Av Arne Imsen 1975

Varför kunde inte Gud hålla ordning på sin skapelse? En allsmäktig Gud – kunde inte han hålla ordning på sin skapelse? Varför kom floden? Gud utplånade allt levande och det fanns ingen möjlighet till räddning. Guds vrede mot det orena och synden tar sig sådana demonstrativa och dramatiska uttryck, att han utplånar människorna från jorden. Men det innebar inte att de upphörde att existera.

Dikt av Michael Hafsahl

Till dig som tror att livet
inget värde har.
{{ double-space-with-newline }}Att allt en dag tar slut
med endast mörker kvar.

Av Stig Andreasson, tidigare publicerad 2006

I urkristen tid var dopet ett av de band som förenade de kristna till ett hjärta och en själ. Dopet markerade också en radikal gräns mellan kristna och icke kristna. Så var det då. Men hur är det idag? Numera är dopet en tvistefråga som klyver den bekännande kristenheten i två delar. Ja, vi måste kanske ta ännu fler fraktioner med i beräkningen. Doplärorna är nämligen många. En sak är emellertid helt klar. Eftersom dopet inte längre är en enande faktor utan istället en orsak till splittring, så måste det vara fel någonstans.

Undervisning av David Smeds från år 2014

Låt oss först läsa i Markus 16:

Och han sade till dem: ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd” (Mark 16:15-16).

Text: Berno Vidén

Kampen för det bibliska dopet har under historiens gång varit avgörande för den fria församlingen. Det är uppfordrande att läsa väckelsehistoria och se med vilken övertygelse pionjärerna, många gånger under svår förföljelse, trotsat myndigheter och kyrka för rätten att låta döpa sig. Att samma rörelser i kyrkoekumeniskt köpslående i demokratins namn överger denna dyrbara övertygelse är ett svek.

Av Paulus Eliasson

Dopet, till det yttre, är en handling där en person låter sig nedsänkas i vatten, och sedan kommer upp ur vattnet. Betydelsen av dopet är att det symboliserar att man ingår i ett förbund, en pakt, med Jesus från Nasaret, där man bekänner honom som Herre över sitt liv.

Text: Berno Vidén

I tron vägrade Mose som vuxen att kallas Faraos dotterson. Han valde att hellre bli förtryckt tillsammans med Guds folk än att ha en kortvarig njutning av synden. Han räknade Kristi vanära som en större rikedom än Egyptens alla skatter, för han hade blicken riktad mot lönen. Genom tron lämnade han Egypten utan att frukta kungens vrede. Han höll ut därför att han liksom såg den Osynlige. I tron firade han påsken och strök blodet på dörrposterna för att fördärvaren inte skulle röra deras förstfödda. I tron gick folket genom Röda havet som på torr mark, men när egyptierna försökte drunknade de (Hebr 11:24-29).

- om förbannelsen som blev bruten

Text: Zebastian Vidén

Av Arne Imsen 1949, då han verkade som evangelist i Norrtälje.

”Bara tomhet, säger Predikaren, bara idelig tomhet! Allt är tomhet” 
(Pred 1:2).

Text: Paulus Eliasson

En kort presentation: Mina program i Radio Maranata sänds varje tisdag morgon, och jag försöker berätta om ting som jag själv finner intressanta. Jag har den sista tiden presenterat bibelböcker, gått igenom de olika gudsbevisen – och även haft intervjuer med intressanta personer.

Detta är en avskrift av programmet ”Måltidsfest med Jesus”, 
sänd som podcast och radioprogram 5 september 2023. 
Texten är bara lätt redigerad från det som sades i programmet.

Text: Stig Andreasson (tidigare publicerad i Midnattsropet nr 3 2018)

Under hela kristendomens historia har teologer, kyrkofäder och vanliga människor grubblat på denna fråga. Har Gud utvalt några till evig frälsning och samtidigt förutbestämt andra till evig fördömelse?{{ double-space-with-newline }}Kyrkofadern Augustinus var den förste som utarbetade en s.k. predestinationslära. Det latinska ordet predestination betyder just ”förutbestämmelse” och har blivit ett låneord i vårt språk. Augustinus predestinationslära togs sedan upp av den reformerta delen av protestantismen, främst genom reformatorn Johan Calvins skrifter.{{ double-space-with-newline }}Ännu idag är vissa kyrkosamfund starkt präglade av dessa tankar och tolkningar. Därför tar vi först en titt på den kalvinistiska predestinationslärans grundtankar.

Ledare av Berno Vidén

Kriget i Mellanöstern har varit centralt i nyhetsmedia alltsedan den 7 oktober då Hamas drog in med sina terrorister i Israel och genomförde en skoningslös massaker på fler än 1200 människor, däribland barn, kvinnor, äldre och dessutom tog man fler än 200 personer som gisslan. Det här var startskottet på en av de mest våldsamma konflikter som vi har sett under senare tid.

Text: Gunnar Nilsson, tidigare publicerad i Guds Rikes Röst nr 10 2023

I Johannes evangelium 3:17-19 läser vi:

”Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda.” Detta är det tydliga budskap vi läser i Bibeln. Det talar om domen men också om att vi genom tron på Jesus inte blir dömda. Men: ”Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen” (Johannes ev. 12:48).

Undervisning av Hans Lindelöw

Vi tar utgångspunkten i Psalm 42, från vers 4:

Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: »Var är nu din Gud?» Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran. Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.

Appell av Robin Vidén

De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: “Rabbi, när kom du hit?” Jesus svarade dem: “Jag säger er sanningen: Ni söker mig inte för att ni har sett tecken, utan för att ni fick äta av bröden och bli mätta. Arbeta inte för den mat som tar slut, utan för den mat som består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er [här talar han om sin död]. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill” (Joh 6:25-27).

I staden som bär samma namn som en omtalad amerikansk militärbas på Kuba – Guantánamo – kämpar våra syskon mot en kommunistisk regim som gör vad den kan för att begränsa evangeliska församlingars arbete. Motståndet till trots har en liten husförsamling nyligen lyckats med att färdigställa en mindre möteslokal. Det har tagit tid att bygga, mest på grund av att det är brist på det mesta av byggmaterial. Församlingens ledare, pastor Ramón Rigal, berättar om vilka svårigheter som möter dem, bland annat för att de vill ge sina barn en kristen uppväxt. Både Ramón och hans hustru Adia har suttit fängslade i mer än ett år för att de valde att hemundervisa sina två barn.