Vittnesbörd

Vittnesbörd

Börje Håsäther berättar för Midnattsropets läsare om sin gripande väg till frälsning.

Jag har nu passerat 70 år och glömmer ändå inte den dag då jag upplevde min omvändelse, för drygt 40 år sedan. Jag var 28 år och mitt liv hade dittills flutit på ungefär som för de flesta andra: skola, lumpen, arbete, fritid, vänner – allt som fyllde vardagen på den tiden.

Jag växte upp i ett kristet hem, men det påverkade mig inte nämnvärt. Söndagsskolan passerade obemärkt. Det enda jag minns därifrån är guldstjärnorna i klisterboken och Petrus i randig skjorta på flanellografen. Själv längtade jag mest ut i skidspåret och till hockeyrinken. Ett liv utan Gud – men inte utan längtan

Vittnesbörd

Det är alltid underbart att få samlas i Jesu namn, att ha det oerhörda privilegiet att vi en gång fick nåd att säga ja till Jesus och att han har bevarat oss. Tänk att han fött oss på nytt.

Jag levde ett ganska utsatt liv, men jag hade hört evangelium om Jesus och visste att enda lösningen var att lära känna Jesus. Jag hade börjat göra karriär, gick på socialhögskolan och allt möjligt, men redan som barn hade jag fått höra om Jesus i söndagsskolan. Det är så förunderligt att det man hörde som barn finns där.