Midnattsropet

Appell av Tore Björklund

Det känns nästan overkligt att covid-19 på några veckor fick mig och hela världens människors trygga tillvaro att fullständig rasa ihop och bli en mardröm. Själv rycktes jag med i detta och kände att det var ett skarpt läge, men samtidigt vet jag att det finns bara en väg som håller, och det är Jesu väg.

Det som sker nu är ett tecken på att Jesu ankomst är nära. Jesus säger i Lukasevangeliet 21:25-28:

Text: Berno Vidén

Vi lever under en pågående pandemi som har satt hela världens ekonomi ur spel. Det har drabbat oss alla på många olika sätt. Jag vill här påminna något om hur bibeln lyfter fram att kristider är segertider.

När församlingars traditionella verksamhet re-duceras till ett minimum kan det ytligt se ut som ett stort nederlag. I själva verket kan det faktiskt vara tvärtom. Utifrån bibelordet “det som ingenting var, det utvalde Gud”, kan vi lära oss hur en opartisk Gud utrustar, värderar och ser på en församlings verksamhet. Himmelska måttstockar är inte som jordiska. Gud ser med helt andra ögon.

Hans Lindelöw undervisar ur Romarbrevet
Del 1 ur en bibelstudieserie i Långshyttan våren 2020

Första kapitlet är som en portal. Aposteln undervisar om tron, om frälsningen, om Herren Jesus Kristus och då finns det något som är ofrånkomligt. Det går inte att komma förbi det judiska folket. Det är ju detta som blir en väldig spänning och en motsägelse, ja, en gåta i allt som har med evangelium att göra. Jesus själv säger att frälsningen kommer från judarna. Men i det första skeendet då evangelium predikades i världen så kom ju judarna att vara det stora motståndsblocket. Det som kommer från judarna med en verklig välsignelse för världen möter i detta folk det största motståndet.

Om någon inte älskar Herren ska han vara under förbannelse. Marana tha! (1 Kor 16:22)

Text: Zebastian Vidén

Vad hände med Maranata?
Maranatarörelsen har blivit decimerad. Det är väl ett inte helt felaktigt sätt att beskriva läget? Den en gång så talrika rörelsen. Hur många är vi idag?
Vi som tidigare bodde i Stockholm är nu utspridda i mindre grupper, både i Stockholm, i Långshyttan, i Gullspång och på Åland. Sedan finns det ytterligare ett antal syskon runt om i landet på olika platser. Vi är inte många.

Vi kan inte spekulera i när Jesus kommer – men bibeln visar oss att vi alltid är kallade att leva med Jesu tillkommelse för våra ögon.

Text: Paulus Eliasson

Som kristna är en del av vår tro, förkunnelsen om att Jesus ska komma tillbaka. Aposteln Petrus talar i sitt första brev om ”den tid som är kvar” innan Gud bryter in i historien. Han uppmanar brevets mottagare att de … den tid som är kvar inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja (1 Pet 4:2).

Text: Anita Eriksen

Det finns många ut och in i bibeln, exempelvis “Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg som leder till fördärvet” (Matt. 7:13), “gå ut till honom utanför lägret “ (Hebr 13:13), som pekar på och klargör valmöjligheter i livet.

Jesus säger vid ett tillfälle till folket om Johannes:

Varför var det ni gick ut i öknen? - Var det för att se en människa klädd i fina kläder? De som bära fina kläder, dem finner ni ju i konungapalatsen (Matt 11:7, 8).

[Läs mer]

Kan man veta om man är redo när Jesus kommer? Bibelordet ger oss svar på denna viktiga fråga. För övrigt har Guds ord svar att ge på alla människans frågeställningar och problem. Bibeln kan ge upplysning och vägledning för alla som söker svar.

Bibelstudium av Tage Johansson

Sanningen finner vi där om att Jesus ska komma tillbaka från himmelen för att uppväcka alla Guds barn, från den förste ur människans historia, fram till vår tid. De som har haft en levande tro men som dött ska tillsammans med dem som är i livet förvandlas och ryckas upp till mötet i lufthimlen och eskorteras av Jesus och änglarna till bröllopssalen. Det blir bröllopsfest i himmelen medan vreden går över denna arma jord. Detta handlar om en av bibelns viktigaste händelser. Jesu tillkommelse behandlas inte mindre än trehundranitton gånger i Nya testamentet. Det vill säga att i medeltal blir det var tjugofemte vers.

Text: Veronica Ureña

Coronaviruset har nu även i Dominikanska republiken börjat ta fart, och man re-kommenderar folk att hålla sig hemma. För den som inte kan hamstra mat eller ens köpa mat för dagen slår det hårt. Oerhört många är beroende av gatulivet för sin försörjning – de allra flesta jag känner i Palavé behöver ta sig ut varje dag för att få ihop till dagens mat. Man säljer frukt, grönsaker, kläder m.m. Det finns nu knappt någon att sälja till och på många platser får man inte sälja längre. Man ska hålla sig hemma.

Evangelist Greger Leijonhufvud har fått hembud

Greger mötte evangelium för första gången på Hötorget i Stockholm där en grupp sångare från Maranataförsamlingen sjöng och vittnade om Jesus. Det var sommaren 1976. Några veckor senare tog han emot Jesus som sin frälsare och flyttade samma höst in i en av församlingens storfamiljer.

Greger tog sin tro på allvar och var alltid ivrig att nå ut till människor med evangelium. Under många år bodde han och tjänade Gud i församlingens storfamilj på Humlegården utanför Örebro.

Text: Zebastian Vidén

Under den senaste tiden har vi nåtts av ett budskap. Det är ett budskap som har varit, och är, riktat till i princip hela jordens befolkning. Det handlar om att distansera sig. Du som läser den här texten har med största sannolikhet stött på det både en och flera gånger redan.Det handlar om att distansera sig från varandra, för att göra spridningen av det nya Coronaviruset så begränsad som möjligt.Förutom att hålla distans till varandra så handlar det också om att ofta och noggrant tvätta sina händer. Allt i syftet att rädda liv.

Missionsrapport: Karin Vidén

Året var 2001 och vår ganska nyfrälsta vän och syster Yanet hade flyttat från La Cañada till Batey Palavé med sin familj. Vi besökte dem en dag och letade oss fram på kringelikrok vägar där vi tidigare aldrig varit.
Väl framme i bateyen omringades vi av barn, ja massor av främst haitiska barn i en för oss ny och ganska främmande miljö som då bateylivet innebar.
Jag minns hur vi över barnens huvuden tittade på varandra Berno och jag, med samma tanke: Här ska vi ha barnmöten!
Så blev det, och varje vecka åkte vi iväg med våra egna barn och ungdomar för att samla barnen i Palavé, intill Yanets bostad. En stor blå presenning rullades ut där alla barn tog plats och en ny fas för missionen inleddes.
Ganska snart insåg vi att bland dessa barn fanns även de som borde gå i skolan men som inte gjorde det. Sagt och gjort – Veronica tillsammans med Maria Santos som hade lärarutbildning, startade upp en daglig undervisning i Yanets garage med till att börja med bara en handfull elever. Detta innebar också att Yanet fick en daglig gemenskap och fick vara i en meningsfull funktion och tjänst.
Parallellt med detta fick vi också besök av Dag Sandslett från Norge som även han omringades av mängder av små barn då han kom till Palavé. Så pekar Dag på en liten rufsig smutsig flicka och frågar vem det är. Ja vi visste inte så noga, hon var för oss bara en bland alla andra av dessa så många små. Men Dag ville veta, så vi efterforskade något och fick veta att hon hette Yesica och bodde med sin gammelmormor i en av bateyens mest eländiga och stinkande barackbostäder.
Historien kan göras lång och detaljerad, men i huvudsak innebar detta möte med Yesica att hon fick börja i vår lilla skola i Yanets garage, och Maria och Veronica tog sig an henne på alla sätt. De tvättade henne, gav henne mat, kammade hennes hår efter konstens alla regler och hade med sig den fina skoluniformen ren och fin till varje ny skoldag; hemma fanns ingen som skötte sådant. Även hemmet hos gammelmormor fick en upprustning med bland annat nya sängar och madrasser, och ett köksbord med stolar, mm. Ungdomar och äldre jobbade med denna akutinsats och gjorde ett fantastiskt jobb mitt i stank och smuts.