Ledare av Berno Vidén

Behovet av att finna stabilitet växer och i en krissituation som den vi nu går in i växer också ropet efter en stark man att kunna lita på. Demokratiska principer enligt västerländsk modell måste offras för den goda sakens skull; fred och säkerhet, först och främst för i-världen. Förtrycket mot den fattige och änkan kommer inte finna någon lösning. Den nya världsordningen vi går in i måste för att lyckas ges full mandat att styra världen med järnhand.

Predikan av Arne Imsen 1979

Vi skall läsa ur Domarboken, en av bibelns mest intressanta, lärorika böcker.
Det är en lärorik bok därför att där ser vi hur teokratin tar form och hur den bryts. Det är två oförenliga principer som där brottas mot varandra: Det är å ena sidan denna teokratiska styrelse som skulle vara det typiska, det mest kännetecknande för det här folket vi läser om. Men å andra sidan har vi influenserna från omgivningen, alla mer eller mindre fullt begripliga invändningar som människor gör mot det gudomliga, och hur man också i avgörande situationer låter det mänskliga bli vägledande med allt vad det innebär.
Vi är synnerligen kortsiktiga och vanligtvis väljer vi sådana problemlösningar som ger omedelbart resultat – som vi tror blir en lycklig lösning.
Men det är trots allt så, hur svårt det än är att inse det i varje enskild situation, att det Gud sagt det står sig i alla tider. Det är inte bara tillämpbart, utan man måste underordna sig det om man inte ska förlora det som andra generationer genom stora personliga uppoffringar erövrat.
I Dom 6 heter det i Jesu namn:
-Och Herrens ängel kom och satte sig under terebinten i Ofra som tillhörde abesiriten Joas. Dennes son Gideon höll då på att klappa ut vete i vinpressen för att bärga det undan Midjan. För honom uppenbarade sig Herrens ängel och sade till honom: “Herren är med dig, du tappre stridsman.” Gideon svarade honom: ”Ack min Herre, om Herren är med oss varför har då allt detta kommit över oss och var äro alla hans under om vilka våra fäder hava förtäljt för oss och sagt: ”Se, Herren har fört oss upp ut Egypten, nu har ju Herren förskjutit oss och givit oss i Midjans våld.” Då vände sig Herren till honom och sade: ”Gå åstad i denna din kraft och fräls Israel ur Midjans våld, se, jag har sänt dig”. Han svarade honom: ”Ack Herre, varmed kan jag frälsa Israel. Min ätt är ju den oansenligaste bland Manesse och jag själv den ringaste i min faders hus.” Herren sade till honom: ”Jag vill vara med dig så att du skall slå Midjan såsom vore det en enda man.” Men han svarade honom: ”Om jag har funnit nåd inför dina ögon, så låt mig få ett tecken att det är du som talar med mig. Gå icke bort härifrån förrän jag kommit tillbaka och hämtat ut min offergåva och lagt f ram den för dig”. Han sade: ”Jag vill stanna till dess du kommer igen.”
Då gick Gideon in och tillredde en killing, så ock osyrat bröd av en efa mjöl, därefter lade han köttet i en korg och hällde spadet i en kruka . Sedan bar han ut det till honom under terebinten och satte fram det. Men Guds ängel sade till honom: ”Ta köttet och det osyrade brödet och lägg det på berghällen där och gjut spadet däröver.” Och han gjorde så. Och Herrens ängel räckte ut staven som han hade i sin hand och rörde med dess ända vid köttet och det osyrade brödet. Då kom eld ut ur klippan och förtärde köttet och det osyrade brödet och därvid försvann Herrens ängel ur hans åsyn. Då såg Gideon att det var Herrens ängel och Gideon sade: ”Ve mig, Herre, Herre eftersom jag nu har sett Herrens ängel ansikte mot ansikte". Men Herren sade till honom: ”Frid vare med dig, frukta icke, du skall icke dö.” Då byggde Gideon där ett altare åt Herren och kallade det ”Herren är frid”. Det finnes kvar ännu idag i det abesiritiskaOfra. (Dom 6:11-24)

Text: Karin Vidén
Skolinstitutionen har stirrat sig blind på den heliga objektiviteten och ser inte vilket bedrägeri det handlar om…

Det är en småkall oktobermorgon och färggranna löv faller oavbrutet från vackra ekar och lönnar, och stiliga popplar låter sig ses på långt håll för den som färdas fram på Bällstavägen i Bromma. Inne hos ”storfamiljen på Bällsta”, ett boende- och arbetskollektiv på Maranataförsamlingens missionscenter, sjuder det av liv och aktivitet. I den gamla byggnaden från 1912 där under många bakomliggande år så många folkskoleelever nött den gamla Bällstalundsskolans stentrappor, springer fortfarande idag barn och ungdomar på väg till sina lektioner och arbetsuppgifter. Men nu handlar det om barn som hemundervisas av sina föräldrar, och även om ungdomar som efter avslutad skolgång valt att arbeta på Pilgrimshem Hotell för att därigenom betjäna de gäster som bl a Stockholms stad och andra kommuner bokar in. Det är en stor förmån att få leva och arbeta mitt i en kristen daglig gemenskap med människor av alla generationer. Varje morgon innan den direkta hemundervisningen börjar, samlas vi en grupp föräldrar och barn och har gemensam morgonbön. En väldigt fin start på dagen som varmt kan rekommenderas. Vi läser några versar var ur bibeln och lägger fram böneämnen och tacksägelseämnen och ber till Gud tillsammans. Det är verkligen en fröjd att se och höra hur några småttingar som just lärt sig läsa, i denna trygga miljö med stolthet och iver stavar sig fram en bibelvers var, och hur de nämner sina böneämnen och bekymmer för att vi tillsammans ska be till Gud. -”Min mormor är sjuk”, ”de haitiska skolbarnen i Palavé”, ”missionsarbetet bland de fattiga i Rumänien” osv.
Tänk att få inleda dagen med att få påminnas om dem som behöver omtanke och hjälp, och själv få forma böneord till Gud! Det danar människor för framtiden.

Bibelstudium av Paulus Eliasson
I Apostlagärningarnas första kapitel läser vi en av de mest välkända verserna om den helige Ande. Det är Jesus själv som säger i vers 8:
-Men när den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens ända.

Det är nog bekant för de flesta, att den helige Ande betyder kraft. Så tänker man på den helige Ande som ett skafferi, eller man tänker på Gud som ett batteri som man kan koppla in sig på och få kraft. Och så ska vi använda den kraften som vi själva tänker och tycker. Många talar om att få välsignelse, kraft och utrustning. Vi ska få makt, vi ska få auktoritet, vi ska få tjänst, osv. Men det finns en tanke med att Gud vill utrusta oss. Det är inte så att Gud är ett skafferi där du öppnar dörren och plockar ut det du tycker passar dig, sedan går du därifrån. Det är inte heller så att Gud kommer på besök och säger varsågod, här har du den helige Ande, och så försvinner han ut ur bilden. Gud vill inte bara ge dig något; Gud har en tanke med vad han ger. Den helige Ande har en strategi. Det betyder att det är inte bara ett batteri, en kraft du kopplar in dig på, Anden är en personlighet, en vilja.
När den helige Ande kommer över er, då ska ni undfå kraft till att bli mina vittnen. Det är punkt nummer ett. Den helige Ande vill att du ska bli ett vittne på det lokala området. Jerusalem och Judéen talar om området närmast omkring. I Samarien; det talar om det område som du helst inte vill gå till, som du kanske tänker det där är inte riktigt min kallelse. Jag kan sträcka mig så långt, men där bortanför, det är inte min grej. Och hela världen – då öppnas ögonen för det som egentligen är det omöjliga. Intill jordens ändar - det öppnar vyerna för det som är helt omöjligt för en människa.

Reportage av Ulla Näsholm
Det är Tage Johansson, husfar i kommuniteten i Skälby som uttrycker sina åsikter. Han fortsätter:
-I storfamiljen vill man göra något tillsammans.
-Lärjungarna delade sin tillvaro med Jesus – de trodde på honom och ville föra ut budskapet om Guds rike. Där finns det första exemplet i Nya Testamentet hur det fungerar – när man överlämnar sig åt varandra.

Adressen är Siriusvägen 4 – en blå tvåvåningsfastighet i Järfälla. Det är en vacker brittsommardag som börjar närma sig sitt slut.
På gården är det fullt av bilar – storfamiljen har besök och det verkar vara fart och fläkt över tillvaron just nu. En familj med två barn svängde förbi för att hälsa på, framförallt de två nya världsmedborgarna som tillkommit i kommuniteten.
Roger och Akvile Lindroos med sonen Natanael och Emanuel och Gabriella Johansson med dottern Saga blev självklart de som tog störst uppmärksamhet.
Hallen var belamrad med väskor, barnvagnar och paket, ja, till och med en stor väska innehållande två små valpar fanns med, det blev uppenbart när hundarnas husse tog väskan med sigut för att rasta sina nyinköpta vovvar.
Gertruds nybakade äppelmuffins och kaffe blev uppskattat innan Lydia och Hanna med sina föräldrar reste vidare hemåt.
Bokmässan i Göteborg har just avslutats och församlingen hade en monter där Gabriella och Emanuel Johansson var med. Dottern Saga, två veckor var bara måttligt förtjust i bokmässan och protesterade högljutt när hon första gången kom in på området.
Emanuel är inte hemma just nu, han sitter i hotellreceptionen på Bällsta. Roger är ute och handlar material till hotellet. Akvile och Gabriella finns på plats och de visar hur de bor och berättar lite om sig själva. Gabriella är uppväxt i församlingen, en tuff och duktig tjej, inte rädd för utmaningar.
Akvile, kommer från Litauen, hon gifte sig med Roger och de fick nyligen en son. Omställningen för henne borde vara större och lite mer dramatisk.
En främmande, lite exotisk fågel med siktet inställt på en sång- och musikkarriär, hon hade redan kommit högt på vinnarlistan i sångtävlingar i sitt land Litauen. Och nu småbarnsmamma, delar kök, vardagsrum och badrum med ett tiotal andra människor. T ex hur går det när två småbarnsfamiljer delar toalett och bad tillsammans med flera andra – en ytterst både känslig och praktisk fråga tycker man.
Jodå, man vänjer sig, skrattar hon lite avvärjande. Språket hanterar hon bra, gör sig förstådd, pratar svenska ganska obehindrat och tolkar ibland också sin pappa Zenonas när han predikar.
Var det kärleken till Roger som fick henne att bryta upp och flytta till Sverige, och in i en gemenskap som hon visste väldigt lite om? Lägga planerna på karriär och självförverkligande åt sidan, eller hur var det?
Akvile har ett uttrycksfullt språk, både verbalt och kroppsligt. Självklart, visst var det kärleken, men mitt i detta har hon sett Guds väg och förstår att det finns en väg, för henne och Roger att tillsammans tjäna Gud. Spännande men inte alltid enkelt.
Roger har växt upp i storfamiljsgemenskap, fått sin undervisning hemma bland annat av en mamma som slutade sin lärartjänst i den offentliga skolan och istället började att undervisa barnen i hemmet.
Roger uttrycker ofta sin tacksamhet till sina föräldrar att de valde den vägen. ”Det är en gåva att växa upp i storfamiljen”, säger han.
Han fortsätter sen vidare:
-Det är inte alls självklart att man går samma väg som sina föräldrar. Man måste personligen göra ett uppbrott och bestämma sig hur man vill handla i sitt eget liv.
-Det är synen på församlingen som gör att jag väljer storfamilj, det är helt enkelt en vision vi har och som vi vill leva och arbeta efter.
-Jag för min del vill gå in genom de dörrar som Gud öppnar, det är det framtidsperspektiv jag har.

Undervisning av Jan-Egil Hafsahl
Vi måste åter resa absoluterna. Sätta upp vägskyltarna och skriva texten klart. Vi måste skapa en sådan gemenskap att människan får identitet. Du är värdefull i gemenskapen. Du är inte vem som helst, inte bara en nomad på flykt genom tiden. Det gäller att skapa identitet i människan.

Bibeln lär att historien är indelad i tidsåldrar. Det finns ett grekiskt ord, ayon, som ibland blir översatt med tidsålder i vår bibel. Ibland blir det översatt med världen, och ibland med evighet. Det är litet beroende av vilken bibelöversättning vi använder oss av. Paulus talar exempelvis i Efesierbrevet 3:5 i den svenska översättningen om förgångna släkter. I norska bibeln står det ”forgangne tidsaldrer”. Han talar alltså om tidsperioder som har varit och ligger bakom. I Romarbrevet 12:2 säger Paulus: ”skicka er inte efter denna tidsålders väsende”. Här handlar det alltså inte om gångna tidsåldrar, utan denna tidsålder. Om vi återvänder till Efesierbrevet, nu 2:7, så säger han att Kristus ska bevisa sin nåds rikedom i de kommande tidsåldrarna.
Det finns alltså gångna tidsåldrar, och så finns den tidsålder som nu är och tidsåldrar som skall komma, enligt Paulus’ undervisning. De olika tidsåldrarna bygger på varandra så att den ena är förutsättningen för den andra. Exempelvis heter det i Galaterbrevet 3:19 i den norska bibeln att ”lagen blev lagd till”; i den svenska bibeln står att den ”blev efteråt given”. Och så står det att den har sin tid till dess att; en begränsad period. Den kom efter något och varade fram till något. I bibeln brukar vi för att förenkla indela i olika tidsperioder. Vi brukar tala om oskuldens tid, tiden före syndafallet. Så talar vi om samvetets tidsålder, och lagens tidsålder, och så talar vi om den tid vi nu är inne i; nådens, eller församlingens tidsålder. Och så brukar vi tala om tusenårsriket som kommer, och så talar vi vidare om kommande evigheter. Det är olika tidsperioder vi möter i den frälsningshistoriska tidslinjen.

Predikan av Hans Lindelöw
Guds folk försökte komma fram till en rättfärdighet på gärningarnas väg. Gud hade åt oss utsett något bättre. Han sände sin son. Det står i Skriften att de inte utan oss skulle bli fullkomnade. Det verkar som om Hebréerbrevets författare placerar själva grundvalen i den kristna församlingen.

På ett möte jag besökte talade en person som representerar den Messianska rörelsen. Han underströk betydelsen av att finna rötterna. Man måste finna rötterna, och idealet var Guds folks enhet. Enheten ska återställas genom att man finner rötterna i det mosaiska, i Mose lag. Jag kan inte riktigt hålla med om detta, för skulle vi söka våra rötter i omskärelsens förbund och i Mose lag så är jag rädd för att det skulle åstadkomma mycket mera konflikter.
Det är intressant att se att bilden av Guds folk som ett enat folk framträder mycket klarare i Hebréerbrevets 11:e kapitel än i Apostlagärningarna 7, när man jämför dessa kapitel. Hebr 11 lyfter fram tron. Vad som betonas är inte Abrahams tro eller Josefs tro. Det betonas genom tron. Det stämmer ganska väl med aposteln Paulus undervisning i andra Korintierbrevet där han talar om att ha samma trons ande. Det verkar som om tron hjälper oss att komma undan en hel del saker. Om vi genom tron skulle finna vår enhet i en annan, ny förståelse av Mose lag än den som exempelvis Hebréerbrevets författare anger, att vi skulle aktualisera Mose lag, mönsterbilden på det viset, så är jag rädd för att vi skulle hamna i mycket större konflikter. Bilden av ett enat folk får vi verkligen inte när vi läser detta. Man talar i Messianska rörelsen exempelvis om judarna och deras gudstjänst, som om det vore något som de iakttog och vårdade sig om. Det där låter litet romantiskt, för NT:s mera framträdande vittnen, som Stefanus och Jesus säger att det var just vad de inte gjorde. På den tiden invände man med Mose lag mot dem som predikade evangelium.
Vad säger Jesus? I Johannes evangelium, kapitel 7 läser vi:
-Då förundrade sig judarna och sade: ”Varifrån har denne sin lärdom, han som icke har fått undervisning?” Jesus svarade dem och sade: ”Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig. Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå om denna lära är från Gud, eller om jag talar av mig själv. Den som talar av sig själv, han söker sin egen ära; men den som söker dens ära, som har sänt honom, han är sannfärdig, och orättfärdighet finnes icke i honom. - Har icke Moses givit eder lagen? Och likväl fullgör ingen av eder lagen." (Joh 7:15-19 )
Hör vad Jesus själv säger. Har icke Moses givit er lagen? Och likväl fullgör ingen av er lagen! Man får en känsla ibland att det skulle vara så laglydigt och fromt, hela detta judiska folk. Att de höll på dessa seder. Vad säger Stefanus i Apg 7? Vi ser hur hans budskap avslutas. Det var inte lätt för dem att höra. Stefanus säger så här:
-I hårdnackade, med oomskurna hjärtan och öron, I stån alltid emot den helige Ande, I likaväl som edra fäder. Vilken av profeterna hava icke edra fäder förföljt? De hava ju dräpt dem som förkunnade att den Rättfärdige skulle komma, han som I själva nu haven förrått och dräpt, I som fingen lagen eder given genom änglars försorg, men icke haven hållit den.
Jesus sa: Ingen av er håller lagen. Stefanus sa: Ni har fått lagen genom änglars försorg, men har inte hållit den.
Vi kan ha olika uppfattningar om förhållandet till lagen. Den som skrivit Hebr 11 har ett förhållande till lagen. Men inte samma förhållande riktigt som det Stefanus anmärker på. Den som skrivit Hebr 11 tar fasta på lagen. Han låter nämligen lagen fullgöra den uppgift lagen har. Det finns en uppgift också för lagen, när vi predikar evangelium. Det gör aposteln Paulus klart i Romarbrevets tredje kapitel där han talar om att en rättfärdighet från Gud har blivit uppenbarad. Vilken rättfärdighet från Gud har blivit uppenbarad? Jesus Kristus själv. Alltså inte tavlor av sten, utan Ordet som vart kött. Jesus Kristus själv har blivit uppenbarad:
-Men nu har, utan lag, en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittna om.
Att lagen och profeterna vittnar, det är något som Hebréerbrevets författare förstår sig på. Att lagen och profeterna vittnar om en rättfärdighet från Gud, som i sig själv inte ser ut alls som lagen och profeterna gjorde, därför att nu handlar det om Jesus. Lagen och profeterna vittnar om en rättfärdighet från Gud. Men det står inte att lagen och profeterna åstadkommer en rättfärdighet från Gud. Lagen och profeterna kan inte åstadkomma någon rättfärdighet, men de kan vittna om den. Lagen har också andra uppgifter. Men ifråga om vår frälsning och försoning kan lagen inte åstadkomma någonting, för då behövs den här mannen som själv är en försonare, som själv är en medlare mellan Gud och människor. Därför heter det om denna frälsning och försoning också i Romarbrevet 3:
-Men nu har, utan lag, en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad.
Varför ska vi då behöva ha lagen? Kan vi inte totalt avvisa lagen då? Nej, för om vi bara avvisar lagen, säger Romarbrevet, kommer vi inte att klara oss. Utan lag, blir vi dömda. Hur ska vi kunna bli dömda om det inte finns någon lag? Jo, det står så här:
-Ty hos Gud finnes intet anseende till personen; alla de som utan lag hava syndat skola ock utan lag förgås, och alla de som med lag hava syndat skola genom lag bliva dömda. (Rom 2:11-12)
Alltså, de som hade lagen och trots allt syndade, skulle genom lagen bli dömda. Men de som ingen lag har och syndar, kommer också att bli dömda, genom att de förgås utan lag. Med eller utan lag så blir utfallet negativt om man syndar. Däremot, om man öppnar sitt hjärta för Jesus Kristus – det har kommit en frälsning utan lag, en försoning utan lag, en rättfärdighet utan lag. Det helt avgörande i vår frälsning sker utan lag, därför att lagen vittnar, lagen överbevisar, men lagen kan inte åstadkomma någon rättfärdighet. Där står vi helt utan chans. Det är bara en, det är Jesus Kristus själv. Det är han som är rättfärdigheten från Gud, och verkligen effektiv på det sättet. Han inte bara kräver av oss rättfärdighet, han gör oss rättfärdiga.
Judarna hade lagen, och både Jesus och Stefanus sa att de hade inte hållit den. De kristna har Jesus själv. Kan man inte förebrå de kristna något? Ni har Jesus själv, och ändå tror ni inte på honom. Det kan man förebrå rätt många för. Det heter om församlingen i Sardes att den har namnet om sig att den lever, men den är död.

Bibelstudium av Tage Johansson
Det finns stor anledning att bäva för det som rör sig i tiden. Det är viktigt för oss att vara medvetna om vad som sker, ha inblick i och analysera tiden. Samtidigt är det väldigt viktigt att vi också blir medvetna om att hos Gud är makten, och han kan utrusta människor i en väldig slutuppgörelse. Jag tror inte vi kan ändra samhället eller situationen. Allt går mot sin totala upplösning. Du kanske upplever att du gastkramas av situationen du ser och vill falla offer för missmod. Men det är underbart att vi också nu kan rikta vår blick emot att vi har en mäktig Gud.
Det som pågår i Stockholm är bara en sektion av allt nedbrytande som sker den sista tiden. Det finns andra områden och skikt vi ser växa fram på det politiska och religiösa planet. Men det värsta är om Gud inte har någon han kan ställa fram i gapet till landets försvar. Gud har tilldelat oss någonting att utföra som ett Guds folk för den här tiden. Det gäller att vi blir iklädda Herrens kraft. Vi ska vara medvetna om tidsläget, och Gud vill uppfylla oss av en ande som är mäktigare än den ande som finns i världen. Blir vi iklädda den kraften, så får vi också uppleva att vi kan röja i andevärlden, för det är i den osynliga världen den verkliga kampen står.
Guds Ande vill lyfta vår blick att se in i Guds möjligheter. Även under svåra tider, har det funnits väldiga möjligheter. Tänk vilken svår tid det var då Israel fick gå till fienden för att vässa sina svärd; i den mån de hade något att vässa. Men då uppträdde en man som Gud beklädde med kraft. Han vann en underbar seger för Guds rike.
Om vi inte upplever den helige Andes kraft över våra liv, om vi inte är villiga att prisge våra liv på stridsfältets höjder, som det heter i Domarboken, då kan naturligtvis inte Gud ge seger, för han ger seger genom sitt folk. Därför frågade Gud om det fanns någon som kunde träda fram i gapet till landets försvar, men han sade: -Jag finner ingen. Det är den största tragedin.
Det står om Herren Jesus Kristus att han trädde upp i en mycket svår avfallstid, då det varit tyst i Israel över 400 år, och vi vet att även Johannes Döparen blev beklädd med Herrens kraft och det uppstod en rörelse omkring honom. Om Herren Jesus Kristus står det så här i ett vittnesbörd, något som också vi behöver uppleva:
-Se, över min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, i vilken min själ har funnit behag, över honom skall jag låta min Ande komma, och han skall förkunna rätten bland folken. (Matt 12:18)
Vi kan bli beklädda med Herrens kraft och få den utrustning Herren vill ge.

Barbro Schröder rapporterar
Var skulle vi vara om inte där, vi som har Böckernas Bok, det levande Ordet! Vi har fått en gudomlig kallelse att sprida och så ut Ordet. Inne i den stora mässhallen är trängseln av människor stor och stundtals tryckande.
Vad söker de efter, vad har de för förväntningar efter att ha betalat inträde till detta evenemang?
Efter att denna bakomvarande vecka då banker har krisat, det har varit jobbvarsel och industrier i konkurs, är många ansikten allvarliga.
Jag tar emot en del information och går en runda. Jag går vilse i dessa långa gångar av montrar med utställningsobjekt. Där finns utbud av skräcklitteratur, romaner, deckare, visdom, kokböcker och olika religiösa riktningar.
Hur långt har människan kommit från skapelsens Herre? Efter en stund upptäcker jag BMC-montern. På avstånd lyser bibelordet från Lukas 21 upp:
-…och på jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet.
Det står klart skrivet på väggen. Dessutom orden på en affisch som är en uppförstorad framsida av förra numret av tidningen Midnattsropet:
-Fly till Jesus medan tid är. Det finns ingen framtid för Sodom.
En del människor stannar upp och läser. Många har frågor att ställa till dem som står i montern. Tidning får alla som vill ha – tänk att ord fortfarande kan nå och beröra nutidsmänniskan i livsavgörande situationer. Många barnfamiljer tog intresserat emot tidningen med rubriken: ”Statens skola eller hemundervisning”. Det kändes bra, och ungdomar ville ha tidningar med bild på riksdagen, och bibelordet från Hab 1:4:
-Därför blir lagen utan kraft, och rätten kommer aldrig fram.
Den ogudaktige omringar den rättfärdige och rätten blir förvrängd.
Ja, många intryck från mitt besök på bokmässan, men det största är att folk söker något, tränger sig fram för att hitta något värdefullt. Vi fick så ut Ordet, Gud vare tack!

Vittnesbörd av Asta Olausson

När jag blev frälst och mötte Jesus handlade det om en total kapituation inför Jesu kors. Jag visste att det gällde att ge upp det som varit och börja något helt nytt. Jag kom ifrån ett väldigt trasigt sammanhang, jag hade varit narkoman några år och levt i en subkultur. I varje socialt sammanhang man lever och umgås, försöker man göra en självbild för att nå upp till de normer och värderingar som finns i den kulturen.

Theresia Vidén berättar…
Theresia Vidén, 23 år, har denna sommar varit i Dominikanska Republiken och stöttat syskonen i Comunidad Maranata. När pappa Berno, som huvudsakligen förestår missionsarbetet, åkte till Sverige för att delta i Maranataförsamlingens sommarkonferens och tältmöten, var hon ensam svenska i arbetet under ett par månader.
Under sommaren har skolarbetet haft paus, men den lilla församlingen har kontinuerligt samlats till bön och bibelstudier. På söndagkvällar, om det inte varit skyfall, har man haft väckelsemöte utanför Clotildes hem nere i Cañadan. Skyfall, ja. Det har varit mycket av den varan denna sommar, och i Sverige har vi fått katastrofrapporter om hur många människor omkommit, och ännu fler förlorat sina hem i vattenmassor och jordskred. Värst drabbades grannlandet Haiti där man fram till idag räknar med att 800 människor omkommit och nästan en miljon förlorat sina hem då vattenmassorna vällt in över landet. Men även Dominikanska Republiken drabbades svårt med översvämmade samhällen och raserade broar och vägar. I huvudstaden har man ändå inte haft så kännbara svårigheter, berättar Theresia. Några gånger har man fått inställa möten och planerad medicinsk mottagning på grund av vädret.
Under sommaren har Theresia haft Sandra och hennes lille pojke Raudi boende hos sig. Hon har haft ansvar för 4-årige Rikendy, som har bott hos henne, då mamman Andréa hela sommaren tvingats vara på sjukhuset med sin svårt lungsjuke son Yefrey. Ett par gånger i veckan har Theresia åkt till sjukhuset för att besöka honom, annars har hon fått vara mycket hemma.
-Vi har haft vardagsliv, konstaterar Theresia stillsamt. Lagat mat, städat, tagit hand om barnen. Ett par gånger i veckan hade de också möten i hemmet.
Broder Kelvin Rosario, som kom till Comunidad Maranata för flera år sedan, har tagit stort ansvar för församlingens möten under de månader Berno varit i Sverige, och vid några tillfällen har också pastor Isaias Rodriguez kommit och delat Guds Ord i församlingen.
I september gjorde Theresia och Berno en resa till haitiska gränsen, för att undersöka möjligheterna att göra en insats i detta svårt drabbade grannland. En förhoppning är att Comunidad Maranata i samband med något besök hos haitiska syskon, på något sätt ska kunna bistå med mediciner, livsmedel och annan hjälp.
Nu är femte läsåret av skolarbetet bland haitiska barn i Palavé i full gång. Theresias syster Veronica, som varit med från start då skolan började på gården hemma hos Yanet, en syster i församlingen i Palavé, bär nu ett huvudansvar för undervisningen. Hon tillsammans med Nahdja undervisar idag elva elever som annars inte skulle ha några möjligheter att få plats i någon annan skola.Tidigare år har vår dominikanska syster Maria varit med i undervisningen men hon har nu fått jobb på en annan skola, varför antalet elever det här året reducerats.
Theresia är inte mångordig när vi sitter och samtalar om arbetet i Santo Domingo. Jag undrar vad hon ser som det viktigaste av alla olika insatser som utförs genom församlingens arbete.
-Det har ju alltid varit något speciellt med arbetet bland barnen, säger hon slutligen. Ja, visst är det så. Och när det gäller Theresias insatser, har det verkligen varit fråga om att satsa för barnen!

Nummer 4 2008 av Midnattsropet innehåller bl.a. reportage från olika satsningar den bakomliggande sommaren. Även undervisning och vittnestbörd.

Ledare av Berno Vidén
Istället för att utbedja sig den Ande som formar den troende till att leva för himmelen, med tydlig distans till världen, hänger sig många kristna idag åt allahanda karismatiska experiment för själva njutningens skull.
Den ande som Gud ger däremot, är en hjälp till att se klart vad som äger rum i tiden, att hålla sig nykter andligt sett, så att de viktiga råmärken vi har i evangeliet inte flyttas.

Reportage av Ulla Näsholm

Midnattsropets medarbetare Ulla Näsholm, som dessutom i många år varit Maranataförsamlingens evangelist och missionär, åkte för en tid sedan och hälsade på ett äldre par i Piteå. Dessa syskon hade betytt mycket för Ulla när hon som ung mötte Jesus Kristus till frälsning, och sade ja till kallelsen att tjäna Gud med hela sitt liv. Ulla kunde inte motstå att göra ett litet reportage från besöket, och här får vi också en glimt från vad de fått betyda för att Ulla kunde komma i tjänst för Gud i själavinnande, själavård och även som medarbetare i Midnattsropet!

Vittnesbörd och appell av Stig Andreasson

Torpstugan med det låga taket
I min västgötska hembygd fanns en del små stugor med mycket låg takhöjd. Min farfars torp var av den typen. Då min farbror, som var ett stycke över medellängd, vankade omkring därinne i stugan rörde hans hår vid det vita papptaket. Halvvägs mellan mitt barndomshem och skolan där jag lärde mig läsa låg en liknande torpstuga. Takhöjden torde ha varit ungefär densamma som hemma hos farfar. I den stugan bodde en äldre kvinna, vars rygg var böjd av ålder och hårt arbete. Hon hade väl därför inga direkta problem med takhöjden. Men hennes äldste son, som också bodde hemma, måste nog böja på nacken då han skulle gå in genom dörren.

Appell av Samuel Hafsahl

Frågan är om vi i vårt liv och vår vandel här lever för det tillkommande. Eller om det bara är något vi tror, som inte blir verkligt. Vi kanske har gått över från en tankebyggnad till en annan som är bättre; mera moralisk och god. Har det tillkommande livet blivit en verklighet för oss, så att vi lever och gör våra beslut med tanke på att det finns ett evigt liv, en annan, sann värld?

Vittnesbörd av Mindaugas Biveinis från Litauen

Guds frid! Jag vill först tacka för inbjudan vi fick att komma hit. Det känns gott att vara här. Ni sjunger så fint och spelar olika instrument. I bibeln läser vi att man prisade Gud med olika instrument. Jag tror att Gud tycker om det och välsignar det.

Jag vill berätta litet om mitt team. Vi kommer från Litauen, från en stad som heter Mariampole. Den ligger vid polska gränsen och det finns ungefär 50.000 invånare där. Alla som spelar med i teamet är med i vår församling. Det finns flera, men bara de som spelar bäst fick följa med. Församlingen är inte så stor, men vi har gemenskap och verkar Guds verk i vår stad.

Predikan av Michael Hafsahl

Jag ska dela med mig en vers ur Matteus evangelium. En märklig vers:

-Och från Johannes döparens dagar intill denna stund tränger himmelriket fram med storm, och människor storma fram och rycka det till sig. (Matt 11:12)

I den norska bibeln heter det: “Og mennesker som trenger sig inn med makt”.

Helt uppenbart så handlar inte denna vers om alla människor. Det finns människor som tackar nej till himmelriket, som inte vill ha något med himmelriket att göra. Det finns grupper som motarbetar himmelriket, och så finns det också, tyvärr, en stor grupp människor som aldrig har hört talas om himmelriket. Men det finns också sådana som Jesus talar om här; människor som stormar fram, som tränger sig in med makt, och som rycker det till sig. Det är en beskrivning som nästan tenderar till våldsamhet. Det är något i texten som säger mig att här är det kompromisslösa människor som stormar fram. Kosta vad det kosta vill, jag vill ha tag i himmelriket och dess hemligheter. Människor som använder all sin makt, varje fiber i kroppen, för att nå fram till himmelriket. och för att rycka det till sig. Och när man väl har fått tag, så släpper man det inte.

Appell av Gertrud Johansson

Jag är väldigt tacksam för denna konferens. Jag har upplevt det rikt. Vi har hört väldigt mycket allvarliga gudsord till oss. Jag har tänkt på ett kapitel i första Krönikebokens tolfte kapitel. Där står det om den tid kung David var smord till konung, men han fick vara i flykt på grund av kung Saul.

-Och dessa voro de som kommo till David i Siklag, medan han ännu höll sig undan för Saul, Kis’ son; de hörde till de hjältar som bistodo honom under kriget. De voro väpnade med båge och skickliga i att, både med höger och med vänster hand, slunga stenar och avskjuta pilar från bågen. Av Sauls stamfränder …

Predikan av Arne Imsen

Andevärlden är en realitet, mer verksam än det vi vanligtvis tänker. Den osynliga andevärlden den synliggöres i sådant som så småningom kan registreras med våra fem sinnen. Vi ser icke makterna som opererar i det fördolda, men vi ser resultatet, verkningarna; de uppenbarar sig praktiskt taget på alla plan och på alla områden.

Man kan tala om att i andevärlden finns det olika klasser, grupper, maktkonstellationer med olika uppgifter. De har olika aktionsradie och arbetar på olika nivåer, eller som skriften säger, “är verksamma” på olika nivåer.