Midnattsropet

Petrus sade: “Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréens, namn: stig upp och gå!” (Apg 3:6)

När jag kom till Santo Domingo, hälsade vi på hemma hos några av syskonen i församlingen. Fastän dessa människor är enormt fattiga, välkomnade de oss in i sina hem och delade vad de hade med oss. De gjorde det med glädje och erfor stor tillfredsställelse och välsignelse av att göra detta. Den viktigaste gåvan vi kan ge varandra är att praktisera vår Herres och Frälsares Jesu Ord, pris ske Gud! /Simon

Simon Beecham deltar i sommar i missionsarbetet i Santo Domingo. Han blev inspirerad till följande appell när han kom i kontakt med församlingens syskon i Palavé:

Ju mer vi önskar uppleva nåd, dess mer bör vi söka glädjen i att tjäna andra. ”…och den som vill vara främst bland eder, han vare de andras dräng”. (Matt 20:27) Ju mer vi söker Kristi sinnelag, den gudomliga karaktären från en älskande Frälsare, dess mer kommer vi på att vi själva vill göra för andra vad vi vill att de ska göra för oss: vi ser människor som Jesus skulle se dem.

Den ena är genom sin härkomst helförsäkrad och har en av svensk stat utstakad och kontrollerad utbildning framför sig. Den andra har genom sin härkomst varken rätt till sjukvård eller utbildning. Klyftorna skapade av människor är tydliga, orättfärdiga och svåra att överbrygga. Saga och Caroline har funnit varandra här ute på missionsfältet. För deras framtid ber och hoppas vi att församlingen ska vara den plats där de slipper hamna i de fack en orättfärdig värld vill placera dem.

I början av 80-talet när Maranataförsamlingen med Stina i spetsen började arbeta i Dominikanska republiken var en av de första som vanns för Kristus och lät döpa sig syster Olympia. Hon betydde mycket de första åren när hon lärde vännerna från Sverige att leva i landet under mycket enkla förhållanden. Kommen till åren men vid god andlig vigör fann vi henne där hon bor i sin lilla stuga. Det var en upplevelse att få prisa Gud och bli påmind om Guds trofasthet.

Missionsarbetet i Dominikanska republiken fortsätter. Eftersom Maranataförsamlingen funnit sitt verksamhetsfält i ett fattigt område utanför huvudstaden Santo Domingo, i Palavé där en stor del av befolkningen är haitier, så upplever vi även Haiti som vårt missionsområde. Vi nås av rapporter om hur deras anhöriga i Haiti drabbats av det svåra regnet för ett par veckor sedan. I haitiska byn Baptiste, där flera av syskonen har anhöriga, regnade en stor del av skörden bort för de fattiga byborna.

Den förste Adam fick makt och myndighet att råda. Den siste Adam fick makt att tjäna. Han skaffade sina efterföljare ett andligt övertag i ett socialt underläge, och beredde möjligheter för att budskapet, evangeliet, kunde ha framgång under skiftande omständigheter. Så har det också nått oss. Vad har det fått för plats i vårt liv, vårt medvetande? Är det detta vi arbetar och strider för? Kämpar vi tillsammans, endräktigt? Försvarar vi och befäster evangelium?

De sju liknelserna i Matteus 13.
Liknelsen om ogräset bland vetet
Vi komma nu till den andra av de sju liknelserna i detta märkliga kapitel:

Vi lyssna till Herrens ord härom i vv. 24-30:
-En annan liknelse framställde han för dem; han sade: ”Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker; men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset. Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: ’Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs? Han svarade dem: ’En ovän har gjort detta.’ Tjänarna sade till honom: ’Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?’ Men han svarade: ’Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa. Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: ’Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.’”

För en tid sedan läste jag i en undersökning av Svenska Kyrkan, att endast 15 % av dess medlemmar tror på Jesus Kristus. Det måste ovillkorligen rent logiskt betyda att 85 % inte tror på treenigheten, vilket betyder att skapelseberättelsen kanske inte är sanning för dem och då kanske inte heller Bibelns ord.

Jag är en gammal missbrukare som tror på det som står i Bibeln, att Jesus kan göra allt nytt, och att hans Ande och kraft upprätthåller det som är skapat. Jag var långt nere i mitt missbruk och kunde inte med vanliga metoder sluta, inte heller behandlingshem eller annat lyckades hjälpa mig, men JESUS KUNDE. Hade jag tillhört dessa 85 % icke troende vore jag nog idag död, och det på alla sätt. Jesus tog inte flaskan ifrån mig, men gav mig kraft att sluta.

Appell av Najib Elkalifi

Vi måste vara tacksamma till Gud för allt vi fått av honom. Vi som kommit till tro har fått det bästa. Vi har fått det av nåd, vi har inte gjort oss förtjänta av det. Jesus har dött på korset för våra synder. Han uppstod på den tredje dagen, och därför kan människan få komma till himlen, den plats hon var ämnad till. Vi behöver inte göra något för att befria oss från synden. Både synden vi ärvt och synden vi gjort har Gud befriat oss från, han har förlåtit oss genom Jesus Kristus. Det största en människa kan få egentligen är evigt liv. Tänk att kunna leva med denna underbara förväntan att en gång få möta Gud som skapat himmel och jord, att kunna stå inför honom och få höra honom säga: ”Mitt barn, kom till mig och var tillsammans med mig för evigt!” Det finns ingenting bättre i livet att få, än att kunna leva för evigt med Herren. Han är ljuset och ska bli allt i alla. Allt detta har vi fått.

Hälsning från Åse Andreasson

Åse och Stig Andreasson har i många år arbetat som missionärer i Frankrike. Det hann bli femtio år, innan de några år efter pensionen valde att flytta hem till Skandinavien igen. De är nu bosatta i Moss, några mil från Oslo. Tidningen Midnattsropet publicerar ofta väckande och varnande budskap av Stig Andreasson, som outtröttligt fortsätter sin kamp för evangelium. Även i detta nummer kan läsaren ta del av en informerande artikel. (Sid. 18)

Av Berno Vidén

Att säga sig vänta Jesus tillbaka vilket ögonblick som helst; idag, imorgon, inom en snar framtid, anses idag exklusivt, och enligt en del – obibliskt! Detta säger man trots att ett av bibelns huvudteman är just att Jesus ska komma tillbaka. Jesus själv påminde gång på gång om tidens korthet och om nödvändigheten av att hålla sig vaken och nykter. Hela Nya testamentet präglas av detta hoppets budskap, mitt i en värld som på många sätt redan gått överstyr; Jesus kommer!