Midnattsropet - Du vår Herre kom!

Du kanske har undrat vart han tog vägen, den unge orkester-

. ledaren och imita- tören som vittnade

så härligt om sin frälsning i denna tidning för några månader sedan? Jo, här är han! Han har sedan dess troget deltagit i arbetet, vittnat, . sjungit och slagit o • pa trummorna 1 Maranataförsam - !ingen i Stockholm. Nu vittnar han om sin kallelse till helig t j änst.

Till Midnattsropet ! J ag har i flera år läst Eder tidning och funnit den vara mycket bra och trostärkande. I fortsättningen ämnar jag inte

bara fÖLegg.!l del taga- del- av- dess innehåll utan jag ämnar

också föra ut det skrivna bud- skapet till mina medmänniskor

genom att bli ombud för tid- ningen. Jag tror att människor

kan lära känna Maranata- väckelsen, om de läser denna

Till Midnattsropet ! J ag uppskattar mycket denna -tidning på grund av dess radio _kala budskap. Jag har aldrig läst någon tidning som drar upp . så tydlig och klar gräns mot ljumhet och skökoväsende i da· gens s. k. kristenhet, och mot världslighet i allmänhet. Tack vare maranataförkunnelsen kom jag till klarhet om och kunde öppna mig för den Helige Ande. Jag blevandedöpt i ett mara~ . natamöte i Värnamo, och får .nu prisa Jesus på nya tungomål. Halleluja! Hoppas att denna radikala :linje kan hållas även i fortsätt·

“Mitt i Maranataväckelsens

enkla, livfulla och kanske ro- busta miljö, som inte erbjuder

något tilltalande för det este- tiska sinnet, har det dock be- hagat Gud att uppenbara sin

härlighet och kraft. -”

Citatet är hämtat från An- ders B. Anderssons bok “Ma- ranataväckelsens hemlighet.”

Större delen av innehållet är

välkänt för läsaren av Midnatts- ropet från artikelserien “Rakt

på sak”. En del kapitel är dock skrivna speciellt för boken, som

“Det vi hava sett och hört, det förkunna vi ock för eder, på det att också I mån hava

gemenskap med oss; och vi ha- va vår gemenskap med Fadern

och med hans Son Jesus Kris- tus.” 1 Joh. l: 3.

Ryktet om Guds verk har all- tid spritt sig vida omkring vare

sig vittnesbördet är gott eller ont. Många människor nöjer sig med vad de hör sägas för att taga ställning för eller emot. - Det onda ryktet är ett av

Då Evangelii Härold vid årsskiftet fyllde femtio år firades tilldragelsen med en jubileumsupplaga, vars mittuppslag utgör ett omtryck av tidningens allra första nummer, daterat den 9 dec. 1915. - Tar man

Låt mig här i all korthet visa på några av dessa mycket tragiska och mycket märkbara förändringar. De kan tjäna som varning till allt väckelsens folk. del av detta, och jubileumsnumrets i övrigt mycket En av dessa är kommersialiseringen. _ blandade innehåll, kan man ej undgå att göra många Det är mycket intressant att läsa Levi Pethrus intressanta iakttagelser. - egen redogörelse för tidningens tillkomst, om den utan tvivel har Evangelii Härold utövat ett ut- kämpandl! tro och den atmosfär av bön, som ledde omordentligt inflytande - Pietisten undantagen har fram till det avgörande beslutet om dess utgivande. väl ingen kristen tidning kommit att betyda så Man hade redan då kunnat göra tidningen till ett

Söndagen den 16 januari gick Maranatabussen från Stockholm med Arne Imsen, Agne Bark och fem evangelister till övre Norrland. Vissa omständigheter

gjorde att A. Imsen skulle be- söka Haparanda och· samtidigt

ordnades då en serie möten.

Detta hade varit ett stort böne- ämne och en önskan från många

vänner. De praktiska detaljerna ordnades på ett underbart sätt. T. o. m. ofrälsta öppnade sina hem för oss. Gud skall välsigna dem rikligen.

I min förra artikel tog jag upp några läro- punkter, som jag funnit vara skiljelinjer i för- hållande till andra samfund. Flera saker har jag

ej berört, såsom frågorna om omvändelsen, dopet , h elgelsen, andedopet etc. Angående dopet vill jag bara i förbigående påpeka, att vi ej döper till Maranata, utan till Kristus. Det innebär naturligtvis, att den döpte

TIDSLÄGET KRÄVER EN OMPRöVNING

A V METODERNA FöR EVANGELISATIONS- ARBETET BADE HÄR HEMMA OCH I DE

S. K. MISSIONSLÄNDERNA. VI SKALL DÄR- FöR INTE SöKA VART IDEAL I NAGON

TIDIGARE VÄCKELSERÖRELSES ARBETS- FORM, OCH EJ HELLER I NUTIDA AMERI- KANSKA EVANGELISTERS SÄTT ATT AR- BETA. FÖRSAMLINEGNS UPPRÄTTELSE ÄR GUDS, OCH MASTE OCKSA BLI VART

STORA MAL, URKRISTENDOMEN VAR MÖN- STERBILD OCH NYA TESTAMENTET VAR

Det finns inga argument starka nog, för att

den nytestamentliga församlingen icke skulle va- ra det mest funktionsdugliga organet i evangeli- seringsarbetet både här hemma och i de s. k.

missionsländerna. Inga uttryck av evangelisa- tionsvilja ger oss därför rätt att sätta oss över

den lokala församlingen. - Vår uppgift i tiden är i stället att proklamera Församlingens upprättelse. Det innebär att det allmänna prästadömet kommer i funktion, där gåvor och tjänster i enlighet med apostlarnas lära är i verksamhet på olika områden.

N är var det vi hamnade i märker . och svårigheter av olika slag? - Var det inte då vi gick vår egen självvalda väg? Såsom universums myriader stjärnor, var och en, har sin givna bana att följa i himlarymden, så har Gud också en bestämd plan med varje människas liv här på jorden. - Även med Jesu liv hade Han detta, och Jesus var alltid mycket noga med att förbliva i denna