Tillflykten bland bergen (Del 1)
Arne Björkman skriver om Francis Schaeffer, ateisten som blev frälst
L‘Abri är ett internationellt kristet studiecenter i de schweiziska alperna. Det grundades 1955 av den amerikanske pastorn Francis Schaeffer och hans hustru Edith. Inom kort var L‘Abri en tillflyktsort för människor, som sökte efter livets mening eller brottades med trosfrågor. Tusentals unga och äldre människor från alla delar av världen har under årens lopp letat sig fram till den lilla alpbyn, där L‘Abri ligger. Francis och Edit Schaeffer ville genom sin undervisning visa andra människor, att Gud existerar och är att lita på. De pekade på att Herren är evig, oändlig och helig. Genom sina egna liv ville de visa vad som händer, om man litar på Jesus Kristus, Guds Son.
L‘Abri är ett franskt ord, som betyder skyddad plats, tillflykt, vindskydd. Anledningen till att L‘Abri har kunnat hjälpa många människor fram till en stabil tro på Gud var att Francis och hans fru byggde hela sitt arbete på bön och åter bön. Folk kunde med egna ögon se hur Herren verkade i deras familj och människorna runt omkring dem. De båda levde i tro på Bibelns löften. De bad att Gud skulle ge dem de pengar de behövde, utan att de måste be människor om hjälp. Och de bad att Herren skulle visa dem sina planer och ge dem de absolut rätta medarbetarna. Genom sina liv och sin undervisning kunde de visa, att Gud älskar att leda syndare fram till Jesus och att den helige Ande hjälper kristna att leva i lydnad till Guds Ord. Genom bönesvaren de fick, kunde de också visa tvivlarna, att Gud finns och är en hjälpare i nöden. Och Herren visade Francis och Edith Schaeffer, att Bibelns löften är sanna - genom att svara på deras bönerop.Tidningen Time kallade en gång Francis Schaeffer för ”de intellektuellas missionär”. Han var nämligen en annorlunda missionär. Det främmande missionsspråk han var tvungen att lära sig var filosofins språk. Genom flitiga studier lärde han sig hur man tänker och resonerar i olika kulturer och samhällsklasser. Han insåg att det var ett nödvändigt måste, för att han skulle kunna ge andlig hjälp åt de människor, som kom till L‘Abri från jordens alla länder och sociala miljöer. Det är alltid lättare att samtala med människor om man känner till en del om vilka tankebyggnader de bär på. En pastor som var frustrerad över Gud anlände till L’Abri för att få andlig vägledning. Efteråt berättade han: ”Jag behövde inte tala med Francis Schaeffer i mer än en halvtimme, förrän jag förstod, att han hade svaret på alla mina stora frågor. Frågor som jag haft ända sedan jag utbildade mig till pastor. Jag stannade tills jag fått svar på allt.”
Ateisten som blev frälstI Francis Schaeffers barndomshem fanns ingen plats för andliga och filosofiska samtal. Hans föräldrar var inte intresserade av ”funderingar om Gud”. Då Francis fyllt sjutton år, började han undervisa en rysk immigrant i engelska. Eftersom han behövde köpa en engelsk grammatikbok åt sin elev, gick han till bokhandeln och letade rätt på en som skulle passa. Då han kom hem och öppnade paketet, upptäckte han att bokhandelsmedhjälparen hade slagit in fel bok. Han hade istället fått en bok i grekisk filosofi. Då han började läsa i boken, väckte den hans intresse för existensiella frågor. Men den lämnade också många frågor obesvarade. I sitt fortsatta sökande efter svaren på de stora livsfrågorna, gick Francis till kyrkan och lyssnade till prästen. Men han fick inga svar genom predikningarna heller. Längre fram fick han reda på att prästen var liberalteolog. Prästen lärde ut felaktiga andliga läror, som hade smugit sig in i de flesta kristna samfund under början av 1900-talet. Redan innan Francis Schaeffer visste vilka teologiska etiketter han skulle sätta på de olika tankeriktningarna, insåg han att varken filosofin eller liberalteologin kunde svara på hans frågor eller ens ge någon mening åt livet. I ärlighetens namn ansåg han, att det var bäst att sluta gå till kyrkan. Där fick han endast höra ytligt och världsligt prat. Men först ville han ge Bibeln en chans - genom att han själv noggrant läste vad som står skrivet. Han började i första Moseboken och studerade hela Bibeln från pärm till pärm. Då gjorde han sitt livs stora upptäckt: Bibeln ägde svaren på alla hans filosofiska frågor. Och med det hade Francis Schaeffer fått en intellektuell tro på Gud - men han hade inte blivit född på nytt. En varm augustikväll 1930 besökte Francis Schaeffer av ren nyfikenhet ett ”gammaldags tältmöte”. Väckelsepredikanterna som talade i mötena, ville väcka de döda församlingarna och mana de kristna till förnyelse av sina andliga liv och vinna nya människor för Guds rike. De förkunnade med kraft och skärpa. Den predikant som Francis lyssnade till, talade med stor inlevelse och inbjöd syndarna till ett möte med Herren Jesus Kristus. Schaeffer hade aldrig hört någon predika på det här sättet förut. Det var första gången i sitt liv han hörde det sanna evangeliet förkunnas. Då predikanten uppmanade folk att söka sig fram till ”botbänken” och ta ställning för Herren, reste sig Francis och gick fram tillsammans med de andra, som ville ge sina liv till Jesus.Francis Schaeffer berättade att han tog det här beslutet, därför att kristendomen är sann. Det var inte endast en andlig känsloupplevelse för honom. Francis visste att Bibeln är den enda bok, som har svaren till frågorna om livets mening och allt annat som händer oss i tillvaron. Redan tidigt upptäckte Francis, att Bibeln har rätt i precis allting den påstår. Bibeln är Guds uppenbarade ord, som kan rädda vilsegångna och döende människor. Som pastor och missionär brukade Francis Schaeffer alltid framhålla de här sanningarna för att visa på Bibelns auktoritet och stora pålitlighet som en uppenbarelse från Gud.Kort efter det att Francis hade blivit frälst, upplevde han att Herren kallade honom till heltidstjänst i Guds rike. Men han visste att hans föräldrar skulle ogilla hans livsval. De ansåg att präster, pastorer och predikanter var samhällets största parasiter. Francis bestämde sig för att börja sina teologiska studier hösten 1931, trots att han inte visste hur han skulle finansiera sin skolgång. Men han bad och litade på Herren. Om Gud hade kallat honom, skulle han naturligtvis också ta hand om hans ekonomi. Under de följande fyra åren fick hans studiekamrater se hur djup hans tro på Gud var. Herren visade sig trofast och höll sina löften. Francis fick av Gud vad han behövde för sin försörjning.
Kvinnan vid hans sidaI juni 1932 mötte Francis Schaeffer en ung kvinna. Hon hette Edith Seville och var uppväxt i ett kristet hem. Ganska snart upptäckte de båda, att de ägde samma hängivna tro på Guds Ord. Inom kort var Francis och Edith ett par, som tillsammans kom att strida den goda striden för Guds rikes utbredande, i kamp mot katoliker, liberalteologer och ljumma. Tillsammans tog de ett beslut att lämna det samfund de tillhörde, eftersom det blivit alldeles för liberalteologiskt. Då Francis Schaeffer 40 år senare såg tillbaka på deras uppbrott, var han glad över att han hade sluppit tillbringa de senaste fyra årtiondena med att kämpa en hopplös kamp i ett ljumt och avfälligt samfund. Han var övertygad om att han aldrig kunnat uträtta det han gjort, om han hade stannat kvar i samfundet. Francis och Edith Schaeffer insåg snart, att man inte endast bör slåss för sanningen. Man måste även göra det på ett rätt sätt genom att visa äkta kärlek, eftersom kärleken är en del av sanningen. Francis ville vara en mjuk, vänlig och kärleksfull människa. Men han hade ett häftigt humör, och det var någonting han fick kämpa med hela sitt liv. Till slut blev han den kärleksfulla människa han längtade efter att bli. Mitt i all kamp och strid stod hans hustru Edith trofast vid hans sida. De mötte motstånd och utmaningar sida vid sida - tillsammans med Herren. Och de var fullkomligt övertygade om, att de kunde lita på alla Guds löften i Bibeln. Då Francis Schaeffer var klar med sin pastorsutbildning, kallades han till herdetjänst i Covenant Presbyterian Church i Grove City i delstaten Pennsylvania. Församlingen bestod av 18 vuxna medlemmar. Edith Schaeffer gick omedelbart in i uthållig och effektiv bön för arbetet, medan Francis predikade och utförde övriga viktiga sysslor. Edith insåg, att bönen var en av hennes viktigaste uppgifter som pastorsfru. Och Francis och Edith fick arbeta mycket hårt tillsammans. Francis använde sina scoutkunskaper och började anordna korvgrillning i en park för att samla barn, så att församlingen kunde vinna dem och deras familjer för Jesus. Paret Schaeffer startade även en sommarbibelskola för barn och fick in 79 anmälningar. Men alla deras satsningar föll inte lika väl ut. De försökte t.ex. nå eleverna i stans college men misslyckades. Då anade de inte, att de i framtiden skulle komma och arbeta mest med studenter. Francis och Edith hade fått lära sig hur viktigt det är med bön. Det är den målinriktade och uthålliga bönen, som banar vägar och öppnar dörrar. Francis kunde uppmuntra människor och få dem att förstå, att de var viktiga för församlingen och själavinnandet. Han frågade en äldre sängbunden kvinna i församlingen, om hon ville be för särskilda behov i kyrkan. Både för hans egen tjänst och för de medlemmar som hade det svårt. Sedan gick han hem till henne och delade böneämnena med henne. Efteråt började det hända mycket i Grove City. Och Francis var övertygad om att det var på grund av den sängbundna kvinnans böner, som det inträffade så många positiva saker. Francis hittade alltid uppgifter till alla, som ville tjäna Herren oavsett vilka omständigheter de levde i. Det gällde i alla kyrkor han kom att arbeta i och sedan i L’Abri-gemenskapen i Schweiz.
Vidare på vägenUnder Francis Schaeffers ledning växte Covenant Presbyterian Church mycket snabbt. På mindre än tre år fick församlingen 92 nya medlemmar. Den snabba tillväxten var nästan otrolig. Herren välsignade Francis och Ediths trofasthet, deras böner och hårda arbete. Gud drog människor till Jesus och församlingen i en mycket svår tid, då det verkligen krävdes mod och frimodighet att ta ställning för Bibelns sanningar. En tid senare flyttade Francis, Edith och deras två barn till Chester, där Francis hade fått en tjänst som andrepastor i en större församling. Då de anlände till Chester, fick Francis hjälpa till att slutföra ett nytt kyrkbygge. Eftersom han var utbildad hantverkare, klättrade han på byggnadsställningarna och arbetade sida vid sida med de medlemmar, som tog sig tid efter jobbet för att hjälpa till med kyrkoarbetet.Francis bakgrund gjorde det möjligt för honom att samtala med arbetare, bönder, affärsmän, studenter och universitetslärare. Han talade ”med bönder på böndernas språk och med lärde män på latin”. Han kom underfund med att folk runt om i världen ställer i stort samma frågor om livet och om Gud. Det gäller bara att lära sig människornas sociala språk för att kunna möta dem på den intellektuella och kulturella nivå de befinner sig. Att lära sig människornas sociala språk är detsamma som att visa dem kärlek, menade Francis Schaeffer. Man måste lära sig bondens eller varvsarbetarens eller filosofens språk för att kunna ge evangeliet till dem på sådant sätt att de lyssnar. Francis uppmuntrade alla i den kallelse de hade. Det skulle aldrig ha fallit honom in att påstå, att det är ”finare” att vara läkare än att vara arbetare. Men han var noga med att poängtera, att varje kristen skulle veta vilken kallelse han eller hon hade fått av Gud. Det viktiga var, att de levde som helgjutna och stabila troende i vilket yrke de än hade. Francis framhöll, att varje kristen ska vara ett vittne och leva det liv Herren påbjuder i sitt ord.Eftersom Francis Schaeffer insåg, att kristna lever mitt i ett andligt krig, lät han inte motgångar och oväntade händelser knäcka honom. Han undvek att klaga och såg svårigheterna och problemen som möjligheter. Mitt i den andliga kampen gav han så mycket han någonsin kunde till Jesus - och lärde sig mycket av Herren. Vad som än inträffade i livet, ville paret alltid vara ärliga och uppriktiga inför Gud och människor. Hellre än att försöka imponera på folk, byggde de sina liv på det som var sant och äkta.Makarna Schaeffer såg värdet hos alla människor. Medan de bodde i Chester, började Francis arbeta med en liten utvecklingsstörd flicka med Downs syndrom. Lite senare fick de sällskap av ett barn till med samma problem. Både barnens föräldrar och folk i kyrkan var förvånade över allt de här barnen plötsligt klarade av. Och barn med särskilda behov hade en extra stor plats i Francis hjärta. Det var en av anledningarna till, att han engagerade sig så kraftfullt mot aborter. Han både skrev en bok och gjorde en upplysningsfilm om aborter och dödshjälp. Francis Schaeffer bad även för sjuka många gånger under sin tjänst för Herren Jesus Kristus. Ibland blev de sjuka helade, andra gånger inte. Varför visste han inte. Och Francis påstod aldrig, att han hade en helandetjänst. Han enbart handlade i enlighet med Herrens Ord. Francis ägnade sig först och främst åt sin huvuduppgift: att predika sanningen och omsätta Guds Ord i praktisk handling. Han visste, att Herren hade kallat honom till att evangelisera och vinna människor för Guds Rike.Under hela sitt liv kombinerade Francis och Edith bön med hårt arbete - och lydnad. Och Herren välsignade deras kamp. De fick bli en öppen kanal genom vilken Guds nåd kunde strömma till människor omkring dem. Makarna Schaeffer trodde nämligen på de löften Gud har gett i Bibeln. Och de handlade precis som de gamla väckelsepredikanterna i tro på löftena. Men de insåg också, att Herren ibland har sina egna skäl för att inte svara på vissa böner och att Hans anledningar aldrig motsäger Ordet eller löftena. De hade även tro på att man måste använda alla Guds gåvor - men också läkare och mediciner - i striden mot djävulen och hans attacker. De framhöll att problem och sjukdom inte alltid är ett tecken på att man saknar tro eller har levt i olydnad. Men de kan vara det!
Med siktet på EuropaUndan för undan ledde Herren makarna Schaeffer in i större uppgifter. Francis uttryckte även sin sociala omsorg och sin kärlek till andra människor genom att skriva en kampskrift för att motverka nazisternas judefientlighet. Skriften ”Den kristne och juden” distribuerades i många tusentals exemplar under krigsåren. Många år senare skrev hans fru Edith en liknande bok för att försöka bryta judefientligheten inom kristenheten. Efter krigsslutet reste Francis Schaeffer på uppdrag av en oberoende missionsorganisation runt i Europa för att ta reda på hur det stod till med de kristna församlingarna efter ockupation och krigsår. Han varnade också församlingarna för vad som kunde inträffa om de sände elever för att studera teologi vid vissa amerikanska seminarier och bibelskolor. Av egen erfarenhet visste han vad som hände med en församling, om den fick in en felaktig undervisning. Undan för undan gick det upp för Francis, att Herren ville använda honom till att föra fram bibliska sanningar och vara något av en reformator för sin egen generation. Och det tog honom inte lång tid att inse, att de kristna församlingarna och kyrkorna i Europa var i värre skick än han någonsin hade trott. Men han träffade också kyrkoledare, som framhöll att ekumenik inte var något viktigt. De menade att det enda nödvändiga var att predika Guds Ords sanningar och vinna människor för Herren Jesus. Francis och Edith Schaeffer var alltid på sin vakt mot falska läror. Visst ansåg de båda, att det bör finnas andliga upplevelser och känslomässiga erfarenheter i en kristen människas liv. Men de får aldrig vara grunden för vår tro. Kristen tro måste baseras på Bibeln, på det av Gud inspirerade och nedskrivna Ordet. En tid efter hemkomsten från Europa fick Francis Schaeffer en kallelse från missionsorganisationen att bli dess missionär i Europa. Under flera månader kämpade familjen Schaeffer med om detta verkligen kunde vara Guds vilja med deras fortsatta liv. Skulle de lämna sitt lyckliga och bekväma liv i USA? Alla insåg att det nystartade internationella rådet för bibeltroende församlingar behövde Francis hjälp för att komma igång. Men vad kunde en liten familj på fem personer uträtta på en hel kontinent, som ödelagts av ett världskrig? Och vad kunde två bibeltroende missionärer utföra i kampen för sanningen, när de hade så mäktiga fiender, som de stora, rika och liberala kyrkosamfunden, vilka formade Kyrkornas Världsråd. Edith Schaeffer bad till Gud, att de skulle få stanna i USA. Herrens svar kom kort och bestämt: ”Nej!” Och då Gud talar så klart och tydligt gäller det att lyda.Om Gud hade svarat Edith på det sätt hon hade velat, skulle arbetet med L’Abri-gemenskapen inte ha börjat 1955. Och Francis Schaeffers idéer skulle aldrig ha fått det inflytande, som det sedan fick. Den oberoende missionsstyrelsen sände Francis som missionär till Europa med en fast lön. Men efter några år började samarbetet knaka i fogarna. Missionsstyrelsen drog in lönen och vände sig mot Francis Schaeffers arbete. Familjen Schaeffer blev i fortsättningen helt beroende av Herren och hans löften. Och Gud visade sig som alltid trofast. Men det är en annan dramatisk och lärorik historia, som jag ska berätta om i nästa artikel om L´Abri.
Missnöjd Bodström
Text av Berno Vidén
Trots Högsta Domstolens klara besked om att religions- och yttrandefriheten inom Europa står över svensk lagstiftning, vilket ledde till en friande dom i fallet Åke Green, arbetar våra folkvalda politiker vidare med att trotsigt försöka hitta lösningar för begränsning av rätten till biblisk förkunnelse.
I protest mot den friande domen angående de falska anklagelser om hets mot folkgrupp som riktats mot Åke Green, interpellerade Yvonne Ruwaida (mp) och Börje Vestlund (s) till Justitieministern i syfte att ytterligare åtgärder måste vidtas.
- Jag är glad över erfarenheten
Stina Fridolfsson intervjuar Sebastian Vidén
Sebastian har i skrivande stund varit hemma ett par veckor, efter åtta månaders vistelse i Santo Domingo. Hela församlingen får uppmuntran i våra samlingar, då han varje möte lyfter församlingssången med inspirerat och inspirerande pianoackompanjemang. Man anar att det har varit påfrestande att sakna möjlighet att spela piano där. Men han har naturligtvis varit fullt sysselsatt med andra uppgifter. Sebastian var inte hemma många timmar innan han var inne i församlingsarbetet. Han har hunnit ta hand om en hel del kassettbeställningar, som ständigt droppar in. Många beställer möten och radioprogram. Det är en viktig del av vår evangelisation att förmedla budskapet i form av kassetter. Och man märker att Sebastian förstår uppgiftens angelägenhet. Stillsamt och troget vakar han över varje beställning och ser till att den effektueras och kommer iväg. Sebastian kan man lugnt säga verkligen är född in i maranataväckelsen. Ur många aspekter. Det var i september 1982, då föräldrarna, Karin och Berno, hade provisorisk bostad i en husvagn i Stockholm. Det bar sig inte bättre än att Sebastian anmälde sin ankomst, och det var litet bekymmersamt. Karin och Berno, unga pionjärer tyckte att det gick väl bra med husvagnen, men församlingsföreståndaren, som just då var i Gävle en period, där också bibelskolan hölls det året, ställde sin bostad till förfogande. Sedan löste det sig efterhand med bostad. Det har det alltid gjort. Familjen Vidén har varit ytterst mobil, och bott litet här och där. När missionskallelsen tog överhand, så åkte de till Santo Domingo, där de varit några perioder. Sebastian räknar ut att han varit drygt fem år där, sammanlagt. Vi sitter i församlingens vardagsrum och samtalar. Förra veckan kom Sebastian hem från Santo Domingo, där resten av familjen är kvar. Det är första gången Sebastian flyttar hemifrån, men så har han också fyllt 18 år för ett par veckor sedan. Myndig, alltså. Och visst märks det att han mognat till man. Han är inte den som uttrycker känslor och tankar muntligt i långa beskrivningar, så det gäller att ställa de rätta frågorna. Du har ju gått i Pilgrimsskolan. Har du saknat någon annan undervisningsform? Sebastian funderar litet. -Nej, jag har aldrig önskat att gå någon annan skola. Det har varit bra med Pilgrimsskolan, fastslår han. Och denna hemundervisning har ju för Sebastians och hans syskon varit ovärderlig och helt skräddarsydd, med tanke på flyttningar både inom landet och de perioder de bott i Dominikanska Republiken. Det har varit kontinuitet i undervisningen, mamma och pappa har skaffat böcker och varit handledare. De har aldrig behövt kämpa med problem att byta skola, kamrater och lärare, som annars barn kan uppleva traumatiskt. Sebastian, som är mycket musikalisk, har också fått lära sig spela gitarr och piano. Det var pappa som lärde honom första grunderna, sedan har han utvecklat sina gåvor. Det var med förundran och glädje församlingen såg när den trettonårige ynglingen satte sig vid pianot och ackompanjerade församlingssången. På mina frågor om hur han upplever det att tjäna i församlingen med sin musikaliska gåva, medger Sebastian att det känns väldigt bra att få delta i gudstjänsten på detta sätt. Eftersom Sebastian varit flera perioder i Dominikanska Republiken under mer än ett decennium, frågar jag om han märkt någon förändring i landet. -Ja, landet har ju förbättrats när det gäller kommunikationer. Men klyftan mellan fattiga och rika har ökat. Det har aldrig förr funnits så många miljonärer i landet, men de fattiga har det uselt. Sebastian klarar sig ledigt med spanska språket nu, och brukar följa med i dagspressen. Han har förutom sociala reportage också tagit del av utvecklingen i Mellanöstern. När det gäller församlingsarbetet, så är situationen annorlunda mot när han för sju år sedan bodde i landet. Då arbetade församlingen utifrån en storfamiljsgemenskap i ett stort hus mitt i slummen. Berätta hur en vardag i Santo Domingo avlöpte! -Ja vi har först morgonbön och frukost. Sedan brukar jag ofta uträtta ärenden på stan. Hämta posten. Och följa med pappa till domstolen. Följa med pappa till domstolen innebär ofta ihärdigt arbete med många timmars väntan för att presentera någon fånges situation. Det kan gälla att få fastställd dag för rättegång eller överklaga någon orättvis dom. Många fångar är inte ens registrerade och är helt hänvisade till någon medmänniskas välvilja för att inte ruttna bort i en anonym fängelsetillvaro. Sebastian berättar också att han följt med på besök i det relativt nybyggda fängelset i Nahayo. -Det är klasskillnader också i fängelset. Jag var med och besökte en anhörig till en församlingsmedlem. Han delade cell med sex andra. Så träffade vi också en man som låg i en liten skrubb, utan några bekvämligheter. Det är en maffia som styr också i fängelset. Den som har pengar, får alltid fördelar. Korruptionen är svår överallt. Förutom olika ärenden i stan, domstolen och fängelsebesök, brukade det falla på Sebastians lott att städa gården. Han har också haft tillfälle att läsa en del. Men en stor del av tiden deltog Sebastian naturligtvis i det omfattande församlingsarbetet. Förutom alfabetisering två kvällar i veckan, så samlas man varje kväll till möten. Det är grundläggande bibelundervisning och väckelsemöten. -Vi har barnmöten med cirka 100 barn hemma på våran gård. Det är biblisk historia, flanellograf och lekar. Det märks verkligen att barnmötena har betydelse. Förr lärde sig barnen mest fula ord i slummen där de bor. Nu sjunger de om Jesus! Fastän syskonen bedriver både alfabetisering och hälsovård förutom barnmöten, husmöten och väckelsemöten av alla slag veckan igenom, så saknar Sebastian något av just storfamiljslivet: -Gemenskapen borde bli mera storfamiljsgemenskap, fastslår han. Där anar man mycket mellan orden av den fåordige ynglingen. Det gäller att hitta formen att konkret övervinna de fruktansvärda klasskillnaderna som är så plågsamt påtagliga i fattigkvarteren i Santo Domingo. När man kommer från ett rikt EU-land, tillhör den vita rasen med möjligheter att få visum till vilket land som helst i världen, då brottas man ständigt med frågan hur man ska övervinna klassklyftorna, hur man ska kunna på ett sant och rättfärdigt sätt demonstrera att alla människor är precis lika mycket värda, återlösta med Jesu dyra blod. -Det här årets erfarenheter i Santo Domingo är jag glad över. Sebastian säger inte så mycket mer, men när han på min fråga om planer för framtiden uttalar önskan att tjäna Gud, anar man att elden brinner i hans inre.
- Låt barnen komma till mig
Appell av Gertrud Johansson
Mitt hjärta är så fyllt av tacksamhet till Gud, som, nu i den här tiden, har anvisat oss en väg, en möjlighet att fostra våra barn. Jag tänker naturligtvis på Pilgrimsskolan, undervisningen som nu pågår en bra bit in på sitt 21:a år.
Vår tid med sin allt mer tilltagande ondska ger ju allt mindre utrymme för sanningen, inte minst ser vi det i skolorna. Guds ord får allt mindre plats i människornas sinnen. Men barnen måste ju få Guds ord. De måste få lära känna Jesus, den ende som kan frälsa och bereda dem för både tid och evighet.
Då gav oss Gud Pilgrimsskolan. I all sin ringhet så är den något oerhört stort. Tänk vilken miljö, att mitt i församlingens atmosfär av bön och gudsfruktan låta barnen få sin dagliga undervisning. Tron på Gud och hans ord blir en stadig grund i varje ämne, med frälsta och andedöpta lärare.
Dessutom har barnen fått delta i församlingens bibelstudier. De har deltagit i evangelisation, varit med på hembesök hos äldre i församlingen och hjälpt till att arbeta ihop medel till missionen. På församlingens missionscenter kan de också få praktisera i olika arbetsgrenar, ja möjligheterna är väldigt många och församingslivet blir det dagliga livet och inte något vid sidan om.
Vi ser i Guds ord många exempel på hur människor genom tron fick handla för att rädda kommande generation. Mose föräldrar dolde sitt barn för konungens onda anslag. Noa byggde en ark för att rädda sitt hus och Hanna avskilde sin son Samuel för att bli en Guds nasir.
Så kunde Guds verk gå vidare genom människors tro på honom. På samma vis har vi nu fått nåd att gå en annan väg genom tron och rädda våra barn till att bli Gudsmänniskor i vår tid.
Låt oss bedja för dessa barn så att Gudsordet de fått planterat i sina hjärtan får bära frukt och de kan bli redskap i Guds hand. Bed också för oss som är lärare och föräldrar att vi kan väl ta vara på möjligheterna.
Men, framför allt, tacka Gud för Pilgrimsskolan!
Midnattsropet vill...
Text av Arne Imsen
INDOKTRINERA. Ja, det låter misstänkt. Men med tanke på alla de krafter som arbetar intensivt och metodiskt i alla miljöer och på olika nivåer för att underminera trons grundvalar och beröva människorna möjligheten att komma i beröring med och påverkas av väckelsekristen tro, verksamhet och frälsningslära, är det absolut nödvändigt att befästa trons doktriner hos kristna bekännare, och möta håglöshet och vankelmod med radikala ställningstaganden hos övertygade härolder med vision och försakelsevilja. Endast kompromisslös framåtanda kan göra frälsningsbudskapet känt bland ett religiöst drogat folk. qqq INFORMERA. Det finns inget budskap mer angeläget än det som rör sig om Jesu tillkommelse. De eskatologiska tecknen hopar sig och antikristliga men givetvis också urkristliga aktiviteter engagerar och bildar block. Den karismatiska vågen och andra parallella företeelser på andelivets område följer vi med vaksamhet och stegrat intresse. Ekumenikens breddning och utveckling ska bevakas och relationerna mellan landets statsdirigerade folkkyrka, dess statssubventionerade frikyrka och det samhälle för vilket de alltmer tenderar att degraderas till religiösa serviceorgan, måste profetiskt belysas. Kyrkornas och samfundens sociala, politiska, kulturella och ekonomiska maktsfär vidgas samtidigt som det genuint kristna uppdraget förflackas och andligheten urtunnas. Det är svåra frågor, och det väcker anstöt att ge de olika anderiktningarna rätt namn. Men vi ska våga försöket i Jesu namn. Så hoppas vi på bättre tag med rapporterna från när- och fjärrmission. qqq INSPIRERA. Bönelivet måste med nödvändighet förnyas om inte elden ska slockna hos midnattstidens evangeliska ljusbärare, och bibelstudiet måste återfå sin dominerande plats i församlingsgemenskapen. Detta måste ske på bekostnad av alla väsensfrämmande element, som håller på att befästa sina positioner under det den kristna församlingen samtidigt berövas sin rätta identitet och sitt gudomliga signum. Själavinnande och vittnesbörd är en sällsam plikt och livsbejakande förmån till frigörelse för varje frimodig bekännare. Vi åstundar att få vara med och ge andliga impulser och praktiska råd för att med den helige Andes hjälp genomföra det urkristna evangelisationsidealet, genom krossade och rörda hjärtan från man till man. Midnattsropet är ingen offerbox eller förlängd kollekthåv. I kampen mot många avarter och missbruk vill tidningen uppmuntra alla till nytestamentlig offertjänst för Guds verks fromma, lokalt och universellt. qqq INTENSIFIERA. Mänsklig heroism räcker aldrig till för att bygga upp ett Guds verk som blir bestående. Beslut och föresatser som inte är förankrade i Klippan har föga möjligheter att överleva utan konstgjord andning med gråtmild stämningsmystik eller människoförgudning. Den dukar under för den realism förverkligandet av ett gudomligt uppdrag innebär. Midnattsropet har ingenting att ge åt dagdrömmare eller hyperandliga svärmare. Vår stora önskan är fastmer att kunna inspirera var man och kvinna, ung eller äldre, till evangeliskt arbete där uppgiften fortfarande kräver mest; det lokala plan där alla lever fram det mesta av sitt liv. En andeinspirerad och uthållig och praktiskt genomförd närmission i portuppgången, bostadskvarteret och hemförsamlingen eller gruppen är den bästa garantin för framgångsrik fjärrmission, vilken ingenting annat är än en fortplantning av upplevelser och erfarenheter till medmänniskorna bortom de egna sockengränserna. I vår Konungs missionsstrategi står Jerusalem först, och den som börjar fungera enligt den mönsterbilden får snart perspektivet förlängt, ty så är Andens egen dynamik. Den expansionen är värd alla insatser, och på det sättet vill vi, medan vi väntar Jesus tillbaka, uppmuntra alla att verka så länge det givs några möjligheter. qqq IRRITERA. Ofta måste signalerna skapa obehagliga reaktioner hos de som hör dem och inte kan frigöra sig från den påträngande känslan av skuld och ansvar. Det behövs verkligen larmande väckelsesignaler och basunstötar med klart ljud. Hög stridsberedskap är anbefalld och absolut nödvändig i den totalitära maktkampen mellan ljusets och mörkrets andehärar vi alla är inkastade i. Skall denna beredskap kunna upprätthållas måste njutningsreligionen bekämpas och samhällstillvänd reformiver behandlas som förräderi mot evangelium och tron. En kristen är världsfrånvänd men absolut inte samhällsfientlig. Han väljer med omsorg operationsbas för sina insatser. Världen har flyttat sina gränser långt in i församlingslivet, och det är helt uppenbart, att det falska profetdöme, som denna sekulariserade ekumenik försett sig med kommer att göra allt vad som står i dess makt för att neutralisera verkningarna av skärande uppbrottssignaler och passivisera och hejda dem som gör sig redo för strid. Ty detta profetdöme har sina förutsättningar i en politiserad, kommersialiserad och professionaliserad religionskult, och andedöpta avfällingar är dess ideologer och inspiratörer. qqq Vi står samlade med den för sin naivitet klandrade Jesus-rörelse, som i denna tid från alla väderstreck fylkar sig kring den uppståndne Frälsaren och formerar sig till en mäktig Ordets vatten-, blod- och anderörelse, ett övernationellt pilgrimståg i smädedräkt på väg ut ur den värld som åter och åter korsfäster deras Herre och Mästare.
Om Midnattsropet
Det har förmodligen aldrig någon gång tidigare funnits så många tidningar, blad, nyhetsbrev och andra publikationer på den religiösa marknaden i detta land. Amatörer och proffs, med eller utan presstöd eller samhälleliga produktionsbidrag intensifierar konkurrensen om prenumeranter och annonsörer.
Man får hoppas att detta rika utbud försvarar mångfalden med alla dess uppoffringar med ökad kunskap och evighetsperspektiv.
Informationssamhället behöver verkligen en slagkraftig, öppen, fri och tydlig kristen press. —
Vad är tidningen Midnattsropet till för? Har den tidningen över huvud taget något ärende i denna tid? Vi menar det. Jag tror också att de flesta av våra läsare har samma inställning. Det som är viktigare än något annat för tidningen Midnattsropet är att ständigt påminna om och fördjupa det Kristuscentrerade budskapet om Jesu nära förestående tillkommelse och församlingens uppryckelse.
Utifrån detta centrum, det levande hoppet, vill Midnattsropet såsom församlingens härold eftersträva och proklamera en nytestamentlig mönsterbild, som är tidlös. Det har varit avgörande för oss då vi samtalat om arbete och utgivningskostnader. Vår tro på Gud har sagt oss att det är absolut nödvändigt att inte beträda kommersialismens vägar eller imitera dess metoder.
Principen: “I haven fått för intet, så given ock för intet“ måste hållas högt och obefläckad.
Tidningens finansiering ska inte ske på något annat sätt än församlingens övriga verksamhet. Därför måste dess bärarlag vara förebedjare och offrare, utan profant avgiftssystem! —
Genom uthållig förbön, offer och träget arbete, redigeras, trycks och distribueras Midnattsropet - så skapar vi nästa nummer av tidningen, tillsammans! Genom din gåva, kan vi förnya förrådet av papper och plåtar och underhålla vår lilla och delvis åldriga maskinpark, som vi sätter så stort värde på samt finansiera bekymmersamt höga portokostnader. Så fort vi når fram till det uppsatta målet, får du nästa nummer av Midnattsropet. Periodiciteten bestämmer vi på så sätt tillsammans! Vårt trosmål är att Midnattsropet skall nå sina läsare lika punktligt som församlingens närradioprogram! Välkommen som skapande och förmedlande medarbetare och läsare!
Vi behöver varandra…
Från den andliga fronten
OBS! Denna text är konverterad till sökbar text med s.k. OCR-teknologi. Det innebär tyvärr att det finns väldigt många bokstäver och andra tecken som hamnar fel. Vår förhoppning är dock att texten ska vara begriplig. Är det något sammanhang du absolut inte får ihop, så är rådet att kolla i PDF-versionen av respektive nummer.
Det föreligger ett stort behov idag av arbetare i den myckna skörden. Ett stort arbete, en ‘helig tempelvtjänst ‘är att bedja. Vill du börja tjäna Gud med bön och fasta? Bed att denna underbara väokelse må få bli, vad Gud vill. Han vill att alla människor skall bli frälsta.
FRÅN LINKÖPING
OBS! Denna text är konverterad till sökbar text med s.k. OCR-teknologi. Det innebär tyvärr att det finns väldigt många bokstäver och andra tecken som hamnar fel. Vår förhoppning är dock att texten ska vara begriplig. Är det något sammanhang du absolut inte får ihop, så är rådet att kolla i PDF-versionen av respektive nummer.
**
** Simon O. Antonsson
Det gläder mig synnerl-igt, att Guds å-terlösta folk *börjar röra på sig. Det var med spänning och högtidlig glädje vi tillsammans begav oss *till Folkets Hus Grottan i Linköping för att avnjuta vad bröderna Arne Imsen ooh Agne Bark kunde ha att säga till linköpingsborna. Och vi blev sannerligen inte besvikna. Tvärtom. Vi vände likt Iherdarna tillbaka, sedan de hade sett barnet och dess moder, lovande och prisande Gud för vad de hade sett och hört.
TRONS KAMP
OBS! Denna text är konverterad till sökbar text med s.k. OCR-teknologi. Det innebär tyvärr att det finns väldigt många bokstäver och andra tecken som hamnar fel. Vår förhoppning är dock att texten ska vara begriplig. Är det något sammanhang du absolut inte får ihop, så är rådet att kolla i PDF-versionen av respektive nummer.
**
** Av H. Thulin
Forls. från föregående nummer
Vad åstadkommer då bönen? Bönen åstadkommer UNDER, stora under, mäktiga under. Vi kunna ej stillfullo fatta, vilka stora ting som sker i bönen. En gång skall t.o.m. jublet och lovsången i himmelen tystna en halv timma och hela himmelen skall stå slagen av häpnad och förundran över vad »de heligas böner åstadkommit.
Tro nu! Handla nu!
OBS! Denna text är konverterad till sökbar text med s.k. OCR-teknologi. Det innebär tyvärr att det finns väldigt många bokstäver och andra tecken som hamnar fel. Vår förhoppning är dock att texten ska vara begriplig. Är det något sammanhang du absolut inte får ihop, så är rådet att kolla i PDF-versionen av respektive nummer.
Av Lars Wedin
Tiden är kort härefter. Bibeln säger så. Tidshändelserna utvisar det. Vad som ska göras måste göras NU. Vi få icke låta otron hindra oss på något sätt. Nu är det tid att TRO. Tro större ting. VÃGA STÖRRE TING. Du Herrens stridsman gå åstad NU! Gör NU vad du inte har gjort förr. Bed NU om större ting. Tro NU större ting. Planlägg NU större ting.
Första Maranata-mötet i Huskvarna
OBS! Denna text är konverterad till sökbar text med s.k. OCR-teknologi. Det innebär tyvärr att det finns väldigt många bokstäver och andra tecken som hamnar fel. Vår förhoppning är dock att texten ska vara begriplig. Är det något sammanhang du absolut inte får ihop, så är rådet att kolla i PDF-versionen av respektive nummer.
**
**
Det första Maranata-mötet i Huskvarna hölls fredagen den 30 nov. i Folkets Hus. Flera vänner från stkvarna har länge frågat om vi inte skulle komma och ha något möte (där och nu ‘blev de1 alltså av. Lokalen var fullsaüt av intresserade lyssnare. Karin och Gösta Oman vittnade, sångarna från Jönköping ‘sjöng och Donald Bergargård talade över ämnet: Nytestamenutlig Väckelse. En underbar ande verkade i mötet och säkert kommer verket att gå vidare i vapensuaxden. Halleluja.
På besök i Holland
OBS! Denna text är konverterad till sökbar text med s.k. OCR-teknologi. Det innebär tyvärr att det finns väldigt många bokstäver och andra tecken som hamnar fel. Vår förhoppning är dock att texten ska vara begriplig. Är det något sammanhang du absolut inte får ihop, så är rådet att kolla i PDF-versionen av respektive nummer.
Av Donald Bergagård
Måndagen den 1 nov. reste jag tillsammans med Leif Carlsen och Kurt Petersen :till Holland. Andamålet var att träffa evangeliet J. Maalsbnaeh ooh se hans evangeli›ska väekelsearbete och samtidigt få några dagars avkoppling.
Holländsk evangelist i Maranata, Jönköping
OBS! Denna text är konverterad till sökbar text med s.k. OCR-teknologi. Det innebär tyvärr att det finns väldigt många bokstäver och andra tecken som hamnar fel. Vår förhoppning är dock att texten ska vara begriplig. Är det något sammanhang du absolut inte får ihop, så är rådet att kolla i PDF-versionen av respektive nummer.
Evange’lrilslt Johan Maasbaoh från Holland besökte oss i Jönköping för en kampanj under tiden 17-21 okt. Som tolk tjänadve Gösta Oman från Taberg.
Gud frälste och helbrägdagjorde
OBS! Denna text är konverterad till sökbar text med s.k. OCR-teknologi. Det innebär tyvärr att det finns väldigt många bokstäver och andra tecken som hamnar fel. Vår förhoppning är dock att texten ska vara begriplig. Är det något sammanhang du absolut inte får ihop, så är rådet att kolla i PDF-versionen av respektive nummer.
**
**
För några månader sedan upplevde jag Guds kraft till frälsning och helbrågdagörelse. Jag hade varit avfålling i 5 år och under dessa år var det mycket mörkt. Spriten kom in i mitt liv och jag var mycket olycklig. Och som följd av detta vek sömnen från mig. Jag började då ta sömntabletter och det i sådan möngd att jag blev tablettförgifted och fick tidtals vistas på ett par konvalecenthem. Men Gud lämnad emig inte. Jag bad till Gud emellanåt under denna tid, men blev inte löst. Men, ära Vlare Gud, förlossningens stund kom. Efter det jag hade kommit hem från Röda Korsets konvalecenthem gick jag till ett möte i IOGT som Maranata hade. En broder kände Andens ledning och kom och talade med mig och jag gick då fram för förbön. Och då upplevde jag hur Guds kraft gick igenom mig från topp till tå och jag blev frälst och helbrågdagjord i ett ögonblick. Och sedan har jag varit fri genom Guds nåd och sovit gott om nätterna. All ‘ara till denne underbare Frålsare. Och min längtan år nu att vara där elden brinner och tjäna Gud i alla mina livsdagar.
Elden brinner i Vetlanda
OBS! Denna text är konverterad till sökbar text med s.k. OCR-teknologi. Det innebär tyvärr att det finns väldigt många bokstäver och andra tecken som hamnar fel. Vår förhoppning är dock att texten ska vara begriplig. Är det något sammanhang du absolut inte får ihop, så är rådet att kolla i PDF-versionen av respektive nummer.
**
**
Elden brinner i sanning! Den 12 maj 1962 var vårt första möte i Vetlanda. Vid detta tillfälle mötte Jesus min egen tomma själ. Och jag blev ,bättre till min hälsa ‘som varit vackl’ande i flera år. esuls xfönlröste min själ och kropp.
Mitt vittnesbörd
OBS! Denna text är konverterad till sökbar text med s.k. OCR-teknologi. Det innebär tyvärr att det finns väldigt många bokstäver och andra tecken som hamnar fel. Vår förhoppning är dock att texten ska vara begriplig. Är det något sammanhang du absolut inte får ihop, så är rådet att kolla i PDF-versionen av respektive nummer.
**
**
Jag vill i detta mitt enkla Virtnesbörd ’tala om hur underbart Gud har mött mig på de maranatamören, som jag haft glädjen att få vara med på. Under rältmöteskampanjen i Jönköping var jag på besök där i några dagar. Jag hade hört talas om denna fria församling, som många kallar för villfarelse. Även jag stod kanske litet frågande i början. Men jag gick till ett möte, och innan jag gick dit bad jag till Gud för mö_ tet och om viss’het över om detta verkligen var från Herren. Jag behövde ej misströsta, ty redan i början ljöd den underbara sången: ”Jubtla nu mitt sålla hjärta, större lycka aldrig fanns! Nu är slut på sorg och smärta, Jesus är min och jag är hans.”
Första Maranata-mötet i Vaggeryd
OBS! Denna text är konverterad till sökbar text med s.k. OCR-teknologi. Det innebär tyvärr att det finns väldigt många bokstäver och andra tecken som hamnar fel. Vår förhoppning är dock att texten ska vara begriplig. Är det något sammanhang du absolut inte får ihop, så är rådet att kolla i PDF-versionen av respektive nummer.
**
** Donald Bergagård
Det var omkring 250 personer samlade i det första mötet i Vaggeryd, rtorsda’gen den 6 dec. En mäktig ande var verksam redan i börjar av mötet. Broder Gösta Oman låste Guds ord, vittnade oeh nog med böneämnen ooh tacksageseåmnen. I mötet som leddes av Josef Granstrand, sjöng Bernt Martinsson sången: Väckelsen är här. Donald Bergagård predikade från 1 Sam. 3:1-4, Upp. 3:14-2Q, och talade om hur allvarligt det är art förlora sin andliga syn, men hur man skall återfå den, så man kan se klart vad som är Guds väg och vilja. Sångarna från Jönköping medverkade. Många var glada för besöket och bad oss *snart (komma igen. Vi *tror att Gud skall göra stora ning ›i Vaggeryd. Människor lånwgtar ,efter den gudomliga uppenbarelsen. Jesus kommer snart. Maranata!
Dop i Jönköping
OBS! Denna text är konverterad till sökbar text med s.k. OCR-teknologi. Det innebär tyvärr att det finns väldigt många bokstäver och andra tecken som hamnar fel. Vår förhoppning är dock att texten ska vara begriplig. Är det något sammanhang du absolut inte får ihop, så är rådet att kolla i PDF-versionen av respektive nummer.
**
**
Maranata-församlmgen i _lönköping hade onsdagen den 28 nov. doprförrättnêing varvid två vänner Idöptes li vattenlden transportabla dopbass’angen. I mötet, som hade samlat mycket folk, vittnade Gösta Öman, Birgitta Axling, Gunnel Dahlgren och Donald Bergagård, som också var dopförrättare. Sångarnsa från Falköping medverkade tillsammans med församlingens egna ‘krafter samt tre ungdomar från Norge. En underbar väekelsens Ande är wtgjuten över församlingen.
Dop i Maranata Göteborg
OBS! Denna text är konverterad till sökbar text med s.k. OCR-teknologi. Det innebär tyvärr att det finns väldigt många bokstäver och andra tecken som hamnar fel. Vår förhoppning är dock att texten ska vara begriplig. Är det något sammanhang du absolut inte får ihop, så är rådet att kolla i PDF-versionen av respektive nummer.
**
**
Donald Bergagård
Maramata-försazmlringen I ‘ade dopförrä’ttnrinvg söndagen den 1 dec. i Lundbybadet, Göteborg. Sju nyfrälsta döptes av Enoclh Carlsson. Flera hade kommit för att lyssna odh se på denna bilbl
