Efter många år inom Pingströrelsen, hade jag sedan några år tillbaka, genom omständigheternas makt, fått mitt .andliga hem inom Metodistkyrkan.

Mitt liv var icke som det skulle vara. Jag levde nästan bara ett halvt liv, ty min kropp var ständigt plågad av sjukdom, och ett högt blodtryck gjorde att jag strängt taget inte kunde besöka några möten för att icke riskera att falla ihop av trötthet.

Det var inte någon nervsak; utan det var sjukdomar konstaterade genom kliniska undersökningar. Både röntgen, elektrogram och blodprov hade utvisat att jag hade minst fyra olika sjukdomar, som förutom trötthet åsamkade mig fruktansvärda smärtor. Sprutor, tabletter, piller och pulver i dagliga doser gjorde det dock möjligt för mig att leva vidare.

Målle Lindberg

Du har säkerligen många gånger hört uttrycket: Säg mig vem du umgås med, så skall jag säga dig vem du är. Det är sant. Man vet ganska mycket om en människa, om man vet vilka människor hon tycker om att vara tillsammans med. Men med lika stort fog skulle man kunna säga: Låt mig veta vad du har för ideal, så skall jag tala om för dig, vad du är för slags människa.

Följande brev om förlåtelse insändes av Henning Thulin till Filadelfiaförsamlingen torsdagen den 27/9 1962.

”Till Filadelfiaförsamlingen i Stockholm,

Till Hela Pingströrelsen

Då jag idag i mitt hem gick bedjande i min ande, kom det så levande för mig, att jag aldrig fått Filadelfiaförsamlingens och hela pingströrelsens förlåtelse för att jag syndade 1958 och svek det stora förtroende, som Ni visade mig i många år. Nu vill jag öppet och så ärligt som det är mig möjligt bedja om förlåtelse för att jag genom mitt syndafall skadat pingströrelsen. Jag trodde i min enfald att det räckte med att jag bekände och vände ut och in på mitt hjärta för Pastor Säwe och Pethrus 1958. Men idag förstår jag att det inte räcker. Och det är därför jag vänder mig till Eder med en ödmjuk bön om förlåtelse. Jesus har helt förlåtit och upprättat mig i andevärlden natten mellan den 24/25 december 1960. Jag har överlämnat mitt liv åt Jesus till 100 0/0.

Allan Andersson

I Joh. 21:15 När de hade ätit, sade Jesus till Simon Petrus: ”Simon Johannes son, älskar du mig mer än dessa göra?” Petrus svarade: ”Ja, Herre, du vet, .att jag har dig kär” - ”Föd mina lamm”, sade Jesus. Då Jesus frälsar själar eller kallar arbetare till sitt verk, till olika tjänster i sin stora vingård. Det gäller olika uppgifter i församlingen. Då kommer han alltid och ställer oss inför ett avgörande. Petrus blev bedrövad, då Jesus för tredje gången frågade honom: ”Har du mig kär”. Och Petrus svarade: ”Ja Jesus du vet ju allting, du vet att jag har dig kär”. Har du känt Jesus närgångna prövande fråga i ditt inre, då du står inför ett avgörande beslut? Då du skall offra något för Jesus eller då du skall vittna och bekänna Jesu namn. Ja, Jesus vet att om du inte älskarvhonom, går det sönder i ditt liv. Du får inte den kraft som behövs. Då kommer frestaren och viskar: ”Nej inte denna gång kan du vittna, inte denna gång kan du lämna dig är Gud”.

Ty den seger Han vunnit är vår

Hälsingborg

Maranataväckelsen i Skåne bryter fram på ett underbart sätt. Många får möta Gud och stora ting sker. Jesus gav befallning om att vi skall gå ut i hela världen och predika evangelium. D’arför leder Gud sina vittnen från det ena stället till det andra och låter dem bära fram ett fritt och frigörande budskap. Det är härligt att se den stora skörden som håller på att räddas för himlen. Bröderna Donald Bergagård, Lei1C Karlsen och Kurt Petersen besökte Hälsingborg lördagen den 29/9. En sångarskara från Malmö medverkade med sång och musik. Det blev ett starkt möte och Guds ande verkade underbart. Broder Kurt Petersen vittnade om en härlig frälsare som har all makt i himlen och på jorden. Hans namn är Jesus och han är densamme. Sedan predikade broder Donald Bergagård och Gud fyllde var och en med kraft och lovprisning. Broder Donald bar fram ett budskap som var inspirerat av den Helige Ande. Halleluja! Det är underbart att se vad Gud gör när han får leda ett möte. Broder Leif Karlsen tog hand om eftermötet och bad till Gud för många. Jesus grep in och gjorde under. Tack och lov. Vi vet att Gud skall göra ännu större ting även i Hälsingborg. Låt oss alla prisa Herren för allt det underbara som han gör ibland oss. Maranata.

Den välkände väckelseevangelisten Målle Lindberg har varit i Maranataförsamlingen här i Stockholm en veckas tid och predikar Guds Ord till rik välsignelse. Vi har under denna tid sett många härliga resultat på vad Herren gör i dessa dagar. Jag har ställt följandefrågor till broder Lindberg:

- Vad var det som gjorde att du kom i kontakt med Maranataväckelsen?

En av de anledningar som gjorde att jag kom i kontakt med Maranataväckelsen var, att jag en längre tid burit en stark längtan efter att möta en ny vision av Guds kraft och dess uppenbarelse. Samidigt ledde Gud det så att svenska tidningspressen gav upplysningar om en väckelserörelse - som påtagligt i sina sammankomster upplevde en ny våg av Guds kraft och som mötte syndare till frälsning, döpte Guds folk i Helig Ande och eld och som botade sjuka. Dessa tidningsartiklar sporrade mig till nyfikenhet. Jag blev som Mose, då han såg den brinnande busken som icke brann ned, gripen av längtan till dessa möten… Därför sökte jag mig tillsammans med några andra trossyskon till en av dessa sammankomster.

Lennart Persheim

Gud gör under

Vill Maranata-tidningen tala om vad Jesus gjort i mitt unga liv?

I Örebroekonferensen i sommar mötte Gud mig så underbart. En lördagkväll var Guds kraft utgjuten mäktig. En syster sjöng en sång. Kören löd, ”Skall du Väl lyftas upp mot skyn i härlighet och ljus, och slippa vedermödans nöd och natt. Skall du i sången stämma in uti din Faders hus, där aldrig mer en stjärna lyser matt.”

”Jesus Kristus är den samme i går, i dag så och i evighet”. Halleluja! ”Jag kan ej här förklara, hur ljuvlig Jesus är. Men där Han blir långt skönare än vad Han synts mig här.”

I början av september 1960 var första gången jag besökte ett möte i Örebro Fria församling. Mötet hölls i Svenska Frälsningsarméns lokal och verkade för mig mycket egendomligt. Det var ett så kallat jubelmöte. Jag var baptist och tillhörde då en annan församling i Örebro.

Stark tältmötesserie i Jönköping med dop i tält

Maranataförsamlingen i Jönköping har i sommar haft tre veckors tältmöten. Trots den dåliga väderleken med regn och rusk har det samlats mycket folk. Många har fått stå utanför då tältet varit fullsatt.

För första gången i Jönköpings historia hölls dopförrättning i tält. Sammanlagt sex nyfrälsta döptes till Kristus av Donald Bergagård i två dopförrättningar.

Bröderna Erik-Gunnar Eriksson, Ö-Vik, Målle Lindberg, Växjö, Gösta Oman, Taberg, Richard Hansen, USA, och Arne Imsen, Örebro mfl. vittnen och sångare från olika håll har förkunnat glädjens budskap.

Rune Gelinder

Nu går deti uppfyllelse, ‘det som är sagt genom profeten Joel: ”Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött!” Joel 2:28 Och det är i de yttersta dagarna står det i Apg. 2:17.

Jag har varit på en resa i vårt grannland Norge och jag har sett och förnummit, att Herren har tänt en stor väckelse i Skandinavien. När man kommer in på ett Maranatamöte både i Norge och Sverige, känner man verkligen, att Jesus är där mitt ibland de sina. (Matt. 18:20) Man förnimmer, att Gud har väldigt bråttom att få in den mognande skörden. Man ser det på den väldiga fart, som väckelsen brinner med. Den sprider sig från den ena platsen till den andra. Själar ropar efter mera av Herrens välsignelser och Herren är inte sen med att svara.

Kurt Petersén

Elden sprider sig över hela vårt land. Jesus verkar på ett underbart sätt. Maranataförsamlingen i Borås har härliga möten. Väckelsens underbara ande har gripit en skara, som nu verkar för Jesus. Människor som förr vandrat borta från Gud, har fått uppleva härlig frälsning. Andra har blivit döpta i den Helige Ande och talat i tungor, sjuka har blivit helade och många har blivit härligt förnyade. Mötena i Borås har pågått några månader och Gud har uppenbarat sin väldiga kraft. Det har varit olika vittnen där och Gud har varit med dem alla. Det är underbart att se vad Gud gör. Tisdagen den 25/9 besöktes Borås av bröderna Leif Karlsen, Skien, Donald Bergagård, Jönköping och Kurt Petersen, Örebro. Det var ett möte där var och en fick något särskilt av Gud. Bröderna sjöng och spelade om Jesus och anden verkade på ett härligt sätt. Många prisade Gud och hela lokalen var fylld av Guds kraft. Broder Leif Karlsen predikade om den store läkaren JESUS. Det var många som begärde förbön den kvällen. Och Jesus mötte alla dem som sökte honom. Det lovar vi Herren för. Gud stadfäster sitt eget ord. Vi skall bedja för att väckelsen i Borås må bryta fram på ett ännu mäktigare sätt. Vi vet att detta bara är början på det som Gud skall göra. Gud skall ha all äran. Maranata.

Arne Imsen

Forts. fr. föreg. nr.

Vad är det väsentliga i gudstjänsten? Det väsentliga är inte gåvorna, inte musiken, strängt taget inte heller predikan. Det ‘väsentliga är korset. Jesus Krisrus och Honom korsfäst, där syndaren möter sin egen synd, men där han finner nåden till upprättelse och förvandling. Det är det, som är det väsentliga.

Vad skall till för att framkalla syndanöd, vad skall till för ‘att framkalla frälsningsvisshet och frälsningsfröjd? Jag har varit i många olika möten, men det kan jag säga, att skall det bli verklig frälsningsglädje, så måste den föregås av syndanöd.

Eric Holmström

Om man studerar återuppbyggandet av Jerusalem i Nehemja bok, .har detta en hel del att lära oss. Det är särskilt en .sak jag tänker på, och det är ansvaret, trots risken i det till synes farliga företaget.

Det var Guds folk, som var sysselsatt med återuppbyggandet. Under allt var de hatade och förföljda. De måste ständigt vara på sin vakt för fienden, som de hade inpå sig. De var hotade till livet för det verks skull 50m de utförde. Men de, som arbetar i Guds byggnadsföretag, behöver ,inte frukta, ty Gud är mäktig att hålla fienden tillbaka och fullborda sitt verk, även Om det ser ringa och obetydligt uti början. Herren .stod bakom verket, och de som arbetade på muren kände sitt ansvar. ,De var ivriga att få bygga upp Jerusalem igen för att allt skulle bli såsom förr. Huru hade de inte sett fram mot detta och bedit till Gud för det med längtande hjärtan. Det var ett riskfyllt verk, och av fruktan för fienden ,måste de hålla vapnet med den ena handen medan de arbetade med den andra. Är man engagerad i ett levande Guds verk är det aldrig lugn och ro. De sorn känner sig kallade till Guds verk måste beräkna kostnaden. Det är en kamp på liv och död. Men det är en härlig strid för stridsmän med. Andens vapen och Herren som härförare. Israels barn kunde inte sola sig på muren och ha det härligt. Det fanns sådana som sade, att ”bärarnas kraft sviker och gruset är alltför mycket. Vi förmå icks bygga upp muren.” Det var dessa, som ej kände ansvaret och ej hade en ärlig längtan att få tjäna. Sådana har ingen plats vid bygget. Det byggs mycket. Och för det mesta är det privata företag. Arbetarna har inget särskilt intresse för själva byggnadsverket. De’ arbetar för lön. Men här ‘gäller det nu inte ett privat företag. Varje ärlig kristen är och bör vara särskilt intresserad av att verket blir fullbordar. Vi få inte förakta den ringa begynnelsens dag. Men tyvärr finns det årliga kristna, som inte “tycks förstå vad saken gällerr De ser det fria verket mera som ett privat företag. Det är den eller de, som har börjat med det här och jag har strängt taget inte med det att göra, resonerar de. De tycker det är härligt på mötena och önskar det skulle’ bli något med det här, som de väntat på så. länge. Men det blir inget helt med deras ståndpunktst’agande, och de känner aldrig något ansvar. Här gäller det för alla ärliga kristna att vara ‘med och känna ansvar. Förnimmer vi att det är Gud, som är å färde, har ingen rättighet att draga, sig undan. Alla måste gå in i kampen även om det kostar livet. Här finns inte plats för åskådare eller privata ”förståsigpåare”. Inte ens för sympatisörer. Helt eller intet. Alla som en man. ”Det är Herrens verk och han vill använda mig.”

”MARANATAVÄCKELSENS STÄLLNING TILL PINGSTRÖRELSEN OCH ANDRA SAMFUND. HAR LEWI PETHRUS RÄTT?”

Över detta ämne talade broder Arne Imsen i Viktoriasalen torsdagen den 13 september. Lokalen var överfull och många kunde endast beredas ståplats. Alla lyssnade andäktigt på det sakliga, allvarliga men upplysande föredraget. Det var många som fick sina ögon öppnade för nutida avsteg i den religiösa verksamheten. De gamla sanningarna blev underbart levande. På mångas begäran kommer föredraget att utges i tryck som en skrift. Om Midnattsropets läsare gör sitt bästa och var och en tar hem flera exemplar för att sprida, kommer säkert mångas hjärtan att genom föredraget öppnas för denna härliga Väckelse. Skriften kommer att kunna rekvireras från Midnattsropets expedition, Box 6016.

Citat ar böckerna: Medan Du Stjärnorna Räknar, och Hanryckningens Tid.

I boken Medan Du Stjärnorna Räknar, sid. 29, skriver Pethru’s: ”Hur förslappade, rati-o-n-alistiska och sterila kyrkosammanslutningar än kunnat bli genom tiderna, har de aldrig kunnat hindra nya livsströmmar* att flöda fram genom enskilda personer och grupper, som självständigt genom bibelordet och bönen sökt sig tillbaka till en ‘direkt förbindelse med Gud.”

På sid. 261 i samma bok skriver författaren: ”Varje andlig väckelse, som sätter sig fast i principer och icke är villig att ändra dessa inför en ny väckelse och inför gamla bibelsann-ingar som på nytt blivit levande, är dömd att splittras.”

Kurt Petersén

Jesus skall ha äran för allt det underbara, som sker ibland oss. Vi får se märkliga under och tecken på Våra möten. Det skall vi tacka Gud för. Det är härligt att vara med bland den jublande skaran, som tågar mot himmelen. Jag är 15 år och det är underbart att få vara med på Vägen, när man är ung. Det är 10 månader sedan jag fick uppleva denna härliga frälsning. Förut vandrade jag ute i synden och gick långt borta från Herren. På kvällarna spelade jag med i ett rockband ute på olika dansbanor. Jag tjänade Satan flitigt med både det ena och det andra. Så kom Jesus in i mitt liv. Han renade mig och löste mig härligt från all synd och orenhet.

Erik Gunnar Eriksson

Jag var i juni månad i tillfälle att göra en predikoresa ‘i Maranata-församlingarna i Norge. Det är ’trosstärkande att få resa i vårt grannland och se, hur Maranataväckelsen, trots hårt motstånd, bryter fram som en vårflod, som ej går att stoppa. Första mötet i arb-etarföreningens lokal i Trondheim var en seger för Jesu rikssak ,på jorden. Det var en glädje för mig att se och höra den hån-förda sångarskaran sjunga och prisa Herren. Det var detta som grep mig och förvandlade min reservation till -tacksägelse första gången, jag var ‘i kontakt *med Maranataväckelsen i Norge 1960.

Detta nummer av MIDNATTSROPET går ut i tio tusen exemplar. Säkerligen finns det många som vill vara med och hjälpa oss sprida detta väckelsens organ till alltfler. Skriv eller ring och beställ det antal exemplar, som du önskar. Midnattsropet bereder väg i mångas hjärtan för frigörelse och förnyelse. Många vittnar om den välsignelse, som .tidningen fått vara till, och ‘Vi tror att dessa känner det som en skyldighet och förmån att låta dessa väckelsesignaler tränga vidare. Nu har vi som bärare av denna uppenbarelse möjligheter att göra något för Jesus Kristus. Det gäller att verka den korta tid som står oss tillbuds. Mycket skall ännu vinnas, och mycket kan ske på kort tid om vi låter Herren få vår tid och våra medel för evangelisation. ”HERREN BEHÖVER DIG!”

Henning Thulin

Idag kom jag att läsa ett avsnitt i min avhandling om pingströrelsen - en avhandling som skall komma ut i en nära framtid. En dansk metodistpastor skildrar mötena i Kristiania i Byposten den 23/3 1907. Hans skildring är belvsande för den spontana och härliga pingstväckelsen under genombrottstiden.

När jag läste den danske metod’istpastorns skildring från år 1907, ‘så upptäckte jag den stora likheten mellan de möten jag varit med om i Maranata-väckelsen och det ‘som hände i Kristian-ia 1907.

H. Thulin

Det är en broder som gått hem till Herren, som jag gärna ville erinra om, därför att hans förkunnelse var, är och kommer att vara ett levande väckelserop till hela vårt folk. Det är Sven Lidman. Jag är förvissad om, att hade Lidman leva: i dag, så hade han varit med bland oss. Han blev ju utvisad både ur Filad-elfia odh Fenix. Men han var ett levande Maranata-vittne hela sitt liv. Läs själv hans l-evande och prof-etiska 0rd ur företalet till Augustinus, bekännelser: