När Jesus kom hit ned till mänskligheten, sa han att Människosonen har kommit för att söka och frälsa det som var förlorat. Det var hans uppdrag då han kom hit till jorden. Att uppsöka och frälsa det som var förlorat.
Jesus byggde ingen kyrka då han kom. Han kom inte med nya bud och regler. Han kom inte med nya högtider som vi skulle fira, än om kristendomen har lagt till några. Han kom inte med någon ny religion. Han kom för att uppsöka och frälsa det som var förlorat. Varje människa har en sökningstid, då Gud söker henne.
Kanske är det så för dig nu att Gud sänt dig in i det här tältet för att han vill ha gemenskap med dig. Kanske det här är ditt tillfälle. Den dag då du ska överlämna ditt liv åt Gud. Säg inte nej till Guds kallelse. Släpp Jesus in i ditt hjärta, och du ska se att det kommer att förändra hela ditt liv, hela din tillvaro. Allt kommer att bli förändrat. Du får en helt ny kurs. Det var vad Jesus ville då han kom. Han förkunnade en ny kurs. Han förkunnade något som inte var från den här världen, men från himlen. Han förkunnade himmelens rike. Inte någon plats här på jorden, men himmelens rike. Det var en ny kurs, och det vill han ge dig här i livet. En uppåtgående kurs, som inte bara går rakt fram till ingen nytta och inget mål. Jesus vill ge dig ett mål. Han söker dig nu, så släpp in honom i ditt hjärta och låt honom bli Herre i ditt liv. Då får du se att han kan förvandla allt – det är han mäktig till att göra!
Tack Jesus för att du söker och frälser den som är förlorad. Tack Jesus för att du ännu vill frälsa, att idag är frälsningens dag, det är ännu inte för sent. Tack för att det finns frälsning idag! Amen

Appell av Berno Vidén

Jorden brister, ja, den brister; jorden rämnar, ja, den rämnar; jorden vacklar, ja, den vacklar; jorden raglar, ja, den raglar såsom en drucken; den gungar såsom vaktskjulet i trädets topp. Dess överträdelse vilar tung på den, och den faller och kan icke mer stå upp. (Jes 24:19-20)

Stephen Hawking, en av världens mest framstående forskare inom relativitetsteori, har uttalat sig om planeten jorden. Det var inte med positiva ordalag han presenterade sina slutsatser, men däremot med noggrant uträknade teorier. Han sa:
-Den här jorden klarar inte mer. Vi måste söka oss till andra planeter.
Enligt Hawking måste människan söka sig boplatser ute i rymden eller dö. Kvällstidningarna kablar ut hans budskap med mycket större allvar än om en väckelsepredikant hade uttalat orden. Så här skriver exempelvis Aftonbladet: Enligt Hawking är vi på väg mot en farlig period i historien, med växande befolkning, sinande resurser och en allt större kapacitet att förändra miljön. – Det blir svårt att undvika en katastrof de närmaste hundra åren. Han understryker allvaret i sitt budskap genom att säga att om vi kan hålla oss vid liv i ett par hundra år till så borde det räcka för att säkra rasens fortlevnad på någon annan planet.
I och med att det var just Stephen Hawking som uttalade sig reagerar människor med oro på budskapet. Frågor om vart vi ska ta vägen och vad som ska hända hopar sig. Hawking ger nämligen inga alternativ till den förestående katastrofen. Han fastslår: Det finns ingen framtid för den här jorden. Den är utarmad, den är exploaterad, den är förstörd. Att som enda lösning hänvisa människor till andra planeter skapar en djup oro.
Hawking framför externa lösningar för mänsklighetens överlevnad, men något vi borde lyssna till med ännu större allvar är när Jesus med sina träffande ord beskriver framtidens händelser. Exempelvis då han talar om hur människor kommer att uppfyllas av ängslan och förtvivlan i samband med att vi närmar oss tidens slut:
Och tecken skola ske i solen och månen och i stjärnorna, och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån, då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen; ty himmelens makter skola bäva.

I samband med förra årets tältmöten som Maranataförsamlingen hade i Rålambshovsparken, kom en tysk turist vandrande genom parken. Han stannade upp när han fick syn på skylten ”Maranata”, och informerade sig ivrigt om att tältet, som han först trodde var ett cirkustält, faktiskt var en plats där man inbjöd till väckelsemöten! Han bokade genast in på församlingens hotell Pilgrimshem, och deltog med liv och lust i möten och syskongemenskap. Nu var han tillbaka på besök i Stockholm och Maranataförsamlingen. Radio Maranata fick tillfälle göra en kort intervju, och Karl Heinz Christl, som går under smeknamnet Max, förmedlade rubrikens uppmaning till oss alla.

Karin Vidén rapporterar

Baptiste är ett samhälle i Haitis bergsbygder, ca 3 mil från gränsen till Dominikanska republiken. Till den haitiska huvudstaden Port au Prince är det ”fem timmar”, som man uttrycker avstånden, men som egentligen handlar om 8 – 9 mil.

Comunidad Maranata befinner sig i Baptiste i ett begynnande arbete för att komma människor till hjälp socialt och andligt. Fattigdomen är påtaglig och man erfar sviter efter jordbävningskatastrofen på olika sätt. Människor lever idag under svåra levnadsförhållanden trots att katastrofen där inte innebar så stor materiell skadegörelse och inte heller skördade något dödsoffer. Varuleveranser från huvudstaden har försvårats och minskat drastiskt i antal, och de matvaror som når fram har därmed blivit betydligt dyrare. Som en konsekvens av katastrofen i januari är också hela landets skolstart framskjuten ända fram till den 4 oktober.
Under några dagar i början av september var Berno Vidén där i ett speciellt ärende, och det handlade om att bes öka hem efter hem för att finna de barn som av olika anledningar ännu inte fått skolgång trots ålder därför. Väl framme i Baptiste, efter att ha tvingats övernatta vid gränsen pga av dåligt väder knutet till orkanen Earl, sammanstrålade han med Marceló Revolus, en spansktalande haitisk broder med rötter i Baptiste, för att tillsammans med honom besöka de familjer som skulle erbjudas hjälpen. Det blev en lång vandring, ca 1,5 mil till fots på smala stigar och steniga svårframkomliga bergsvägar i tryckande värme under tropisk sol, för att nå fram till de familjer som bor spridda utöver landsbygden. Mot dagens slut hade de antecknat och skrivit in inte mindre än 22 barn i två olika skolor i Baptiste.
- I kontakt med två olika skolor i samhället har vi åtagit oss att bekosta skolgång för dessa elever, berättar en glad och uppmuntrad Berno, och det handlar om terminsavgifter, skoluniformer, skor och de läromedel varje elev behöver.
- Jag blev djupt rörd av nöden i de hem jag kom till, fortsätter han. Det är smärtsamt att se människors levnadsvillkor, och man önskar man kunde göra så mycket för dem alla. I vårt enkla lilla hus som vi hyr i Baptiste har vi i princip bara ihopfällbara sängar, ett bord, några stolar på det karga cementgolvet, och en liten gasspis. Trots sin enkelhet är det ändå betydligt mycket mer än vad dessa jag besökte har. De bor i hus byggda av sten och lera med jordgolv, och överallt ligger sot och smuts från koleldarna man lagar sin mat över. Den hjälp vi nu kunde ge till 22 barn att få möjlighet att gå i skolan är en ringa begynnelse, och att se föräldrarnas lättnad och hoppfullhet var gripande!

33 elever är inskrivna det här läsåret och de får undervisning i spanska, matematik, bild, musik, bibelkunskap, idrott samt i de olika orienteringsämnena. Här ses Veronica med sina tio elever.
På rasterna får eleverna välja på ute- och innelekar. Här har några valt att bygga med lego…

… andra har valt att “kasta ringar” ute på den lilla bilfria grusvägen där kossor, getter, hästar och grisar mm passerar.

Några dagar före skolstarten inbjöds till föräldramöte, där de inskrivna elevernas föräldrar informerades om hur Maranataförsamlingen i Sverige, tillsammans med vänner främst i Norge och Frankrike, är de som arbetar och offrar för att medel ska frigöras för missionens skola i Palavé. Det var uppmuntrande att möta föräldrarna som uttryckte sig glada för att deras barn nu trots olika bakomliggande problem och svårigheter kan få undervisning.

Predikan av Paulus Eliasson **
**
Jag skulle vilja dela med er en metafor, en liknelse, som vi gång på gång möter i bibeln. Vi läser i Paulus andra brev till Timoteus:

-Du mitt barn, hämta kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus. Och det som du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra. Lid också du som en god Kristi Jesu soldat. Ingen soldat är upptagen av bekymmer för sin försörjning. Han vill stå i hans tjänst som har värvat honom. (2 Tim 2:1-4)

Uthållighet är att inte förtröttas
Vi blir påminda i Gal 6:9

-Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp.

Liknelsen i Luk 18: 1-8 är ett strålande exempel på uthållighet. Det handlar om en änka som fick vad hon bad om på grund av sin uthållighet. I första versen står det att liknelsen framställs för att lära Guds barn att de alltid borde bedja utan att förtröttas. Men återigen blir vi påminda av Jesus i slutet av detta bibelsammanhang om hur frestande den sista tiden är:

Text: Karin Vidén

Det stundar ett val! Det val då folket ska lägga sin röst, sin tilltro och sin förhoppning i en urna, en ödesmättad urna kan tyckas, där landets och folkets framtid, väl och ve ska avgöras. Alla lockar de med sina löften, alla pockar de på ditt ansvar som samhällsmedborgare: Var med! Ta ansvar! Visa var du står!

Även till predikstolarna nästlar sig i valtider partipolitisk propaganda fram, och Guds Ord som det en gång uttalades från himmelen blir istället genomsyrat av den surdeg kvinnan arbetat in i mjölet. Att som politiker via Vårgårdamötets talarstol leda den kristna folkfestens alla samlade i ”Pärleporten” är en sak, det är politisk strategi och inget annat. Att däremot inför de 349 i riksdagens plenisal, ensam, men övertygad, proklamera sanningen om samma Pärleport, är en annan. Då är det en bekännelse, ett vittnesbörd; ett martyrium. Då släpas du ut och tippas av som avskräde! Utanför lägret!

Tid att säga nej

Ledare av Emanuel Johansson

Att utrustas för tjänst

Reportage med Annica och Hans Rodas

Församlingen och staten

Predikan av Arne Imsen

Frälsning - en förvandlande kraft

Appell av Tage Johansson

Befriad - från religionens mörker

Missionsrapport av Karin Vidén

För dem som får hjälp betyder det så mycket!

Missionsrapport av Karin Vidén

Det är skördetid i Rumänien!

Missionsrapport av Stig Andreasson

Gud är den store projektledaren som är intresserad av just dig!

Reportage: Ulla Näsholm

-Jag vill ju tjäna, men ibland är det svårt att hitta sin roll och sin plats. Men vi förstår ju att det är en fostran och mycket man måste lära sig i församlingen, säger Hans Rodas. Tillsammans med sin fru Annica tog han steget och flyttade från Djurås i Dalarna till Bällsta Missionscenter i Stockholm. Egentligen fanns ingen plats för dem att bo på, men biblioteket som inte användes så mycket kanske kunde användas som bostad för dem under en övergångstid. Sagt och gjort,  böckerna  stuvades undan för en tid, och plats bereddes för paret Rodas. Annica som har blick för inredning indelade det stora rummet i sektioner och – vips stod en hemtrevligt möblerad lägenhet där. Att det inte fanns kök, toa, eller  badrum hade mindre betydelse för dem – det fanns ju i huset!

Ledare av Emanuel Johansson

**I vår värld finns mycket man kan imponeras av. Människan har lärt sig att hantera energi och tillgångar på ett sätt som får världen att verka liten samtidigt som det mänskliga blir allt större. Allt fler röster talar om att problemlösning och beslut  i frågor som rör energi, säkerhet och ekonomi bara kan hanteras globalt om det ska ha någon verkan. Vi börjar ana konturerna av ett globalt världsrike vars styrka, makt och mått världen aldrig tidigare skådat.
I Bibelns undervisning om den yttersta tiden används i flera sammanhang illustrationen av ett vilddjur. Vi förstår att det handlar om världsriket som i sitt slutskede kommer att representeras av en man - Antikrist. Ett vilddjurs egenskaper handlar om forcerande styrka. En skräckinjagande best som kan få den tappraste att tappa modet. Men det profetiska facit avslöjar för oss att vilddjursväldet skall få en ände i förskräckelse då allt skall braka samman.

Predikan av Arne Imsen från 1975
**
**

**Det råder en oerhörd okunnighet omkring vad egentligen staten är och vad församlingen är. När är staten Guds tjänare, och när är den det icke? Det handlar om dubbelkommandot som vi på ett eller annat sätt får kännas vid i de här två riktningarna. Troheten och lojaliteten mot Kristus och  mot  medmänniskorna. När fungerar det rätt, och när kan det tänkas att det ena kommer i kollission med eller upphäver det andra?
Vi har fått skåda in i den här hemligheten – församlingens suveräna ställning i tidsåldern. Tänk att det finns en plats, ett fridlyst område på jorden, dit satan inte kan komma in om vi möter honom med de rätta vapnen. Den platsen är Jesu Kristi församling. Församlingen är kallad att vara övervinnare, segervinnare. Hon ska triumfera i sanning, i härlighet. Hon representerar något som hela världen längtar efter: frid, försoning, förlåtelse, rättfärdighet, ljus och glädje, ära vare Gud och Lammet. Hon representerar den kommande tidsåldern. Ty i denna tid har denna församling av på Jesus Kristus troende, till honom döpta, andefyllda och uppfyllda, sammanslutna omkring honom, för honom, genom honom, av honom och till honom fått tillgång till den tillkommande världens krafter och transformerar ner, mitt in i den här tiden, de eviga, gudomliga och bestående resurserna. Pris ske Gud!

Det enkla vittnesbördet kan hjälpa en människa att finna Gud, att lära känna Gud.  Jag blev född på nytt genom att övertygas om att jag behövde Jesus. Jag förstod det genom människors vittnesbörd, människor som själva blivit födda på nytt och hade upplevt Gud i sina liv. Det var en verklighet bakom deras vittnesbörd, och jag måste pröva det här.

Du kan aldrig finna Gud genom att sätta dig in i teologi. Teologi betyder läran om Gud, vilket i och för sig är bra. Det finns både bra och dålig teologi. Det finns biblisk teologi, det finns kyrklig teologi. Men man finner aldrig Gud så att man kan omfatta honom med sin tanke. Genom att försöka det stänger människan vägen till möjligheten att uppleva Gud, fastän han är lika nära som luften vi andas. Precis så predikade Paulus för atenarna. Han hade gått omkring i staden och sett att de hade olika gudar. Och så fanns en inskrift på ett altare: Åt en okänd gud. Detta kännetecknar människan som inte är född på nytt. Åt en okänd gud. Du kan  aldrig förstå och omfatta Gud med din tanke och ditt intellekt. Och Gud har aldrig förordnat det så att människan skulle få uppleva Gud på den vägen, utan han riktar sig till hjärtat. Mitt personliga vittnesbörd är detta att något talade till mitt hjärta när jag hörde människor vittna om sin förvandling. Någon har fått lämna spritflaskan, andra har lämnat knarket och vad som hörde till det livet. Gud gör sig påmind genom människors personliga vittnesbörd, när de vittnar om något de upplevt. Man har upplevt det man talar om.

Missionsrapport av Karin Vidén
**
**

**Jordbävningskatastrofen placerade Haiti i allas våra hjärtan. Ett halvår har nu snart gått och fokus har svalnat betydligt i media, men lidandet är fortfarande obeskrivligt och i de enorma tältlägren runt omkring huvudstaden är situationen på vissa håll mycket katastrofal. 
I missionsarbetet här i Dominikanska republiken möter vi drabbade människor som på olika vägar lyckats ta sig över hit för att om möjligt finna ett nytt fäste i livet, en framtid. Många av dem har förlorat, inte bara sina tillhörigheter utan också alla sina nära och kära. 
En ung kvinna bad om förbön i ett möte tidigare i veckan. Hon hade kommit från Haiti för bara några månader sedan och bor nu med sin pojkvän i ett litet skjul i Palavé utanför Santo Domingo, bara en kort  promenad från församlingens missionscenter. Den mäktiga sången i mötet och det till hennes eget språk kreol tolkade budskapet om frälsning i Jesus Kristus, grep hennes hjärta och hon ville ta ett avgörande steg i sitt liv; hon ville bli frälst!
Innan vi skildes åt i den mörka tropiska kvällen bad hon oss besöka henne, helst redan dagen därpå eftersom hon hade något viktigt som hon behövde prata om.

Missionsrapport av Karin Vidén

Mellan regnskurarna idag besökte vi Maria i bateyen Lecheria. Det lilla hemmet som mäter ca 2,5 x 2,5 m var genomfuktigt och på den enda möbeln hon har, en säng, låg lilla Ursula 8 månader sjuk. Genom hålen i plåttaket droppade regnet in, och rann utefter väggarna där centimeterstora glipor mellan de murkna brädväggarna släppte in både vind och vatten. Väggen utefter sängen hade hon klätt med tidningspapper som nu i de intensiva regnen var genomblöta och knappt hängde kvar. Tvååringen som även hon var i dålig kondition stod riskabelt nära den öppna kolelden i järngrytan på golvet, där vatten kokade för att kunna användas till den lillas mjölk. Maria är så fattig!

Stig Andreasson rapporterar från en resa i Rumänien
**
**

**En dag i början av april i år äntrade Åse och jag ett flygplan på Rygge lufthavn utanför Moss med destination till Budapest i Ungern. Som resvan guide hade vi Jan-Egil Hafsahl från Pilgrimsfolket, som generöst bjudit oss på denna resa med anledning av min 80-årsdag. Vi hade länge närt en önskan om att få se Pilgrimsfolkets missionsarbete i Rumänien. Nu skulle vi få tillbringa två veckor på deras arbetsfält. Därför var det med stor förväntan vi tog plats på flyget.

Vittnesbörd av Roger Lindroos
**
**

**Jag var ute och åkte lite i stan, kopplade av och tittade lite. Det är mycket som händer i stan.  På vissa ställen finns bara en stor grop, bilarna leds kors och tvärs för att komma fram. Och man undrar hur det ska kunna bli något i den röran. Men det finns någon som har överblicken. Jag blir imponerad av stora byggnader och projekt. Jag åkte förbi Centralen och tänkte: hur håller de reda på hur de ska bygga upp allt från grunden? Man får inte glömma ventilationsrör och kablar. Det är så lätt att missa något. Jag blir oerhört  imponerad av det där. Så tänker jag på vår värld, det universum vi lever i. Alla stora stjärnor och planeter. Häromdagen såg jag i en tidning bilder som det stora rymdteleskopet hade tagit. Det är oerhört vad som finns ute i universum. Man tappar uttrycksmedel och förstår inte riktigt hur stort det är.
Vår skapare är verkligen något att imponeras av.  Han har kontrollen över detta jättelika projekt, som vi knappt kan fatta eller ens se. Gud har kontrollen, han är den som verkligen kan förstå allt i detta projekt som han från början i sitt rådslut beslöt hur han skulle göra. 
Mitt i allt detta slog det mig att han även är intresserad av en liten person som du och jag. För oss är vårt liv ibland ett projekt som är för mycket för oss. Men för Gud som har skapat hela universum är det inte något som är svårt. Våra små liv – det finns många i vår värld, om vi räknar människorna. Tänk att han är intresserad av varje liten enskild person. Han är intresserad av dig, och vill vara din personlige vän. Bibeln talar mycket. Hela bibeln är till för dig och mig. Den är inspirerad av Gud, den är Guds brev till oss. Det står  i Psalm 53, som David skrev: 
**

Vittnesbörd av Simon Beecham

Jag har levt i hopplöshet och sett hopplöshet i människors ögon och även i mina egna ögon. Jag har levt i drogernas värld, och har varit narkoman själv så länge, så jag var van vid att när jag tittade i spegeln så såg jag hopplöshet. Man hade ingen framtid. Människor söker i olika religiösa sammanhang efter något. Man behöver bara gå till någon stormarknad, eller ut på gatan, så ser man hur vilsna människor ser ut. Man ser inget hopp i någons ögon. Det blir bara värre och värre i vår tid.

Vittnesbörd av Gertrud Johansson
**
**

**Jesus ska komma, säger vi som är kristna. Vi tror som det står att han ska komma och hämta de sina, de som hör honom till. Du kan få komma med i den skaran som ”hör honom till”, för det står att var och en som tog emot honom, gav han makt att bli Guds barn. Det gäller för var och en som tar emot honom. Du måste lyssna till evangelium som förmedlas till dig. Evangelium betyder ett glatt budskap, ett budskap om att det finns frälsning. Jesus har redan berett den frälsning du behöver för att bli född på nytt och tillhöra honom. 
Det finns en sång med ett fantastiskt budskap som jag skulle vilja läsa för dig. Det handlar om att du kan få så oerhört nära kontakt med Jesus, så att du kan tala med honom varje dag. Du kan ha en förtrolig kontakt med Jesus, så att han hjälper dig, minut för minut, stund för stund varje dag.
Det står så här:

Appell av Varghese Thomas

Guds ord är sanning, det bevisar sig i det praktiska livet, och den som förtröstar på honom kommer inte på skam. I 1 Kor 1:18 står det:

- Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.

Korsets budskap är alltså Guds kraft för dem som tror på det. Gud har kraft. Hans kraft är mäktigare än all mänsklig kraft. Ibland säger människor felaktiga saker om Jesus, de  har gjort sig en felaktig bild om honom. Om man är en sann kristen, så ska man inte ge sig in i dispyt med dem. Det är på grund av okunnighet de har fel uppfattning. Även om någon delar ut 10.000 flygblad med lögnpropaganda om Jesus så kan han inte skada honom. Det vore som att försöka svartmåla solen. Vem kan göra det? Det är bättre att utnyttja ljuset och värmen från solen, och njuta av det. Njuta av det ljus solen förser oss med. Folk söker Gud i böcker. Man letar i filosofi, teologiska seminarier, osv. Men Gud har redan uppenbarat sig i naturen, som talar om att det finns en Gud. Men naturen själv är inte Gud. Naturen säger att det finns någon bakom som skapat allt detta. Det står i Romarbrevets första kapitel: