad vi ska göra medan vi väntar. Det som har sagts har verkligen varit mycket viktigt; vi behöver bedja, vi måste älska varandra och söka Herren mera. Men det finns något som oroar mig och det är att vi väntar Herren på ett alltför lättsinnigt och bekvämt sätt. Vi har en fiende som arbetar emot oss och tyvärr lever vi i en värld som uppenbarligen regeras av den onde. Han har skapat ett system för att vi ska glömma bort Gud och leva på ett sätt som bara gör oss beroende av oss själva.

Text: Stig Andreasson

En annan Jesus, en annan ande och ett annat evangelium.

Redan på apostlarnas tid blev många kristna församlingar påverkade av falsk lära. En del förkunnare, som tydligen betraktade sig själva som stora och mäktiga apostlar, nästlade sig in i församlingarna med ett budskap som märkbart avlägsnade sig från de ursprungliga apostlarnas förkunnelse. Detta hände bland annat i Korint. Märkligt nog verkade det som om de troende i den församlingen inte tog dessa avvikelser särskilt allvarligt. Därför skrev Paulus följande varningsord till dem:

Bibelstudium av Samuel Hafsahl

För en tid sedan var det en barnsång som grep tag i mig. Den handlar om Jesus som står upp ifrån de döda och Tomas, som inte var där när Jesus uppenbarade sig för sina lärjungar. Händelsen beskrivs i Johannes evangelium, kapitel 20:24-25. Lärjungarna kommer och berättar för Tomas: ”Vi har sett Herren, han är uppstånden!” Då säger Tomas: ”Jag vill inte tro om jag inte får se honom; känna spikhålen i hans händer och sticka mitt finger i hans sida.” Han hade klart för sig vad som skulle till för att han skulle tro. Han skulle se Herren, se spikhålen i hans händer och röra vid hans sida. Då skulle han tro.

Appell av Hans Lindelöw

När den kristna församlingen babyloniseras, förvärldsligas, förflackas och avfaller; då den processen har inletts och tagit fart söker du förgäves efter signaler om Herrens tillkommelse

Vi befinner oss i det som kallas för reformationsåret. Det var 500 år sedan Martin Luther spikade upp de 95 teserna. Han skrev flera böcker, en av dem med rubriken Kyrkans babyloniska fångenskap. En liten skrift som är väldigt intressant och lärorik. Man kan förstå hur tidsläget var. Jag vet inte om reformatorn görs någon verklig rättvisa, men ett är säkert, det här är bara ett exempel på att protestanterna och sedermera väckelsekristna varit observanta på att den kristna församlingen kan babyloniseras. Hur går det till och hur ser det ut?

Guds frid!

Jag vill med några rader dela lite av de upplevelser jag hade under sommarkonferensen på Bällsta. Till att börja med vill jag tacka alla gamla (och nya) syskon i Herren som gjorde vår vistelse i Stockholm till en välsignelse för oss både andligt och kroppsligt!

Under en lång tid har det funnits en längtan i mitt inre att få dela gemenskap med andra trossyskon. Det är med sorg som jag konstaterar att den församling som Herren har kallat att avskilja sig till tjänst för Honom, mest verkar ha egna ambitioner att hitta så många anledningar som möjligt att ”bredda gemenskapen” genom att manipulera sanningarna i skriften. Detta verkar ske i syfte att kunna involvera så många ”trosinriktningar” som möjligt för att kunna öppna famnen för allt och alla som kan tänka sig att komma till ”gemenskapen” i kyrkan. Nej, detta är inte en kritik mot andra kristna utan bara en iakttagelse som inte kan ha undgått någon, att troende i enlighet med vad skriften förutsäger skall ske i den yttersta tiden, avfaller genom att bejaka denna världens erbjudanden.