Midnattsropet - Du vår Herre kom!

Gal. 5: 1. Innebörden i denna bibelvers har jag på ett alldeles särskilt sätt fått uppleva den sista tiden. Satan

vill fördunkla den underbara san- ningen i Bibeln att Den Sonen gör

fri, han är verkligen fri. Hur många Guds barn har ej på nytt låtit satan lägga träldomsok på sina axlar. Det finns ett ok, som många

kristna dignar under i dag. Näm- ligen oket som gör oss till män- niskoträlar. Bliven icke männi- skors trälar, heter det i Guds

Herren lät Amos få denna för- underliga syn: en korg med mogen

frukt. Han, den underbare, väl- dige Herren sänder ej sina syner

och uppenbarelser utan mening, nej han har en särskild avsikt med

dem. Han sänder dem till väckel- se, varning eller tröst. Så även

med denna syn, och Gud giver själv uttydningen, en skakande,

allvarlig uttydning: Mitt folk Is- rael är moget till undergång.

Luk. 18: 1-8 Det är en förunderlig liknelse, Jesus kommer fram med här. Han

tecknar en bild aven enkel, hjälp- lös kristen individ, som i sin kamp

mot en mäktig motståndare icke kan vinna seger i egen kraft, utan tyr sig till en som kan hjälpa. Så länge vi som kristna icke förstår,

att vi har en överlägsen motstån- dare, en motståndare, som vi inte

F orts. fr. föregående nr.

1. Alla troende tillhör den uni- versella församlingen, som är upp- skriven i himmelen. Ef 3: 14-21.

2. De första kristna tillhörde ock- så en lokalförsamling. Rom 16:16,

Apg 15: 3, 20: 28, 8: 1, 11: 26, Gal 1: 22. 3. Varje kristen bör tillhöra en lokalförsamling, som lever efter

den bibliska mönsterbilden. En så- dan församling praktiserar endast

Redan omkring sjuhundra år före Jesu födelse, frambar profe- ten Jesaja budskapet om honom:

Du skall göra dess glädje stor;

inför dig skola de glädja sig, så- som man glädes under skördeti- den, såsom man fröjdar sig, när

man utskiftar byte. Jes. 9: 3. Samma dag Jesus var född, kom en Herrens ängel till herdarna med budskapet: Se jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Luk. 2: 10. Den Frälsare och återlösare, som Gud gav löfte om, redan på fallets dag, hade nu efter många hundra års väntan kommit till denna jord.

Tiden är kort. Jesus kommer

snart! Säkerligen är detta sanning- ar, som varje kristen måste ge sitt

fulla erkännande. Allt i tiden för- kunnnar detta mäktiga budskap

för en sjuk och skräckslagen mänsklighet. Människor, som icke

äger livsgemenskap med Gud upp- lever oron och ångesten i en plågad

värld, vilken bryts ner av satan- iska makters hänsynslösa terror.

Den moderna hedningen förnim- mer instinktivt att något är i anal- kan de. Det drar ihop sig till storm

FRÄN ÖREBRO FRIA FÖRSAMLING. Örebro F ria F ärsamling höll söndagen den 8/1 årsmöte, vilket andades frid och endräkt samt mod och lust att kämpa vidare med Jesus. Flera själar har under året mött Gud till frälsning,

många har blivit döpta i den He- lige Ande, ty vi har hört dem tala

nya tungomål och flera har mött Gud till hälsa för sina kroppar.

Två månader har redan hunnit

förflyta sedan vännerna Marga- retha och Gunnar Eklund tillsam- mans med sönerna Robert och Pe- ter embarkerade Tanafjord i

Göteborgs frihamn. En skara vän- ner från Göteborg, Falköping,

Trollhättan och örebro hade mött

upp för att ta avsked av missio- närerna. Med samma båt följde

också missionär Walter Olsens maka Caryl Olsen. Då har vi nått målet och färden är över. För evigt vi fröjdas där hemma hos

Ps. 103:5 Örnen är en mycket märklig fågel. Den står omnämnd i bibeln på 26 ställen, i olika sammanhang. Det står i Jes. 40: 31, Men de som bida efter Herren hämta ny kraft, de få nya vingfjädrar såsom ., ornarna. På de flesta ställen i Bibeln är örnen omnämnd såsom symbol för styrka och snabbhet. Ornen bygger sitt bo på de högst belägna klipporna, i de mest otillgängliga bergstrakterna. Han fruktar intet anfall fråD luften, ty det finns ingen fågel som är starkare än örnen. Då örnen blir gammal, så får han vanligtvis svälta ihjäl, ty med åren växer övernäbben i krok om

Det finns tre faktorer inbegripna i framgångsrik evangelisering De är levande porträtterade i den första församlingen. Dessa fullständiga kompetenter skall tillsammans sätta i rörelse segerrik evangelisering var som helst på jorden. Redogörelserna för evangeliseringen, bevarade åt oss i apostlagärningarna är uppskrivna som exempel för hela världen från de största städer till de minsta djungelbyar.

I Apg. 5:12-16 sägs det: Genom apostlarna gjordes många tecken och under bland folket. Vidare framhålles: Och ännu fler trodde och slöto sig till Herren, hela skaror av både män och kvinnor. Ja, man bar de sjuka ut på gatorna och lade dem på bårar och i sängar, för att, när Petrus kom gående åtminstone hans skugga måtte falla på någon av dem. Jämväl från städerna runt omkring Jerusalem kom folket i skaror och förde med sig de sjuka och sådana som voro plågade av orena andar. Och alla blevo botade. Detta är typen för evangelisering, som världens massor väntar få bevittna. Människorna i vår generation är icke annorlunda än de var i Jerusalem. När de får se kraften från den levande Kristus i verksamhet, skall de komma till tro och sluta sig till Herren. I Samaria predikade Filippus Kristus för folket, och de aktade endräktigt på det han talade, när de hörde och såg de tecken han gjorde. Och det blev stor glädje i staden. (Apg.: 8:4-8.

Församlingar vi ej kan sluta oss

till.

Låt oss göra ett sammandrag av de tankar vi här har framhållit.

1. Man inbjöd aldrig en icke troende till medlemskap i församlingen — icke med vett och vilja. Av de andra dristade sig ingen att närma sig dem, men folket höll dem i stor ära. Apg. 5:13. Därför var det ock utanför stadsporten, som Jesus utstod sitt lidande, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket. Låtom oss alltså gå ut till honom utanför lägret och bära hans smälek. Hebr. 13:12-13 På många platser tar de kristna samfunden in medlemmar om de bara har god karaktär eller står sig gott ekonomiskt eller har goda förbindelser i övrigt. De första kristna krävde personlig tro på Jesus och upplevd frälsning första. Församlingar som öppnar sina dörrar för icke troende människor — som medlemmar av församlingen — som tillåter icke troende att blanda sig i församlingens angelägenheter och styra dessa, såsom är fallet inom statskyrkan och den romersk-katolske kyrkan, och i de förvärldsligade fria samfunden, kan du icke tillhöra som medlem och bevara det ljus Herren har gett dig. Du bör givetsvis icke ansluta dig till dem! Guds ord förbjuder det bestämt. (2. Kor. 6:15

7. 2. Församlingar som har barndop, kan man icke ansluta sig till. Man bör ej heller tillhöra dem, antingen man som lutheranerna döper små barn för att de skall bli Guds barn, eller som metodisterna, som döper dem därför att de är Guds barn. De första kristna församlingarna visste icke något om spädbarnsdopet, och vi måste följa i deras spår. De första församlingarna använde endast nersänkningsdop. Bestänkning eller överösninng med vatten är sådeles inget korrekt dop. Paulus säger: I haven ju med honom blivit begravna i dopet. I haven ock i dopet blivit uppväckta med honom, genom tron på Guds kraft, han som uppväckte honom från de döda. Kol. IS

3. Vi bör icke ansluta oss til och tillhöra församlingar, som har ett obibliskt system. Man visste inget om påvedöme, biskopssäte, årskonferanser eller generalkonferanser, synoder eller landsråd med bestämmanderätt över de lokala förförsamlingarna. Varje församling var oberoende och hade självbestämmanderätt över sina inre angelägenheter. Den ena församlingen kunde söka råd av en annan, som den insåg kompetent till att vägleda och hjälpa. Apg. 15:1,2. Under de första församlingarnas tid var apostlarnas beslut avgörande för alla församlingarna, då dessa var inspirerade av den helige Ande, Apg. 15:28, och även i våra dagar skall apostlarnas bestämmelser gälla såsom församlingens grundlag. Något nytt tilllägg till Bibeln godkännes icke.

   [Läs mer]