Bibelstudium av Gertrud Johansson

Den tid är här då vi behöver avskilja oss för Herren. Gud behöver ett folk, han behöver människor som är avskilda för hans räkning.

Jag vill dela med mig några tankar, som jag hoppas ska sporra oss att söka oss närmare Jesus. Tiden vi lever i är en tid av väldigt mycket förvirring. Det är mycket som rör sig; inte bara i världen, men också  i kristenheten. Det finns så många läror som kan leda människor fel. Jag upplever som aldrig förr att det är en tid då vi behöver avskilja oss för Herren. Gud behöver ett folk, han behöver människor som är avskilda för hans räkning.

Text: Berno Vidén

Jesus var helt igenom ren och oskyldig, men dömd till döden genom falska anklagelser. Men han försvarade sig inte och gjorde inga försök att rentvå sitt namn, utan lät sig förödmjukas och tog på sig bördor som inte tillhörde honom. På Golgata hängde han på sitt kors med en tjuv på både sin vänstra och på sin högra sida. De hade stulit pengar, utfört våldsdåd och förtjänade att straffas: ”Vår dom är rättvis, vi får vad vi förtjänar för det vi gjort. Men han (Jesus) har inte gjort något ont.” Han var en av de tre på Golgata, och under hela sin tjänst kan vi läsa om hur han tog människors plågor.

Nu finns nr 2 2018 av tidningen Midnattsropet att läsa på webben. Inom några dagar räknar vi med att papperstidningen når prenumeranterna.

Välkommen in på www.midnattsropet.se och läs…

Gemenskap över generationsgränserna

Av Karin Vidén
Inget liv utan Jesus!

Missionsreportage med Elaine Vidén
Det nya förbundets folk

Vittnesbörd av Asta Olausson
Maranata - mitt öde, del 4

Arne Imsen berättar
Med mera..

Ledare av Berno Vidén

– Något liknande har aldrig skett under mänsklighetens historia! Med de orden inleder Washington Post (18 april 2018) en lång, uttömmande artikel om hur politiska idéer, kulturella strömningar och medicinsk teknik orsakat en förödande obalans i befolkningstillväxten över hela världen. Ett mänskligt experimenterande i strid mot den suveräna ordning Gud lagt ner i skapelsen. Exempelvis finns det 70 miljoner fler män än kvinnor i bara Kina och Indien. Konsekvenserna av hur samhället gått in och tvångsstyrt familjernas planering är förödande och idag finner man ingen bra lösning på situationen.

Läs PDF här

Missionsfältet Sverige

Ledare av Berno Vidén

Från missionsfältet …

Jonathan Asprusten rapporterar

Maranata - Mitt öde

Tredje avsnittet av Arne Imsens personliga skildringar

En underbar framtid med Jesus

Bibelstudium av Emanuel Johansson

Välfärdens fångar - ett tidstecken

Av Berno Vidén

Idel goda gåvor

Vittnesbörd av Margoth Nashed

En väg leder till livet

Vittnesbörd av Linda Boman

Var redo inför Jesu snara tillkommelse!

Bibelstudium av Sean Ureña

Tredje avsnittet av Arne Imsens personliga skildring från Maranataväckelsens genombrottsår, är utarbetat från ett föredrag som hölls nyårsafton 1986 på Gamla Bro. En mycket klargörande analys om bakgrunden och vad som skapade behov av denna frigörelseväckelse. Här förklaras hur bidragskarusellen i frikyrkligheten började, och dess förödande konsekvenser i kategoriklyvning, ekumenik och förvärldsligande.

Från 1962 och framåt etablerades i Stockholm en verksamhet som kom att bli känd under namnet Maranata. Varför var detta nödvändigt i en stad där det redan fanns så många församlingar av olika slag; pingstvänner. baptister, osv. Pingstförsamlingarna hade periodvis svårigheter att komma överens sinsemellan.

- Vi får visa på Jesus och den kärlek som han visat oss som den framkomliga vägen.

Text: Jonathan Asprusten

Missionen är något som ligger församlingen varmt om hjärtat. Jag och min familj hade under fyra månader den stora förmånen att vara på plats i församlingens missionsarbete i Dominikanska republiken. Det var verkligen en händelserik och berikande tid. Man har fått möta syskon och fått lära känna nya människor.

Text: Berno Vidén
**
**Ett stående böneämne under många år inom svensk kristenhet har varit att nå ut med evangelium inom det så kallade 10/40-fönstret, ett gigantiskt område som sträcker sig från Nordafrika i väst, via Mellanöstern och vidare ända till Bortre Asien inkluderat folkrika länder som Indien och Kina. Flera av dessa länder är helt stängda för evangelium.

Svenska församlingar har historiskt sett varit världens mest aktiva och målinriktade då det handlar om att sända ut missionärer. Så gott som varje liten lokal församling har haft eller bistått missionärer på fältet, med huvuduppgiften att sprida budskapet om Jesus, följt av många viktiga sociala insatser som sjukvård, utbildning etc. Sedan började statliga bidrag att bekosta missionen och flera församlingars arbete förändrades från att vara evangeliserande till att lägga fokus på socialt biståndsarbete.

Av Emanuel Johansson
**
**En studie av Tessalonikerbrevens budskap om Jesu tillkommelse.

Budskapet om att Jesus kommer är ett hoppets budskap. Det heter i en kör vi brukar sjunga: ”O, vilken framtid vi har, som tror på Jesus och litar på Hans Ord, Snart kommer Jesus på himmelens sky, en ny dag då skall gry.” Detta rop ger en förvissning om att vi äger en underbar framtid med Jesus. Allt det onda som vi ser  i världen är övergående och kommer att få ett slut, men Guds rike består.  Ropet om att Jesus kommer behöver vara levande i våra hjärtan för att vi ska kunna möta och förstå tiden.

Undervisning av Berno Vidén

Det finns oerhört mycket att säga om tidens tecken inför Jesu tillkommelse. Faktum är att det hela tiden dyker upp händelser som påminner om att tiden är kort. Tidstecknen kan man ha som hjälp för att orientera sig. Man kan lyfta fram dem och tala om dem för att på det sättet vägleda människor som irrar omkring i tiden. Det kan fungera som hjälpmedel, men den som har den helige Ande bör inte styras eller på något sätt ledas av tecknen i tiden. Från den urkristna församlingen och framåt finns tydliga riktlinjer för församlingen som inte styrs utav tidstecknen, utan däremot av något som Gud har lagt ned i varje troendes hjärta – ett rop: ”Kom, Herre Jesus! Kom Jesus!”

Vittnesbörd av Linda Boman

Jag gick och sjöng på en sång hemma, det är en barnsång som lyder så här:
En väg leder till livet,
den vägen kallas smal.
En väg leder till mörkret,
den vägen kallas bred.
Frågan är nu bara, vart går din väg?
Vandrar du på vägen
som till himmelen bär?
Jesus är den vägen som leder hem.
Vandra i tro på den.

Det finns bara två vägar att gå. Man tänker på släkt och vänner och att det inte finns någon mellanväg. Antingen vandrar vi på den breda vägen eller på den smala vägen som leder till himlen. Jag tänker också på alla religioner som finns; bara i Indien finns det miljontals olika gudar som förvillar människorna.

Vittnesbörd av Margoth Nashed

Jag vill läsa en vers i Jakobs brev:

- Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker (Jak 1:17).

Det finns ingen större och mer fullkomlig gåva att få än den vi har fått, och det är Jesus Kristus. Tänk att Gud i sin kärlek sände sin son till oss för att vi ska ha liv i honom. Han gav sitt liv för oss och han har lovat att vara med oss alla dagar intill tidens ände. Han har också sänt sin helige Ande, och vi har fått bibeln som är full av löften och underbara välsignelser till oss.

Bibelstudium av Sean Ureña

Vi ska tala om Bibeln, påminna om det som har sagts och tändas av det vi hört. Vi har ett stort hopp, för det handlar om vår Herre Jesus Kristus och allt han har gjort för oss. Kanske har vi varit många år i församlingen och  lyssnar ideligen på samma budskap. Det kan göra att vi på ett sätt somnar in och inte känner glädje i det stora som Jesus gjorde för oss som var döda i synder, utan hopp. Tack vare att Gud sände sin son kan vi leva genom Sonen och triumfera i denna mörka värld. Det Jesus gjorde på Golgata kors är verkligen mycket viktigt och stort.

Vår kära syster Anna-Lisa har fått hembud. Hon kom i kontakt med församlingen redan på Gamla Bro-tiden i början av 80-talet, då hon med en väninna ibland besökte något möte.

Anna-Lisa Andersson 1928 - 2018 Anna-Lisa blev frälst som ung sextonåring och var flitigt med i Filadelfias strängmusik bland sångarna. Men en dag meddelades att strängmusiken skulle läggas ner och Anna-Lisa kände ett stort tomrum när hon inte längre hade en uppgift i sin församling.

Vittnesbörd av Asta Olausson

Jag har under en tid tänkt på det som handlar om att få komma tillbaka till den första kärleken; till den kärlek som man upplevde

när man var nyfrälst. Jag kommer ifrån ganska jobbiga förhållanden, men fick möta Jesus till frälsning och blev befriad. Då tänkte jag att det finns ingenting som kan skilja mig  från gemenskapen med Jesus Kristus och från hoppet att få komma hem till himmelen en dag. Men så lätt det kan bli rutin och jargong när man vittnar för människor. Man talar om att Jesus lever, att man har blivit frälst, att man tagit emot Jesus, att Jesus finns i himmelen. Det är en objektiv sanning som folk kan tro på eller inte. Jag kan säga att jag tror att Jesus lever, att han sitter på Faderns högra sida i himmelen, och sedan är det upp till den som lyssnar att förkasta eller tro på det.

Vittnesbörd från höstens bibelskola
Karin Vidén

Jag har den stora förmånen att undervisa i Pilgrimsskolan, församlingens hemundervisning. Vi har förutom alla de ämnen som det allmänna skolväsendet anger även bibelkunskap och då arbetar vi ibland med en riktigt gammaldags flanell-ograftavla, med bilder man sätter upp som ett stöd för berättelsen. Det är väldigt förlegat har jag förstått i vår teknologiska tid att använda dylikt undervisningsmaterial, men barnen älskar det. Häromdagen talade vi om den blinde Bartimeus, han som satt vid vägkanten då Jesus och lärjungarna med mycket folk var på väg förbi. ”-Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!” Många ville tysta ner Bartimeus, men Jesus uppfattade ropet från honom och bad någon i hopen omkring sig: ”-För fram honom till mig.” Bartimeus kom fram till Jesus trots de mångas protester, blev helad och fick sin syn (Mark 10:46 ff).

Vittnesbörd från höstens bibelskola

Ingegerd Fredriksson

Frid alla syskon! Jag är jätteglad att jag kom ner till bibelskolan, och att vi tillsammans får upphöja Jesus och vänta på hans tillkommelse.

Igår var jag med ute på torget och jag kan ju inte sjunga, så jag tänkte: Jag delar ut traktater istället.

Jag ställde mig lite framför dem som sjöng och började. Det var fler än jag som delade traktater, de stod lite runt omkring, så de flesta som kom fram till mig hade redan fått en traktat.

Vittnesbörd från höstens bibelskola

Majken Jakobsson

Jag är så tacksam till Gud för mina syskon här som har undervisat. Det har varit så välsignat tycker jag, både välsignat och uppfordrande samtidigt. Jag tackar verkligen Gud för att jag får en sträcka till att gå. Och så tänkte jag på det Tage Johansson talade om igår, om bönen.

Jag blev frälst 1958 i Filadelfia i Trollhättan, och där hade vi en bönesal. Efter varje möte gick alla dit ner och bad för att de nyfrälsta skulle bli andedöpta. Det var bön till klockan 3, 4 och 5 på morgnarna. Vi gav oss inte förrän de var andedöpta. Det skulle vara underbart om det kunde bli så igen; en sådan böneatmosfär, så att vi kan be igenom de här ungdomarna som ska ta stafettpinnen och föra verket vidare! Amen.

Ledare: Berno Vidén

”Vi lever i en livsfientlig kulturmiljö – så fientlig att den knappast uthärdar några former av liv. Därför har vi inom praktiskt taget alla områden ersatt livet med former, och individer med institutioner.”

Med de orden inleddes Midnattsropets julnummer för exakt fyrtio år sedan, det år då Pilgrimsskolan – församlingens hemundervisning – startade. Texten, författad av Arne Imsen, handlar bland annat om hur det i samhället inte finns rum för Jesus och hur samhällets institutioner tar över föräldrarollen och diskvalificerar familjens funktion som uppfostrare. Fyrtio år är en generation. Idag har utvecklingen mot ett familjefientligt samhälle gått längre och samtliga riksdagspartier verkar vara överens om en sak: förbjud hemundervisning!

Här fortsätter andra delen av intervjun Radio Maranata gjorde med Arne Imsen år 1991. Han berättar här om hur en kärntrupp av Maranataförsamlingen i Stockholm så småningom tog form som kommunitet på församlingshemmet Johannelund i Bromma.

Publicerad i MR första gången 1996.

Jag var föreståndare för Örebro Fria Församling, som beslutade att arrangera möten i Stockholm. Vi hade först möten på Chinateatern. De samlade mycket folk och väckte uppmärksamhet. Därefter hade vi en kampanj under några veckor på Nalenpalatset. Vi bad till Gud för ganska många människor under denna period.