Vittnesbörd

Ljuvliga hälsning, som möter

mig i nattlig timma. Grammofon- sk1ivan jag köpte i KungshaUen

eft·er den fria församlingens un- derbara möte där, ‘5’pelar jag om

‘O~h om igen alltmedan mitt hjär- ta fylles aven överflödande gläd- je. Inspelningen är gjord under

ett möte i Ski’en i Norge och de saliga vännerna där sjunger under stor hänförehe: Vilken underbar dag det vill bli Halleluja! Det

Vad skola vi säga härom? Om Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Rom 8:31 När jag för ett halvt år sedan flyttade till Örebro, var jag väldigt nyfiken

och undrade mycket hur det skul- le kännas att komma till denna beryktade församling. Jag hade ju hört både negativa och positiva rykten om örebrO’ Fria Försam- __ .Jing. _Själv Yille jag .dock hilda mig en egen uppfattning och icke —-. …. - lyssna- tillFykt-e~. ·Till min ‘stora glädj’e ’erfar jag redan vid det första mötet jag bevistade, att Guds Ande verkade.

Till Jesu ära vill jag omtala vad han har gjort i mitt liv den sista tiden. Stora äro de under du har gjort Herre, min Gud. Och de tankar du har tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna. Ps. 40:6. Som 16 års flicka blev jag frälst, vatten döpt och andedöpt samma år. Jag har växt upp i ett troende hem. Gud kallade mig också att gå ut på fältet för att tjäna min älskade Herre och Mästare, som har utgivit sig själv, för att frälsa en i synd fallen värld. Flera år var jag då ute i tjänst för Herren. Vid fjorton års ålder fick jag polio, dock endast lindrigt. Jag var förlamad i ryggen och högra benet. Under denna tid och även medan jag var på fältet vittnade jag för andra människor att Gud gör under och botar än i dag. Men jag liksom inte trodde att detta kunde gälla mig och just

Det var, för oss här i Jönkö- ping, ’en stor dag då Ricard Han- sen som ett Guds redskap besökte

oss första gången. (Vi har även senare haft ett besök av honom.) Han predikade kraftigt, sjöng och spelade, bad för sjuka och sökare av Andens dop. Bland andra blev

en kvinna med cancer helbrägda- gjord. Läkare har senare konsta- terat att hon är fullständigt frisk.

J ag har läst igenom några num- mer av tidningen Midnattsropet

och funnit att den är ett språkrör för den sanna livgivande tron. Jag tackar Jesus av allt hjärta att det i denna yttersta tid finns de, som har sin håg och sitt sinne vända

från jord, nöd och synd mot him- lens ljusa höjd där Jesus är och

varifrån han snart skall komma åter, för att hämta de sina. Tack gode Gud! Hur det än ser ut i världen och hur än ondskan regerar, skall det finnas en oräknelig skara en dag inför tronen och inför Gud. Min och mångas önskan är att

Det finns en bestämmelse inom statskyrkan som föreskriver, att barn till föräldrar som tillhör

statskyrkan automatiskt blir med- lemmar i nämnda kyrka. Efter- som mina föräldrar, likt de flesta,

tillhörde statskyrkan, kom även jag att bli medlem där redan från födelsen. Detta förhållande ingav mig såsom ofrälst inga som helst

bekymmer. Men vid nittonårsål- dern upplevde jag frälsningsund- ret, och följden blev en ompröv- mng 1 mitt liv på många områ- den.

Jag är bara en av de många,

som fick hjälp av Richard Han- sen vid Fria församlingens märk- liga möte på danssalongen Rigo- letto i Jönköping.

60-åriga fru Ellen Upplid i Nässjö berättar, att hon under

ett års tid haft en knöl på vänst- ra handleden. Samtidigt har hon

plågats av svår värk. Efter Ric- hard Hansens handpåläggning har knölen försvunnit och värken är som bortblåst. Ellen Upplid svävar inte på målet, då hon berättar om helbrägdagörelsen för Aftonbladet: Det är trons

Jesus frälste mig på Frälsnings- armen i Malmö 1948. Jag är han- delsresande till yrket och reser på

västra Sverige och hesöker bl. a. landskap i Värmland. Vid ett besök i Arvika för några månader sedan träffade jag några troende vänner där. Vi kom att samtala om Norge och väckelsen där. Så beslöt vi att om möjligt resa en tur till Oslo

Till Jesu ära vill jag tala om hur underbart han mött mig den sista tiden till förnyelse. Det

skedde genom tältmötena i Troll- hättan, där bröderna Bark och

Bergagård tjänade. En mäktig

Ande var utgjuten där. J ag bör- jade snart längta efter att få nå- got av det underbara som vän- nerna ägde där. Jag kände, att jag

skulle ha gått fram till förbön, men på grund av feghet och otro gjorde jag det inte. Men Gud har utfört sitt verk i mig ändå.