Midnattsropet

Missionshälsning från Karin Vidéns blogg “Skriverier från Karibien”

-Bingooo!

Kvinnans rop avlöstes snabbt av ett kakalorum av röster utan motsvarighet. Det var svårt för mig som oinsatt att urskilja problemets art, men jag förmodar att det handlade om vem som egentligen vann. De satt, stod, låg, gick omkring….ett femtontal kvinnor i olika åldrar med sina spelbrickor och okokta makaroner som markörer. Utroperskan hade placerat sig strategiskt i skuggan på en trappavsats och hade en sliten smutsig tygpåse i handen varur hon plockade upp sifferbrickorna och med ljudlig stämma ropade ut över den spelande skaran. Överallt fanns också de små barnen.

På Maranataförsamlingens missionscenter i Bromma lever en grupp människor i alla åldrar tillsammans. Huset sjuder av aktiviteter. Arbetet på Pilgrimshem hotell kräver många medhjälpare, och i församlingsarbetet med möten, hembesök och traktatutdelning  kan alla vara med. De har växt samman i en livsgemenskap som bryter alla barriärer av ålder och social bakgrund.

Red. på Midnattsropet tog tillfället att ställa några frågor till en del av dem som just den dagen fanns tillgängliga. Det var mamma Lena som lagade mat, A-L som har sommarlov,  Nicholas och Magdalena som jobbar på Pilgrimshem hotell, Annica som tvättar, Stig-Erik som sköter posthämtning och renhållning.  Jonathan, som just gästade från Pilgrimsfolket i Norge var också där. Alla hade ett gemensamt vittnesbörd om att det som ger livet innehåll för tid och evighet, är att vara frälst och få tjäna Jesus. I detta nummer av Midnattsropet, som vi önskar ska få tjäna som ett speciellt evangelisationsnummer, förmedlar de sin hälsning till dig som läser tidningen!

Vittnesbörd av Nicholas Vidén

Kan du säga när du blev frälst?

-Jag kan inte säga någon speciell dag. Jag har alltid velat leva för Gud. När jag beslöt mig för att döpas, så var det för att jag ville följa Jesus. Jag har alltid bett till Gud. Periodvis har det varit segt att läsa i bibeln, men det har aldrig varit tråkigt.

Nicholas är inte de många ordens man, men ger ett gott vittnesbörd genom sin trogna tjänst i församlingens olika arbetsuppgifter. Nicholas är mån om att vara med på varje torgmöte, delar traktater och spelar gitarr och sjunger:

Kan du säga när du lämnade dig åt Jesus?

-Vid 13 års ålder beslöt jag mig för att låta döpa mig, för jag ville leva för Jesus. Församlingslivet har alltid varit väldigt viktigt för mig. Och storfamiljsgemenskapen.

När du vittnar för någon om Jesus, vad säger du då?

-Jag måste säga att det viktigaste är att bli frälst. Den här jorden är på väg mot undergång. Människor kan ropa på andra gudar, men bara Jesus är svaret. Om man söker Jesus, finner man. Synd är att leva utan Gud. Jesus tog all vår synd på sig, och meningen med livet är att ha gemenskap med Gud.

Vittnesbörd av Annica Rodas

När blev du frälst?

-Jag har ett tufft liv bakom mig; växte upp i missbrukarhem och har också varit missbrukare själv. Men jag har alltid vetat att någon varit med mig. Började be till Jesus för sju år sedan. Jag förstod inte att det blev så svårt när jag började be; förstod inte den andliga kampen, så jag slutade. Då gick det ytterligare några jobbiga år. Men så fattade jag tillsammans med min man Hans beslutet att börja ett nytt liv med Jesus. Då öppnades dörrarna. Ena bönesvaret efter det andra fick jag uppleva. Jag blev helad från Hepatit C, till exempel. Framför allt det sista året har jag fått uppleva hur dyrbart det är med Jesus. Han riktigt håller omkring mig! Det häftigaste är, att resan med Jesus tar aldrig slut, det blir något nytt varje dag! Det är så spännande!

Vittnesbörd av Asta Olausson

Kan du berätta om när du blev frälst?

-Jag gick i söndagsskola. Det är naturligt för barn att ha en tro på Gud. Jag bad för mig själv, fastän det inte fanns någon bön hemma. Jag förstår att barn känner väldig tomhet när man inte får höra om Gud. Det finns ett sådant behov att få vända sig till Gud med sina problem. Jag hade alltid tron på Gud, trots svåra problem jag sedan kom in i. Bestämde mig ändå för att sluta tro på Gud och bedja. Det blev djupa svårigheter, socialt och personligt. Allt gick sönder. Tvivlade på allt och alla. Men jag klamrade mig fast vid minnet av en trovärdig kristen och det han stod för. Och när jag verkligen låg i rännstenen, så tog jag mig samman och sökte upp honom. Inte för att bli frälst egentligen, men för jag hade ingen annan att gå till. När jag så mötte gemenskapen i storfamiljen hos Maranataförsamlingen på Johannelund, fann jag något som knöt an till min barnatro. Momentant upplevde jag en början till något nytt. Ljus gick upp i det totala mörker jag levt i. Då fanns ingen väg tillbaka. Det kändes som om det var enda vägen till himlen. Ett steg tillbaka, hade betytt helvete för mig. Så fick jag uppleva en ny början med Jesus. Jag blev född på nytt, som ett hjälplöst barn. Och det livet håller än i dag. Nu lever jag i hoppet, i tron på Jesus.

Vittnesbörd av Magdalena Vidén

Magdalena har växt upp i Maranataförsamlingen, tillsammans med föräldrar och sex syskon. Familjen har långa tider varit ute på missionsfältet i Dominikanska republiken.

Du har ju växt upp i församlingen. Kan du säga att du vid något speciellt tillfälle lämnade dig åt Gud?

-Jag har alltid trott på Gud, och det har blivit allt mera medvetet. Jag har haft mina speciella möten med Gud, men kan inte säga någon dag då jag blev frälst. I tioårsåldern döptes jag, för jag hade bestämt mig att gå vägen med Gud. Jag har aldrig velat lämna Jesus, jag har alltid velat tjäna Gud och vara hans redskap. Jag vill inte göra vad jag själv tycker, utan det han vill.

Rapport av Emanuel Johansson

Tidigt en morgon vid månadsskiftet maj- juni lämnade två bilar Stockholms västra regioner med riktning mot Norrland. Vi var en grupp om åtta vuxna och två barn. Sari och Henry Schwartz hade kallat Maranataförsamlingen i Stockholm att ha en mötesserie i Skellefteå. Det var länge-sedan några Maranatamöten annonserats på de breddgraderana, därför var det med stor spänning vi antog färden.

Att resa från Stockholm till Skellefteå tar en hel dag i anspråk, väl framme hade Sari gjort i ordning en god kvällsmat. Den oerhörda gästfrihet vi möttes av är svår att beskriva. Henry visade oss lokalen och de två övernattningslägenheterna vi skulle bo i. Styrkta av maten men trötta av färden tog vi lägenheterna i bruk och kunde vila inför helgens möten och evangelisation. Mötena skulle hållas i områdets kvarterslokal, en ljus gemensamhetslokal med kök.

Vittnesbörd av Marie Stenfelt

När man kommer hit till Bällsta säger allesammans: Välkommen, välkommen. Sen tänkte jag, vilken välkomst det blir den dag vi ska få möta Jesus!

Jag ska berätta lite om mig själv, och om Jesus förstås. Jag hade varit borta från Jesus i många år och så kom jag tillbaka och blev frälst. När jag blev frälst så frågade de som bett för mig: Är du döpt? Nej det blev jag ju som liten så det behövs inte, tyckte jag. Men så läste jag Guds ord och förstod att jag också måste bli döpt. och så blev jag det och så var jag glad för dem som hade visat vägen. Den kvällen jag blev döpt var en söndag. Då tänkte jag att nu ska jag berätta för en arbetskollega att jag blev frälst och döpt. Jag bad den natten; jag tror att jag sov bara tre timmar Och jag tänkte: vad ska jag säga till dem? Så gick jag på morgonen till arbetet. Det var alltid en samling på morgonen med pedagogerna. När jag kom dit, så sa jag till dem:

Vittnesbörd av Gertrud Johansson från möte i Skellefteå

Jag känner er inte och vet inte vad ni har för behov, men en sak vet jag: Gud älskar varje människa. Han har en plan, en väg, en tanke för varje människa på den här jorden. En del av er har mött Jesus och vet vem han är. Men kanske någon finns som inte känner Jesus. Vi som vittnar om honom är här för att de människor som hör oss ska få lära känna Jesus, det är det viktigaste för varje människa. Och vi som redan har mött honom, vi behöver lära känna honom ännu mer och komma vidare i tjänst på ett bättre sätt. Det gäller för dig och mig att komma in i Guds plan för oss.

Vittnesbörd av Nahdja Vidén

Det här är det första svenska mötet jag är på på fem månader Jag kom hem från Dominikanska republiken i förrgår!

Det står om Sackeus i Luk 19:

-Jesus kom därefter in i Jeriko och vandrade genom staden. Och se, där fanns en man som hette Sackeus och var förman vid tullen, och han var rik. Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkskarans skull, ty han var liten till växten. Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen. När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: ”Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus.” Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat: ”Han har tagit in hos en syndare.” Men Sackeus stod där och sade till Herren: ”Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka.” Jesus sade till honom: ”I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son. Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.” (Luk 19:1-10)