Rapport

Maranataförsamlingen i Jönköping hade sista veckoslutet i februari besök av åtta elever från Betelinstitutet, Orsa. Som ledare för gruppen var bitr. rektor vid skolan, Mailis Östmo. Två möten på lördagskvällen och tre möten på söndagen samlade stora skaror lyssnare. Guds Helige Ande var mäktigt verksam. Vittnena från

Orsa var alla gripna och inspirerade av den He- lige Ande. Man kände tydligt igen “tonen”, som

Något om vad Gud gör i Ljungskile

Så lyder befallningen i dag. Ära vare Gud! När Abraham fick befallningen att gå ut från land och släkt, då frågade han

icke hur det skulle gå för ho- nom, utan han lydde befallning- en. Han blev välsignad och fick

Guds löfte, att bliva stamfader

för ett stort folk. Så lyder be- fallningen än i dag! “Gån ut,

“Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till Honom dag och natt.” (Luk. 18: 17.) Jag vill här vittna om mina upplevelser från besök på ett Maranatamöte. Sång och musik hördes från en skara ungdomar ’ inspirerade av den Helige Andes ledning. J ag glömmer ej när jag med några trossyskon kom in under tältdukarna i mötes serien vid Skanstullsbron i Stockholm. Vilken Andens atmosfär, vilken sång, vilken inspiration det var. Den ene efter den andre kom och satte sig ned bedjande.

Vi har det sista året upplevt att Guds ord haft framgång här i Hälsingland. Många själar har upplevt frälsning, Guds folk har blivit förnyade, Anden har

fallit och sjuka har blivit hela- de.-

Pris ske Gud! Vi har haft möten i Arbrå, Bollnäs, Edsbyn och Färila, där nu väckelsens eld brinner. Och nu har vi börjat med möten även i Ljusdal och Söderhamn, där mycket folk samlats och där själar också blivit frälsta. Församlingen har på kort tid vuxit till en stor skara som har Maranata-ropet i sina hjärtan och en stor ungdomsskara sjunger och prisar Jesus i våra möten. -

“Men Guds Ord hade fram- gång och utbredde sig” Apg.

12 :24. Det bibelord som ovan ci- terats, kan vi med stor överty- gelse framhålla idag. Vi får i

sanning uppleva att Jesus är Densamme idag. Och att Ordet

har samma kraft idag. I den ut- sträckning Ordet förkunnats,

kan vi konstatera dess fram- gång och utbredning. Vi ser

också av den händelse som in- träffade i det citerade samman- hanget, hur oerhört viktigt det

Efter två och ett halvt års tid i full verksam- het på missionsfältet i Brasilien kommer nu

missionär Ernst Höglander med familj hem till Sverige sommar. Resan börjar med båt i maj månad. Genom Midnattsropet har det för alla blivit

känt att Höglanders har fått vara till rik väl- signelse i sitt arbete därnere i Sydamerika. Få

land har upplevt en sådan mäktig väckelse som Brasilien. Nu känner dock Höglanders att det är i förening med Guds vilja att återvända till sitt hemland. Maranataförsamlingen i Jönköping, vilken står som missionärernas utsändare, har beslutat att välko~na dem hem. Biljetterna är

Bort från storstadens jäkt, skola, läxor och mycket annat r este en skara ungdomar fr ån

Stockholm till Sågmyra i Dalarna under skolor- nas sportliv. Broder Erik Ruth hälsade oss väl- komna och han hade också ordnat de praktiska

arrangemangen på ett utmärkt sätt in i minsta detalj. -

Vårt dagsprogram var följande: Kl. 9.00 mor- gonbön, 9.30 frukost, 10.15 bibelstudium, 14.00

“Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder riket.” Luk. 12: 32. Detta bibelord ljöd inom mig,

då jag kom hem från vår senas- te dopförrättning. Hjärtat var

fyllt av glädje och tacksamhet

till Jesus över att få se de ny- frälstas förvandlade anleten och

höra dem prisa Gud.

Det är förunderligt med J e- sus! Han tar ingen hänsyn till

“Det vi hava sett och hört, det förkunna vi ock för eder, på det att också I mån hava

gemenskap med oss; och vi ha- va vår gemenskap med Fadern

och med hans Son Jesus Kris- tus.” 1 Joh. l: 3.

Ryktet om Guds verk har all- tid spritt sig vida omkring vare

sig vittnesbördet är gott eller ont. Många människor nöjer sig med vad de hör sägas för att taga ställning för eller emot. - Det onda ryktet är ett av

Söndagen den 16 januari gick Maranatabussen från Stockholm med Arne Imsen, Agne Bark och fem evangelister till övre Norrland. Vissa omständigheter

gjorde att A. Imsen skulle be- söka Haparanda och· samtidigt

ordnades då en serie möten.

Detta hade varit ett stort böne- ämne och en önskan från många

vänner. De praktiska detaljerna ordnades på ett underbart sätt. T. o. m. ofrälsta öppnade sina hem för oss. Gud skall välsigna dem rikligen.

Det hände i ett av bibelskolans avslutnings- möten i höstas - i söndagskvällens möte i Vik- toriasalen. Efterrnötet hade nyss börjat, sångar- na hade sjungit en sång och stod nu där framme

och prisade Gud. Plötsligt sprang en man upp på plattformen. Jag kände honom väl - jag hade

nyss bott några dagar i hans hem. En lugn, om- dömesgill, gudfruktig broder. Han talade om att