Man brukar säga att om man har en tolkning av Bibeln som ingen annan någonsin har haft – ja, då har man antagligen fel. Jag hoppas att så inte är fallet nu, då jag ska dela med mig några tankar från Uppenbarelseboken, som jag inte har sett någon annanstans. Det handlar om vedermöda, plågor, vrede – och vad som leder människor till sann omvändelse.
[Läs mer]Bibelstudium från 1979
Söken först Guds rike, sade Jesus. Jag har känslan av att Guds rike inte är riktigt verkligt för oss. Vi reagerar som om Jesus skulle ha sagt att det viktigaste är att inte söka någonting alls. Men det sade han inte.
Och Jesus gick omkring i alla städer och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet. Och när han såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom de var så illa medfarna och uppgivna, ”lika får, som icke hava någon herde”. Därför sade han till sina lärjungar: ”Skörden är mycken men arbetarna äro få. Bedjen fördenskull skördens Herre, att han sänder ut arbetare till sin skörd” (Matt 9:35-37).
[Läs mer]
Uttrycket “utan ursäkt” är hämtat från Romarbrevets första kapitel. Paulus ger där en beskrivning över tillståndet i samhället och hur det påverkar de troende. Vi börjar med att läsa verserna 16-17:
”Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror. Juden först, men också greken. I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud. Av tro till tro, som det står skrivet. Den rättfärdige ska leva av tro.”
[Läs mer]
I Tredje Moseboks tionde kapitel läser vi om Arons söner, Nadab och Abihu. Mose hade gett instruktioner om gudstjänsten, själv invigt den och smort Aron till överstepräst, ja stora manifestationer hade ägt rum. Då står det att Nadab och Abihu tog varsitt fyrfat, lade eld och rökelse i dem och bar fram främmande eld inför Herrens ansikte – en annan eld än den han hade befallt dem att bära fram. Då utgick eld från Herren och förtärde dem, så att de föll döda ned inför hans ansikte. Aron hade flera söner, men två av dem föll alltså döda ner. Mose sade då till Aron: ”Detta är vad Herren har talat: På dem som står mig nära vill jag bevisa mig helig, och inför allt folket vill jag förhärliga mig.” Och Aron teg stilla. Detta ord – att Gud vill bevisa sig helig på dem som står honom nära, och inför allt folket – är en tanke som genomtränger hela Skriften. Vi ser det exempelvis i det budskap som Hesekiel bär fram om Gogs härnadståg i kapitel 38 och 39. Vi läser om hur Gog bådas upp och marscherar mot Israels land med många folk i sitt följe. Men hela detta företag faller samman. I slutet av kapitel 38 står det:
[Läs mer]Ett nytt besök i Uppenbarelseboken, del 5
I denna bibelstudieserie har jag försökt se Uppenbarelseboken i ljuset från både Gamla testamentet, och författarens samtid. Detta gäller inte minst i mötet med kapitel 11, där Johannes får se två vittnen, som blir martyrer.
Det vi ska ha i tankarna är det jag menar är den generella tolkningsnyckeln till hela Uppenbarelseboken: Johannes (och Jesus själv) försöker komma till rätta med två problem som de sju församlingarna, som brevet är riktat till, drabbats av: Faran att förlora tron på grund av förföljelsen – eller på grund av förförelsen. Och Uppenbarelseboken 11 är inget undantag. Låt oss gå igenom texten, vers för vers.
[Läs mer]Det är många som gör anspråk på namnet Jesus. I vår tid, när det också händer så mycket politiskt, är det väldigt lätt att bli förvirrad. Många kristna står på de politiska barrikaderna och man har visserligen en kunskap om Jesus. Jag är inte den som ifrågasätter människors frälsning på något vis, men ofta när man talar om kristendom och Jesus så kommer man aldrig riktigt hela vägen.
Om vi verkligen tar Jesus på allvar, som vi läser om honom i Ordet, och om vi tar Guds ord på allvar, då kan det inte stanna vid till exempel fred och rättvisa, och att vi ska skapa en bättre värld. Då har vi bara kommit en liten bit. Nej, det handlar ju om helt andra värden, ty den här världen som finns, i den är ingenting gott.
[Läs mer]Vi läser från Jesaja 55:8:
”Se, mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar, säger Herren. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket äro ock mina vägar högre än edra vägar och mina tankar högre än edra tankar.”
Det här är starka ord, för också våra tankar är ju betydelsefulla. I Romarbrevet ger aposteln Paulus perspektiv på situationen i världen och bland människorna. Gud hade gett lagen åt judarna, och lagen talade tydligt om Gud och om hans vilja, men trots detta missade de Guds vilja.
[Läs mer]Gud har bevisat att Gud inte bara är kärlek, utan han har också bevisat det i handling. Han uppmanar även oss att i handling ge uttryck för den gudomliga kärleken.
Det stora med kärleken är att den är ett nådeserbjudande från Guds sida. Vi får uppleva hur vi blir tömda på oss själva – för i oss själva har vi ingen kärlek – och får istället uppleva som vi läser i Romarbrevet 5:5:
[Läs mer]Citatet i rubriken ställs som en kontrast till något. Sammanhanget är att Jesus berättar liknelsen om den gode herden och om porten till fårahuset.
Ser vi ut över världen idag så är det lätt att drabbas av hopplöshet och sorg. Lidande och död gör sig ständigt påmint. Både i populärkultur och verkliga livet.
För några veckor sedan firades till exempel halloween med allt vad det innebär. Ett firande som visserligen kan ses som en kul grej, men som ändå träffsäkert återspeglar världens dans med döden och de onda makter som härskar över den.
[Läs mer]Då Jesus kom, var det ytterst få som förstod att han var uppfyllelsen av Guds löften. Trots att skriftlärda och präster använde hela sina liv åt att forska i Skrifterna, missade de att identifiera Messias när han gick förbi framför näsan på dem.
Riskerar vi att göra samma sak? Eller kan vi se hur mycket högre Guds tankar är än våra? Det är undertexten i Uppenbarelseboken 5 till 7. Idag ska vi läsa om Lejonet, Lammet, de 144 000 och skaran som ingen kan räkna. Och vi ska försöka göra det med nya ögon.
[Läs mer]Det är till Lukas evangelium, det fjortonde kapitlet, mina tankar har gått denna gång. Ett märkligt kapitel, fullt av andlig och profetisk undervisning — och så typiskt för Lukas evangelium.
Tre gånger berättar Lukas om hur Jesus blir inbjuden till måltid hos en farisé (Luk 7:36, 11:37, 14:1). Det är unikt för Lukas; i de andra evangelierna sker mötena med fariséerna oftast ute på öppna platser, ofta under konflikt och diskussion.
[Läs mer]