Undervisning

Ps. 103:5 Örnen är en mycket märklig fågel. Den står omnämnd i bibeln på 26 ställen, i olika sammanhang. Det står i Jes. 40: 31, Men de som bida efter Herren hämta ny kraft, de få nya vingfjädrar såsom ., ornarna. På de flesta ställen i Bibeln är örnen omnämnd såsom symbol för styrka och snabbhet. Ornen bygger sitt bo på de högst belägna klipporna, i de mest otillgängliga bergstrakterna. Han fruktar intet anfall fråD luften, ty det finns ingen fågel som är starkare än örnen. Då örnen blir gammal, så får han vanligtvis svälta ihjäl, ty med åren växer övernäbben i krok om

Församlingar vi ej kan sluta oss

till.

Låt oss göra ett sammandrag av de tankar vi här har framhållit.

1. Man inbjöd aldrig en icke troende till medlemskap i församlingen — icke med vett och vilja. Av de andra dristade sig ingen att närma sig dem, men folket höll dem i stor ära. Apg. 5:13. Därför var det ock utanför stadsporten, som Jesus utstod sitt lidande, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket. Låtom oss alltså gå ut till honom utanför lägret och bära hans smälek. Hebr. 13:12-13 På många platser tar de kristna samfunden in medlemmar om de bara har god karaktär eller står sig gott ekonomiskt eller har goda förbindelser i övrigt. De första kristna krävde personlig tro på Jesus och upplevd frälsning första. Församlingar som öppnar sina dörrar för icke troende människor — som medlemmar av församlingen — som tillåter icke troende att blanda sig i församlingens angelägenheter och styra dessa, såsom är fallet inom statskyrkan och den romersk-katolske kyrkan, och i de förvärldsligade fria samfunden, kan du icke tillhöra som medlem och bevara det ljus Herren har gett dig. Du bör givetsvis icke ansluta dig till dem! Guds ord förbjuder det bestämt. (2. Kor. 6:15

7. 2. Församlingar som har barndop, kan man icke ansluta sig till. Man bör ej heller tillhöra dem, antingen man som lutheranerna döper små barn för att de skall bli Guds barn, eller som metodisterna, som döper dem därför att de är Guds barn. De första kristna församlingarna visste icke något om spädbarnsdopet, och vi måste följa i deras spår. De första församlingarna använde endast nersänkningsdop. Bestänkning eller överösninng med vatten är sådeles inget korrekt dop. Paulus säger: I haven ju med honom blivit begravna i dopet. I haven ock i dopet blivit uppväckta med honom, genom tron på Guds kraft, han som uppväckte honom från de döda. Kol. IS

3. Vi bör icke ansluta oss til och tillhöra församlingar, som har ett obibliskt system. Man visste inget om påvedöme, biskopssäte, årskonferanser eller generalkonferanser, synoder eller landsråd med bestämmanderätt över de lokala förförsamlingarna. Varje församling var oberoende och hade självbestämmanderätt över sina inre angelägenheter. Den ena församlingen kunde söka råd av en annan, som den insåg kompetent till att vägleda och hjälpa. Apg. 15:1,2. Under de första församlingarnas tid var apostlarnas beslut avgörande för alla församlingarna, då dessa var inspirerade av den helige Ande, Apg. 15:28, och även i våra dagar skall apostlarnas bestämmelser gälla såsom församlingens grundlag. Något nytt tilllägg till Bibeln godkännes icke.

   [Läs mer]

Det är tragiskt att märka att de två stora gåvor, som Gud vill skänka mänskligheten är föraktade och förkastade av tusenden. Den första och förberedande gåvan är givetvis pånyttfödelsen genom Jesu Kristi Guds sons blod. Han kom till världen, men världen tog icke emot honom.

Frälsning erbjuds alla dessa, som är satans barn och är bundna i synder och överträdelser. Guds andra gåva erbjuds dem som mottagit den första gåvan, nämligen frälsningen. Världen (de ofrälsta) kan icke ta emot den.