Midnattsropet - Du vår Herre kom!

Jag prisar Jesus för den stora nåd Han givit mig och att jag fått del av denna väckelse som fritt går fram utanför och vid sidan om alla fållor, läger och samfund. Halleluja!

Vad vi måste; för att i fort- sättningen gå segrande fram, är

att vara böjda under Hans kors

• ständigt leva i korsdöden. Köttet kan aldrig enas med Anden. Vi bär en tärande eld i våra hjärtan, väckelsens eld. Men tänk om denna eld fick bränna upp allt gammalt bråte, damm och skräp som ännu finns kvar

i våra liv. Ett ödmjunkt tjänan- de och en ödmjuk och förkros- sad ande behagar Gud. - Vi

Baptister vägrar öppna dopgrav Efter en del smärre och för övrigt rätt så vanliga och alltid lika banala skärmytslingar har

det brutit ut religiöst partikrig mellan Mara- natagruppen och baptistförsamlingen FiladeIfias

förtroendevalda ämbetsbröder i Västerås. Orsaken är en i högsta grad unik och ovanligt

löjeväckande praktisk petitess. Men som symp- tom på djupare liggande motsättningar av prin- cipiell och ideologisk art är utspelet verkligen in- tressant.

“Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till Honom dag och natt.” (Luk. 18: 17.) Jag vill här vittna om mina upplevelser från besök på ett Maranatamöte. Sång och musik hördes från en skara ungdomar ’ inspirerade av den Helige Andes ledning. J ag glömmer ej när jag med några trossyskon kom in under tältdukarna i mötes serien vid Skanstullsbron i Stockholm. Vilken Andens atmosfär, vilken sång, vilken inspiration det var. Den ene efter den andre kom och satte sig ned bedjande.

Det är helt naturligt, och skall

ingalunda klandras, att vi gläd- ja oss över synbar framgång i

vår gärning. Att vi omnämner detta kan ju också vara helt naturligt. Lärjungarna kom ju

till Jesus och uttalade sin gläd- je över att till och med de onda

andarna var dem underdåniga i Jesu namn. Vi har väl rätt att

uttala vår glädje över fram- gångarna i vårt arbete om vi

Malaki 3: 6-10.

))Fören fullt tionde till för- rådshuset) så att i mitt hus

finnes mat och pröven så)

hurudan jag sedan bliver) sä- ger Herren Sebaot. Förvisso

skall jag då öppna himme- lens fönster över Eder och

utgjuta över Eder riklig väl- . signelse.)) Detta Herrens bud och löfte gäller även nya förbundets folk! Huru underbart det är att få lyda Herren även i fråga om tionde och offergärden! -

Den Jesus, som vi möter i evangelierna, tog ingen hänsyn till person. Därför blev han en

stötesten för många. Männi- skorna hade precis som idag

genom uppfostran och miljö bi- bringats ett betraktelsesätt, som

tog hänsyn till samhällsställ- ning, ras, religion, yttre mani- festationer. Men hjärtat glömde

man oftast, då som nu. Allt detta bröt Jesus ner. För det mänskliga sinnet är det chockerande att se, hur radikalt

Den levande kristendomen bärs upp av försam- lingen, som måste leva i stänllig förnyelse . helt av- skild från all upplösande världslikställighet och fri

från all mänsklig centraldirigering. D et finns ingen makt eller några yttre omständigheter, som kan

förhindra församlingen att förverkliga sitt gudom- liga uppdrag då hon förblir i ett sant och uppriktigt

trohetsförhållande till J esus Kristus. Försonad, rätt- färdiggjord och helgad genom J esu blod skall för- samlingen i Andens kraft bära fram uppståndelsens

Till Midnattsropet. Jag tycker tidningen är i

stort sett bra, den är välkom- men och jag läser den gärna.

Så vitt jag kan bedöma, har den ett angeläget budskap till vår samtid, ja, den motsvarar rent av sin titel Midnattsropet. Jag önskar den all framgång.

Tack, ungdomar, för edra fri- modiga vittnesbörd. Och ni, som blivit frälsta genom denna väc- kelse, må Jesu nåd och kraft

“Vem är hon som kommer

hit upp från öknen såsom i sto- der av rök, kringdoftad av myr- ra och rökelse och alla slags

köpmannakryddor .. " Höga Vi- san 3: 6-11.

För min inre syn ser jag den fattiga bruden i främmande land. Under någon av sina resor hade konung Salomo fått syn på henne och en enda blick hade underkuvat honom. Han fann henne “skön såsom Tirsa och ljuvlig som J erusalem”. (Höga V. 6: 3–4.) En dag sände han sin kallelse till henne att lämna allt och komma till Honom för

Det är genom församlingen och de gåvor och tjänster Gud

där satt, som Gud vill förverk- liga sina planer och sitt eviga

rådslut, framhåller Paulus gång på gång. Frågan gäller då om vi, som lemmar i denna kropp vill ställa oss till hans tjänst och förfogande. - Gud söker villiga tjänare och arbetare - inga herrar och prelater. - Blir vi Guds tjänare blir vi också lemmar varandra till

För sista gången före sin himmelsfärd var

Jesus i kretsen av sina lärjungar. Och ett upp- drag som kom dem att hisna hade Han nyss givit

dem, då Han sagt: “Gån fördenskull ut och gör en alla folk till lärjungar.” - Nu skulle Han också säga dem, var de borde börja. “Men när den Helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft att bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och sedan intill jordens ända.” - Först i Jerusalem just på den plats de befann sig. - Först i Jerusalem där människorna sett