Text: Berno Vidén

Några av Jesu sista ord till sina lärjungar innan han återvände till sin Far i höjden var en befallning, förenat med ett löfte: “Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt 28:18-20).

Från Dominikanska republiken nås vi av glada rapporter om hur sommarens satsning med dagläger för barnen i Batey Palavé har kunnat genomföras. På plats vid församlingens missionscenter finns syster Esther Melo. Hon berättar med inlevelse om barnen som inte har någon annan möjlighet att fylla sommarlovet med något konstruktivt. Esther uttrycker också stor tacksamhet för den hjälp hon fått för att kunna genomföra dessa så angelägna lägerveckor för barnen. Varje dag under juli månad samlade hon ett fyrtiotal barn och på frågan vad som driver henne svarade hon så här:

Predikan av Michael Hafsahl

Då flyttade Isak därifrån och slog sig ner i Gerars dalgång och bodde där. Isak grävde på nytt fram de vattenbrunnar som hade grävts på hans far Abrahams tid men fyllts igen av filisteerna efter Abrahams död. Och han gav dem samma namn som hans far hade gett dem. När Isaks tjänare grävde i dalen, fann de en källa med rinnande vatten (1 Mos 26:17-18).

Den senaste tiden har jag haft två böneämnen, två önskemål som jag har bett Herren om. Det första har varit det här: Herre, ge oss väckelse! Jag tror att det är det primära behovet för Guds folk idag. I Psalm 120:5-6 står det:

Appell av Jörgen Lindroos

Under en tid har jag läst om de första kristna och låtit mig fascineras av den tiden. Det var som en väldig brand då församlingen föddes, då evangelium gick ut som en eld över hela världen på ett explosionsartat sätt. Det här var människor som var rotade i sina olika traditioner, religioner och kulturer, men allt vändes upp och ner när evangelium gick fram och människor fick se vem Jesus var.

Vittnesbörd

Aldrig glömmer jag min första erfarenhet av ordet Jesus. Året var 1968 då en arbetskamrat från Södersjukhuset tog mig med till Filadelfiakyrkan i Stockholm. Där fanns en tavla längst fram med namnet JESUS. Under hela mötet såg jag inget annat än detta, namnet Jesus, och allt annat runtomkring bleknade.

Hälsningar Gertrud Karlsson

Appell av Marja Strömmare

Jag tänkte ta med er till en katastrof. För ett par år sedan, dagarna kring nyårsafton, var det ett stort lerskred i Gjerdrum i Norge. Det var under natten då människor låg i sina hus och sov som hela kvarter försvann. Jag kommer ihåg hur jag dag och natt följde tragedin.

Där i Gjerdrum rasade hus och bilar, och människor låg där nere i det stora raset. Man säger att man hörde nödrop, att man hade telefonkontakt med människor som var instängda. Det första dygnet kunde inte räddningspersonalen ta sig ner till de drabbade då det var alldeles för farligt. Marken rörde fortfarande på sig och man kunde inte riskera ytterligare liv för att gå ner och rädda de här människorna som fanns där.

Bibelstudium av Paulus Eliasson

Det finns ett välkänt påstående i början av Jesu bergspredikan, som verkar bra och fint vid första anblick, men som blir lite förvirrande när man tänker på det – och som till slut avslöjar en viktig del av Guds plan. Jesus säger så här:

Saliga är de ödmjuka, för de ska ärva jorden.

Matt 5:5

Det låter bra, men vad betyder det att ärva jorden? Varför skulle någon vara intresserad av att ärva jorden? Kan inte jag bara fortsätta vara högmodig, och låta de ödmjuka behålla sitt arv?

I slutet av 1980-talet höll Arne Imsen en predikan om Jesu tillkommelse som vi finner angeläget att åter aktualisera. Tidigare publicerad i bl.a. Midnattsropet nr 8-9/1989.

Änglarna fick ordern att omedelbart stiga ned till lärjungarna som stod på Oljeberget och såg hur Jesus lyftes mot höjden inför deras ögon. De rapporterade direkt från Faderns hjärta: ”Denne Jesus som I haven sett fara upp till himmelen, han skall komma igen.” Det var detta lärjungarna behövde veta först av allt. Han skall komma igen!

Dikt av Majvor Hugnevik (2018)

Marana ta, hör längtansropet ljuder
från en söndersargad jord
Gud, din pilgrimsskara väntar
uppbrottsorder
när basunen kallar
tecknet som vi känner från ditt Ord

Fly från svekets lägervallar
dessa brända, en gång brutna
jordar våra fäder fått att gro
Låt oss än en gång, den sista
höra Anden tala
om försoningsblodet
till ett folk som tappade sin tro

Lyft din blick mot gryningslandet
bort från jordens larm och brus
lossa banden låt det brinna
samlingsdagen snart är inne
då när natten släcker sina sista ljus

Ledare av Berno Vidén

Under 1930-talet fanns det ett informationssamhälle som hade en mycket stor inverkan på medborgarna. I början av decenniet då Hitler vann makten och nazismen – den tyska nationalsocialismen – gjorde sitt intåg, styrdes den med en utpräglad antisemitisk ideologi som till sin prägel var mycket våldsbenägen och odemokratisk. Det fanns personer som tidigt såg utvecklingen och som varnade för dess konsekvenser och som vägrade låta sig tystas ner. En av dem som vi kan läsa om var Torgny Segerstedt, chefredaktör för Göteborgs Handels- och sjöfartstidning.

Det har gått 50 år sedan följande ledare publicerades i Midnattsropet. Texten talar om hur bibelordet drar upp tydliga gränser, något som är ytterst angeläget att påminna om i våra dagar, där en kuslig form av liberalism nästlat sig in och splittrat många församlingar.

Text: Arne Imsen (ledare ur MR nr 3 1973)

Text: Märta Berg Strömmare

Finns det då något hopp? Ja, det finns ett hopp knutet till en person. Jesus Kristus. Har Gud någon plan? Ja, det har han! Kan vi lära känna Guds plan? Först av allt måste vi förstå att Guds plan i själva verket är delad i tre basala enheter: Israel, församlingen och världen. Det profetiska ordet låter oss få kunskap om vad dessa planer handlar om.

Israel, Guds egendomsfolk eller utvalda. Det är hans jordiska folk som genom historien genomgått såväl välsignelse som förskingring. Men Herren har aldrig tagit tillbaka löftena till sitt utvalda folk. Inte heller har han flyttat över löften till en annan adress. Därför verkar han med sin trofasthet i detta folk ännu idag. Han är inte beroende av tillfälligheter och utspel som försiggår på historiens arena. Vad han har lovat, det håller han. Men det finns olika tidsåldrar, epoker för hans agerande. Vi finner dem i Ordet. Det är nämligen så, att före världens början sörjde Gud allra först för att ta ut ett folk för sitt namn.

Av hedningarna. Det är det mysterium som kallas för Guds församling.

Rapport av Hans Lindelöw

I det lilla samhället Skagersvik har församlingen tagit emot familjen Kalmykov som är på flykt från kriget i Ukraina. Familjen saknar tillgångar och bor kostnadsfritt i ett hus som ägs av församlingen. {{ double-space-with-newline }}De lever på en liten pension från hemlandet och {{ double-space-with-newline }}saknar förutsättningar att bekosta sitt uppehälle. Läs deras vittnesbörd från krigsutbrottet.

Appell av Ulf Östeby

Ulf Östeby besökte storfamiljen i Skälby där han deltog i ett möte med sång, cittraspel och en väckande appell som vi här publicerar.

Undervisning av Paulus Eliasson

Det är cirka 23 år sedan jag höll mitt första bibelstudium. Det var en kort predikan som jag hoppas att de som var där har glömt. Mötet räddades som tur var av att jag delade tiden med en broder som gjorde ett betydligt bättre intryck. Sedan den gången har jag talat i många hundra möten, och just nu befinner jag mig i Rumänien, där vi har sex möten i veckan fördelat på tre församlingar. Det blir mycket predikande.

Undervisning av Yngve Stenfelt

Under femton veckors tid spelade Yngve Stenfelt in lika många program för Radio Maranata, om vem Jesus är. I ett tidigare nummer av Midnattsropet (nr 5/2022) publicerade vi den första delen och här följer del 15, vilket är en sammanfattning av bibelns budskap och mening med att presentera Jesus. Samtliga program finns tillgängliga på Maranata Podcast där också övriga radioprogram publiceras. {{ double-space-with-newline }}Länkar finns även på församlingens hemsida www.maranata.se

Vittnesbörd av Harald Walczok

Under mitt besök på en kristen konferens i Kåfalla fick jag en bekräftelse på att ägna mig mer åt människofiske – både när jag är ute och kör bil och när jag möter människor i andra sammanhang. När folk kommer och ser min bil så ser de också ett och annat bibelord.

Jag märkte i Kåfalla att min bil drog många blickar till sig. Många kom fram och pratade, en del igenkännande. Med hjälp av bilen och min önskan att vinna människor för Jesus så finns det god chans att lyckas. Man behöver frimodighet för att våga prata med folk, och jag känner att det är en bra laddstation att möta syskon och be och sedan nästa dag gå ut och vittna för människor. Det gör livet meningsfullt. En fördel med det kristna livet är att man väljer bort det som är dåligt i ens liv och låter det goda flöda fram.

Text: Gertrud Johansson

Frågan kom till profeten. Han var fullständigt passiv, nedbruten och hade inga idéer om vad som skulle kunna ske. Han hade kämpat hårt och stridit för Herren. Han hade konfronterat hela den samlade hopen av Baalsprofeter, vunnit seger och låtit döda dem alla. Han hade sett hur det efterlängtade regnet kom och hade sprungit i andlig glädjeyra och andlig kraft framför Ahab, konungens vagn. Sedan hade rekylen kommit i all sin kraft.