En av församlingens kära systrar och församlingstjänare, Ulla Näsholm, har flyttat hem till Jesus. Ulla blev 81 år och har under åren som Midnattsropets medarbetare bidragit med många inspirerande reportage och medryckande vittnesbörd och appeller. Budskapet Ulla förmedlade var alltid Jesuscentrerat och uppmanande.

Redan under tidiga år bar Ulla på en kallelse att bli missionär, något som höll på att hindras på grund av dålig hälsa. Hon berättade i MR för några år sedan:

Stina Fridolfsson och Berno Vidén rapporterar från den sista Sommarkonferensen på Bällsta missionscenter i Bromma.

När vi från olika håll samlades till den sista sommarkonferensen på Bällsta, upplevde vi vilken styrka det är i gemenskapen. Undervisningen präglades av det tema som annonserats: En tro som övervinner! Guds Ord gav näring och vi fylldes av hopp. Under kvällarnas väckelsemöten sökte sig många fram till förbön, och ungdomarna dröjde kvar i möteslokalen där de bad för varandra och prisade Gud.

Missionshälsning av Karin Vidén

Här i den Karibiska övärlden befinner vi oss just nu i den period som benämns ”orkanperioden”. Det är nu under några månader som havet är uppvärmt och vindar skapas och ges fart som kan orsaka svåra resultat för drabbade områden. I skrivande stund ligger ett oväder ute till havs och meterologerna rynkar sina pannor för att så tidigt som möjligt kunna avgöra vilken väg väderfenomenet ska ta, och vilken fart och hastighet det ska gå upp i. Om det styr upp mot och in i Karibiska havet börjar vi mer uppmärksamt följa dess framfart. Ska det hålla sig ute till havs, eller ska det svänga av norrut för att dra in över vår stad och vår del av landet?

Ur boken Vedergäll Babylon av Arne Imsen

I en bibelstudieserie Arne Imsen hade under 1980-talet utifrån Uppenbarelsebokens undervisning och varning för Babylon, jämförde han med Jesu liknelser om himmelriket i Matteus evangelium. Bibelstudierna gavs ut i bokform under titeln Vedergäll Babylon. Från denna mycket aktuella undervisning publicerar vi här utdrag ur ett av kapitlen där Jesus för fram liknelserna om senapskornet och surdegen.

Här lägger vi märke till att senapskornet är minst av alla frön. Senapskornets uppgift är att utvecklas till en kryddväxt. I föregående liknelse läste vi att det äkta och det oäkta växte upp ur samma åker. Kryddväxtens frö rotar sig och växer upp till en relativt kraftig växt. Större än övriga växter. Då har den nått sitt mål som kryddväxt. Men här händer något. Kryddväxten blir ett träd. Ett jätteträd!

I tider av förföljelse kan tillvaron förändras drastiskt, och ett tidigare väl fungerande vardagligt livsmönster komma fullständigt i gungning. Då är det tryggt att ha en församlingsgemenskap att falla tillbaka på; att veta var man har sina syskon i tron.

Bibeln uttrycker gång på gång välsignelsen av att ha en sådan daglig gemenskap; en sann andlig gemenskap som är utgivande och som alltid söker att hjälpa den som har det svårast.

Församlingens telefon ringde och en man frågade på engelska om vi hade möjlighet att ta emot elva nattgäster. Vi undrade vilken dag gästerna ville komma.

- Vi är i Stockholm nu och evangeliserar och har ingenstans att ta vägen. Kan vi komma till er?

Det visade sig vara en grupp lärare och elever från Israel College Bible School bestående av frälsta judar och araber. Snabbt ordnade vi sängplatser för våra israeliska vänner som sedan tillbringade hela helgen tillsammans med församlingen. Det blev en oförglömlig helg med inspirerande sång, vittnesbörd och syskongemenskap.

Lugnetkyrkan i Falun måste välja

- Ändra er inställning till homosexuella eller vi avslutar våra ekonomiska förehavanden, hotar kommunstyrelsens ordförande Joakim Storck i Falun. Bakgrunden är ett program i P4 Dalarna där bland andra Lugnetkyrkan i Falun utmålas som homodiskriminerande.

- Det är upp till församlingen om de vill ändra sig eller inte, säger Storck till tidningen Dagen.

Storck säger vidare att han inte har några problem att samarbeta med kristna samfund, men att det blir problematiskt när man har en tro som kolliderar med kommunens värdegrund.

Text: Emanuel Johansson

Just i början av det här året drabbades vi på Åland av den kraftigaste stormen på över 100 år.

Under natten gick strömmen och överallt på hela ön gav träden vika och la sig över vägar, hus och ledningar. På morgonen var knappt några vägar farbara, mobiltelefonnätet och det fasta telefonnätet låg nere. Till och med radiomasterna var ur funktion, så information var svår att nå fram med. Någon gång mitt på dan var radion åter igång och de stora vägarna var uppröjda, men elektriciteten var på flera håll inte igång på flera veckor, flera butiker fick slänga stora mängder mat som blev förstörd under de strömlösa dagarna. För skogsägarna var det ett hårt slag, beräkningar säger att upp emot en tiondel av hela fasta Ålands skog blåste omkull den där natten.

Av Sean Ureña, undervisning från Sommarkonferensen 2019

Är vi beredda att möta Jesus? Är vi redo och förstår vad som är hans vilja? Vad är det han vill med våra liv? Det finns ett budskap i Uppenbarelseboken som säger: Frukta Gud och ge honom äran! Det är budskapet till oss idag.

Vi lever i en farlig tid, där det finns mycket som är bedrägligt och förvirrande. Det finns filosofier och olika tro och teorier om hur livet fungerar och om hur Gud är. Men vi har Gud, Bibeln och den helige Ande som hjälper oss att se klart, förstå och lyssna in vad som är Guds vilja; vilken väg han vill att vi ska gå.

Midnattsropet ges ut av Maranataförsamlingen med 4 nr per år

Ansvarig utgivare
Berno Vidén
berno.viden@midnattsropet.se

ISSN(Online): 3035-6229
ISSN(Print): 1653-5871

Kontakt
info@midnattsropet.se

Stöd utgivningen av Midnattsropet ekonomiskt
Din gåva förmedlas genom Maranataförsamlingen
Ange meddelande “Midnattsropet”
Swish: 123 155 15 71
Pg: 44 10 05 - 6

Postadress:
Midnattsropet
Siriusvägen 4 A
175 65 Järfälla
Sverige

Ladda ner PDF

[wp_show_posts id=“3272”]

Vittnesbörd av Mika

Han räddade mig från mörkret. Han helade min kropp. Han förbarmade sig över mig.

Trots att jag inte ens trodde att han fanns, så räddade han mig från det djupaste mörker som finns – döden själv.

Mitt vittnesbörd handlar inte om mig, utan det handlar om förlåtelse, upprättelse, helande, försoning genom blodet, syndernas förlåtelse.

Jag har levt i kriminalitet och missbruk i hela mitt liv, ända sedan barndomen. Jag har aldrig arbetat, jag har varit yrkeskriminell med mycket på mitt samvete. Bankrån var vardag. Jag har skadat folk. Jag vådasköt min far till döds i Köpenhamn 1998. Men inget kunde beröra mitt hjärta. Inget kunde få mig att stanna upp och tänka till. Det blev långa fängelsestraff, men jag visste inte vad jag sökte efter. Jag var så fast i mina egna lustar, mitt beroende. Jag har alltid haft beroende av olika slag i mitt liv. Alkohol, hasch – ja, man tog det man kunde. Men det som var drivkraften i mig var inte att skaffa pengar till droger, utan det var mitt ego. Jag gjorde vad jag ville när jag ville. Det fanns inget som kunde stoppa mig. Ingen. Inte ens när min pappa dog. Istället blev jag ännu mera hänsynslös. Någonting dog i mig. Jag kommer än idag ihåg hur tomhylsan klingade på golvet efter skottet. Då dog någonting i mig. Något som var ännu mer dött: Mitt hjärta. Och jag blev ännu mera hänsynslös. Rånade ännu fler banker. Skadade ännu mer folk. Det är syndens konsekvenser. Ända sedan barndomen blev mitt hjärta ännu mera stängt. Synden levde sitt eget liv. Allt som fanns i mig var bara mitt ego, mitt begär, min vilja. Det fanns ingen som kunde nå fram till mig.

Ledare av Berno Vidén

Maranataförsamlingen i Stockholms verksamhet står inför stora förändringar. Efter mer än 30 år på Bällsta, i huvudstadens västra förort Bromma, är det snart dags att lämna platsen. Som det ser ut idag ska vi ha lämnat Bällsta senast den sista november i år. Vi har ännu inte hittat några nya lokaler, något som alltjämt är ett böneämne.

Vi har från olika håll mötts av frågor om vad som ska hända med församlingen. Först och främst behöver vi påminna varandra om att församlingen inte är en regional plats med en specifik byggnad i centrum. Visserligen har Bällsta under många år fått tjäna som församlingens missionscenter, vilket vi är oerhört tacksamma för, men även om den platsen nu lämnas så finns Maranataförsamlingen kvar.

Predikan av Arne Imsen ur predikosamlingen Elden får inte slockna

Det som viskades i kamrarna skulle ropas ut på taken. Ingen generation fick uppgiften att bygga några
institutioner för nästa generation eller ta emot några traditioner för att tradera det vidare.
Varje generation skulle börja nollställd med samma
möjlighet att mottaga frälsningens budskap.

Det som styr världen är inte ideologierna utan pengarna och ekonomierna. Där penningen och människan existerar samtidigt finns ingen demokrati, eftersom penningen är totalitär i sina anspråk och aldrig tar några demokratiska hänsyn. Att tala om demokrati i vårt land är ganska missvisande. Det råder möjligen politisk men knappast ekonomisk demokrati. Det kommer heller aldrig att förekomma.

Tage Johansson, 80 år
Intervju av Stina Fridolfsson
**
**När Midnattsropet ville göra en intervju med Tage Johansson, med tanken att han skulle berätta en del från sitt rika liv, visade det sig vara svårt att styra. Tage ville gärna bli intervjuad, men absolut inte berätta så mycket om sig själv. Han ville förmedla den vision som burit honom i alla år, redan innan han fick den manifesterad i Maranataväckelsen. Här får våra läsare ta del av den vision som ledde Tage in i en livsstil som präglat större delen av hans liv.

Bibelstudium av Hans Lindelöw

Att Kristus har försonat världen med sig själv betyder att det finns något att tala, sjunga och vittna om, nämligen att göra människor uppmärksamma på att

försoningen är fullbordad!

Därför är det så angeläget att vi får höra budskapet och att det också blir mottaget. Det finns en försoning som är fullbordad, och det finns ett budskap – ett försoningens ord.

När jag förberedde detta bibelstudium fångades jag speciellt av skapelseberättelsen. Då jag läste och började gå igenom den ytterligare, så började jag sjunga och kände mig så inspirerad. Den är så storslagen, samtidigt som den är så barnsligt enfaldig. Dock inte bara barnslig. Ett barn kan förstå den, men samtidigt finns det saker som är väldigt svåra att förklara. Ting som bryter mot logiken i berättelsen. När jag blev uppmärksam på det, upplevde jag att här finns något helt ogenomträngligt.

Bibelundervisning av Sean Ureña

I många situationer i våra liv tror vi att vi gör det rätta med alla våra beslut. Vi söker sanningen och den väg som ska leda oss fram till den sanna kunskapen, och ibland när vi tror att vi funnit svaret, är vi ändå fyllda av tvivel och osäkerhet. Vi frågar oss själva: Går jag verkligen på den rätta vägen? Har jag den kunskap som leder till sanningen och till det eviga livet? Gör jag verkligen Guds vilja?

Bibelundervisning av Zebastian Vidén

Jag har lite tankar som präglas av den speciella situation som församlingen befinner sig i. Samtidigt vill jag på något sätt försöka flytta vårt fokus. Det handlar om att söka Guds rike först. Att inte så mycket fokusera på vårt här och nu, men mer på vårt uppdrag, det som Jesus har kallat oss till.

Vi ska börja med en väldigt känd berättelse i Första Moseboken. Det handlar om Noa och floden. I kapitel 6 vers 13 står det så här:

Appell av Roger Lindroos

Jesus säger i bergspredikan: ”Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta eller dricka, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Far dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har! Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med?” (Matt 6:25-31)

Text: Stefan Dahlberg

Jesus sade: ”Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och hur gärna ville jag icke att den redan brunne!” (Luk 12:49)

Denna eld och kärlek till Jesus brann hos de sju troshjältar jag här berättar något om. De var svenskar, eller med koppling till Sverige, under frikyrklighetens ungdom.

För oss som lever nu är det nyttigt att läsa om pionjärernas kamp och glöd för