Av Dr Vance Hammer
**
**Forts. fr. nr 11-12/61. Vi beklagar att nedanstående avslutning icke blivit införd tidigare. Det är ett förbiseende från vår sida. Red.

Ej heller var det att skaffa sig sitt uppehälle som var det förnämsta.

Där var hedniska gillen på den tiden med deras sällskapssamkvåm som slutade i hedniska utsvävningar.

Om en Kristen tillhörde gillet så fordrades det, att han gick med och medverkade till detsamma. Om han inte gjorde det, så kunde han förlora sitt arbete - och när allt kommer till allt, ”man måste ju äta”. Men en sann Kristen var inte tvungen att äta, han var endast tvungen att vara trogen mot Kristus.

Ur A. A. ALLENS senaste bok:
MITT KORS

Det lilla skolhuset var överfyllt för första kvällen. All den annonsering Vi hade gjort, var en fri annons i dagstidningen i en närliggande stad. Men farmarna och bygdens folk hade spritt ut detsamma.

Jag var både sångledare och musikant. Musiken var en Montgomery Ward 12 dollar gitarr kastad över min axel. Jag kunde spela i en dur, Cdur, och ändra dur genom att använda en ”cappo.

Gunnar o. Margareta Eklund skriver:
**
** Nu har ni fått vänta ganska länge på en rapport från arbetsfältet härnere och från Bibelskolan, som hölls här i Mombasa från den 16 januari till den 11 februari.

Vi är mycket glada och tacksamma till Herren, för vad han gav oss under denna tid. Många var även de praktiska problem som måste lösas för att programmet skulle kunna genomföras för en så stor skara vittnen.

Enoch Karlsson Att tacka Gud betyder att höja sig över det egna jaget och rikta sig mot Gud, har något sagt. Paulus, som givit denna uppmaning att överflöda i tacksägelse, kunde säga: ”Nu lever icke mera jag utan Kristus lever i mig, och det liv jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig”. Gal. 2:20. Han levde alltså ett trosliv och var beroende av Gud för varje dag. Hans tro kom inte heller på skam. Det ser vi, när vi läser om alla hans tacksägelseåmnen. Det gäller också för oss att överflöda i tacksägelse, att tacka Gud i alla livets förhållanden. Inte bara vissa tider, när det känns öppet utan också när det känns som mest tillbommat. VARFÖR ÄR DETTA SÃ NÖDVÄNDIGT? Jo, därför att tacksägelsen går före bönesvaret. Vi finner många exempel på detta i Bibeln. I Ps. 13 skriver David under djup ångest. Huru länge Herre skall du alldeles förgäta mig? Huru länge skall du fördölja ditt ansikte för mig? Huru länge skall jag bekymras i min själ och ängslas i mitt själ och ängslas i mitt hjärta dagligen? Men innan han slutar sitt kväde, är han redo att säga: ”Jag förtröstar på din nåd, mitt hjärta fröjdar sig över din frälsning. Jag vill sjunga till Herrens ära, ty han har gjort väl mot mig.” Med avseende på den yttre erfarenheten var han ju fortfarande kvar i sin nödsituation. Men för trons öga har Herren redan gjort väl med honom, därför vill han åra Gud med sång under tiden. Profeten Habackuk var inte negativ trots alla negativa rapporten om att inte fikonträdet blomstrade mer, vinträden gav ingen frukt, olivträdets frukt slog fel, fälten alstrade ingen åring, fåren rycktes bort ur fållorna och inga oxar funnos mer i stallen. Hur kommer det sig, att han aldrig klagade mitt i all denna fattigdom? Han sysslade med Gud och hans makt. Han var upptagen med vad Gud förmår. Så heder han en härlig trosbön: ”Herre, jag har hört om dig och häpnat. Herfe förnya i dessa år dina väldiga gärningar.” Han visste om, vad Gud hade gjort, när han hade förlossat sitt folk ur träldomshuset. Han Visste, hur Mose genom Guds kraft fått leda dem genom Röda havet och hur de sedan kom in i landet som flöt av mjölk och honung genom Josua. David ropar ut: ”Förnya i dessa år dina väldiga gärningar!” Då förvandlades bönen till en härlig profetia om bönesvar och han såg i tron att Gud kom från Teman. Av hans lov är jorden full, halleluja. En blick på jorden av Gud och han kommer jorden att häva. Kanske tänkte profeten då på, när Gud blickade från eldstoden och molnskyn och sände förvirring i egyptiernas här vid Röda havet så hjulen föll av vagnarna. Då sade de förföljande egyptierna: ”Låt oss fly för Israel, ty Gud strider för dem”. 2 Mos. 14:2425. Han fick också se i tron att Herren vandrar de vägar han fordom gick. Då började han prisa Herren för vad han skulle göra och sade: ”Likväl trots att det ser fruktlöst ut, likväl vill jag glädja mig i Herren och fröjda mig i min frälsnings Gud”. Då gjorde Gud hans fötter såsom hindens och lät honom gå fram över sina höjder. Han grundade inte sin tro på vad han såg utan på vad Herren SKULLE GÖRA och så överflödade han i tacksägelse medan han väntade på bönesvaret. Mos. 2:2627. Juda stam var fordom den största och gick alltid i spetsen. Juda var ledarstammen, som gick i spetsen, när Israels barn bröt upp och tågade från lågerplats till lägerplats. 4 Mos. 10: 1115. Juda betyder tacksägelse. Så låter vi vår härliga tacksägelse bestämma takten, när vi tågar hem till slutstationen Himlen. Det finns kanske de som säger, att det är alldeles för mycket tacksägelse, lovprisning och sång i de fria möten vi har litet varstans i landet. Du som tycker så borde läsa Josua 15 kap. och se vilken stor lott Juda stam fick intaga. Det fanns inga gränser på detta land, ty alla gränser gick till havet. Vid havet möter du det oändliga. Sedan fick Simeon, som betyder bönhörelse, dela den stora arvedelen med Guds barn, tack och lov. Josua 19:1. Ja, låt oss giva stort rum för tacksägelse. Då skall också vi få många härliga bönesvar.

Erik Dalman

De flesta av läsarna känner väl igen uttrycket IKabod? Prästen Elis dödssuck, när budet nådde honom att Guds ark var tagen och bortrövad.

Guds ark var det centrala i tabernaklet och i den gammaltestamentliga gudstjänsten. Herrens ark var A och O, det väsentliga, och placerad i det allra heligaste i templet. Där förvarades Ordet i form av stentavlor på vilka Herren själv med sitt finger nedtecknat budorden.

Guds härlighet överskyggade arken och vilade över den. Härligheten hade följt med allt ifrån Sinai, under den långa ökenvandringen och fram till Kanans land. Folket såg den i form av en molnstod om dagen och en eldstod om natten. Den höjde sig och sänkte sig understundom men var alltid över arken och tabernaklet.

Fru Ellen Upplid:

”DET ÄR TRONS VERK!”

Jag är bara en av de många, som fick hjälp av Richard Hansen vid Fria församlingens märkliga möte på danssalongen Rigoletto i Jönköping.

60åriga fru Ellen Upplid i Nässjö berättar, att hon under ett års tid haft en knöl på vänstra handleden. Samtidigt har hon plågats av svår värk. Efter Richard Hansens handpåläggning har knölen försvunnit och värken är som bortblåst. Ellen Upplid svävar inte på målet, då hon berättar om helbrägdagörelsen för Aftonbladet: ”Det är trons verk”, säger hon. Jag for egentligen inte till mötet i Jönköping för att få bot för min onda arm. Men då så många andra av mötesdeltagarna gick fram till Hansen följde jag med. Då han fattade tag om min handled försvann plötsligt värken och sedan har jag inte känt av den. Den knöl, som tidigare suttit på handleden sjönk samman, och nu är den så liten, att man knappast märker den.

Vi, som läser ”Midnattsropet”, har vi verkligen gjort klart för oss, vad detta namn innebär, att det är, eller bör vara en väcksignal till slumrande kristna? ”Vaknal” lyder ropet. Det är något som kommer att hända. Jesus kommer! Budskapet härom har ljudit i många decennier, och ändå är det många, ja, kanske de allra flesta kristna bekännarna, som varken tror eller väntar, att detta skall ske. Hur var det på Noa tid? Förkunnelsen att en domsflod skulle komma, aktade människorna icke på. Och så står det att ”de ‘visste om intet” förrän floden kom och tog dem alla bort. De visste, men aktade icke på vad de hade hört. Den, som skriver detta, har en erfarenhet, som jag vill berätta. Det hände för många år sedan att jag hade en dröm en natt. Jag såg Jesus komma i .iskyn, omgiven av änglaskaror. Det var en mäktig syn. Jag uthärdade icke att se den, varför jag sökte gömma mig undan. Och jag var glad, då jag vaknade ur sömnen, att det blott var en dröm. Men drömmen blev mig till väckelse. Jag förstod genast dess betydelse: Jag var inte redo att möta Jesus. Jag var en slamrande kristen. Gud gav mig en väckelsesignal i nattens sena timme. En annan upplevelse vill jag också tala om. Det hände för omkring 40 år sedan. Jag och min familj höll på att brinna inne, där vi bodde i ett gammalt trähus. Ja, det hade redan börjat brinna i knutarna, då vi mitt i natten väcktes av kraftiga slag mot den brandstege, som ledde upp till vårt sovrum, två trappor upp i huset. En granne, som av någon Oförklarlig anledning, drevs ut på natten, fick se elden, och skyndade till vår räddning under kraftiga rop: ”Vakna, det brinner”. Det var mycket obehagligt, att bli väckt på detta sätt mitt i natten. Men vi kände oss väldigt tacksamma till vår räddare, som varskodde oss medan vi sov och visste om ingenting. Den största faran i nutiden är den andliga sömnen. Men nu ljuder midnattsropet till alla och envar: Vakna! Jag skrev i början av detta inlägg att något kommer att hända. Det skall icke komma någon mera ”flod”, som skall dränka människorna som på Noas tid, men det skall komma en ”eld”, som skall förtära allt med hast, enligt 2 Petr. 3:7. Måtte vi därför lyssna till väcksignalen, bli vakande och bedjande på det att vi må kunna bestå inför honom, som snart skall skall komma. ”En röst”.

Pastor Lennart Magnusson i Östergötlands Folkblad: ”Jag vet egentligen icke vad de var missnöjda med.” Pingströrelsen i Norrköping har splittrats. Norrköpings fria församling, grundad av 28 personer som lämnade moderförsamlingen för några månader sedan, har fått en tillfällig hemvist i en gammal predikolokal i Gamla Rådstugugatan. Moderförsamlingen arbetar vidare som om ingenting hänt och anser också att utbrytningen är ett avslutat kapitel som inte lämnat något spår efter sig. Schismen bottnar i pingströrelsens ekonomiska engagemang främst i tidningen Dagen. - De 28 lämnade oss efter att deras kritiska inställning kommit till synes i våras och förliden sommar, nämner pastor Lennart Magnusson i Sionförsamlingen. De var en grupp missnöjda, och jag vet egentligen inte vad de var missnöjda med. Det förefaller som om några predikanter från andra håll i landet ligger bakom utbrytningen. De, som lämnade oss, menade att pingströrelsen har för stor affärsverksamhet - men vad skall man då säga om att utbrytarna av olika schatteringar i landet själva har tre tidningar: Midnattsropet, Ett och Flammor av eld? Det råder nämligen splittring inom deras led, som brutit sig ut: I Falköping delade man sig i två riktningar, på andra håll i tre. Typiskt är också att pastor Arne lmsen i Örebro, som samlar upp utbrytarna, både lämnat pingströrelsen och fått lämna utbrytarriktningar. I vår församling har utbrytningen inte lämnat några spår. Talande nog är att på den helgs möten, då de 28 lämnade oss, insamlades 12.000 kr i offer. Och om församlingens stabilitet talar också att nyligen sju personer anonymt gav 8.000 kr! Vi har tusentalet ungdomar i våra led, tusentalet i söndagsskolorna . . . Varje folkrörelse har sina svärmningar och utbrytningar. Det hade nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen. Sent omsider har tydligen pingströrelsen också fått känna av denna tendens i föreningslivet. Och man är inte mindre optimistisk på andra sidan. - Vi vill samla oss på den ursprungliga pingstväckelsens grund, men undviker allt som kan verka som en aktion mot vår gamla församling, säger hr Elof johansson, som i årtionden var söndagsskolledare i moderförsamlingen och som ÖF tillfrågat om schismen. Med glädje ser vi att vår nya församling samlar fulla hus vid varje möte, så många att vi måste ta till extra åtgärder för att rymma alla intresserade: gamla pingstvänner såväl som intresserade företrädare för andra riktningar. Vi har inget emot den gamla församlingen som sådan men reagerade mot det enligt vår mening alltför Stora engagerandet i affärsföretag. Den nya församlingen, vars föreståndare är pastor Agne Bark, hoppas att så småningom, då den nuvarande lokalen är provisoriskt upplåten, skall kunna få en egen hemvist. Om sin rörelses framtid är församlingen övertygad. Dess språkrör är Orebropublikationen Midnattsropet. ARNE IMSEN svarar i ÖF: Är det underligt att det blir splittring i församlingarna, då predikanterna låter sig engageras som partipolitiska agitatorer? Pastor Arne Imsen från Örebro, men som f. n. är verksam i Norrköping, och som i OFzs artikel i förrgår om utbrytningar ur pingströrelsen nämndes som en förgrundsfigur, ställer frågan och utvecklar närmare sin syn på schismen, som han anser mera djupgående än vad man gör gällande på officiellt församlingshåll. Det är närmast några ord av pastor Lennart Magnusson i Sionförsamlingen i Norrköping beträffande dem som på senaste tiden lämnat församlingen han tar upp: - Man får ett beklagligt intryck av att Sionförsamlingens ledare är helt oförmögen att pejla orsakerna till de missnöjesyttringar, som kulminerade i att en grupp medlemmar för en tid sedan gjorde gemensam sak och lämnade pingstkyrkan. Tiden kommer att utvisa om pastor Magnussons påstående, att utbrytningen nu är ett avslutat kapitel, är verklighet eller önskedröm. Under alla förhållanden har vi många vänner i pingstförsamlingen som delar vår syn, och de fortsätter att kämpa för samma ideal inom pingstsamfundet som vi gör utanför dess led. I ett uttalande, som pastor Imsen begärt få publicerat, då hans namn nämnts i sammanhanget, säger han vidare: Det kan väl icke vara obekant för pastor Magnusson att det som en följd av alla kompromisser och avvikelser från de ursprungliga idealen, råder starka ideologiska motsättningar inom pingströrelsen. Jag skall här ta upp några saker, som var och en för sig talar sitt tydliga språk. Utmaningen kräver nämligen en redogörelse för brytningens verkliga orsaker. Tidningen Dagen är nämnd i artikeln. Detta organ sägs naturligtvis vara demokratiskt och gör dessutom anspråk på att vara den kristna rikstidningen. Den som vet hur denna tidning utnyttjas såsom ett hänsynslöst blockadorgan i den religiösa maktkampen, kan icke med bästa vilja ge den sitt ekonomiska och moraliska stöd. Vår avvisande hållning gentemot Dagen gäller sålunda i första hand icke tidningens existens, utan dess ekonomiska förvaltning och redigering. Tidningen Dagen företräder personliga och icke demokratiska eller kristna intressen. Tyvärr kan jag här icke ge någon detaljerad motivering för dessa påståenden, men då situation kräver det, är jag redo svara. Tidningen Dagen är det organ, som i praktiken äventyrar församlingarnas suveränitet. Tidningens ekonomiska tryck utgör en svår belastning för pingstfolket, och den giftiga partipropaganda, som denna tidning systematiskt serverar sin läsekrets, skapar en sorglig likriktning. Ve den församling och den predikant, som icke ger detta ävertyrliga företag sitt stöd. Som en följd av den inomväldsliga reformiver pingströrelsens ledare numera tycks äga har en annan mycket märklig religiöspolitisk bastard sett dagens ljus. Det är en sammanslutning av kristna och icke kristna, statskyrkliga och frikyrkliga biskopar, präster, pastorer och lekmän, sålunda ett ekumeniskt sammelsurium, som presenteras under den förnäma beteckningen Kristet Samhälls Ansvar. POLITISKT MAKTSTRÄVERI Här om någonstans framträder avfallet särskilt markant. Man eftersträvar politisk makt, ty den andliga har gått förlorad och måste kompenseras med något annat. Det råder många delade meningar om KSA. Vissa politiskt inriktade element har fått sitt tillfälle att verka för politisk aktivitet bland församlingsmedlemmarna. Partipolitiker av olika färg får använda predikolokalerna för sina syften. Själv var jag närvarande vid en sådan beklämmande offentlig sammankomst i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Är det underligt att det andliga livet i församlingarna tynar bort och att splittring blir följden då predikanter i sin storhetsgalenskap låter sig engageras som politiska agitatorch Pastor Magnusson är ju själv politiskt engagerad. Hur går det att förena med pingströrelsens ursprungliga ideal och Nya Testamentets höga krav på förkunnarens överlåtelse och avskildhet för uppgiften? ”Vi skola då helt få ägna oss åt bönens och åt ordets tjänst”. I dessa ord möter vi den apostoliska synen på tjänsten. Pastor Magnusson tycks icke ha några höga tankar om församlingen. Hans resonemang och slutsatser ligger genomgående på ett för mig helt främmande plan. Församlingens stabilitet och styrka mäts i statistik och numerär. Pengarna säger allt. I en sådan miljö är det väl ganska sannolikt att medlemmarna värderas efter plånbok och bankkonto. Kvantiteten är alltid det avgörande. Att 28 medlemmar gick hade liten betydelse, ty då de gått insamlades omedelbart efteråt kr 12.000 och över tusentalet medlemmar är kvar. OVIDKOMMANDE TING HAR GETTS UTRYMME - Jämförelsen med nykterhetsrörelsen och andra ideellt inriktade organisationer är typisk (här träffar kritiken inte pastor Magnusson, men en redaktionell kommentar i ÖF:s artikel - redaktionens anm.). Församlingen degraderas till vanligt föreningsliv, och det är nog ett adekvat uttryck för det rådande tillståndet. Det behövs varken levande tro eller den helige Andes kraft för att hålla verksamhetsapparaten i gång. Den snurrar Vidare på rutin och materiella resurser. En mängd ovidkommande ting får rum i verksamheten och leder uppmärksamheten från det som är väsentligt för en väckelse. Se på ungdomsverksamheten, som blir alltmer samfundslik. Förr så gick man till storms mot uppfostringskristendomen och predikade uppenbarelsekristendom. Var befinner man sig idag? Uppenbarelsekristendom predikas nog men något annat praktiseras. Svenska Fria Missionen är ett annat centralt organ, som bidragit till att den fria församlingstanken torpederats. IBRA har verkat i samma riktning. Till detta kommer andra kommittéer, stiftelser och nämnder, som har bundit samman. pingstförsamlingarna i ett stort partiknippe. Uttalandet om de tre tidningarna, som ”utbrytarna av olika schatteringar” har, är komiskt. Jag svarar endast för tidningen Midnattsropet, och jag kan försäkra att den icke på det minsta sätt legat de fria församlingarna till last. Den bygges upp utan förlagslån, femårskontrakterade gåvobrev och inteckningar i enskildas och församlingars fastigheter. Troligen är påståendet om splittringen i Falköping lika grundlöst, som påståendet om att jag fått lämna utbrytarriktningar. Jag får tro att dessa osanningsenliga uppgifter kan tillskrivas pastor Magnussons stora okunnighet. Eftersom pastorn, enligt egen uppgift, icke vet vad som sker i sin egen församling, kan man väl knappast begära att han skall vara särskilt välinformerad om det som sker på andra platser.

Broder Agne Bark med fru har nu slagit sig ner i Norrköping. De har från början fått gå i förutberedda gärningar på denna plats. Den relativt nya Norrköpings Fria Församling har redan begåvats med egen lokal, Visserligen primitiv Imen ändamålsenlig, i den gamla Emanuelskyrkan. Gud går fram även där till själars frälsning, sjukas ‘helande och dop i Anden. Den första dopförrättningen har redan hållits i Norrköpings ‘badhus och församlingen är gripen av tro och inspiration för nya segrar. Vi önskar dem i fortsättningen Guds rika välsignelse i sin gärning!

TV förlöjligade Hansen PROTESTSKRIVELSE TILL RADIONÄMNDEN. Till RADIONÄMNDEN, S T 0 C K H 0 L M Torsdagen den 1 februari förekom i TV:s Aktuellt ett program om den amerikanske evangelisten Ricbard Hansen. Programmet bar väckt berättigad indignation i vida kretsar ocb ger mig orsak att till Radionämndens prövning, framföra klagomål över programledningens bandlingssätt. Den intervju med Örebro Fria Församlingens gäst som låg till grund för de två övriga inslagen, bade kommit till efter starka försäkringar från TV:s distriktscbef .i Örebro om att det för Hansen endast gällde att för TVtittarna besvara två personliga frågor om sin omvändelse. Dessutom skulle undertecknad i några meningar berätta vad jag bade bevittnat under Hansens predikoresa i Sverige. Hansen låter sig av princip aldrig intervjuas ocb eftersträvar ingen publicitet kring sin verksambet. Då TV:s önskemål framfördes till bonom, var ban därför mycket reserverad men ställde sig efter många invändningar till förfogande. Ingen av oss visste nämligen annat än att programmet skulle få tala för sig själv. Hade det funnits anledning att misstänka att den aktuella intervjun skulle stympas ocb inramas av tvetydiga expertutlåtanden ocb tendentiösa demonstrationer, bade vi aldrig medverkat i programmet. TVledningen förteg sina verkliga avsikter ocb utnyttjade intervjun på ett för Hansen mycket förnedrande sätt. jag kan icke finna annat än att vederbörande tjänsteman visat prov på bristande omdöme. Om programledningen ansåg det nödvändigt komplettera intervjun med expertuttalanden om de företeelser, som orsakade rabaldret kring Hansens person bär, så kunde detta skett på ett smakligare sätt. Ämnet blev mycket ensidigt bebandlat. En läkare är väl trots allt ingen auktoritet på troslivets område. Den undergörande tron bar sin förankring i Bibeln, varför det borde ba varit lika naturligt att låta en teolog ocb bibeltroende kristen komma till tals. Psykiatrikern sökte ge en förklaring till de psykologiska fenomenen i samband med stigmatisering men kom till slutsatsen att det bär icke var fråga om stigmatisering i vanlig mening. Vem bar för övrigt sagt något sådant? Den problemställningen var konstruerad ocb börde strängt taget icke bit. Läkaren menade emellertid att två alternativ var möjliga. Antingen var det fråga om bedrägeri eller också mirakulösa företeelser, som icke kunde vetenskapligt förklaras. I det sista inslaget fick en illusionist visa bur den i läkarens anförande tänkta bedragaren kunde gå till väga för att framkalla kors i pannan ocb olja i bänderna. jag kan icke finna annat än att programledningen måste förstått att detta inslag skulle komma att såra de människors känslor, som ännu bar kvar tron på en undergörande Gud. Hallåmannens försäkringar om att det icke fanns anledning att misstänka Hansen, bar bär mindre betydelse, ty misstanken var redan uttalad av läkaren ocb blev mycket starkt understruken genom det sista programinslaget. Var det icke lika självklart för programledningen att objektiviteten krävde en lika stark understrykning av det andra alternativet läkaren satte upp. En kort bibelkommentar bade gett en mycket värdigare avslutning ocb förmedlat en sannare kunskap om de ting det bär gäller. Programmet var enligt min mening tendentiöst. Avslutningen var ett flagrant förlöjligande av Hansen eftersom den gav det intrycket att han kunde vara eller troligen var en trollkarl. Örebro den 3 februari 1962. FINN ARNE IMSEN Pastor.

NORRKÖPING: NORRKÖPINGS FRIA FÖRSAMLING hade lördagen den 10:e sin första dopförrättning i Varmbadhusets Simhall., Efter dopförrättningen hölls ett nattmöte i lokalen. Mötena var välbesökta och en härlig frigörande trosatmosfär var rådande. Broder Enoch Carlsson, som till stor välsignelse har tjänat under vår mötesserie, frambar Herrens ord och sångarskaran sjöng med *hänförelse till Herrens ära. Det är underbart att se hur bålverk ooh tankebyggnader störtar samman och människor kapitulerar inför levande Gud. Broder Arne Imsen har även besökt oss under veckan som gått, och vi tackar Gud för Vår broder, som fått en särskild nåd från Gud att hantera Andens svärd. Mäktiga helbrägdagörelseunder har skett och vi upplever hur allt fler får syn på rikedomarna i Kristus, och gör anspråk på de himmelska tillgångarna. Gud har i sanning begynt. Förnyelse och frälsningsströmmen går fram. Framåt mot nya segrar. Agne Bark Lördagen den 3 febr. hade Vi glädjen se fem Vänner gå lydnadsvägen. Broder Arne Imsen döpte ooh Broder Agne Bark från Norrköping predikade Guds ord. Badhuset var till trängsel fyllt av intresserade. Vid en överblick av menigheten befanns den största delen bestå av ungdom och åter ungdom. Det förefinns en djup längtan hos ungdomen, fast de kanske inte kan definiera sin längtan själva. Men kommer man dem in på livet Visar det sig, att de önskar se verkligheterna i kristendomen. Mätte de nu få sin längtan uppfylld alla dessa som ännu ej haft sitt tillfälle. De följer nu intresserat med i mötena och en efter en av dessa vinddrivna själar lämnar sig åt Jesus. Dopkandidaterna var jublande lyckliga och prisade Jesus i den stora simbassängen, med upplyftad arm och rungande hallelujarop. En ung frälsningssoldat, som kommit till klarhet om dopet, prisade Gud med stor frimodighet i dopgraven. Broder Imsen talade inspirerande till dem och uppmanade dem att gå vidare på vägen med Jesus, som frälst dem så underbart.

ÖREBRO I föregående nummer presenterade vi på denna och följande sida en ung amerikansk evangelist, som Gud fått använda på ett märkligt sätt i Amerika och Kanada. Det var en upplevelse att träffa Richard Hansen och lyssna till det budskap Gud lagt på hans hjärta. Med stor kraft och frimodighet sjöng och predikade han. I Örebro medverkade broder Hansen i fyra möten. Lördagens möte i Konserthuset och söndagens möte i Flickläroverkets aula var särskilt givande. Gud mötte oss underbart och många upplevde i dessa möten helbrägdagörelse och andedop. De två sista mötena blev nog lite annorlunda än vi hade tänkt oss, beroende på att pressen skapade sensation kring vissa för oss ovanliga yttringar, som inträffade under tisdagskvällens möte i Jönköping. Det är ju förunderligt vad litet *som skall till på troslivets område för att det skall bli storm och spekulationer omkring det Herren verkar. Vi måtte vara ett mycket andefattigt folk. Till varje pris skall allt föras ner på ett för det mänskliga förståndet acceptabelt plan. Men Gud gör under, och det han gör kan icke och “behöver icke heller någon psykologisk analys. Torsdagskvällens möte bevakades omsorgsfullt av ett stor uppbåd journalister och pressfotografer’. Besvikna drog de tillbaka efter mötet, ty det var inget sensationellt att upptäcka. Man hadehamnat i ett vanligt Väckelsemöte där det icke fanns rum för några sensationer. Trots den väldiga publiciteten, som helt oväntat kom, var icke Folkets Hus Asal fullsatt. Omkring 450 personer hade kommit till mötet. Det var en intressant iakttagelse. Man har nämligen sagt att den fria verksamheten samlar omkring sig ”köttsliga” bröder, som använder olika reklamtrick för att hålla verksamheten vid liv. Det förunderliga är emellertid att lika mycket folk kommer till sammankomsterna antingen vi har långväga och kända gäster såsom talare eller vi. såsom oftast är fallet, är hänvisade till församlingens egna krafter. Så är det alltid när väckelsens eld brinner. Richard Hansens besök satte emellertid djupa spår efter sig, och vi skördar fortfarande mycken välsignelse av hans insats här. Vi räknar med att han skall komma hit igen och stanna här en längre tid. Vi tackar Gud för bröder, som ställer sig helt till Guds förfogande. Broder Aage Samuelsen och syster Ella Sörensen var också med till Sverige. Peter Kallas gjorde en god insats som tolk. Det var första gången han tolkade, men han är gripen av Gud och lyckades förvånansvärt bra med den uppgiften. I övrigt deltog bröderna Donald Bergagård, Agne Bark, ErikGunnar Eriksson, Gösta Svensson och församlingens sångare med hänförelse och kraft. Arne Imsen JÖNKÖPING Den kände evangelisten Richard Hansen från Canada gästade Jönköping måndagen den 29tisdagen den 30 jan. och talade och sjöng tillsammans med Aage Samuelsen och Ella Sörensen från Norge. Mötena, som hade anordnats av Jönköpings Fria Församling, rönte livligt intresse och samlade mycket folk. På måndagskvällen var det omkring 700 lyssnare i den förträffliga lokalen Rigoletto, Folkets hus. Pa måndagskvällen vittnade Hansen om sin frälsningsupplevelse, helbrägdagörelse och sin kallelse till helig tjänst. Det var gripande att höra hur Herren hade varit med i de olika skeene dena i Hansens liv. Det ‘blev ett långt möte, men alla de som stannade kvar fick bevittna ett mirakel, som aldrig tidigare har hänt i något möte i vårt land. Väldoftande olja sipprade fram från Hansens händer och små vita kors visade sig på överhanden, samt märken, liknande sår, visade sig inuti hans händer. Ofta då Hansen predikar visar sig ett litet vitt kors (med skarpa konturer) i hans panna. Detta tecken har han fått av Gud genom en Herrens ängel, som uppenbarade sig för honom efter en tids bön och fasta. Den Gud som fordom gjorde märkliga ting, som väckte häpnad bland människor, är densamme och gör underliga, ting även i våra dagar. Många sökte sig fram denna kväll för förbön. En mäktig ande var verksam. Flera blev helbrägda och döpta i den helige Ande. Tisdagskvällen hade många kommit för att lyssna. Hansen predikade med en väldig smörjelse om vår möjlighet att uppleva Guds suveräna makt i dessa dagar. Under predikan var det en sådan kraft att några hoppade upp och jublade. I avslutningen kom många fram till förbön för att bli helbrägdagjorda. En ond ande blev utdriven ur en kvinna. Man kunde tydligt se hur kvine nans anletsdrag förändrades från sorg till glädje, då den onde anden lämnade henne. Detta är bibliskt. Jesus sade: - Genom mitt namn skola de driva ut onda andar. Mark. 16:17. Han som fordom gav uppdraget och löftet samt stadfäste ordet, han är densamme och verkar med dem. Gud vare lov. Som tolk tjänade broder Peter Kallas från Danderyd. Broder Hansen kommer troligen tillbaka till Jönköping. Missionär Ella Sörensen stannade över onsdagen och talade med glöd och kraft. Herrens Ande var underbart verksam. I slutet av mötet utlöstes en underbar lovprisning till Jesus för hans väldiga nåd. För allt som har skett giver vi Jesus äran. Han allena är värd den, ty det är han som verkar. Pris ske Gud. Snart kommer han för att hämta sin blodtvagna skara från jorden hem till bröllopssalen i himmelen. MARANATA. I en två veckors mötesserie i Jönköpings Fria församling har bröderna Erik Gunnar Eriksson och Gösta Svensson från Örnsköldsvik medverkat. Många härliga ting har skett och Guds nåd har varit verksam till frälsning. Donald Bergagård och församlingens sångare har även medvere kat. Förstärkning har vi ofta från Sionförsamlingen i Falköping, vilket vi är mycket glada och tacksamma för. All ära till Jesus, som har köpt oss åt Gud med sitt blod. Donald Bergagård.

Curt Olson:

Jesus Kristus löste mig

Jesus frälste mig på Frälsningsarmén i Malmö 1948. Jag är handelsresande till yrket och reser på västra Sverige och besöker bl. a. landskap i Värmland.

Vid ett besök i Arvika för några månader sedan träffade jag några troende vänner där. Vi kom att samtala om Norge och väckelsen där. Så beslöt vi att om möjligt resa en tur till Oslo över en lördag och söndag. Tidigare hade vi läst i Aftenposten om alla dessa ”frikyrkosammankomster” som hålles i Oslo. Därför var vår gemensamma önskan att åka dit och se om det var ”lika torrt” där, som det för närvarande är i de flesta frikyrkor i Sverige. Så kom vi då till Oslo en lördagkväll. Efter ett meningsutbyte gick vi till den Frie Evangeliske Menighet på Möllergatan 38. Folk man talade med på gatan sade att det var en ”sekt” efter T. B. Barrat och då borde det väl vara bra. Därför gick vi alltså dit. Ja, det var mycket att få för sin hungriga själ - erfor jag i varje fall, även om det fattades något. Vid denna tidpunkt förstod jag inte vad som fattades.

Predikan av RICHARD HANSEN Joel 2:21, 3:5. Joh. 11:2026. Guds ord är det mest dyrbara ting vi har inför våra ögon i dag. Det är det enda påtagliga och skall bestå i evighet. Vad Gud än har lovat i sitt ord, kan vi vara säkra på att han håller, ty Gud är ingen människa, så att han skulle ljuga. Därför vet vi, att vad han har lovat, det, som hans mun har uttalat, det måste och ‘skall ske. Ty det står: ”Så säger Herren”. Amen! I den stora spanska Armadans dagar, då Spanien hade den största flottan i hela världen, var spanjorerna kända för sina stora upptäcktsfärder och resor till många okända ställen i Världen. Så hände det en dag, att denna nation började skryta med stora ord. De präglade på alla mynt och sedlar detta motto och slagord på latin: ”Non plus ultra”. Det betyder, ingenting här bort* om. Och grunden till att de hade detta motto var, att de trodde att de hade kommit så långt som det Över huvud taget var möjligt att komma. De trodde att de hade upptäckt allt det, som var möjligt att upptäcka. Därför skröt de i sin stolthet över att det var ingenting bortom. Men så kom det en dag en man, som Spanien inte hade hört talas om förut. Den mannen sade: ”Jag tror likväl att det finns mer att upptäcka i världen”. Denne man var Kristoffer Kolumbus. Då sade drottning Isabella: ”Om du tror att det är så, då vill jag ge dig pengar och allt vad du behöver för att upptäcka detta land”. Nu det många, som försökte övertala Kolumbus att inte göra den resan, ty i de dagarna trodde folket att jorden var flat, och om man hissade segel för att segla mot väster så skulle man ju komma till världens ände och tippa utför och detta skulle medföra slutet. Men Kolumbus hade beslutat sig för att finna något annat, och det kom också den dagen då han reste och kom tillbaka. Då kunde han också säga: ”Jag har funnit ett annat land, ett land, som är mycket större än detta land, ty det är något bortom”. Då sade drottningen: ”Nu måste vi förändra mottot på våra sedlar”, och de ändrade det till: Plus ultra. Det är något här bortom. Amen! Det är många människor, som är i en liknande ställning, som Spanien var en gång. De tror, att de har fått tag på allt det, som Gud har satt i församlingen, och de tror att den väckelse, som de har, är den sista väckelsen, och att den församling de har, är den sista församlingen. Men jag skall tala om för dig att det är något bortom, hos Gud, ty det är ett land bortom, i Herren. Amen! Det har kommit människor ur de olika århundradena och för varje gång människor sagt att detta är gränsen, så är det alltid en eller annan, som har uppstått och gått bortom. Vi har sett det hos vetenskapen. Man har sagt, nu har vi upptäckt allt, men så har det kommit någon, som sagt, jag tror att det är ändå mer bortom. Katolikerna trodde att de hade allt, det enda rätta. Då fann plötsligt Martin Luther, att det var något mer bortom. Wesley såg också att det var något bortom. Det finns mycket mer att få hos Gud, ty vi har icke sett allt det Gud kan ge ännu, och den dagen, då vi har sett allt det Gud kan ge, då skall det ändå vara ännu mer nästa dag att få från Gud. Därför är Guds folk uppmanat att gå bortom. Halleluja! Du bör ständigt vara på marsch med Herren. Och är det ingen annan, som tror det, så tror jag det. Därför går jag framåt. Vi skall se på mannen Mose. En dag gick han till Egypten för att befria fångarna, som var där. Jag kan gott tänka mig att de, efter att ha varit över fyrahundra år i Egypten, nu började tänka efter om det fanns någonting utanför Egyptens gränser. Men när Mose kom hade han en syn och en uppenbarelse, som räckte mycket längre än till Egyptens gränser, den räckte ända in i Kanans land. Amen! Och han började så leda folket. En dag kom folket till Röda havet. Då sade man till Mose: ”Se bakom oss”. Det var hela Faraos här, som kom efter dem. Folket sade: ”Nu går vi förlorade, nu går det utför med oss. Framför oss är Röda havet och bakom oss är hela Faraos armé”. De kunde inte se något annat än nederlag. Men, Halleluja, Mose sade: ”Vänd er om och se på egyptierna, ty dem skall ni aldrig få se mer”. Halleluja! Detta är sista gången ni ser egyptierna. När Mose stod där såg Gud honom och sade: ”Bjud folket att gå vidare och gå rakt emot Röda havet”. Och då folket började att röra på sig framåt, öppnade Gud havet och de gick över till den andra sidan. Amen! Välsignad vare Gud till evig tid. Alltid när det finns en man, som verkligen vågar tro på Gud, finns det intet, som kan stå emot honom. Ty Gud banar en väg där det inte finns någon väg. Halleluja! När Luther tog sin ståndpunkt sade man till honom: ”Men Luther, hela världen är emot dig”. Då sade han: ”Det är väl så, att jag är emot hela världen”. När en människa vill stå för det, som Gud har lagt på hennes hjärta, då Vill Gud ära den människan. Ty han har lovat det. Han har sagt, att han vill bana väg där ingen väg finnes. Gud har specialiserat sig på det, som är omöjligt. Halleluja! Gud sade: ”Du kan göra det, som är möjligt, men jag skall komma och göra det, som är omöjligt”. Ty Gud är en miraklernas Gud. Han är en miraklernas Gud ifrån första Mosebok till Uppenbarelseboken. Då han skapade människan var han själv ett mirakel och han är ännu ett mirakel. Halleluja! Det är många floder och älvar’ vi måste gå över, men Gud skall bana väg. Forts. nästa nummer

Johannes första brev 3:13. ”Sem vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi få kallas Guds barn, vilket vi ock är.” Vi får kallas Guds barn och är Guds barn. Men barnaskapet förpliktar. Det talas ofta om i vår bibel att vara född av Gud. Gång på gång möter oss detta uttryck. Jesus säger ju själv till Nikodemus: - ”Utan att du varder född på nytt kan du ej komma in i Guds rike.” - Den nya födelsens absoluta nödvändighet för att bli ett Guds barn och Gudsrikets medborgare, har här klart sagts ut av Mästaren själv. Den som blivit född på nytt och blivit Guds barn, får också barnaskapets Ande, som Romarbrevet 8:15 talar om. Vår bibel talar om två slags barn, Guds barn och djävulens barn. Vem som är vems kan klart urkiljas på tydligt, markerade kännemärken. Guds barn skiljer sig mycket tydligt från djävulens barn. Bland annat däruti att de älskar Gud. De visar också sin kärlek till ihonom genom att hålla hans ‘bud och “hans *bud är icke tunga, 1 Joh. 5:3. Den som är född av Gud övervinner världen, 1 Joh. 5:4. Guds barn älskar alla Guds barn. De har gemenskap med varandra genom Barnaskapets Ande. De behöver ej konstruera ’någon sorts allians med varandra. De äger genom nya födelsen naturlig andegemenskap. Andegemenskap blir universell församlingsgemenskap. Universalförsamlingen är Jesus Kristus själv, den uppståndne Frälsaren. i hans kropp, församlingens, införlivas barnen som lemmar i kroppen och följdriktigt uppstår en gudomlig organism för Guds verks utbredande på jorden. Bibeln talar bara om en församling, universalförsamlingen, där huvudet är Jesus Kristus. Universalförsamlingen representeras på varje plats av Guds barn. Församlingen i Jerusalem var en universell församling. Den var ej konstruerad av människor. Den var uppbyggd av Gud med pånyttfödda människor som material. Med vårt barnaskap följer alltså en medfödd rättighet att tillhöra denna församlingsgemenskap. Man kan fundera ibland varför människorna har konstruerat och satt igång denna rikliga flora av religiösa sekter och s. k. lokalförsamlingar världen över, när bibeln lär, att det blott får finnas en enda, låt vara förgrenad till olika platser runt vårt klot? Hur fungerar då den universella församlingen på jorden? Ja, den fungerar och drives av Guds Ande. Överallt verkar, Gud genom sin Helige Ande. Själar frälsas, döpas i vatten och Ande men, så kommer detta sorgliga men (de fösas sedan in som själlösa kreatur i olika boskapsfållor, som går under namn av Guds församling. De bli tjudrade. Man kastar för dem en och annan hötapp ibland. För det mesta blir det råghalm. För att vi skall vara fria har Kristus frigjort oss. Men denna fångenskap i en trång fälla, som den nutida överorganiserade frikyrkligheten är, inbjuder icke till en sådan andlig frihet som vår bibel talar om. Tvärtom blir det väl oftast så, att om det kommer någon och predikar frihet för fångna, ett sådant vittne blir utsatt för en regelrätt förföljelse. Inledningsvis nämndes här om barnaskap som förpliktar. Det förpliktar den som är född i frihet och lever i frihet att med Guds hjälp kämpa för, att varje pånyttfödd själ bevaras i sin andliga, nyvunna frihet. Vi måste avslöja den religiösa föreningsfloran, såsom varande endast en organiserad motståndsrörelse mot Kristi församling på jorden. Må varje Guds barn kasta oket av sina axlar och gå ut till det andliga frihetslägret. Må ingen förledas att delta i blockaden mot gudfruktiga och ärliga människor i kamp för andlig frihet.E.D.

”Jag känner dina gärningar; du är varken varm eller kall.” Uppb. 3:15. Vår Gud är ordningens Gud. Han är också en förtärande eld, och därför gör han sina tjänare till eldslågor. Dem som är villiga att bli tända av honom. Det finns bara två vägar att välja under år 1962. Antingen skall du vara varm eller wkall. Skall du fortsätta att vara ljum och liknöjd :och vandra din breda väg utan Guds välsignelse och utan Gud och *hopp .för evigheten? Eller skall du börja “med Jesus och gå den smala väg, som leder hem? Då får du uppleva lidande och förakt, men tänk, vilka rika välsignelser du får; underbar frid i din själ i liv och död. Du får Andens gåvor och Guds välsige nelse över ditt liv. Det är så många som bär det kristna namnet i vår tid, men bara följer med på avstånd. De har ett sken, men äger inte Andens kraft. De vet inte, om de är frälsta eller ej. Men tänk, hur härligt att kunna säga: ”Vi är nu Guds barn, Anden vittnar med vår ande att vi äger kontakt med Jesus.” Har du det inte så böj dig då i dag och tag emot denna kraft, som de heliga haft. 0, du fruktande själ, fatta mod. I Uppenbarelseboken 3:18 har vi ett härligt recept på, hur vi skall göra i Joh. 1: 12, 13 omtalas resultatet. Vad som än möter dig under detta år, behöver du då ej frukta. Herren är med dig. Bekänn din Gud i vardagslivet! Då är du ljus och salt. Amen! Allan Andersson.

Bibelstudiet:

PETRUS’ LIV

Axel R. Olsson

Vi lämnade förra gången Petrus inne på översteprästens gård, där han satt framför kolelden tillsammans med tjänarna. I det föregående har vi sett sex orsaker i hans liv, som kunde bidraga till hans fall. För det första hade Petrus storhetstankar, för det andra var han självsäker, för det tredje somnade han i Getsemane, för det fjärde tog han till svärdet (köttsliga vapen), för det femte följde han Jesus på avstånd och slutligen för det sjätte sökte han sig till världsmänniskorna.

Guds eldbrinner i Norrköping. När Örebro Fria Församling tog initiativet och började verka i Norrköping samlades mycket folk redan i starten. Alltsedan dess har Herren fått lösa ut den ene efter den andre och Guds ord har nu som förr visat sig vara ett ord som är verksamt i dem som tror. Förunderliga ingripanden av Herren har vi sett. Många har mött hälsoströmmen från Golgata och har stått upp och vittnat om att den store Läkaren Jesus lever i dag och att Han fortfarande har herraväldet och segerkraften över alla sjukdomsmakter. Halleluja! Ja många har stått upp och tackat Gud för att de upplevt förnyelseströmmens verkningar i hela sin varelse. Det har både synts och hörts och känts i de personliga vittnesbörden att de upplevt storstädning i hjärtat och en helrenovering till sin yttre människa. Tvivel, fruktan, vanmakt och försagdhet har fått vika för trons enfald och den frimodiga anden har åter kommit till välde. Vi känner att vi är en utkallad skara som av bara nåd får komma tillsammans på blodets grund, och under Andens enande inflytande samlas omkring ho nom som sade: ”Var två eller tre äro församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem”. På detta sätt har Norrköpings Fria Församling kommit till. Den är inte bildad eller organiserad fram av någon människa men Jesus är i vår mitt och stadfäster sitt ord och då torde ingen med’Bibeln i hand kunna jäva att det är en Guds församling. Vi har även ‘fått lokalfrågan löst för den närmaste tiden i en möteslokal på Gamla Rådstugugatan 16. Vännerna har under entusiasm och offervilja satt den gamla lokalen i stånd och resultatet är ett verkligt tacksägelseämne. Nu kan jubelsången till Herrens ära ohämmad brusa stark och ingen behöVer’bli störd av det som inte vill komma in och bli störd. Annars anser vi det vara vår uppgift att störa (Apg. 24:5) och vara ett ständigt irritationsmoment för all klischêartad och enformig s. k. kristendom, en protest mot slöhet och ljumhet, en hänförd, gripen, brinnande himmelskt berusad skara, bärare av den Ande som skapar syndakännedom hos syndare och frigörelsebehov hos bundna läsare. Amen och Pris ske Gud. Under Trettondagshelgen då vi inför offentligheten tog Vår nyinredda lokal i besittning upplevde vi Herrens närvaro på ett mäktigt sätt. Broder Einar Olsson predikade på eftermiddagen och gav oss en härlig inblick i Guds plan och rådslut med Guds församling. En busslast andesmorda sångare från Örebro Fria Församling sjöng under jublande hänförelse de gamla väckelsesångerna. I kvällens Våckelsemöte gavs det rum för fria vittnesbörd och en härlig väckelse och frigörelseatmosfär var rådande Två syndare böjde sig för Gud och flera troende fick möta Jesus till hälsa och förnyelse. På kvällen var lokalen helt fullsatt och många fick nöja sig med ståplats ute i taimburen. Under de senaste mötena har broder Enock Carlsson från Hönö predikat Herrens ord och själar har fått möta Gud till frälsning och andedop. Vi tror fullt och fast på fortsatta segertider i Norrköping då himlaströmmen skall bana sig Våg fram och bryta ned Satans fästen och öka församlingen dag efter dag med dem som låter sig frälsas. Flera har nu anmält sig till dop och vi väntar en härlig dopförrättning inom de närmaste dagarna. Agne Bark. FRÅN JÖNKÖPING Jönköping och Vätterbygden har benådats med tider av väckelse och andlig förnyelse mången gång. Redan 1840talet berättar om Andens eld över länets längtande kristna och 1907 talade man i nya tungor i Tranås, varifrån väckelsen spred sig lavinartat genom smålandsbygderna, där mottagliga hjärtan länge hade väntat på pingstens under. Svenska Alliansmissionen är frukten av väckelsetider, dess omfattande mission i hem och hednaland jämte bokförlaget bär tydliga spår av välsignelser. Från Huskvarna kom några syskon och anordnade möten i» förhyrda lokaler omkring 1920, detta var pingströrelsens upptakt i Jönköping, som först 1924 ordnade egen församling. Första mötena hölls i förhyrda lokaler, dels Stugan i Stadsparken och dels Hayska ridhuset, dit många läsare inte vågade gå, för det ansågs vara Satans verk… Och pionjärerna kunde berätta om tidigare utslag av andlig väckelse då pSprängbataljonen samlades till bönemöten i hemmen, dessa män som gick :omkring med textade band i mössorna ”Herren är nära”. jönköpings Fria församling har blivit kallad P2 av missnöjda kristna eller avundsjukalgrannar, och beteckningen är riktigt bra, för P2 är den nya våglängden som kommit in i bilden och riksprogrammet, give Gud att den fick ‘spridas över hela landet. Men då P2 började kunde inte många gamla apparater ta in programmet, de måste byggas om eller i somliga fall utbytas mot nya apparater - alla ville ju ha nya våglängden . . . Rudolf. Från konferensen i Örebro Under nyårshelgen samlades fria Vänner från olika delar av Vårt land till konferens. Av de predikande ‘bröderna :hade vi glädjen lyssna till Einar Olsson, Erik Gunnar Erikssson, Gösta Svensson, Agne Bark, Donald Bergagård, Axel R. Olsson och Arne Imsen. Missionär Ella Sörensen från Norge, som skulle ha varit med, ‘hade på grund av arbetet i sitt hemland, där väckelsen bryter fram med stormsteg, måst ge återbud. Vi ‘hoppas få henne till Orebro vid ett senare tillfälle. Samtligaimöten präglades av Andens mäktiga närvaro. Upptakten på lördagen den 31 december var en dopförrättning som höllsiOrebro Bad’huS. Då fick fyra nyfrälsta vänner gå i dopets grav. En underbar Ande var utgjuten under mötet odh skaror av ungdom och äldre trängdes *kring badbassängen. Broder Bergagård döpte de nyfrälsta till Kristus och Erik Gunnar Eriksson predikade Ordet. Den stora sångarskaran sjöng med stor gripen’het och inspiration. Varmt var det, *men det aVSkräckte ingen. Helgdagarnas möten hölls i Örebro Konserthus. Flera hundra lyssnade till det frigörande evangelium som förkunnades. I nyårsaftonens möte’ var det många som vittnade om .det gångna årets upplevelser. Många hade upplevt frälsning, andedop och hel’brägdagörelse. Broder Bergagård uppmanade dem som blivit frälsta under året att räcka upp handen. En stor skara kunde vittna om sin frälsning på detta sätt. Minst en tredjedel av sångarskaran bl. a. Det bröt fram en underbar lovsång till Herrens ära i Konsärhusvet, när vi såg Herrens verk så påtagligt. Nyårsdagen fick broder Einar Olsson frambära Ordet under Andens smörjelse. Många gick fram till förrbön och fick uppleva :helbrägdagörelse, som vi senare fått höra genom vittnesbörd. Åtskilliga fick också uppleva förnyelse i den helige Ande. Det var med glädje över att Jesus Kristus AR idensamme och med ny inspiration man drog hem igen för att förkunna Herrens gärningar var och en på sin ort till dess han kommer. Jesus kommer! Gör dig redo! Britta Imsen

Ett brev av A. A. Allen

”Himmelriket tränger fram med storm och människor storma fram och rycka det till sig”

Matt. 11:12.

När i hela historien har Himmelriket lidit sådant förfång, som det gör idag! Och när har det varit viktigare för Guds härar att förena sin styrka för att slå tillbaka fienden! Medan nationer, partier och andra grupper lär sig värdet av förenad styrka för sina olika ändamål, så synes det som vi, församlingen, är längre ifrån att fullborda Jesu bön: ”0, Fader att de alla må vara ett såsom ‘oi äro ett.” HAR DU TILLÃTIT DIG SJÄLV ATT BLI ETT VERKTYG I FIENDENS HAND? ANVÄNDER HAN DIG ATT HJÄLPA TILL ATT FÖRSTÖRA KÄRLEK OCH GEMENSKAP I GUDS FÖRSAMLING OCH DE MAKTIGA GÄRNINGAR SOM HERREN GÖR I DESSA DAGAR?

En amerikansk dagstidning om ETT OVANLIGT ELDSVITTNE Carl Davidsson Warren NBC:s nyhetskorrespondent Ett av de mest omtalade namn i den religiösa världen denna månad, är den unge evangelisten Richard Hanssen, en 22 år gammal man, som med tordönsröst frambär sin predikan så du kan bli omkullslagen där du sitter, och som med *handen slår i talarstolen, så de som lyssnar icke har den minsta möjlighet att slumra in. Men denne själafrälsande helvetespredikant ‘har något mer än vad man väntar från *hans kallelsebröder eller från sådana som dundrar med Bibeln. Mer än 27000 människor fyllde Palladium Gardens till trängsel under ett tre dagars besök av denne evangelist,»0ch det fastän folkmängden icke visste att han skulle komma. Vem kom de för att höra? En annan Billy Graham? En annan Billy Sunday? Nåväl, vi skall ‘berätta om honom, och sedan kan ni säga oss vad ni menar. Någon frågade: ”Vem är Rickard Hanssen?” Svaret kan ges efter vår bästa förmåga på detta sätt: FörSt av allt är denne eldsevangelist den förr ‘så kände Grand Ole”Opre, RadioTV, Veststatens stålgitarrist, som vann mästerskap och nationell berömmelse under åren 19571958 och som *blev mycket populär iSydstaterna där han uppträdde tillsammans med sådana stora namn som Eddie Arnold, Little Jimmie Dickens, Roy Accuf och många andra från WSM scenen i Nashville Tenn. Så plötsligt, orsaken är okänd, försvann han från offentlighetens ögon och kom senare tillbaka som en väckelsepredikant. Ingen tycks riktigt fatta vad som omvände den unge artisten »och förde honom in på den evangeliska banan. Ingen har nämligen fått tillfälle att intervjua honom efter hans omvändelse, därför har vi varit tvungna att söka genom andra källor det vi vet om honom. Vi vet, att han på ett eller an* nat sätt ‘har utvecklat en dynamisk skicklighet, som kan sätta tusenden i rörelse, och det. har han gjort i detta land och i andra länder. Richard Hanssen, så olik de flesta högröstade predikanter, annonserar icke sina möten men trots det har han lika fulla hus som de bästa talare i våra dagar. Ett av de mäst kända resultaten från hans evangeliska bana, är den fullständiga omvändelsen av en romersk katolsk kyrka till den protestantiska tron. 7080 ‘katoliker blev omvända under hans väckelsemöten i en nordlig kanadensisk provins. De romersk katolska prästerna fick honom arresterad med den motiveringen att han hade intagit deras område med falska övertalningar. Polischefen Arbrigtht av SwanRiver lär ha uttalat: ”Jag hade aldrig tidigare kastat någon ut ur fängelset, men denne Hanssen sjöng hela natten tills ingen kunde sova, och till sist var jag tvungen att kasta honom ut ur fängelset”. Rätten avslog att ta upp saken mot honom med den motiveringen att Hanssen hade givit tillfredsställande bibliska argument om sin rätt att förkunna och praktisera sin tro. Omkring två veckor senare inträffade det förunderliga, att den präst, som hade anklagat honom för att han hade stulit *hans får, lämnade sina egna får, och han är nu i evangeliets tjänst som pastor Robert Donelly. Vad så blir det nästa? Detta är några av de ting som gjort Hanssen till en prominent figur imånga städer i NordAmerika. Under väckelsen han 1hade i Grand Junction, Colorado, förra året, ‘hade tidningarna såsom över:skrift: ”Linda O”Hara faller i stoftet.” Omvändelsen av den förutvarande skådespelerskan, som hade varit en tavernoperatör och lärarinna i Colorado, gjorde ett sådant intryck i den staten att några präster och föreståndare där begärde att Hanssen skulle utvisas från staten med den motiveringen att han icke följde de normala ritualerna och formerna i sina möten. Linda Oillära, en 48 års game mal dam, uppgiven av de bästa specialister i Denver och förklaran obotlig, ?blev hemsänd för att dö. Detta hände en månad innan hennes omvändelse. Hon hade icke kunnat gå på sina ben på 10 månader. Hon led nämligen av MS. Då evangelisten befallde henne att komma ur sin stol, hoppade hon ut och sprang omkring i den stora salen medan hon ropade och skrek i ett hysteriskt skratt. Idag kan ‘hon springa om de flesta unga män på 25 år, och hon har inget men av sjukdomen. Vad hade skett? Ja, säg oss det du! Vi vet från medicinska auktoriteter att hon var förklarad helt obotlig och att hon var fullständigt lam. Det är också en annan händelse från Spokane, ‘Washington Där blev en landsfiskal omvänd på ett märkligt sätt. ”Spokane Dagsnytt” rapporterar händelsen efter en personlig intervju med landsfiskalen. Antagligen hade landsfiskalen fått order om att vara närvarande vid Richard Hanssens väckelsemöten för att finna ut vad han brukte för medel för att hypnotisera folkmängden. Under första kvällen landsfiskalen var närvarande bland 20003000 människor och var säker om att ingen visste vem han var, stannade evangelisten plötsligt sin predikan och säger att han fått en syn från om en bland av åhörarna. Han vände sig snabbt om och pekade rakt på landsfiskalen och sa hans hemliga polisnulmmer, namn, adress och kort sagt ‘hela hans livshistoria fram till hans egentliga ärende just den kvällen. Det har blivit berättat för oss att landsfiskalen efteråt skulle ha sagt: ”Om icke detta är nog till att överbevisa vem som helst om det övernaturliga, då vet icke jag vad som skulle göra det, och om det finns ett övernaturligt väsen, sa jag till mig själv, då var det sanning vad min gamla ”grandmother” sa: ”Det finns ett helvete att undfly och en himmel att Vinna. Så nu mina kolleger sätter jag mina sistadollar på Guds rike.” Har ni något att säga till detta? Det finns många andra händelser, som kunde vara värd att nämna, :men platsen tillåter det icke denna gång. Men vi måste nämna händelsen med pastor dr OK S Moffat, den episcopale :biskop i Kanada. Nyli* gen deltog han i evangelistens möten ocrh mottog vad han kallar ”mera ljus” tillsammans med en uppfyllelse av den helige Ande. Detta har naturligtvis fört en stänk med sig i de episcopale cirklar. Vi finner att dr Bennet i Seattle har gjort samma upplevelse, så det finns möjligheter för att ärkebiskopen i England också år fårdig för en god genomblötning. Sådan är världen i de religiösa cirklarna idag. Lutheranerna i Minneapolis åberopar sig den apostroliska erfarenheten med tungor. Mer än tre tusen har redan mottagit den. Omkring 35 lutherska präster med sina församlingar har gjort denna upplevelse, och många pekar på den lilla evangelisten och ger honom skulden för flera av dessa händelser samt också för att ha stört en hel baptistförsamling så både pastorn och församlingen fått uppleva detta för att icke nämna det som skedde med den katolska församlingen. Idag är det många som anklagar honom och säger att han praktiserar Spiritism, vodooism (indisk avgudsdyrkan), hypnoti’sm och andra ismer. Men vem kan säga vad han gör? Så vartill denna demonutkastare, örontxutare ooh helveteseldspredikant har kommit kan vi icke säga. Nåväl, vi vet Ihelt säkert, att han är till toppen såsom en stålgitarist, och han var engång kallad: gitarrkungen. Han kan sjunga och slå på en gammal gitarr tills folket icke kan låta bli att klappa. Tro mig, det är sanning! Jag var själv på ett möte ooh innan jag riktigt visste av det, klappade jag händerna så hårdt att det riktigt gjorde ont och en eller två gånger glömde jag nästan mig själv och var nära att ropa Halleluja. Men är det allt, som skall till för att samla sådana fantastiska folkmängder på så kort tid? Räkna ut det sjäv och säg oss det. Allt Vi vet är att han gör det. Översatt från engelska av Ella Sörenssen.