Undervisning

Det finns inga argument starka nog, för att

den nytestamentliga församlingen icke skulle va- ra det mest funktionsdugliga organet i evangeli- seringsarbetet både här hemma och i de s. k.

missionsländerna. Inga uttryck av evangelisa- tionsvilja ger oss därför rätt att sätta oss över

den lokala församlingen. - Vår uppgift i tiden är i stället att proklamera Församlingens upprättelse. Det innebär att det allmänna prästadömet kommer i funktion, där gåvor och tjänster i enlighet med apostlarnas lära är i verksamhet på olika områden.

N är var det vi hamnade i märker . och svårigheter av olika slag? - Var det inte då vi gick vår egen självvalda väg? Såsom universums myriader stjärnor, var och en, har sin givna bana att följa i himlarymden, så har Gud också en bestämd plan med varje människas liv här på jorden. - Även med Jesu liv hade Han detta, och Jesus var alltid mycket noga med att förbliva i denna

Medan vi väntar … En sak av största vikt; medan vi väntar, talar

aposteln Judas om: “Men I, mina älskade, upp- byggen eder på eder allra heligaste tro, bedjen

i den Helige Ande och BEV AREN EDER SA I GUDS KÄRLEK, UNDER DET ATT I VÄNTEN

• p å - vaY!feires;–Jesu - KrIstfbarmh1l.r:tlghet till evigt liv.” Jud. 20-21. Medan vi väntar, skall vi alltså se till, att vi är bevarade i Guds kärlek. - Den uppmaningen kan inte anses överflödig, ty Jesus har själv sagt om den yttersta tiden: “Ock därigenom att laglösheten förökas, skall KÄRLEKEN hos de flesta kallna.” Matt. 24: 12.

Och i sändebrevet till församlingen i Efesus sä- ger Jesus - trots att Han kände deras arbete,

Varje människa som tar emot Guds ord mottager också ett

gudomligt frö, som i sig inne- sluter en kallelse till tjänst i

Guds rike.

Vi är genom nyfödelsen del- aktiga av Kristus och detta ger

oss också vår uppgift. Kallelsen till de olika tjänsterna eller

ämbetena i församlingen är ned- lagd hos oss, redan i vår moders

liv och frigöres genom fräls- ningsundret. Gud förutsåg vilka

Då gamle Jakob kommit till sin ålders höst, ville han ge alla sina söner en sista välsignelse. Innan detta skedde hade Josef hämtat sina två söner, Manasse. och Efraim till sin far för att han skulle välsigna också dem. Jakobs ögon voro så skumma av ålder, att han inte kunde se. Men då Josef ställde sönerna i

den ordning de skulle stå, allt- så den äldre vid hans högra

“Simeon och Levi äro bröder, deras vapen är våldets verktyg. Min själ inlåte sig ej i deras råd, min ära tagen ingen del i deras samkväm, ty i sin vrede

dräpte de män och i sitt över- dåd stympade de oxar. Förban- nad vare deras vrede som är· så

våldsam och deras grymhet,

som är så hård! Jag skall för- strö dem i Jakob, jag skall för- skingra dem i Israel.” 1 Mos.

I tretton år har jag nu proklamerat Jesu namn i trettiotre olika länder. Och över hela världen har Jesu Kristi härlighet uppenbarats genom att

Hans hamn har upphöjts. “Därför har Gud upp- höjt honom över allting och givit honom det

namn som är över alla namn, för att i Jesu namn

alla knän skola böja sig, deras som äro i himme- len och deras som äro på jorden och deras som

Vi talade om Saulus. Det kan finnas olika grader av ondska och den kan visa sig under olika former, men ett skall du veta: det onda tämjer man inte med kultur bildning eller religion - långt därifrån. Då

Paulus sedermera i livet inventerar hela sin till- varo och försöker förklara vad som var orsaken

till att han kunde göra sig skyldig till dessa handlingar av våld och ondska, framställer han sig själv som den störste av alla syndare, ty han hade förföljt Guds församling.

När jag läste artikeln “Syn- dabocken” av syster A. M. B.

gjorde jag en del reflexioner,

som jag gärna ville låta gå vi- dare genom tidningen. Inte för

att vålla ordstrider (1 Tim. 1: 4) utan därför att vårt mål bör vara att komma fram till enhet i tron (Efs. 4: 13). Vi är

överens om det hon först skri- ver om syndabocken som en fö- rebild till Jesus som gick in

Många tyckte kanske att min förra ‘artikel var övervägande negativ och polemisk. L åt mig få påpeka en sak: Det är den positiva visionen som

för oss är det avgörande. Att sedan varje väckel- se innebär ett kritiskt avståndstagande från så- dant, som man ansett vara livshotande, är och

borde vara en självklar sak. Min avsikt är att söka ge en så vettig och sann information som möjligt om eventuella skillnader mellan Maranataväckelsen och övriga kristna sammanhang. Här kan det bara bli frå ga om att peka på vissa särskilt markanta drag. Kravet på fullständighet är redan vid starten uppgivet. Det är dock tragiskt att så många går miste om så

Låt mig fråga dig en sak: Läser du Bibeln? Lä- ser du Bibeln varje dag? Hur mycket läser du

varje dag? Läser du minst två kapitel varje dag? Hur mycken tid använder du till bön varje dag? Det är beklämmande hur lite de kristna i stort sett läser sin bibel. Fråga dem får du höra. Och fråga dem hur mycket de läser varje dag. Du ska bli förvånad. Jag har blivit det. Orsaken till nederlagen och kraftlösheten är att Bibeln läses alltför lite. Och bönen får inte sin rätta plats. Ofta blir det bibellä sning och bön allteftersom det slumpar sig. Men jag har så lite tid, säger du. Det är inte sant. Det är Djävulen som säger till dig. Är du klar på det? Gå igenom ditt liv och se efter om alla ting som du gör är absolut NöDV ÄNDIGA. Bibeln säger: “Tagen väl i akt vart lägligt till- fälle, ty tiden är ond.” Ef. 5: 16. I den nya eng_