Vi ska börja med att läsa 1 Korintierbrevet 2:1–2:
”När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst.”
Paulus skriver här om att tala om Jesus som korsfäst och inte något annat. Vi ska också läsa några verser innan:
[Läs mer]Maranataväckelsen har kännetecknats av kampen om rätten att få vara fri och oberoende. Maranataropet, ”du vår Herre kom”, förpliktigar det folk som väntar på Jesu snara tillkommelse att leva fria från de bojor som så lätt snärjer Guds barn in i en materialistisk livsstil. Arne Imsen ledde under de sista decennierna av 1900-talet Maranataväckelsen i den ideologiska kampen med skärpan av sin kunskap och sitt profetiska ämbete.
[Läs mer]Kyrkor och tempel – eller sanna tillbedjare?
Israel, som den nation vi ser idag, kommer att försvinna. Likaså Ryssland, Kina, Indien, USA och andra stormakter. Alla nationer och riken på jorden kommer inom en snar framtid att möta sitt öde.
När vi läser Bibeln förstår vi att de tecken som äger rum i tiden idag talar sitt tydliga språk. Vi har aldrig levt i en sådan tid som idag när vi bokstavligen ser hur Bibelns profetior går i uppfyllelse. Se på Jesu undervisning, apostlarnas, Daniels och övriga profeters undervisning. Alla talar samma tydliga språk:
[Läs mer]Inledningsvis vill jag påminna om Jesu undervisning om de anförtrodda punden. Vi läser i Lukas 19:13:
”Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: Gör affärer med det här tills jag kommer tillbaka.”
Vi som tagit emot Jesus i våra liv, såsom Herre och Konung, vi har alla även fått något att förvalta. Något att förmera. Det behöver inte nödvändigtvis handla om att vi alla ska stå på predikstolen och tala för massorna. Men vi har alla fått en gåva som vi har blivit anförtrodda att dela med oss av. “Gå ut i hela världen” var Jesu sista uppmaning till sina lärjungar.
[Läs mer]Att Psaltaren är en slags sångbok, känner nog de flesta bibelläsare till. Men att Uppenbarelseboken också är en sångbok – eller till och med en himmelsk musikal och opera – är kanske inte lika bekant. Låt oss se lite på det.
Att förstå genren i den litteraturen man läser är alltid viktigt. För inte så länge sedan läste jag en roman, där jag trodde att första kapitlet var ett förord av författaren. Det blev mer och mer absurt ju längre jag läste – tills jag till slut tänkte: ”Vilket liv lever egentligen denna författare?!” Men då såg jag att jag hade missförstått. Det var inte författaren som talade om sig själv – utan protagonisten. Då föll brickorna på plats.
[Läs mer]Utav helt speciella orsaker ska jag ställa frågor utifrån några texter. Det är en text från Gamla och en från Nya testamentet. De här texterna har jag umgåtts med i många år, läst åtskilliga gånger och studerat, såväl texterna som kommentarer och sökt att förstå den inre hemligheten i detta förunderliga tänk som uppenbarligen finns i detta Guds Ord.
[Läs mer]Smäleken är nära förbunden med Jesus. Vi ser det både när det gäller förutsägelsen om honom genom förbundet och hur han själv framlevde sina dagar i det nya förbundet. Och vi är kallade att bära hans smälek. Vad betyder det och vad handlar det om?
[Läs mer]Jorge Mario Bergoglio (1936–2025) från Buenos Aires i Argentina, var påve över den Katolska kyrkan mellan 2013 och sin död i år, under namnet Franciskus. Vi ska i denna artikel se lite på påvedömet i allmänhet, och Franciskus tid i synnerhet – och fråga oss vart den Katolska kyrkan är på väg.
Efter Franciskus död, har Francis Prevost från USA valts till ny påve, under namnet Leo XIV. Hela världen har med spänning följt med på ceremonierna och ritualerna runt valet av kyrkans överhuvud. På nyhetssidor, i podcaster och på TV diskuteras det flitigt om vad som kan tänkas komma i framtiden – och man bländas av hur denna urgamla tradition underhålls. Kyrkans charmoffensiv verkar ha en fascinerande dragningskraft.
I Uppenbarelsebokens andra och tredje kapitel dikterar Jesus sju brev, de så kallade ”sändebreven” till sju församlingar i Mindre Asien. Församlingarna har olika problem och utmaningar som Jesus talar om, men det finns några gemensamma nämnare – och de ska vi se på i denna artikel.
För att förstå en bibelbok är det några grundläggande saker man måste fråga sig. Bland annat finns det en central fråga som jag tror kommer prägla hur man läser Skriften, nämligen: Vem är mottagaren?
När vi vet vem mottagaren av Uppenbarelseboken är, så kan vi lättare identifiera hur Johannes behandlar just deras problem och hur varje del av boken hjälper mottagarna att fördjupas i sin gemenskap med Gud. Som tur är så står adressaterna redan i Jesu första ord i denna bok: