Midnattsropet

Av Michael Hafsahl

Vi sto ved foten av fjellet og kikket opp.

Ja visst, vi skulle til den høyeste topp.

Bakken var bratt, vanskelig og lang.

Men vi gikk, med ungdommelig mot og sang.

Vi sprang opp den første bakken,

tungt, å ja, men vi krummet nakken.

«Gi oss bergsbygden», vårt motto jo var,

da var det forventet at veien var hard.

Veien ble tyngre - mens vi gikk,

med tiden alderen tynge oss fikk.

Pelle Lind vittnar i tältmöte i Arvika

Tänk om man kunde skicka ut en sådan skrift till hela kristenheten! Alla meddelanden om att motståndet ska upphöra är falska! Alla meddelanden att vi ska lägga ner vapnen och kapitulera – de är falska!

Igår talades det mycket om strid och vi sjöng: ”Vi äro kämpar i Guds här.” Då tänkte jag att lite av det där har försvunnit. Förr i tiden när jag växte upp i Örebro; först i Pingst och sedan Helgelseförbundet, sjöng man de där sångerna: ”Vår Herre kallar, till strids det hastar, nu är det heliga krigets tid. Nu skramlar vapnen, vi ber och fastar” osv. Jag tycker att det fanns en väldig kampvilja överlag.

Av Arne Imsen ur boken Maranata - Du vår Herre kom!
**
**

Den kristna församlingen är helt okänd för världen, och står helt utanför alla tribuner, tribunaler, scener och andra maktkonstellationer i världen. Det är endast då den kristna församlingen vet och behåller sin plats utanför alla härskarlystna och förljugna läger, som församlingen kan bevara sin egenart och integritet, och vara den andliga maktfaktor församlingen med sina konungsliga fullmakter och hemliga vapen har bemyndigats att vara med sitt gudomliga nasirat.

[Läs mer]

Text: Morgan Lindroos
**
**En glimt från försommarens evangelisation

Sommaren 2018 har hittills varit präglad av varmt, torrt väder och ihärdiga skogsbränder i mellersta Sverige. Bönderna längtar efter regn till sina åkrar, men det har inte varit många moln i sikte, och skörden har för många varit ganska skral. Det är lätt att dra paralleller till den andliga situationen i vårt land idag. Mitt i all ytlighet och andlig torka så finns de som längtar efter regn från ovan, förnyelse och kraft i den helige Ande. Tänk om evangeliet om Jesus fick lysa så klart som det borde i denna sena tidsålder? Tänk om löftet om Hans snara tillkommelse fick uppväcka en längtan till den evighet som väntar tillsammans med vår Herre?

Intervju med Yngve Stenfelt:

Du har kört väldigt långt för att vara med både i Västerås och Arvika. Har det varit värt det?

Absolut! Det kan aldrig bli för långt till ett Maranatatält!

Hur har du upplevt mötena och förkunnelsen?

Vi har nått ut till många människor med evangelium om Jesus. Förkunnelsen har varit stark med betoning på Jesu  försoning, efterföljelse av Jesus och Jesu snara tillkommelse. Ingen har kunnat vara oberörd!

Intervju med Zebastian Vidén:

Du har haft mycket praktiskt och samord-nande ansvar i sommarens evangelisationssatsning. Varför är det viktigt med den här typen av inre mission?

Både inre och yttre mission är något som varje kristen är kallad till. Det sista Jesus sa innan han lämnade lärjungarna var att de skulle missionera. Att de skulle sprida evangelium. Vi ser idag hur det på olika plan blir mörkare i världen - inte minst andligt. Men Guds församling är bärare av ett budskap - ett ljus - som måste lysa desto klarare i vår tid. Tiden är kort och Jesus kommer snart, men ännu har vi nåd att verka och föra fler människor till Gud.

Text: Tage Johansson

Ordet funktion är ett mycket vanligt ord som vi ofta använder i vardagliga sammanhang. Inom läkarvetenskapen har man t.ex. noga satt sig in i hur varje del av människokroppen har sin funktion. Vi kan tänka oss, som exempel,  vilka problem det innebär för kroppen om inte insulinbildningen i bukspottskörteln fungerar som den ska, eller om blodet i hjärtkärlen inte får flöda fritt. Det finns en annan kropp som bibeln talar om som heter ”Kristi kropp i tiden” (Kol 1:24).

Appell av Michael Hafsahl, väckelsemöte i Västerås.

- Vad som har betydelse för evigheten är inte att vi är en stor skara församlad här ikväll. Det som är viktigt är att du och jag är här, och hur vi svarar på Jesu fråga: Vad vill du att jag ska göra för dig?

Det finns en fråga i Bibeln som har talat till mig och jag ska här lyfta den ur sitt sammanhang och dela några tankar om den.

Vittnesbörd av Ingrid Hagberg, Gävle.

En dag ringde Ingrid Hagberg från Gävle och ville gärna för Midnattsropets läsare dela ett vittnesbörd om hur Gud gripit in i hennes liv.
Ingrid, som är fyllda 75 år, och sedan många år aktiv medlem i Frälsningsarmén i Gävle, har tillsammans med sin man Roland ofta besökt Maranatas konferenser. För något halvår sedan blev hon sjuk och fick vid ett par tillfällen åka ambulans in till sjukhus. Det visade sig att hon hade blödande magsår och man fick vid behandlingen ge henne flera flaskor blod, då hon var illa däran. Men Ingrid hade en väldig förtröstan på Gud. Hon bad mycket om att få komma hem från sjukhuset:

”… och på jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning.”
(Ord av Jesus i Lukas 21:25-28)

[Läs mer]

Text: Stig Andreasson

Under hela kristendomens historia har teologer, kyrkofäder och vanliga människor grubblat på denna fråga. Har Gud utvalt några till evig frälsning och samtidigt förutbestämt andra till evig fördömelse? Kyrkofadern Augustinus var den förste som utarbetade en s.k. predestinationslära. Det latinska ordet predestination betyder just ”förutbestämmelse” och har blivit ett låneord i vårt språk. Augustinus predestinationslära togs sedan upp av den reformerta delen av protestantismen, främst genom reformatorn Johan Calvins skrifter. Ännu idag är vissa kyrkosamfund starkt präglade av dessa tankar och tolkningar. Därför tar vi först en titt på den kalvinistiska predestinationslärans grundtankar.