Midnattsropet

Trots försök att bibehålla skillnaderna mellan rika och fattiga delar av världen verkar den ekonomiska krisen i Europa och USA bara ha börjat. I början av 90-talet skrev Arne Imsen en idag mycket aktuell text. Det enda i tiden som kan stå emot ett system byggt på orättfärdighet är en upprättad församling.
_
_ Text: Arne Imsen:

Medan du läser detta, dör människor. De dör en för tidig död på grund av förhållanden som vi på ett eller annat sätt är medskyldiga till. Skaror av människor dör därför att det finns en penningmakt som är förödande och omöjliggör normal samexistens och samförstånd.

Text: Barbro Schröder

-Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.  (Luk 2:7)

Denna episod har omtalats nu i 2000 år. I detta ser jag Guds stora omtanke. Många gånger har man hört beklaganden att vad hemskt, de såg en havande kvinna och stängde sin dörr. Men Gud visste bättre. Skulle hans son födas på den tidens vandrarhem bland stök, bråk, ogudaktigt folk, fylla och elände. Gud hade en underbar rofylld plats förberedd. Kan du tänka dig att komma in på ett stökigt vandrarhem och sedan gå ut till djurens boende en kväll och känna friden från djuren som gått till vila. Se hur kor och får vrider på huvudet för att se vem som kommer; om det är bra folk. Jag tror att djuren förnam att något väldigt skulle ske, och många av dem hade fött sina lamm och kalvar och visste att Guds frid är stor.

Ledare av Berno Vidén

I det här numret av MR publicerar vi en predikan av Arne Imsen från 1975, som är en uppgörelse med en institutionaliserad kristenhet. Jesus sa till sina lärjungar att de skulle vara beredda på att möta motstånd, dels från den sekulära världen, men främst från religiöst håll.

Då motstånd nämns i Guds ord är det primära målet att söka avväpna Guds folk dess andliga vapen, att beröva församlingen hennes Kristuscentrerade vitalitet.

Predikan av Arne Imsen från 1975

Människan älskar att slå sig till ro och bygga. Hon skapar kyrkosystem, heliga platser och bygger tempel. Hon kommer längre och längre bort från originalet och avlägsnar sig därmed också från Jesus Kristus.

Den nytestamentliga församlingens erfarenhet var att det som gjorde dem till bedjare var inte deras helgelse, utan fastmer den nöd och det tryck de levde under. Dessutom den totala bristen på alternativa lösningar, då det inte fanns någon annan att vädja till. Den konkreta situationen gällde: Varifrån skall min hjälp komma? Det var alltså inte fråga om att välja alternativa lösningar. Det fanns bara en möjlighet och det var att Gud grep in, annars var man utlämnad. Jag tror och har den förtröstan till Gud att han genom sin mäktiga ande kommer att verka fram det som ska verkas fram, med de medel som behövs för att detta ska ske.

Utdrag ur Jan Egil Hafsahls på norska nyutkomna studiebok ”Menigheten - Kristi hemmelighet”, utgiven på förlaget Pilgrimen.

Guds rike är nära förknippat med Guds ära och makt.

- Ty riket är ditt, och makten och äran i evighet. (Matt 6:13)

- Åt honom gavs makt och ära och rike. (Dan 7:14)

Att utbreda Guds rike är att

- …gå in i den starkes hus och plundra honom på vad han äger… och plundra hans hus. (Matt 12:29)

SVT sände nyligen ”Torka aldrig tårar utan handskar”, en tv-serie producerad av gayikonen Jonas Gardell, en glorifiering av en promiskuös homosexuell livsstil.
1982 varnade Arne Imsen för hur hela vår kulturmiljö homosexualiserats.
”Dagens samhälle kräver andra samlevnadsformer på grund av de ekonomiska villkoren.” Han påminde också om vilka förödande konsekvenser som väntar det samhälle som legalise-rar och försöker normalisera vad Guds ord varnar för. Senare samma år blev det första fallet av aids bekräftat i Sverige.
Fem år senare, 1987, publicerade MR två ledare av Imsen. Den första rubricerades ”Domen är över oss”, med anledning av att antidiskrimineringslagen samma år utvidgats till att omfatta även homosexuella.
Den andra ledaren, ”AIDS - en dom över civilisationen”, är idag mycket aktuell och nödvändig att återigen
publicera.

Vittnesbörd Gertrud Johansson

Jag har läst i Uppenbarelseboken. Det kan kanske vara svårt att förstå den många gånger, men det var några versar där jag blev så välsignad av. Om man läser sändebreven till församlingarna först, kommer man sedan till fjärde kapitlet och läser där:

-Sedan fick jag se en dörr vara öppnad i himmelen; och den röst, lik ljudet av en basun, som jag förut hade hört tala till mig, sade: ”Kom hit upp, så skall jag visa dig, vad som skall ske härefter.” I detsamma kom jag i andehänryckning. Och jag fick se en tron vara framsatt i himmelen, och någon satt på den tronen. (Upp 4:1-2)

Text: Emanuel Johansson

Maranataförsamlingen fick en inbjudan till en Pingstförsamling utanför Kiev i Ukraina. Kontakten upprättades redan för ca 15 år sedan då Folke Jacobsson och Hans Lindelöw var där. Nu skulle församlingen fira sin årliga tacksägelsefest för årets skörd och Hans och jag antog möjligheten att åka dit.

På plats förklarade föreståndare Vasilij Gregorovitsj för oss att för många av församlingens medlemmar och även för stora delar av befolkningen är skörden från de små jordlotter man odlar helt nödvändig för överlevnaden. När äldre systrar kom fram med knippen av grönsaker, några potatisar eller morötter för att lägga upp inför tacksägelsemötet handlade det alltså inte om en tom symbolik från en svunnen tid. Gud hade året som gått svarat på bönen, ”Vårt dagliga bröd, giv oss idag.” Sammankomsten började kl 10 och höll på till ca kl 14. Undervisningen handlade om tacksamheten till Gud och vikten av att också bära andlig frukt i sitt liv.

Veronica Vidén skriver från Dominikanska republiken.

Det här är Carla. Hon är en av våra nya elever i vår förskola i Palavé. Carla är en liten femårig tjej som inte riktigt får vara så liten som hon är. Livet är inte alltid lätt när man tvingas växa upp i en hård miljö med fattigdom. Carla kom ikväll för första gången på möte hos oss i Palavé. Hon kom alldeles själv, satte sig i mitt knä och somnade efter en stund…Många barn i bateyen har ingen lugn miljö där de kan känna sig helt trygga. Carla är en av dem från förskolan som vi upplever är mycket otrygg och osäker. Det visar hon genom att ofta vara aggressiv och negativ ena stunden för att i nästa söka upp ett knä och en famn där hon kan sitta och låta någon av oss hålla om henne.

Direkt från missionsfältet beskriver här Berno Vidén några mycket dramatiska dagar för en haitisk familj i Palavé, Dominikanska republiken.

30 september

En tårögd och förtvivlad mamma sitter förtvivlad och uppgiven i sitt lilla skjul i Batey Palavé samtidigt som hon oroligt vakar över sina barn. Tioårige Jonathan är inte längre hemma. Han försvann spårlöst i torsdags kväll och det har redan hunnit gå fyra dagar utan att någon sett eller hört något från honom…

Intervju med Paulus Eliasson

Paulus Eliasson – man kan väl nästan säga att du föddes i Maranataförsamlingen?

-Det kan man absolut. Mina föräldrar kom med i församlingen två år innan jag föddes.

Sedan fick du namnet Paulus. Har det betytt något för dig att heta Paulus?

-Jag vet inte. Det är väl litet förpliktande. Folk brukar reagera på det och brukar kommentera, och det kan vara en slags öppning för att börja prata med folk. Namnet Paulus betyder egentligen den lille, den värdelöse, så jag försöker hålla mig på jorden. Det är ett väldigt ovanligt namn, och nästan ingen i Sverige heter det.