Löpen såsom denne!

MIDNATTSROPET

 webmaster  |   2006-06-21  |   Lästid i minuter: 3 

Appell av Stina Fridolfsson

-I veten ju, att fastän de som löpa på tävlingsbanan allasammans löpa, så vinner allenast en segerlönen. Löpen såsom denne, för att I mån vinna lönen. Men alla som vilja deltaga i en sådan tävlan pålägga sig återhållsamhet i alla stycken: dessa för att vinna en förgänglig segerkrans, men vi för att vinna en oförgänglig. Jag för min del löper alltså icke såsom gällde det ett ovisst mål; jag kämpar icke likasom en man som hugger i vädret. Fastmer tuktar jag min kropp och kuvar den, för att jag icke, när jag predikar för andra, själv skall komma till korta vid provet. (1 Kor. 9:24-27) -Om någon deltager i en tävlingskamp, så vinner han icke segerkransen, ifall han icke kämpar efter stadgad ordning. (2 Tim. 2:5)Paulus tar som åskådningsmaterial till sin undervisning exempel från idrottsarenan. Han talar om vad som är föredömligt i idrottsmannens föreberedelse inför tävlingen:Återhållsamhet i alla stycken. Stadgad ordning. Det gäller att med rätt diet och träning skapa förutsättningar att vinna segerkransen. Men omedelbart fortsätter aposteln att påpeka en mycket avgörande skillnad mellan idrottsmännen och Jesu lärjungar: Dessa för att vinna en förgänglig segerkrans, men vi för att vinna en oförgänglig.Löpen såsom denne – men inte för ett ovisst mål, en förgänglig segerkrans som tilldelas bara en, den bäste, den som lyckats härda sin kropp och haft turen att vinna.Paulus påminner om att Jesu lärjunge inte löper för ett ovisst mål. Nej, än om han ska ta idrottsmannen som föredöme när det gäller självtukt, så är skillnaden mellan den som vinner segerlönen på tävlingsbanan och Jesu lärjunge så stor, ja, lika stor som skillnaden mellan liv och död: Vår kamp gäller inte en förgänglig segerkrans och ett ovisst mål. Nej, det gäller att vinna den oförgängliga segerkransen och att se den osynlige; det eviga hoppet och säkra målet.Det finns en segerkrans för den som kämpar efter stadgad ordning. Paulus påminde i sin avskedshälsning till sin andlige son Timoteus om detta: -Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron. Nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig, och Herren, den rättfärdige domaren, skall giva den åt mig på »den dagen», och icke åt mig allenast, utan åt alla som hava älskat hans tillkommelse.(2 Tim. 4:7-8)Det handlar alltså inte om ett ovisst mål med en vinst som genom ödets nyck kan tillfalla en annan så att jag blir utan.Nej, rättfärdighetens segerkrans tilldelas alla som älskar Jesu tillkommelse. Det är ett fast hopp som aldrig kan komma på skam och ett säkert mål för tid och evighet! Älskar du Jesu tillkommelse?

Jag älskar din tillkommelse - HERRE!

MIDNATTSROPET

 webmaster  |   2006-06-21  |   Lästid i minuter: 11 

Appell av Doris Diaz

Vi andas redan i luften att han kommer. Därför måste vi hålla fast, som hans ord säger. Därför måste vi alltid vara fyllda av honom. Vi får bedja varje dag, varje minut, varje ögonblick: Herre, fyll mig med din ande.
Vi ska läsa litet om vad Herren säger i sitt heliga ord om hur det ska vara vid Jesu tillkommelse. Vi läser ur Malaki: -Men vem kan uthärda hans tillkommelses dag, och vem kan bestå, när han uppenbarar sig? Ty han skall vara såsom en guldsmeds eld och såsom valkares såpa.(Mal. 3:2)Vi måste vara beredda för denna stora dag. För det är en oerhörd dag, som Malaki här talar om. Vem kan uthärda den? Vi kan uthärda den om vi är tvättade i Lammets blod. Vi som blev frälsta av honom och är hans trogna vittnen måste hålla ut intill änden. Vi ska också läsa ur Matt. 24: -När han sedan satt på Oljeberget, trädde hans lärjungar fram till honom, medan de voro allena, och sade: »Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände.» -Ty såsom ljungelden, när den går ut från öster, synes ända till väster, så skall Människosonens tillkommelse vara. (Matt. 24:3, 27)Jag vet inte om ni haft möjlighet att se hur ljungelden kommer. Den förvarnar inte, den kommer plötsligt. Det är som ett ögonblick; då man öppnar och stänger ögonen. Vi kan sitta helt lungt, och så, i ett nu, kommer en blixt. Ingen vetenskapsman kan säga när en blixt kommer. Och på samma sätt ska det vara vid Jesu tillkommelse. Alla profeter har pekat på hans tillkommelse. Det finns många som har profeterat över hans tillkommelse, men de har kommit fel, för de har satt ut datum. Herren har inte satt något datum. Jesus sa till sina lärjungar: Detta ska vara signalerna; de som vi läser om i Matteus 24. Och det är i uppfyllelsen av alla dessa signaler vi nu lever. Nu fattas oss bara att vänta hans tillkommelse. Och han kommer som en blixt. Ingen kommer att kunna förutsäga tid och stund; det kommer att ske i ett ögonblick. Han kommer också som en tjuv om natten. Nu finns så många tjuvlarm. När en tjuv kommer in, sätter larmet igång. Men blixten varnar inte. Den bara kommer – pang! Vi måste vara väl förberedda, för när Herren kommer tar han med sig de sina. Låt oss läsa i första Korinterbrevet: -Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande. Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som höra honom till.(1 Kor. 15:22-23)Här läser vi att Kristus är vårt liv; han är den som ger oss det eviga livet. Han kommer för att hämta oss. Men Gud är ordningens Gud. Vi måste ha en noggrann ordning. Som det var vid skapelsen. Skapelsen var inget slumpmässigt som uppstod. Varje dag skapade Gud något. Och det han skapade, skapade han gott och i ordning. Hur skapade han människan? Det finns inget större bevis på hans makt och ordning än den som visas i människokroppen. Jag har studerat den. Det är otroligt vilken ordning varje organism och varje cell har. Varje organ och varje liten cell har sin funktion. Vem är det som representerar oordning och gör onda ting för att förstöra allt som finns? Det är satan. Därför måste vi leva i god ordning. För så som Gud skapade världen i ordning, så ska Jesu tillkommelse ske i ordning.Vi kan läsa i första Tessalonikerbrevet: -Såsom ett ord från Herren säga vi eder nämligen detta, att vi som leva och lämnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda skola komma före dem som äro avsomnade. Ty Herren skall själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus döda uppstå; sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes; och så skola vi alltid få vara hos Herren. (1 Tess. 4:15-17)Här ser vi ordningen. Det blir inte i panik: -Jesus har kommit, nu måste vi skynda oss och springa! Han kom! Nej, allt ska ske i ordning. Skapelsen hade sin ordning. Jesu tillkommelse har sin ordning. Först kommer Jesus. Han ger oss det eviga livet, han är förstlingen sedan kommer de avsomnade, men bara de som har avsomnat i Hans ord. Dessa som dog rena ska lyftas upp först, de ska uppstå. Sedan kommer vi, som fortfarande lever här på jorden. Detta är den fastställda ordningen som Herren har gett oss, för att vi ska kunna glädja oss med Honom i den nya himlen och den nya jorden som han har berett för oss.Vi kan också läsa vad Paulus säger i andra kapitlet: -Ty vem är vårt hopp och vår glädje och vår berömmelses krona inför vår Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just I?(1 Tess. 2:19)Vi måste glädja oss. Och Jesus Kristus kommer att glädja sig när han ser sitt folk, dem som har hållit ut. De som har tvättat sina kläder, de som är rena och som höll ut i alla vedermödor, de som övervann alla sataniska attacker. När han ser dem, så gläder han sig. Vi läser också i andra Timotierbrevet: -Nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig, och Herren, den rättfärdige domaren, skall giva den åt mig på »den dagen», och icke åt mig allenast, utan åt alla som hava älskat hans tillkommelse.(2 Tim. 4:8)De som har älskat hans tillkommelse, ära vare Gud! Vi älskar hans tillkommelse, eller hur? Därför samlas vi och håller fast, för vi älskar hans tillkommelse. Därför måste vi troget hålla ut. Vi läser också i Jakobs brev: -Så biden nu tåligt, mina bröder, intill Herrens tillkommelse. I sen huru åkermannen väntar på jordens dyrbara frukt och tåligt bidar efter den, till dess att den har fått höstregn och vårregn. Ja, biden ock I tåligt, och styrken edra hjärtan; ty Herrens tillkommelse är nära.(Jak. 5:7-8)Vi älskar hans tillkommelse och måste ha tålamod. Det är som när vi planterar ett frö, då kommer en planta upp. Men om vi inte vårdar den och inte vattnar den varje dag och ger lite gödningsmedel för att den ska växa, så blir den svag och kan inte ge frukt. Det är likadant med barnen. Då ett barn föds, måste mamman ger kärlek, mat och uppfostran. Utan mat kommer det att dö av undernäring. Utan uppfostran lär det sig ingenting.Vi kan använda detta exempel när vi talar om Jesu tillkommelse. Vi tog emot frälsningen och blev renade i Jesu blod. Men det betyder inte att vi genast ska flytta hem till honom. Frälsningen är som en planta. Om du inte ger näring, kommer den att dö. Många kristna som tar emot Jesus till frälsning är mycket brinnande i början. De kommer till mötena, sjunger och deltar. Men efter en tid försvinner de ut i världen. Man frågar sig: var tog den brodern och den systern vägen? Han kom bort, är ute i världen, avfälling, som vi säger. Men kanske han hade behövt ett andligt vidrörande. Det får man genom att läsa Guds ord. Bibeln är vår näringskälla. Där har vi våra vitaminer. Om vi inte läser i den, kommer frälsningen att dö bort, försvinna. Därför samlas vi. Därför lovar vi Herren tillsammans. Vi läser Guds ord tillsammans för att få andlig föda. Om vi inte gör det, kommer vi att torka bort, glida ut i världen. Vi måste bevaras i bön. Brinnande, så att Herren finner oss rena; renade, som vi just har läst. Vi läser också i andra Petrus’ brev: -Ty det var icke några slugt uttänkta fabler vi följde, när vi kungjorde för eder vår Herres, Jesu Kristi, makt och hans tillkommelse utan vi hade själva skådat hans härlighet.(2 Petr. 1:16)Om vi älskar hans tillkommelse, måste vi tro på Guds kraft. Den kraften är manifesterad i var och en av oss. Alla som älskar Herren är hans vittnen. Han skapade oss till sin avbild. Han gav oss sin enfödde son som offrade sig på korset för oss. Därför älskar han oss mycket. Då måste vi också älska hans tillkommelse. Och för att älska, måste vi hålla fast. Det är inte lätt, men vi måste fortsätta i Jesu fotspår.Det som väntar oss, är oerhört. Vi ska få evig glädje, evigt liv och det vinns genom Guds nåd. Låt oss också läsa i tredje kapitlet: -…medan I förbiden och påskynden Guds dags tillkommelse, varigenom himlar skola upplösas av eld, och himlakroppar smälta av hetta! Men »nya himlar och en ny jord», där rättfärdighet bor, förbida vi efter hans löfte.” (2 Petr. 3:12-13)Nya himlar och en ny jord – ära vare Gud! Där ska rättfärdigheten regera. Där ska vi glädja oss åt Guds närvaro. Men för detta måste vi hålla ut. Vi kan inte vara vankelmodiga; komma och gå, komma och gå. Vi måste se till att vi bevaras i Guds ordning. Vi måste följa hans bud, allt vad han har sagt. För om vi inte gör det, vad ska bli med oss när han kommer? Om jag, som är doktor, kommer till sjukhusets kontor, och chefen säger åt mig: du måste till imorgon göra det och det för en patient, eller åka till ett kontor och hämta en sak. När jag sedan kommer och ser chefen – vad gör jag då? Om jag har utfört vad han sagt åt mig, kan jag vara glad och gå fram och säga: -Åh, god dag, se här vad jag har gjort! Men om jag inte har gjort som han sa, så gömmer jag mig, för jag skäms. Därför: låt oss fortsätta och göra vad Herren manar oss, för att slippa skämmas och kunna vänta hans tillkommelse med glädje.Låt oss också läsa i Jesaja om nya himlar och jord som är oss lovad: -Ty se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka därpå. Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid över det som jag skapar; ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd. (Jes. 65:17-18)Fröjd – glädje – frid. Det ska vi få i denna nya himmel och nya jord som Herren har lovat oss. Och det han lovar oss, det håller han. Därför måste vi vara honom trogna. För han är trogen. Vi måste hålla oss till honom. Vi vill glädjas och få detta eviga liv som han har lovat oss. Ära vare Gud! Alla tecken säger oss att han kommer snart. Han är i antågande. Allt vad skriften säger oss, alla tecken är uppfyllda i våra dagar. Vi väntar bara hans tillkommelse. Denna härliga dag. Endast om vi är fyllda av den helige ande kan vi uthärda den med fröjd och glädje, utan skam. Som det står i första Johannes brev: -Ja, kära barn, förbliven nu i honom, så att vi, när han en gång uppenbaras, kunna frimodigt träda fram, och icke med skam nödgas gå bort ifrån honom vid hans tillkommelse.(1 Joh. 2:28)Vi ska inte med skam nödgas gå bort ifrån honom. Vi gör inte som dessa som är olydiga mot Guds bud och tänker: det gör ingenting att jag gör det här. Jag ska göra det bara en enda gång. Sedan ber jag Gud om förlåtelse. Men om han kommer – ska vi då nödgas gå bort med skam? Liksom vi måste skämmas när vi inte gjort det chefen begärt av oss. Ska vi bli tvungna att gömma oss, för att vi inte gjort vad han sagt? Herren ger oss sitt budskap. Han ger oss visdom för att kunna förstå vad han vill med var och en av oss. Vi måste fortsätta troget, syskon. Vi måste förbli i Honom. Förbli, fyllda av hans helige Ande, tröstens ande, till dess att han kommer. Då kan vi ta emot honom utan att skämmas, utan fruktan, utan rädsla. Ära vare Gud! Han är stor, han är mäktig, vi kan se honom i vårt inre. Om han är synliggjord inom oss, kan vi inte ha något smutsigt, för han tycker om renhet. Vi måste vara renade inför hans tillkommelses stora dag, för att inte bli lämnade kvar, för att inte behöva skämmas, för att kunna fröjdas över det arv som han har åt oss. Denna krona som han har lovat oss. Vi offrar nu mycket vi tycker om och avstår från mycket som skulle glädja oss för att kunna följa hans bud, för att uppfylla hans befallningar till dess att han kommer. Jesu tillkommelse är nära, syskon. Han står vid dörren. Låt oss vara trogna för att vänta den dagen med glädje. Vi håller fast. Ingenting annat spelar någon roll, vi ska få allt nytt. Vi ska få en ny kropp, ära vare Gud! Inget av det vi har här duger, allt är sopor. Allt det materiella är förgängligt, men det vi har inom oss, denna stora frälsning – den måste vi bevara! Herren har gett oss den, och han ber oss att skydda den tills han kommer. Och han kommer snart. Han är redan här! Vi andas redan i luften att han kommer. Därför måste vi hålla fast, som hans ord säger. Därför måste vi alltid vara fyllda av honom. Vi får bedja varje dag, varje minut, varje ögonblick: Herre, fyll mig med din ande. Gör av mig vad du vill! Fyll mig, Herre! Jag vill vänta dig. Jag älskar din tillkommelse, Herre!
Tack för att du är stor, du är mäktig, tack för ditt ord, tack för att du har gett oss det för att veta hur vi ska vänta dig, Herre. Bevara oss, Herre, ge oss din styrka och kraft för att vårda denna stora frälsning som du har gett oss.Hjälp oss vara redo denna stora dag. Tack, Fader. Amen.

Herren är vår läkare också idag

MIDNATTSROPET

 webmaster  |   2006-06-21  |   Lästid i minuter: 6 

Insändare av Sven Thomsson

I Markus evangelium, det femte kapitlet, läser vi om en kvinna, som i hela tolv år lidit av blodgång, eller svårare blödningar, som en nyare översättning uttrycker det. Det var väldigt synd om den här kvinnan på många sätt, för hon plågades inte bara av en svår sjukdom. Hon var dessutom oren enligt den mosaiska lagen. Detta medförde, att hon blev mer eller mindre socialt utslagen. Hon kunde inte vara med på gudstjänster, varken i templet eller i synagogorna. Hon kunde inte heller umgås med sina vänner. Om hon försökte kontakta eller närma sig sina vänner och bekanta blev ju också de orena. Vi förstår, att de tolv långa åren hade varit en mycket svår tid för henne.I kapitlets början ser vi att Jesus träffade på en man, som var besatt av onda andar. Den mannen vistades bland gravarna och demonerna gav honom en sådan styrka, att han inte ens kunde bindas med kedjor och fotbojor. Han bara slet sönder bojorna och ingen kunde få makt med honom. Dygnet runt höll han till bland gravarna och sårade sig själv med vassa stenar.En människa som blivit föremål för en så fruktansvärd besättelse upplever förfärliga psykiska kval. Dessa lindrades när mannen istället upplevde fysisk smärta. När mannen fick se Jesus rusade han fram och föll ned för Honom och skrek: ”Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds den Högstes Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke.” Andarna i den besatte mannen bad Jesus att Han inte skulle driva dem bort från trakten. I ett av de andra evangelierna står det att de onda andarna bad Jesus att inte befalla dem att fara ned i avgrunden. Av detta framgår tydligt, att helvetet är en så hemsk plats, att inte ens de onda andarna vill komma dit. Jesus botade den här mannen och löste honom, så att han blev fullkomligt frisk och normal.
Vid fullständig läsning av hela Markusevangeliets femte kapitel ser vi således att Jesus kom från ett underverk och var på väg till ett underverk som Han utförde på synagogsföreståndare Jairus dotter, vilken Han uppväckte från döden. Medan Han var på väg för att utföra underverket med den döda flickan utförde Han undret med kvinnan med blödningarna.Kvinnans sjukdom var väl inte så ovanlig, men dessvärre mycket svår att bota. Ordet säger, att ”hon lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne”. Tänk, vilken tröstlös situation, mänskligt sett! I ett fall som hennes brukade man tillkalla flera läkare, så många som möjligt. Dessa hade så motstridiga uppfattningar om kvinnans sjukdom och tillrådde henne så olika behandlingsmetoder, att hennes tillstånd förvärrades. Kvinnan var ett fullkomligt hopplöst fall, mänskligt sett.Men så berättar Skriften något underbart: ”Hon hade fått höra om Jesus”. När en sjuk människa betraktas som ett hopplöst fall och läkarna står maktlösa, finns det då något mera hoppfullt och underbart än att få höra om Jesus? Kvinnan var sjuk och svag, men hon hade också en stark tro. Beslutsamheten och hennes tro fick henne att närma sig Jesus, mitt i folkhopen. Hon närmade sig Honom bakifrån, samtidigt som hon tänkte: ”Om jag åtminstone får röra vid Hans kläder, så bliver jag hulpen”. Hon rörde vid Jesu mantel och upplevde ögonblickligen helande. Det står att hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga. Guds ord säger: ”Strax uttorkade hennes blods källa” och om själva källan, roten till det onda dör och torkar ut, försvinner också alla symtom och varje sjukdomskänsla. Jesus märkte, att i helandeögonblicket gick kraft ut från honom och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?” Hans lärjungar sade då: ”Du ser hur folket tränger på, och ändå frågar du: ’Vem rörde vid mig?’” Jesus fick säkert av folkhopen hårda knuffar och känna på vassa armbågar. Men den som knuffas och armbågar sig fram får aldrig uppleva helande eller andra välsignelser av Jesus. Men kvinnans tro, när hon bävande räckte ut sin hand och rörde vid Jesus utlöste Hans helande kraft. Kvinnans helande var mycket påtagligt. Det fanns inte den minsta tvekan om den saken. Skriften säger klart: ”hon visste vad som skett med henne”. Ibland när man blir föremål för förbön för helande tänker man kanske: ”Skedde det något nu?” Man känner efter och funderar: ”Fick jag uppleva något?” Men i den här kvinnans fall var saken klar. Hon hade upplevt en fullkomlig helbrägdagörelse av Jesus. Hon kom fram till Jesus, föll ned för Honom och sade Honom hela sanningen. Då gav Herren henne de uppmuntrande orden: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid och var botad från din plåga”.Jesus var på väg till synagogsföreståndarens hus. Jairus var nog rätt otålig vid det här laget och tyckte kanske att Jesus tog sig alltför lång tid. Det kom folk från Jairus hus som lämnade denna rapport: ”Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.” Då skyndade sig Jesus att tala tro till Jairus och sade till honom: ”Frukta icke, tro allenast.” När Herren kom till synagogföreståndarens hus fick han se en hop människor, som grät och jämrade sig. Men Jesus sade: ”Varför gråten I och klagen? Flickan är inte död, hon sover.” Då hånlog de egenrättfärdiga människorna åt Jesus. Människorna som hånler åt Jesus och står Honom emot får aldrig uppleva någon hjälp eller något ingripande av Herren. Jesus är suverän. Han visade ut hela hopen av trolösa och hånleende människor därifrån. Efter att all otro och allt hånande blivit utdrivet kunde undret ske. Jesus tog den döda flickan vid handen, dödens makt blev bruten och hon stod upp.
Du min vän, som är sjuk och läser detta, förtvivla inte. Jesus är den store Läkaren än idag. Tag emot och praktisera följande: I 1 Petr. 2:24 finns detta löfte: ”… genom Hans (Jesu) sår haven I blivit helade”. Grip tag om det löftet, ja riktigt klamra dig fast vid det, för löftena håller och Guds ord är fastare än alla våra känslor. Tänk på att ordet ”I” gäller just dig och prisa och tacka Jesus, hur det än känns och ser ut att du är helad. Jag har själv praktiserat detta och vet att det fungerar. Efter hand som jag prisade Herren för helande, trots alla smärta märkte jag att jag undan för undan blev bättre tills alla besvären var helt borta. Gud välsigne dig.

Ett bärarlag med ett hjärta och en själ

MIDNATTSROPET

 webmaster  |   2006-06-21  |   Lästid i minuter: 4 

Karin Vidén rapporterar från missionen i Dominikanska Republiken

Värmen är tryckande het och tunga mörka moln hänger över området då jag hastar iväg till bönemötet hemma hos vår syster Fela i La Cañada denna måndag eftermiddag.
Kvinnor skyndar upp på taken för att snabbt få in den torra tvätten innan ovädret bryter loss, samtidigt som de ropar in sina barn som stojar runt omkring överallt på gatan och som helst av allt vill leka ute i det annalkande regnet. Alla ökar farten i sina sysslor och även de slöa gatuhundarna masar sig under något tak för att ta skydd.
Den första droppen faller… och på ett ögonblick fullständigt vräker regnet ner över oss. Folk skriker och springer och själv rusar jag just över den lilla trasiga cementbron som leder över kanalen, vilken idag är till brädden fylld med sopor som stinker något ohyggligt. Tre steg till och jag rusar upp på Felas lilla terass där hon och maken Antonio leende och välkomnande tar emot mig och hjälper mig in i det lilla rummet innanför.

[Läs mer]

Stöd missionsarbetet i Dominikanska Republiken

MIDNATTSROPET

 Berno Vidén  |   2006-06-21  |   Lästid i minuter: 2 

Berno Vidén rapporterar från missionen i Dominikanska Republiken
Att vara på plats ute på missionsfältet och se nöden på nära håll kan vara frustrerande. Fattigdom och sjukdom går ofta hand i hand. Det är en bister verklighet vi dagligen möter i arbetet bland utarmade familjer i Santo Domingos utkanter. Yefrey är en liten pojke full av livslust som sedan födseln lidit av andningssvårigheter. En av hans lungor har aldrig fungerat. Hans mor Andrea, en fattig haitiska, har ytterligare två små pojkar att ta hand om. Modern bor med sina tre barn i ett slitet skjul i Palavé och kämpar tappert varje dag för att tjäna ihop några peson till mat åt familjen, antingen genom att tvätta åt någon familj eller genom att sälja någon produkt på något av de närliggande torgen. Då Yefreys hälsotillstånd blev sämre fick modern sluta jobba och istället lägga alla krafter på att försöka hjälpa pojken att få vård. Förutsättningarna fanns dock inte eftersom all sjukvård kostar pengar så Andrea blev sittande hemma med Yefrey utan någon att vända sig till i sin nöd.Sedan något år tillbaka kom Andrea med sin son till Comunidad Maranata’s missionscenter i Palavé och frågade vädjande om vi kunde ta oss an pojken. Han hade tidigare gått i samhällets skola men klarade inte längre av den miljön. Han fick börja studera i en av de skolgrupper Veronica och Maria har ansvaret för.Ganska snart började vi få grepp om hur allvarligt sjuk pojken är varför vi såg till att han fick komma till sjukhuset. Det har med tiden blivit många besök på olika laboratorier och sjukhus och inom kort kommer Yefrey att opereras för att rädda den lunga som fortfarande fungerar. Det som återstår är ytterligare några provtagningar för att fastställa vilken åtgärd som ska vidtas.Bed till Gud för Yefrey och hans familj. Var även med och bidra ekonomiskt för att möjliggöra Yefreys och andra nödlidandes rätt till adekvat vård. Vi har fått för intet så låt oss också ge för intet.nn
Maranataförsamlingen förmedlar din gåva, PG 44 10 05 - 6

Det nya förbundets härlighet och möjlighet

MIDNATTSROPET

 webmaster  |   2006-06-21  |   Lästid i minuter: 5 

Undervisning av Tage Johansson

Förbund – ett ömsesidigt förhållande.Vi får först ställa oss den frågan, vad menas med förbund. Bibeln är ju indelad i två förbund; gamla och nya förbundet. Förbund är ett ömsesidighetsförhållande, en överenskommelse mellan två parter som åtager sig ömsesidiga förpliktelser. Förbundets grundtanke är gemenskap. Gud upprättar gemenskap med människan, för att knyta kärlekens band. (2 Kor. 11:2) En måltid i bibeln var ofta ett uttryck för att knyta vänskapsband. Jesus säger i sändebrevet till Laodicea: -…om någon öppnar för mig, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.(Upp. 3:20)
Förbund – krav eller erbjudandeEtt förbund kan uppfattas som ett krav eller erbjudande. En rätt insikt hjälper oss att uppleva det som ett erbjudande, om vi väljer att lyssna till förbundets ord. Hemligheten är när Jesus blir förbundets uppfyllelse. Detta förebildas i Gamla förbundet genom att förbundets tavlor lades i arken, som är en förebild till Kristus. Först slogs tavlorna sönder, men nästa gång Mose fick dem av Gud, blev de lagda i arken.Hemligheten är alltså när Kristus blir ordets uppfyllelse i oss. Kristus i oss, vårt härlighetshopp. (Kol. 1:27)
Undervisning i alla styckenDet nya förbundet, med dess möjligheter kommer till människan, genom ordets undervisning på samma sätt som då Mose, efter det att Gud hade visat honom en mönsterbild, om vilken Gud sa: ”Se till att du i allt gör efter mönsterbilden”, skulle för att sedan förverkligas, noggrannt förmedlas genom undervisning.I 2 Tim. 4:2 står det om en undervisning i alla stycken. Kristus tar gestalt i oss i proportion till hur mycket plats vi ger rum för ordets undervisning i våra hjärtan. (Ef. 4:15) När detta sker, blir ordet, som är Kristus, synliggjort i hela vår vandel.Det blir som det står i 1 Petr. 1:15 en helig vandel. En vandel som är värdig Kristi evangelium,. Guds ord blir synliggjort i våra gärningar, i vårt tal, i vårt kroppsspråk och vårt sätt att kläda oss, osv. Hur man bör förhålla sig i Guds församling. (1 Tim. 3:15)
Nya förbundets stadDet nya förbundets stad upprättas genom en gudomlig ordning. Om församlingen skall utgöra och vara en stad som Jesus talar om i Matt. 5:14, måste den vara uppförd enligt det himmelska stadsbyggnadskontorets ritning. Den andliga innebörden beträffande församlingen som en stad på ett berg, är mycket intressant. När människor som inte känner Gud bygger en stad, placeras inte ens en så ringa detalj som en lyktstolpe på fel plats eller något annat föremål på måfå. Nej, det följer en bestämd ordning. Hur mycket viktigare är det då inte att Guds ordning blir upprättad. Paulus gladde sig när han såg den ordning som var rådande i Kolosse. (Kol. 2:5)
Trons lydnadGud vill i denna tid upprätta trons lydnad. Paulus skriver till Korinterna att när lydnaden fullt har kommit till välde bland dem, då är vi redo att näpsa all olydnad. (2 Kor. 10:3-6)Trons lydnad är inte svår att uppnå. Om det nya förbundet får plats i våra hjärtan, blir det som det står i Rom. 6:17; att de hade blivit av hjärtat lydiga att följa den lära som hade givits som mönsterbild. Jesus sa: ”Om någon älskar mig, så håller han mitt ord.”(Joh.14:23)Nya förbundet upprättas genom att människan öppnar sig för Anden som utgjuter kärlek i hjärtat till undervisningen om mönsterbilden. Det stora avfallet i ändens tid har sin grund i att människorna inte ger kärleken till sanningen rum. (2 Tess. 2:10)Det står i Hebr. 4:2 att på Gamla förbundets tid, blev det löftesord de fick höra till intet gagn, eftersom det inte genom tron blev upptaget i deras hjärtan.
Äta hela lammetHur kan vi då uppleva nya förbundets kraft och härlighet; uppleva att han får lägga sina lagar i våra sinnen och skriva dem i våra hjärtan? Det sker när Kristus får den plats han skall ha i våra liv. Budskapet till Israels folk var tydligt och klart. Man skulle äta hela Lammet. (2 Mos. 12:9) Jesus själv talar i Joh. 6:56 om att dricka hans blod och äta hans kött. Det vill säga att han får förena sig själv med oss igenom sitt blod som talar om hans liv och hans kött som talar om hans ord.
Kompromiss och endelad håg vårt hinder.Om man nu hörde hans röst och höll hans förbund, så skulle de vara hans egendom framför andra folk på jorden och vara ett rike av präster; ett heligt folk. Det är vårt kompromissande och vår delade håg som hindrar oss att uppleva hela det nya förbundets härlighet. Det står i 2 Mos 40:33-35, att när Mose hade fullbordat allt arbete enligt mönsterbilden, uppfylldes tabernaklet av Herrens härlighet. Det går aldrig att köpslå med människor som inte vill ha hela Kristus; som vill ha utrymme för sitt eget synsätt och som inte är förankrade i Ordet. I 2 Mos. 32:29 står det om att Levi barn, som fick taga handfyllning till Herrens tjänst och fick erfara hur välsignelsen kom över dem, på grund av att de hade stått emot sina egna söner och bröder. Problemet för folket som Gud kallade ut från Egypten, och som det står så underbart att han tog dem vid handen och förde dem ut, men som sedan inte förblev i hans förbund. Likadant var det med det folk som drog ut från Babel. Man förde något med sig ut som inte var förenligt med Gudsuppenbarelsen.Hade inte Mose liksom Esra och Nehemja gjort upp med dessa ting, hade Guds verk inte kunnat gå vidare. Det är två ting förbundet innehåller: Ordets skarpa svärd, som verkar åtskiljande, men också det som förenar till Andens enhet, där man blir ett hjärta och en själ.

Idrottens Babylon

MIDNATTSROPET

 webmaster  |   2006-06-21  |   Lästid i minuter: 5 

Utdrag ur boke “Det moderna Babylon” (1943) av Gunnar Sundberg

Boken ”Det moderna Babylon” av Gunnar Sundberg gavs ut på Kneipens förlag år 1943. I förordet presenteras han av pingstpionjären Georg Gustafsson, och vi citerar här några rader:-Denna bok är ett mäktigt väckelserop, som berör ett område, vilket för alla som läser den borde vara en mäktig tidspredikan. (- - -)En särskild eloge må givas författaren för den klarvakna blick, varmed han iakttagit den s.k. Idrottsväckelsen. Man tänker osökt på de ord Jesus uttalat i Joh. 5:44: ”Huru skullen I kunna tro; I som tagen emot pris av varandra och icke söken det pris som kommer från Honom, som allena är Gud?” (- - -)Denna bok har samma budskap till oss som Herren genom profeten Sakarja: ”Upp Sion! Rädda dig, du, som nu bor hos dottern Babel!”
Vi publicerar här ett utdrag ur det i förordet omnämnda kapitlet, som har ovanstående rubrik. Det publicerades i Midnattsropet nr 5 1996, och vi ser det angeläget att publicera igen nu, då det har en skriande aktualitet:
Idrottsväckelsen rullar fram som en lavin över hela vår jord. Med flygande fanor rycker den fram till seger i alla länder. I massor likt myrstackar samlas människorna för att se de glänsande spel, som presteras av de agerande offren. Allt och alla engageras i denna väckelse, utan hänsyn till tro och åskådning. Har man inte muskulatur, hjärta och nerver till att vara med i gastkramningen på arenan, så har man sin givna plats på åskådarläktarna, där man som sann entusiast bäst dokumenterar sig genom att heja och applådera, slänga käppar, hattar, paraplyer och program i luften, vissla, tjuta och bulta framförsittande i ryggen m.m. Man kan sannerligen inte klaga på glöden i denna väckelse! Den slår broar över alla tros- och åskådningsklyftor såväl som politiska dito. Den engagerar i sin tjänst alla tidens krafter. Stat och kyrka, dags- och veckopress, arbetare- och arbetsgivarorganisationer.Bland studenter, militärer, affärsmän, poliser, brandkårer, statsmän och otaliga andra går väckelsen fram. Män och kvinnor, stora och små, fattiga och rika, höga och låga ryckas med. Det har även hänt, att frälsta människor ha blivit gripna och intresserade av denna idrotts- och avgrundsväckelse. Intresserad måste man vara. På ett sätt. Ty det är intressant att se, vilken genial uppfinnare och ledare denna världens furste är. Men en frälst människa måste ha klart för sig vad idrotten har för en uppgift i världen. Det är häpnadsväckande, hur kortsynta många kristna äro, som inte ha klart för sig att idrottens huvuduppgift är att föra människor bort från Gud! Om dess offer sedan få en god portion kroppskultur på köpet, så är det också hela behållningen, de ha att vänta. Här skall icke ordas om alla dem, som få sina benpipor, muskler och organ förstörda för hela livet genom idrotten. Denna rörelse har ju också rätt många dödsoffer på sitt konto. Man måste häpna över, att det finns hela kristna sammanslutningar, som ha idrotten på sitt program. Detta är ju det största fattigdomsbevis man kan tänka sig! De ha naturligtvis aldrig smakat sötman av verklig gemenskap med Gud, och att vara avskild med kropp och själ för hans rikssak på jorden. Om de hade gjort detta, skulle de ge idrotten på båten och löpa på den himmelska vädjobanan i stället för att löpa på världens kolstybb. (- - -)Idrottens utövare kan ha all anledning att vara belåtna, ty idrotten Innehar mänsklighetens stora intresse och bevågenhet. Staten hjälper den med understöd för byggande av imponerande idrottsvallar och idrottsbyggnader. Därtill har den också fått kyrkans välsignelse. Den står gärna till tjänst och håller idrottsgudstjänster åt dem, så ofta det är ”av behovet påkallat”. Man präglar i dessa skickelsedigra dagar termerna ”idrottspräster” och ”idrottspsalmer”. Den som står utanför det hela, med sina begrepp oinfekterade av detta, han häpnar! (- - -)
Var någonstädes i skriften har Gud bjudit de kristna att pruta av på sanningen, därför att motparten är i majoritet? Vi som kristna tro, att sanningen skall predikas rent och klart, hur stor den majoritet än är, som står emot sanningen. (- - -)Böra inte alla, som ha tänkt sig till himmelen, dra blankt mot allt detta lismande i de religiösa lägren? Det är en stor fara för alla levande kristna, att i dessa dagar dragas med i det sorgliga virrvarr, som existerar på det andliga området. Alltför många kristna sälja sin övertygelse i vår tid. Ståndpunkter som man förut har aktat för dyrbara och varit villig att kämpa för, kastar man nu överbord, utan att ens urskulda sig. (- - -)Så länge vi stå på sanningens och renhetens grund, äro vi starka. Det är ett stort misstag att tro, att vi bli starkare genom att förena oss med slentriankristna sammanslutningar i denna sista tid. De kristna ha aldrig varit starkare, än när de ha vågat stå för Gud allena och de bibliska sanningarna. Akta dig, min broder och syster! Det går lätt att bli lurad i denna yttersta tid! Den stora skökan har aktier i nästan alla företag på jorden, och där hon inte har några aktier, står hennes befullmäktigade agenter och köpslå natt och dag för att köpa in henne. Hennes omåttliga köpenskap få vi en liten inblick i, om vi läsa Upp.18:11-13. Där står bland annat, att hon köpte livegna och trälar. Bland sina livegna räknar hon idrottens anhängare över hela vår jord. Men hon är inte nöjd med detta. Hennes största önskan är, att så snart som möjligt ännu intimare sluta tillsamman kyrkan och idrotten. Sedan kommer inbjudan till övriga kristna. (- - -)Det har till och med i dessa sista dagar uppenbarat sig predikanter, som äro brottare och idrottsmän. “Brottarpredikanter”…!!!Legeringen är säkert gjord i någon trollverkstad i Babylon! Idrottens babelstorn reser sina gigantiska tinnar mot skyn i tidens aftonskymning och dess mörka skuggor lägra sig med ett förlamande tryck över kristenheten. Den stora skökan ler ett moderligt leende, när hon ser många ljumma kristna skynda in i tornet.Djävulen skrattar, så att till och med de onda andarna rysa!

Dopet - från ett förenande band till en tvistefråga

MIDNATTSROPET

 webmaster  |   2006-06-21  |   Lästid i minuter: 11 

Undervisning av Stig Andreasson

I urkristen tid var dopet ett av de band som förenade de kristna till ett hjärta och en själ. Dopet markerade också en radikal gräns mellan kristna och icke kristna. Så var det då. Men hur är det idag? Numera är dopet en tvistefråga som klyver den bekännande kristenheten i två delar. Ja, vi måste kanske ta ännu fler fraktioner med i räkningen. Doplärorna är nämligen många. En sak är emellertid helt klar. Eftersom dopet inte längre är en enande faktor men istället en orsak till splittring, så måste det vara fel någonstans.
Vad är orsaken till splittringen och förvirringen i dopfrågan?I den här artikelserien riktar vi sökarljuset mot sakramentalismen. Vi har redan påvisat att denna företeelse har sina rötter i den religionsform som växte fram i den romerska statskyrkan på Konstantins tid. Då började gradvis ett avfall från urkristen tro. Detta skedde genom påverkan från utombibliska källor, främst från antikens mysteriereligioner. Både dop och nattvard blev därför så småningom betraktade som ”sakrament” (mysterier) med mer eller mindre magisk verkningskraft. Detta utvecklade sig sedan vidare i den katolska kyrkans sakramentala religionsform.Reformatorerna bröt delvis med den katolska frälsningsmagin. Men både då det gäller synen på församlingen samt betydelsen av dop och nattvard har många protestantiska kyrkosamfund behållit åtskilligt av arvet från katolicismen. Olika väckelserörelser har under historiens gång fört många kristna tillbaka till Nya testamentets dopundervisning. Men någon enhet har vi inte kommit fram till ens bland bibeltroende kristna. Varför är då dopfrågan så svår att komma tillrätta med? En av orsakerna är utan tvekan att traditionerna sitter djupt hos många. Den sakramentalistiska dopsynen förfäktas mest av de stora folkkyrkorna som har ett dominerande inflytande i många länder. Min övertygelse är att Nya testamentes doplära är mycket enkel och klar. Men det är mycket svårt för de flesta av oss att läsa Guds Ord utan förutfattade meningar. Vi läser in våra fäderneärvda uppfattningar och invanda tolkningar i bibeltexter som egentligen säger något helt annat. Trots dessa svårigheter gör jag ett försök att jämföra den sakramentalistiska dopsynen med Nya testamentets enkla undervisning. Så får läsaren själv avgöra vad som är trovärdigt. För att få en rätt insikt i alla kristna trosfrågor måste vi gå till källan. Och den har vi i vårt Nya testamente. Allt som inte klart och tydligt stämmer med Nya testamentets undervisning måste vi avfärda som spekulationer och människomeningar. Detta gäller också dopet. Kyrkohistorien kan liknas vid en flod som tyvärr har förorenats av mångt och mycket under seklernas lopp. Men Gud vare tack att källan är ren och oförfalskad.Detta betyder att vi inte betraktar varken nutidens stora teologer eller frikyrkorörelsens giganter som absoluta auktoriteter. Vi lyssnar inte i första hand till reformatorerna eller kyrkofäderna för att få ljus och klarhet. Vi kan ha både respekt och beundran för många av dem. Men för att få säker kunskap går vi till källan i Guds eget Ord.
Hur praktiserades dopeti urkristen tid?Vid ingången till Nya testamentet möter vi den store vägröjaren Johannes Döparen. Hans uppgift var att bereda vägen för den Messias, som snart skulle träda fram, Jesus Kristus själv. På vilket sätt utförde Johannes sin gärning ? Jo, han predikade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. (Mars 1:4). Själv sade han: ”Jag döper er i vatten till omvändelse.” (Matt. 3:11) Skaror av människor gick ut för att höra Johannes förkunnelse. Den var radikal och handlade både om Guds dom över de obotfärdiga och om syndernas förlåtelse för dem som ville omvända sig. Johannes ställde inte sig själv i centrum. Han sade till folket att det var på den som skulle komma efter honom, det är på Jesus, som de skulle tro. De som blev gripna av förkunnelsen lät döpa sig i Jordanfloden och bekände därvid sina synder. (Matt.3:6) Vi kan säga att omvändelsen både var Johannesdopets villkor och resultat.En del fariseer och saduceer kom också för att bli döpta. De var alltså inte motståndare till själva dopshandlingen. Men de accepterade inte villkoret. De böjde sig inte för omvändelsekravet. De ville bli döpta för att genom den blotta dopshandlingen undkomma den kommande domen. Till dem sade Johannes:-Huggormsyngel, vem har sagt att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då sådan frukt som tillhör omvändelsen. (Matt. 3:7-8)Sant skriver Ivar Wennfors att-Dessa Johannes ord vid detta tillfälle innebär den kraftigast tänkbara gensaga mot en sakralt-magisk syn på dopet.Skiljer man dopet från omvändelsen förlorar det sin ursprungliga mening .Johannes dop hörde förberedelsens tid till. Sedan Jesu frälsargärning blivit fullbordad ersattes det av dopet till Kristus i den treenige Gudens namn, enligt Jesu egna ord.-Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar; döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut. (Matt. 28:18-20)Den underbara bok som heter Apostlagärningarna vittnar om hur apostlarna praktiserade denna Jesu befallning. De gick ut och förkunnade evangelium för människorna. Det betyder att de förkunnade frälsningens väg genom omvändelse och tro. Sakramentalismens förkämpar har ibland tolkat Jesu missionsbefallning på sitt eget vis. De säger att döpandet kommer före lärandet i denna Jesu befallning. Dopet skulle därmed kunna gå före Ordet och vara det grundläggande för lärjungaskapet. Men denna tolkning bortser totalt från det faktum att Jesu order börjar med uppmaningen att göra folk till lärjungar, alltså att vinna själar för Kristus. Detta sker genom förkunnelsen av evangelium. Lärandet, som följer på döpandet, avser uttryckligen dem som genom Ordets förkunnelse och dopet blivit lärjungar. Det är ju precis så det hela tiden går till i apostlarnas verksamhet. Efter Petrus mäktiga och andefyllda predikan på Pingstdagen blev många väckta över sin andliga ställning och deras brännande fråga var som ett enda stort nödrop: ”Bröder, vad skall vi göra?” Svaret var klart och tydligt:-Omvänd er och låt er alla döpas, så ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den helige Ande som gåva. (Apg. 2:37-38)Petrus vädjade också till dem med många andra ord. Bland annat sade han: ”Låt frälsa er från detta vrånga släkte.” Lukas sammanfattar Pingstdagens väckelse och dess följder med orden: -Herren ökade församlingen dag efter dag med dem som lät sig frälsas. (Apg.2:47) Lägg märke till dessa bibliska uppmaningar! ”Låt frälsa er! Låt döpa er!” På andra ställen i Nya testamentet har vi liknande uttryck: ”Låt försona er med Gud! Låt er uppfyllas av Ande!” Det svenska ordet ”låta” betyder ”att medgiva, tillåta, acceptera att något sker, men också att föranleda, ombesörja anbefalla att det skall sker.” Att låta sig frälsas och att låta sig döpas är alltså ett personligt bejakande till någonting. Man tar emot sanningens budskap och böjer sig för det i lydnad.Tro och omvändelse föregår dopet. Det finns inga undantag för den regeln. De första kristna i Samaria kom till tro genom Filippus verksamhet. Apg.8:12 säger:-När de hade börjat tro på Filippus och hans budskap om Guds rike och Jesu Kristi namn, lät de döpa sig, både män och kvinnor.Filippus fick också vinna den etiopiske hovmannen för Kristus. De färdades ett stycke tillsammans i en vagn. När de kom till ett vatten frågade hovmannen: -”Se, här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?” Filippus sade till honom: ”Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske”. Han svarade och sade: ”Jag tror att Jesus Kristus är Guds son.” Och han lät vagnen stanna, och de steg båda ned i vattnet, Filippus och hovmannen och han döpte honom. (Apg.8:36-38)Dopet skedde så gott som alltid i mycket nära anknytning till omvändelsen. Både purpurkrämerskan Lydia och fångvaktaren i Filippi döptes omedelbart efter att de hade kommit till tro. Vi påstår inte att det inte förekom mer gradvisa och mindre plötsliga omvändelser också på apostlarnas tid. Så verkade det ha varit i Antiokia i Pisidien där Paulus höll en mäktig och upplysande predikan i judarnas synagoga. Efteråt bad folket apostlarna att de nästa sabbat skulle tala till dem om samma sak. (Apg. 13:42) De ville alltså veta mer. Följden blev att ganska många judar och skaror av hedningar kom till tro efter nästa sabbatsmöte. Men antingen omvändelsen inträffade plötsligt eller mognade fram gradvis åtföljdes den utan dröjsmål av dopet i vatten.
Varför övergav man apostlarnas ursprungliga doppraxis?Så gott som alla vederhäftiga teologer i vår tid medger att det apostoliska dopet var ett dop av troende och nyomvända, alltså nyblivna kristna. Likaså att dopet i urkristen tid skedde genom full nedsänkning i vatten. Till och med Crampons katolska bibel på franska har en fin kommentar, som jag ofta har citerat vid dopmöten i Frankrike. Den lyder i huvudsak så här:-Dopet utfördes ursprungligen genom nedsänkning, som symboliserade begravning och därmed död. Men den döpte sänktes ned i vattnet för att omedelbart stå upp igen och detta påminde då om en uppståndelse. Denna den döptes död från synden och uppståndelse till ett nytt liv skapade ett starkt solidaritetsband mellan den troende och hans Herre, ett band som nästan kan betraktas som organiskt och som kan jämföras med vad som sker då en kvist ympas in på en trädstam.Jag blir full både av begeistring och vemod då jag läser dessa ord. Abotten Crampons undervisning skulle utan tvivel skapa hänförelse i vilken döparförsamling som helst idag. Men i den kyrka han själv tillhörde finns det inte ett spår av denna fina undervisning - varken i teori eller praktik.Varför övergav man då den urkristna dopmodellen? En nutida lutheran ger en närmast komisk förklaring:-Att man slutade med nedsänkning i vatten berodde på det kyliga klimatet och risken för allvarliga förkylningar.De flesta menar dock att övergivandet av den urkristna linjen hade helt andra orsaker. I mina unga år hörde jag den lärde missionsteologen Bengt Sundkler tala i några möten. Han var specialist på afrikansk missions - och kyrkohistoria. Vad dopet beträffar hade han emellertid åsikter som undergräver den urkristna tron. Så här skriver han om de första kristna som en minoritet i hednisk miljö:-Runt omkring den lilla församlingen härskade hedendomens mörker. Alla hedendomens andemakter hade blivit fientligt stämda gentemot barnen och traktade efter deras liv. Barnen behövde frälsas ur demonernas våld. Denna situation måste leda till barndopets införande. Dopet av helt små barn har först utövats som nöddop. Var ett barn dödssjukt, sköt föräldrarna alla betänkligheter mot barndop åt sidan och behärskades av förhoppningen att dopet i kraft av sin gudomliga instiftelse och inneboende magiska kraft skulle giva barnet en plats i de saligas paradis. Också denna situation måste leda till barndopets införande. (Något förkortat citat)Vi bryr oss inte om att diskutera huruvida Sundklers historieskrivning stämmer med verkligheten eller inte. Men om den stämmer är det anmärkningsvärt att Sundkler kan betrakta den som fullt naturlig och acceptabel, ja nästan oundviklig. Hjalmar Holmquist ger i sin kyrkohistoria en annan tolkning av denna avvikelse från urkristet mönster. Han säger att den berodde på ”en missuppfattning av Jesu evangelium och ett undanträngande av det personliga i gudsdyrkan för ett kultiskt mysterieväsen.” Avvikelsen berodde med andra ord på ett andligt avfall. Enligt Sundkler var det skräck och rädsla för hedendomens andemakter som gjorde att de kristna började praktisera spädbarnsdop. Det är i och för sig ett märkligt erkännande från en representant för barndopet. Det var med andra ord bristande tro på Guds bevarande makt som orsakade barndopets införande. Om det s.k. ”nöddopet” måste vi säga några ord. I den Augsburgska bekännelsen fördömer lutheranerna ”vederdöparna” för att de trodde att spädbarn kunde uppnå saligheten utan dop. I modern tid har man ofta sagt att Gud inte har bundit sig till dopet, även om vi är nödsakade att praktisera det. Ett litet barn som dör kan alltså bli frälst utan dop. Dock förrättas nöddop också i vår tid. En norsk sjukhuspräst berättar att han ofta blev ombedd att förrätta nöddop om ett nyfött barn inte var vid god hälsa. En äldre präst såg honom ofta springa i sjukhuskorridoren med ett handfat fullt med vatten. Han var då på väg till ett ”nöddop.” Efteråt frågade den gamle prästen sin yngre kollega om han nådde fram i tid. Svaret var jakande och det såg även ut som om barnet skulle överleva. Den gamle prästen gjorde då följande kommentar: ”Vi har verkligen en underlig teologi om vi menar att ett nyfött barns eviga öde avgörs av hur fort du kan springa genom korridoren med ett vattenfat.”
Vår säkra tillflykt -dopet eller Jesu kors?Lutherska teologer säger ofta att vi som inte tror på spädbarnsdopets nödvändighet har en ytlig uppfattning av människans syndafördärv. Vi minimiserar arvsynden och människans absoluta behov av frälsning. Detta är en mycket förhastad slutsats. Man kan tro på Bibelns lära om människans syndafördärv utan att tro på barndopet. Det är sant för oss alla vad psalmisten säger om sig själv: ”I synd är jag född.” Men läser vi kapitel 5 i Romarbrevet så ser vi att Kristi försoning är den fullkomliga lösningen på syndafördärvets problem. Det kan sammanfattas i sångversen: ”Allt vad vi i fallet miste, vi i Kristus fått igen.” David Hedegård översatte 2 Kor. 2:19 i följande ordalag:”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.” Från Guds sida är alltså försoningen ett fullbordat faktum. Därav följer att varje barn föds in i en försonad värld och har lika mycket del i försoningen som det har del i syndafördärvet - tills det personligt kan motta eller förkasta frälsningen. Då blir uppmaningen i samma kapitel aktuell: ”Låt försona er med Gud.” Innan den upplevelsen kan bli aktuell behövs ingen speciell ceremoni för att frälsa de nyfödda barnen. När man förde små barn till Jesus sade han att Guds rike var deras tillhörighet. Trots att de inte var döpta och trots att varken Jesus eller hans lärjungar döpte dem. Men vår Frälsare tog emot de små och välsignade dem. Jag frågar: Vem har den mest ytliga synen på syndaproblemet - de som tror att några droppar vatten på barnets huvud löser det hela eller de som betraktar Jesu försoningsverk som den enda och fullkomliga lösningen? Under alla förhållanden måste det vara säkrare att ta sin tillflykt till Försonarens kors än att sätta sitt hopp till magiska krafter i religiösa ceremonier.

- Jag vill bli nyfrälst!

MIDNATTSROPET

 webmaster  |   2006-06-21  |   Lästid i minuter: 2 

Vittnesbörd av Märta Berg

-Jag vill bli nyfrälst!Ja, det var vad den lilla pojken sa när det var dags för bönemöte med handpåläggning. Och nog har jag under livets olika skeden känt samma behov - käre gode Jesus, låt mig få ett sådant där nyfrälsningsmöte med dig!Nu har jag tittat på OS - längdskidåkning - och sett hur de starkaste och mest vältränade åkare plötsligt blivit, som kommentatorerna säger ”stum”.Man har åkt på samma sätt med samma utrustning, gjort som alla de andra med armar och ben, beteendet oförändrat, men funnit sig om-åkta av en eller flera och gått miste om medaljen. Och jag har tänkt. Att precis sådär blir det ibland. Många goda råd har jag hört genom åren, man ska läsa bibeln varje dag, man ska be oavlåtligen etc. Visst ska man det, men jag undrar ändå. Finns det någon som aldrig upplevt att man blir ”stum”?Finns det ett universalmedel mot den andliga stumheten? Kanske är den inte ens andlig fast vi upplever det så? Tänk om det är kroppen som inte fått den vila och den mat den behöver, eller de psykiska krafterna som tömts ut? Och så blir det grus i hela maskineriet.Oavsett vad som orsakar våra kraftbortfall, för de inträffar ju trots att vi gör allt det där man ska, så finns det chans att bli nyfrälst. Och jag tror det är nödvändigt att stumna ibland, kanske för att Herren ska få möjlighet att påminna oss om förnyelsen, hur viktig den är. Mannat var ruttet nästa dag, inte sant? Ny dag - ny nåd.För min del vill jag gärna bli nyfrälst - den här dagen.Golgata källa flödar!

Medaljens baksida

MIDNATTSROPET

 webmaster  |   2006-06-21  |   Lästid i minuter: 2 

Analys av Hans Lindelöw

Vad är det som väcker protester och motprotester när det gäller Irans president, Mahmoud Ahmadinejad?Han har gjort klart antisemitiska uttalanden. Och en insändare i en landsortstidning räknade i början av året upp tre av dem.28 Oktober 2005: ”Som Ayatholla Khomeini sade - Israel måste raderas ut från kartan.”8 December 2005: ”En del europeiska länder envisas med att säga att under andra världskriget så brände Hitler miljoner med judar och satte dem i koncentrationsläger.”14 December 2005: ”Idag har de skapat en myt som kallas Förintelsen och ställer denna över Gud, religionerna och profeterna.”Han förnekar alltså Förintelsen. En kontroversiell fråga i dagens EU. Men inte mer kontroversiell än att EU:s utrikespolitiske koordinator i dagarna kunde bege sig till Iran och försöka inleda en mer vänskaplig dialog med landet, p.g.a. ett förslag som framarbetats av sex länder: USA, Storbrittannien, Frankrike, Tyskland, Ryssland och Kina. Det handlar om Irans program för utveckling av kärnkraft.
Under OS i Berlin 1936 utnyttjade Adolf Hitler tillfället att imponera på omvärlden. Han fick under de följande åren till stånd ödesdigra eftergifter för sin politik, och sina krigsplaner. Vad är det nu för krafter som strävar efter att göra sig gällande - i och omkring fotbolls-VM?Detta VM, som framför allt är en stor marknadsplats, där olika klubbar har sina salustånd. Mammon i högsätet!Vad vittnar alla de glada ansiktena om? Medaljen har onekligen en baksida.

Tro - verksam genom kärlek

MIDNATTSROPET

 webmaster  |   2006-06-21  |   Lästid i minuter: 2 

Appell av Gertrud Johansson

Allt beror på huruvida han har en tro som är verksam genom kärlek.(Gal. 5:6)Allt beror på… O, vad viktigt då att vi tillägnar oss denna slags tro! Vi läser i Guds ord om män och kvinnor som genom tron vann seger,till exempel i Hebr. 11. Vad var det som var gemensamt för dem? Jo, det hade i deras hjärtan uppstått en kärlek till Gud i mötet med honom. De hade mött hans gudomliga kärleksflod och ett medvetande hade vaknat i dem, som fick allt annat att stå tillbaka för detta enda, att följa hans bud. Hans ord till dem blev ett obetvingligt måste.Allt beror på… Allt, det vill säga, din eviga salighet, ditt liv på jorden, din tjänst för Gud, din frukt för evigheten, ditt förhållande till dina nära och kära; ja, allt hänger på om denna tro finns i ditt liv. Utan den kan du inte vinna dina närmaste. Utan den blir frukten i ditt liv snarare till fördärv än evigt bestående. Utan den är frågan om du över huvud taget känner Jesus.Jesus frågar Petrus: Älskar du mig? Nu går frågan till dig. Älskar du Jesus? Utifrån det bestäms ditt liv. Är det träldom eller kärleksgärningar? Utåt sett kan det se likadant ut, men det märks i tonen, i doften, i glädjen och utstrålningen. Den som älskar frågar inte: ”Måste jag?”; utan ropar i stället: ”Jag måste…” Kärleken är stark såsom döden, dess trängtan obetvinglig såsom dödsriket, dess glöd är såsom eldens glöd, en Herrens låga är den. (Höga V 8:6)Se till att du får tag i denna tro som är verksam genom kärlek. Den kan bara erhållas i mötet med Jesus. Sök honom! Lär känna honom! Då blir han det avgörandei livets alla frågor. Vad vill han? Vad behagar honom? Hur kan jag komma så nära honom som möjligt?Har du mött och lärt känna Jesus, blir du segervinnare även i vår svåra tid. Tidens strömningar kan då inte föra dig med sig. Då har du fått en förankring som håller. ”De största vatten förmår icke utsläcka kärleken, strömmar kunna icke fördränka den.” (Höga V 8:7)Uppmaningen lyder åter igen: Sök Jesus! Allt beror av det.