Midnattsropet - Du vår Herre kom!

Barbro Gelinder från Norrköping, missionärs- kandidat för Afrika reste den 2 juni till Eng-

.land för språkstudier. - Hön greps av väckelsen i örebro 1962 och har .sedan dess allt starkare känt Guds kallelse att gå ut som missionär. Hon har även tjänat Gud ,en tid i Norrland. I hennes sällskap och i samma syfte reste ·också Margareta Almkvist från Stockholm, som sedan hösten 1963 tagit del i väckelsearbetet både här i Stockholm och på olika platser ute i landet. Låt OSs med bön och offer understödja alla som helhjärtat vigt sina liv för Her ren. “Skörden är mycken, men arbetarna äro få _ . . " - Deras adress är c/o D. Jones, The Garth Highbury New Park, LONDON N 5, England. Agne Bark Arne Imsen

Från Blekinge skriver Otto W. Strågenius : Så kan jag tala om att vi har haft och har underbara möten här ute i Torskors, alldeles utanför stadsgränsen. Vi är där

varje vecka i en s. k. fritids- lokal. Den är i regel fullsatt och

mer än så ibland. Herren har gjort många underbara ting

där. Människor har blivit fräls- ta, döpta i Anden och helade. Emellertid ville vi ju gärna in i staden, men det är svårt för oss att få någon lokal. Förra söndagen fick vi dock vara i IOGT. Broder Alf Pettersson var med där och det var ett

Maranataförsamlingen i

Stockholm har under pingst- helgen upplevt en konferens

som sent skall glömmas. Guds folk från när och fjärran mötte upp för att prisa Herren för hans väldiga gärningar och uppbygga varandra i tron. Huru underbart är det inte, att vi får samlas för att förmedla och

uppleva himmelska välsignel- ser. Guds församling firar hög- tid, när den kommer tillsam- mans för att upphöja Jesus och

Gunilla Fredriksson, Margare- ta Almkvist och Björne Erixon

har under fjorton dagar gjort

en evangelisationsresa i Norr- land.

Margareta Almkvist berättar här om några av mötena. I J unsele fick vi vara med om det första Maranatamötet. Det var en öppen dörr för Guds ord och budskapet gick in i varje hjärta. Det var oerhört gripande att se den hunger efter

Eysten Raude, en ung norrman, student vid Oslo universitet, har under några veckor besökt Sverige och församlingarna här. Han är

mycket aktiv i väckelsearbe- tet i Norge och fastän ung

har han “varit med från bör- jan”. -

I några initierade artiklar

kommer han att för Mid- nattsropets läsare berätta om Maranata-väckelsen i Norge. I denna artikel, som

är den första i serien, berät- tar han om hur det började.

I ett nr av Sv Veckotidning, frågar signaturen

“Elisabeth” om en del för henne obekanta ut- tryck, som hon möter hos andra kristna: ande- dop, tungotal, helbrägdagörelse. Hon frågar:

“Har verkligen vår tid plats för sådant? Vis- serligen lulr man hört att bland pingstvänner)

Maranata och andra religiösa riktningar de

nämnda orden inte är några museiorll utan and- liga verkligheter. ’ Men säger man till ‘sig själv:

Det är lika omöjligt att uppleva en andlig väckelse utan ett personligt känsloengagemang,

som en verklig förälskelse utan emotionella ut- leveiser. Och lika naturligt som det är med käns- lans engagemang lika viktig är det med viljans

och förståndets. Ingen av oss vill nog göra gäl- lande att en kluven personlighet är lämpad för

tjänst i Guds rike innan själens alla förmögen- heter kommit in under trons herravälde.

Då trons folk fylkar sig under korsets fana och kröner lejonet av Juda stam till suverän konung, faller Anden över gammal och ung. Det är väckelse som får bibliska kännetecken. Det blir liv, liv och åter liv, kraft till under och andliga förlossningar samt tro för en fallen världs frälsning. VÄCKELSE OCH POLITIK

Det finns en djup längtan efter andliga verklig- heter i vår tid. Många kristna ser behovet och viger

Trots fördomar, förakt, förtal

och förföljelse fortsätter väc- kelsen i Stockholm. Skaror sam- las till mötena - under sön- dagskvällarnas möten rymmer

inte på långt när vår lokal alla dem som kommer för att lyssna till frigörelsens budskap. Så långt jag kan minnas tillbaka har vi inte haft ett offentligt möte då vi inte också fått följa

syndare till korset. Under vin- tern och våren har dopgraven

En kristen, gripen och tänd,

som skall in i sin uppgift mö- ter många hinder. Då offret är

givet och alla broar bakåt är brända, står man där övergiven av sina forna jordiska stöd, utelämnad tillsynes för attacker

från satan, världen och det sam- manhang man vänt ryggen. Det

som då bär, är upplevelsen man

haft med sin Konung och Mäs- tare och den vision om väckelse