Undervisning

De var frälsta, de etthundratjugo, som var samlade i Jerusalem på pingstdagsmorgonen. De var lika härligt frälsta som någon av oss. Men de saknade kraft, och den fick de, då den Helige Ande kom över dem, och de blev ande döpta. Det är en stor osanning, att alla är andedöpta, därför att de är pånyttfödda. Detta visar Bibeln och erfarenheten mycket tydligt. Om det var en bestämd regel, att man talade i tungor, när man blevandedöpt i den första kristna tiden, och om alla frälsta är andedöpta, varför talar man då icke i tungor nu som då? Är frälsningen annorlunda nu? Många religiösa

J)Därefter kom Jesus till Galileen till Jo- hannes} vid Jordan} för att låta döpa sig

av honom . .. J) Matt. 3: 13. J)Den som tror och bliver döpt} han skall bliva frälst} men den som icke tror} han skall bliva fördömd.J) Mark. 16: 16. Det var sällsamma ting, som skedde i Judeens bygder. - Under flera århundraden hade ingen gudasänd

I samma stund som Brudförsamlingen är full- talig, den sista stenen insatt på sin plats i det

heliga Församlingstemplet, Efs. 2: 19-22, är det stora ögonblicket inne. - Nu ljuder ett maktbud, en överängels röst och en Guds basun, 1 Tess. 4: 16. Detta blir signalen till att något sker både i himmelen och på jorden. Jesus lämnar sin plats på Faderns högra sida, där Han under nådatiden bedit och manat gott för de sina, Rom. 8: 34, 1 Joh. 2: 1. Han lämnar nu himmelen för andra gången, nu för att i skyn möta sin återlösta skara. -

“Sebulon skall bo vid havets strand, vid stran- den, där skeppen ligga, sin sida skall han vända

mot Sidon.” 1 Mos. 49: 13. Sebulon var den femte i brödraskaran. Det är inte så mycket sagt om honom, men dock kan ett -enda Guds ord säga mera om en sak än tjocka böcker, skrivna av människor. Jakob sade, att Sebulon skall bo vid havets strand. Ofta är det

En kristen blir man när man tar emot Jesus som sin personlige Frälsare och blir född på nytt. Den som inte är född på nytt kan inte ens få se Guds rike, Joh. 3: 3. Ännu mindre komma in där.

Det står i 2 Tim. 3: 1-5 att i de yttersta da- garna ska människorna ha ett sken av gudsfruk-

“En annan liknelse framställde han för dem· han sade: Himmelriket är likt ett senapskor~ .som en man tager och lägger ned i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det växt upp är det störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på dess grenar.” Matt. 13: 31-32.

Baptister vägrar öppna dopgrav Efter en del smärre och för övrigt rätt så vanliga och alltid lika banala skärmytslingar har

det brutit ut religiöst partikrig mellan Mara- natagruppen och baptistförsamlingen FiladeIfias

förtroendevalda ämbetsbröder i Västerås. Orsaken är en i högsta grad unik och ovanligt

löjeväckande praktisk petitess. Men som symp- tom på djupare liggande motsättningar av prin- cipiell och ideologisk art är utspelet verkligen in- tressant.

Det är helt naturligt, och skall

ingalunda klandras, att vi gläd- ja oss över synbar framgång i

vår gärning. Att vi omnämner detta kan ju också vara helt naturligt. Lärjungarna kom ju

till Jesus och uttalade sin gläd- je över att till och med de onda

andarna var dem underdåniga i Jesu namn. Vi har väl rätt att

uttala vår glädje över fram- gångarna i vårt arbete om vi

Malaki 3: 6-10.

))Fören fullt tionde till för- rådshuset) så att i mitt hus

finnes mat och pröven så)

hurudan jag sedan bliver) sä- ger Herren Sebaot. Förvisso

skall jag då öppna himme- lens fönster över Eder och

utgjuta över Eder riklig väl- . signelse.)) Detta Herrens bud och löfte gäller även nya förbundets folk! Huru underbart det är att få lyda Herren även i fråga om tionde och offergärden! -

Den Jesus, som vi möter i evangelierna, tog ingen hänsyn till person. Därför blev han en

stötesten för många. Männi- skorna hade precis som idag

genom uppfostran och miljö bi- bringats ett betraktelsesätt, som

tog hänsyn till samhällsställ- ning, ras, religion, yttre mani- festationer. Men hjärtat glömde

man oftast, då som nu. Allt detta bröt Jesus ner. För det mänskliga sinnet är det chockerande att se, hur radikalt

Den levande kristendomen bärs upp av försam- lingen, som måste leva i stänllig förnyelse . helt av- skild från all upplösande världslikställighet och fri

från all mänsklig centraldirigering. D et finns ingen makt eller några yttre omständigheter, som kan

förhindra församlingen att förverkliga sitt gudom- liga uppdrag då hon förblir i ett sant och uppriktigt

trohetsförhållande till J esus Kristus. Försonad, rätt- färdiggjord och helgad genom J esu blod skall för- samlingen i Andens kraft bära fram uppståndelsens