Vittnesbörd

Redan denna rubrik kan vid första intrycket ge vid handen, att det skulle vara två olika väckelser det är fråga om, och att jag skulle ha lämnat något som hitintills varit min andliga livsnerv, för att ansluta mig till någonting helt annat. Detta är på intet sätt förhållandet. Jag skall i det följande ge i stark koncentrerad form några av de orsaker, som kom mig att med hela min själ och tro, kämpa och tjäna inom Maranataväckelsen tills Jesus kommer. Jag blev frälst 1919, och samtidigt kände jag kallelsen att tjäna Jesus genom att förkunna evangelium. Jag blev född i elden. Det skedde i

“Gån in genom det trå nga porten. Ty vid och bred är den väg som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den; o:::h den port ä r tr ång och den väg är smal, som leder t ill livet, och få ä ro de som finna den.” Dessa ord är hämtade ifrån det

sjunde kapitlet i Matteus-evange- liet. Jag skulle med dem vilja

Tänk var underbart att få äga en sådan frid och glädje i hjärtat

com Gud ger, om man lever i ge- menskap med honom. Visst kom- mer stunder och dagar, då man

tycker sig inte orka längre och då satan målar världens nöjen så stora framför våra ögon. Men ser man på Jesus och har hans verk

för ögonen blir allt detta ingen- ting, och man måste prisa Gud för

Bär du på helig kallelse att tjäna Gud? Har Gud manat dig till särskild tjänst i Hans rike? Vet du med dig att du inte är i den ställning Gud vill ha dig? Upplever du en andlig ökentid i ditt liv,på grund av att du svikit din kallelse? Jag har en hälsning till dig. Läs Rom. 11: 29, där står det: “Ty sina nådegåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra.” Har Han en gång utrustat en människa så tar Han inte tillbaka det, utan av gränslös nåd så kan han bruka oss igen, när vi är villiga att ställa oss till HanG fö rfogande. Jag har själv

Här har vi ytterligare ett bevis att Jesus är deusamme. Denne man har bl. a. blivit helad från cancer.

Det är med stor glädje och tacksamhet till Herren för den nåd och kärlek han bevisat oss här i Gävle~ Syndare blir frälsta och döpta, avfällingar återup’prättade, många får förnyelse och på ett härligt och mäktigt sätt uppleva hur Jesus går fram. Halleluja! Som ett bevis på att Jesus även nu botar sjuka, kan jag av personlig erfarenhet vittna därom.

“2 Kor. 5: 14: Ty Kristi kärlek tvingar oss, eftersom vi tänka så: en har dött för alla, alltså hava vi alla dött.” Min kallelse att bli ett Herrens

vittne, var jag viss om fyra må- nader efter min frälsningsupple- velse. Flera personliga budskap

banade väg för mig. På nätterna drömde jag ofta hur jag var ute och vittnade om min Jesus, hur syndare låg böjda vid korsets fot.

Jag var 18 år när jag första gången upplevde Golgataundret i mitt liv. Det var en härlig fläkt från himlen som drog fram över vår stad, och många var det som fick uppleva frälsningen i Jesus Kristus. Tack och lov! Jag var en av dem. Vi fick s å följa Jesus i dopets grav och fick del av uppståndelsekraften. Kort därefter upplevde jag pingstens under i mitt liv. Den Helige Ande fyllde mig 08h jag fick prisa och lova Jesu!) på Kanans tungomål. Det blev cn härlig vandring med Jesus en tid, m en satan var inte alls glad åt att ha mist sitt byte. Han kom på det tillsynes mest oskyldiga sätt. En dag hade han lyckats. Jag var bedragen! Friden, som jag en gång ägt, fanns icke

Jag hade länge haft längtan efter ett dop i den Helige Ande. Då jag var med på bönemöten och fick höra andra ungdomar tala i tungor och uttyda kände jag att detta var något, som också jag behövde få uppleva. Min längtan växte och blev starkare. Jag gick

nu in i bönekampen. Djävulen ra- sade, men Gud vann seger.

På annandag jul var jag med på en resa till Jönköping. Det var Maranatavänner från Trollhättan som hade möten där. Guds Ande

En söndagseftermiddag i okto- ‘ber 1964, fick jag det sorgliga

budskapet om att min tvilling- broder Sture hade fått urinför- giftning och låg på Lidköpings

lasarett. Han var döende och hans båda njurar var slut, efter det att

han haft äggvita sedan 5-års- å ldern och nu var han alltså 22

å r. Ingen människa som inte själv har upplevt denna sorg, som jag då drabbades av, kan någonsin tänka sig in i min situation. Jag kastade mig på knä och bad till ‘Gud, att han måste hjälpa min

”Och nu förnyens genom Anden, .som bor i Edert sinne." Ef. 4: 23. “Och skicken Eder icke efter den-

:na tidsålders väsende, utan för- vandlen Eder genom edert sinnes

.förnyelse, så att I kunnen pröva, var som är gott och välbehagligt ·och fullkomligt.” Rom. 12: 2. Man brukar avbilda det gamla .året som en mycket gammal och böjd man, som stapplar fram, .stödjande sig på en käpp och det nya året som kommer, som ett ‘ungt, rosenkindat och friskt barn. Om vi stannar inför dessa bil- ·der skall vi finna huru väl de

Jag har trott på Gud ända se- dan min barndom. Vi var nio sys- kon, och far var sjuk. Han hade

astma. Vi fick tidigt ut och för- sörja oss själva. Den enda trösten

jag hade var, när jag knäppte mi- na små händer, och bad Jesus att

han skulle hjälpa mig. Jag visste att det hjälpte. Mor var troende. Jag kan ännu höra henne, hur hon låg och bad på nätterna för