Midnattsropet

Rapport av Berno Vidén

**
**

Maranataförsamlingens mission i Dominikanska republiken fyller 30 år. 1980 besökte Stina Fridolfsson för första gången en dominikansk troende syster i Santo Domingo, något som blev startskottet för det missionsarbete som idag vuxit fram främst i huvudstadens västra delar, sista åren även i bateyen Palavé. Det har varit många händelserika år med fokus på barnmöten, skola, läkarmottagningar, katastrofhjälp i samband med cykloner och åtföljande översvämningar, fängelsemission etc. Ett signum som en av landets större nyhetskanaler satte på församlingens mission var att den kommit att bli en fana i kampen för orättfärdighetens offer, vilket är både uppfordrande och angeläget. Mission är varje levande församlings hjärteangelägenhet, och trots år av motgångar och kamp kan vi idag se hur varje frö som sås bär en underbar frukt för Guds rike. Att få se hur människor som befinner sig i totalt hopplösa situationer, genom enkla medel och omsorg från utgivande medmänniskor, kan få ett helt nytt liv med innehåll värt att leva för, är verkligen stort.

Appell av Samuel Hafsahl

**
**

Jesus är svaret för världen i dag! Men vad är frågan, vilka problem har vi som måste lösas, och i så fall, vad kan denne man göra för att frälsa oss från våra svårigheter?

Vi tycker väl ganska ofta att vi själva är rätt så goda, snälla och hyggliga människor. Här i Skandinavien har vi det så gott. Vi har så mycket, ofta mer än vi behöver. Vi ser inte på oss själva som så värst onda. Vi ser en utveckling, en evolution mot det bättre i det mesta. Socialt, kulturellt, vetenskapligt och teknologiskt. Allt vi utvecklar och forskar oss fram till som gör livet enklare och bättre för människor. Man kan kanske säga att denna tidens accelererande gudlöshet för med sig en uppåtgående trend till det bättre för människan. Vi blir mer fokuserade på oss själva och våra liv. Vi utvecklas, blir våra egna gudar och vi för oss själva ännu längre in i vårt egenskapade paradis.

Appell av Gösta Karlsson

Detta skall inte bli en artikel i vanlig mening, utan förr då ett upprop. Det finns nämligen en sak som i alla tider har varit en bärande faktor för Guds folk. Det är sanningen om att Jesus Kristus, Guds Son, skall komma tillbaka för att hämta de sina. Detta är något som har sysselsatt brudesjälarna i alla tider. Dessutom är Skriften glasklar då det gäller hur allt skall tillgå.

Vittnesbörd av Emanuel Johansson

Jag har inte varit med i Maranata i 50 år av förståeliga skäl. Jag var inte med i väckelsetider då skarorna samlades, men kom in i Maranata i ett senare skede. Jag blev född i väckelsen och mötte Jesus i tidiga år. Sedan handlade det om att välja. Jag har många gånger stått inför vägskäl. Ofta har man hört om Maranata. Även fast man är med i församlingen och satsar tid och krafter, får man höra från olika håll att Maranata är en församling som för en tynande tillvaro, och det är i den här perioden man fått göra sina val trots ett och annat råd om att Gud är väl större än den lilla tynande församlingen i Stockholm.

Predikan av Berno Vidén

**
**

Jag vill tala om Jesus och honom som korsfäst och tröttnar aldrig på det. Det är så rikt att få presentera honom som är Frälsaren. Guds ord är en outtömlig källa för att fokusera på Jesus och det blir bara underbarare och härligare. Utan Jesus – inget liv. Utan honom – inget hopp.

Bibeln talar mycket i bilder. I Uppenbarelsebokens första kapitel används en bild om Jesus som solen, och den beskrivning Johannes där ger tror jag inte återkommer någon annanstans i bibeln på det här sättet. Hans härlighet, majestät och makt beskrivs på ett oerhört sätt, som i vers 16 -och hans ansikte var såsom solen, när den skiner i sin fulla kraft.

Vittnesbörd av Lill Hafsahl

Jag blir så gripen när jag hör Emanuel, en ung människa som har gjort sitt val. Han har inte valt det stora i världen. Det som ser flott ut. Han har säkert goda förutsättningar till att gå långt. Men han har gjort sitt val.

Jag har valt att göra sällskap med Guds enkla vandringsmän.

Det må kosta vad det vill, men jag vill hem till himmelen.

[Läs mer]

Analys av Emanuel Johansson

Katolicismen börjar inte med att du åker till Livets Ord och köper en maria-staty, den börjar med en förändrad hjärteinställning.

Historien bär många vittnesbörd om människor som för Guds Ords skull blivit förföljda. Människor som fått möta Gud och inte dragit sig för konsekvenserna av att leva ut sin tro. Tron på Jesus och på Bibeln som Guds ord har många gånger inneburit ett martyrium.

De förföljda är oftast enkla människor utan möjlighet att försvara sig mot sina förföljare. Förföljaren i sin tur är stor, innehar makt och rikedom. Från den tidiga martyrhistorien så var förföljaren ett gudlöst imperium som krävde människors underkastelse. Att inte ge kejsaren eller någon annan avgud sin tillbedjan kunde innebära dödsstraff. Så långt är det enkelt, ont mot gott, hedniskt mot det kristna. Lite svårare blir det senare när förföljaren har bytt skepnad, men mönstret känns igen. Ett imperium styrd av en ofelbar person med stora tillgångar, maktmedel, rikedomar och undersåtar. Påven med den katolska kyrkan krävde människors underkastelse. Otaliga är de historiska exempel där kyrkan utstött, förföljt och dödat.

Bällsta Taxi har också jubileum, och firade med att bjuda församlingen på tårta när det var församlingshögtid nyligen. Flera av församlingens syskon har taxi-kort, men Robin Widén och Agneta Orellana är de som har taxi som sin huvudsakliga uppgift.

Robin Widén, äldstebroder och lärare i församlingen, får frågan vad Bällsta Taxi betyder för honom. Han funderar en stund, och svarar allvarligt:

-Taxi har betytt mycket för oss när det gällt att nå våra grannar med vittnesbördet.

Appell av Berno Vidén

Advent handlar om att vänta. Tio jungfrur väntade på brudgummen. Alla hade gått ut med tända lampor för att möta den man hade kär. Väntans tid var prövosam och det slutade med att sömnen tog över.
> - Men vid midnattstiden ljöd ett anskri: Se brudgummen kommer! Gån ut och möten honom. Den förfärliga upptäckten gjordes, att halva skaran inte förberett sig för den långa väntan. Man överrumplades av ett anskri, men då var det för sent att göra sig redo. De som var redo gick in i bröllopssalen och väntans och förberedelsens tid tog slut; och dörren stängdes.
Bibeln talar om att bida och att vara redo, ty i en stund då få väntar det, skall Människosonen komma.
Advent är för de flesta en tradition utan verkligt innehåll. Man tänder sina ljus och väntar in julen, men kärleken till Fridsfusten själv, Jesus Kristus, har falnat. Man längtar efter en högtid med nära och kära, men undviker honom som är Underbar i råd. Traditionen med fokus på det jordiska har tagit över. Man tänder andaktsfullt sitt ljus, och i den rikt utsmyckade kyrkobyggnaden lyssnar man till den vackraste och ljuvligaste musik, men hjärtats ljus har slocknat och kontakten med Evighetens Fader har gått förlorad.
Låt under det här årets sista dagar det himmelska ljuset få fylla ditt liv. Han som kom, ska snart komma igen! Han som är Väldig Gud, ger kraft för den korta tid av advent som återstår innan vår himmelske brudgum stiger ned på skyn för att kalla hem sin älskade brud:
> -Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart.

Intervju av Berno Vidén

Lena och Robin Widén har under 20 års tid hemundervisat alla sina åtta barn, av vilka två fortfarande studerar på grundskolenivå. Midnattsropet ställde några frågor till föräldrarna med anledning av den nya skollagen som Sveriges riksdag röstade igenom tidigare i år, en lag som gör det näst intill omöjligt för hemundervisande föräldrar att lagligt fortsätta sitt arbete.

Trots motgångarna och de lagstadgade hoten, vilka kommer att tillämpas från och med läsåret 2011/12, utstrålar både Lena och Robin en kamplusta, motiverad i en väl beprövad övertygelse om att fortsätta kampen för familjens hemundervisning.
På frågan om det nu, då riksdag och regering beslutat om att förbjuda hemundervisningen, är värt att satsa så mycket tid och resurser som det innebär att hemundervisa, svarar först Robin:
- Hemundervisningen är värt allt, något 20 års erfarenhet säger oss.
Också Lena är fast besluten att fortsätta: -Det blir mer och mer värdefullt ju längre man håller på.

Ledare av Berno Vidén

Det är valår i Sverige och medborgarna uppmanas att i sann demokratisk ordning mangrant bege sig till val-urnorna. Politiker i regeringsställning och opposition lägger fram löften för att vinna så många röster som möjligt. Något som betonats mycket det här året är vikten av att det ska finnas valfrihet för folket, med tyngdpunkten lagd på områden som exempelvis utbildning och skola. Alla ska ha rätt att välja. Men då man synar uttalade löften lite närmare visar det sig att det mesta handlar om dåligt förankrade illusioner; en illusorisk valfrihet utan verkan, där endast den respekteras som lydigt rättar sig in i ledet till den ideologi samhället bestämt varje medborgare ska följa. Det är en konst att få medborgarna att tro att de väljer själva när de egentligen fråntagits rätten att själva forma sina liv. Psykologiskt sett är det en viktig del av valkampanjen att lyfta fram valfriheten, för vem vill leva i en diktatur? Dock handlar valfriheten i det demokratiska Sverige mest om att välja nyanser. Kursen bestäms helt uppenbart av andra krafter än riksdagsvalen.