Den bästa prydnaden ”Träden då fram, I kvinnor, smycknde med profeternns och npostlnrnas skönhetsmedel. Hämten eder glans från enkelheten och edert smink från kyskheten. Målen ögonen med hlygmmhet och munnen med mildhet. Pryden öronen med Guds ord och halsen med jem Kristi ok. Kläden eder i ödmjukhetens silke, i helgonens vita linne, i kärlekens purpnr. Så smyckiide skolen 1 vara älskliga för Gud.” Urklipp

Är det Guds vilja att bota alla? Det är en fråga som behandlats mycket och blivit besvarad på många olika sätt. Men om vi läser bibeln så skall Vi finna det rätta svaret, ty där har Gud uppenbarat sin vilja. Gud vill att alla människor skall bliva frälsta. 1 Tim. 2:3, 4. Det grekiska ordet 5020, som i vår bibel är översatt med frälst, betyder även att frigöra, göra helbrägda. När Gud vill att alla skall bli frälsta menar han även att alla skall bli helbrägda. Då Gud sände sin enfödde son till denna syndiga jord var det för att frälsa och bota människor både till själ och kropp. Då Jesus vandrade här nere, ser Vi honom överallt förlåta synder och bota sjuka. Många sådana tillfällen ger oss bekräftelse på Guds vilja. Och alla som voro sju/en botade Iaøm, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Essaias när han sade: Han tog på sig våra krankheter, och våra sjukdomar bar han. Jesu död var en död för alla. Det heter, att vid Jesu död tog han alla våra synder och alla våra sjukdomar och krankheter. I profeten Jesaja heter det ”och i hans sår bliva vi helade”, men i Petri brev står det: - och i han sår haven i blivit helade.” Denna härliga frälsning, som omfattar både själ och kropp, har givit åt alla. ”Ty ‘om’ och en som åkallar Herrens namn, han skall bliva frälst.” Rom. 10:13. Detta måste gälla alla, annars skulle Gud ha anseende till person. Men det står att Gud inte har anseende till person. Då Jesus gav löfte om att vi skulle få bedja ”om vadhelst i Viljen,” så menade han även helbrägdagörelse för våra sjukdomar. Här var också alla inräknade ty han sade: ”var och en som beder, han får.” Dessa många löften Jesus gav, gällde alla. Ägrde de gällande kraft fordom, äger de ännu idag gällande kraft. Bed om helbrägdagörelse, ty det är din del och rättighet du har i Kristus. Frälsning och helbrägdagörelse till hör oss. Det vann Jesus åt oss i sin död på Golgata kors. Stå på Guds löfte och tro, att det är ditt. Tacka för att det tillhör dig och det skall ske dig som du tror. Satan är besegrad och Jesus har vunnit en fullständig seger över all synd och sjukdom. Denna seger, som Jesus vann, är din seger. Det finns människor som menar att det är Guds vilja att de skall vara sjuka. Men vår bibel ger oss inget stöd för den sanningen. Bibeln lär att vi skall vara friska. Man använder sig av Job, som ett exempel på detta att man skall vara sjuk. Det var satan som slog Job med ,detta lidande han fick utstå. Men kom ihåg, att Gud hjälpte Job i lidandet botade honom också och gav honom riklig Välsignelse igen. Han som har hjälpt dig och styrkt dig i lidandet han vill hela dig. Håll fast vid detta. ’ Orsaken till att man blir sjuk, och att man inte blir frisk, är ofta att man har synvdat, Men detta behöver inte förskräcka någon, ty denna situation är inte alldeles hopplös. Det finns löfte om både förlåtelse och helbrägdagörelse. I Jakobs brev 5:1416, står det: - Är någon bland eder sjuk, må han då kalla till sig församlingens äldste; och dessa må bedja över honom och i Herrens nanm smörja honom med olja, Och trons bön skall hjälpa den sjuke, och Herren skall låta honom stå upp igen; och om han har begått synder, skall detta bliva honom förlåter. Bekännen alltså edra synder för varandra och bedjen för varandra, på det att I mån hli’oøz hotade. Mycket förmår en rättfärdig mans bön, när den bedes med kraft. Guds ord uttrycker hans vilja. Jesus sade: jag är kommen för att göra dens vilja som har sänt mig. Aldrig ser du Jesus säga till någon, att det var Guds vilja att de skulle vara sjuka. Nej fastmer står det att han botade alla som voro under djävulens våld. Jesus Kristus är densamme idag. Han vill bota dig. Tro detta och ske dig som du tror. Apostlarna fick genom Guds löften och Guds kraft förmedla hälsa till många människor. Aldrig hör du dem säga till någon att det skulle vara Guds vilja att de skulle vara sjuka. Då Filippus kom till huvudstaden i Samarien heter det: Ty från många som voro besatta av orena andra foro andarna ut under höga rop, och många lama och ofärdiga hlevo hotade. Den Guds kraft som verkade dessa ting fordom, är lika mäktig idag. Tro det Herren har sagt i sitt ord. Det är ditt. Låt icke det minsta tvivel på Guds Vilja göra sig gällande mer. Vad Gud har sagt det står han för. Han kan inte ljuga. Vi skall heller inte göra honom till en ljugare. Jesus är sanningen. Han skall göra oss fria. Amen!

Einar Olsson: Predikan upptecknad för denna tidning Forts. fr. föregående nummer. Han kunde ha visat dem något annat också. Han kunde ha uppenbarat sin överdådiga intelligens. Det är många i vårt land, som beundrar det, intelligens! När man ser en människa med en hög och bred panna och förstår att det är kraftiga hjärnvindlingar bakom, då anar man att där finns intelligens. Men hur intelligent människan än är så är Jesus och Gud större i förstånd. Men han uppenbarade ej sin intelligens för människorna, talade inte om att jag vet mycket, jag känner till allt han visade dem såren. Det finns många intelligenta människor på jorden. De kan vara mycket fina och goda människor. Man skall dock inte bara lära känna människans begåvning utan man skall lära känna människans hjärta. Det var det, som uppenbarades här igenom såren, hjärtat. Det är mycket i människans ansikte också, som man kan studera. Ansiktet är ju något, som man iakttar när man möter människor, den där lilla plätten den ser man, och tänk vad den betyder mycket. Det är människor, som är frimodiga och självsäkra just därför att de ser bra ut. Så finns det andra, som inte ser lika bra ut och de drar sig ofta tillbaka. Det står väldigt litet om Jesu ansikte i Bibeln. I evangelierna får vi inte veta någonting om hurudan hans ansiktsform var. Den enda gången vi får höra talas om hans ansikte är, när han är förhärligad. Då står det att hans ansikte sken som solen när den skiner i sin fulla kraft. Lärjungarnas uppmärksamhet drogs inte till hans ansikte utan han visade dem såren. Såren i händerna, fötterna och sidan. Du vet, att Jesus har sju sår ifrån sitt lidande på jorden. Han har ett omkring sitt huvud. Det fick han i Pilati palats när krigsmännen vred samman en krona av törnen och trängde den på hans huvud. Då fick han ett sårmärkt huvud. Så slog krigsmännen honom så att han fick en blodig rygg, en sargad och blodig rygg. Allt detta skedde hos Pilatus under rättegången och domen. När han så kom till Golgata fick han fem sår där, och då blir det sju, ett i vardera handen och ett i vardera foten samt slutligen ett i hjärtat när krigsmannen stack in spjutet i hans sida. › Såren han fick hos Pilatus talar om hans martyrlidande, han blev slagen under själva rättegången. När han sedan kom upp till Golgata och fick ytterligare sår talar dessa om försoningslidande. Jag tror inte att Jesus bar Våra lidanden förrän då, när man slog spikarna genom hans händer och fötter och fäste honom vid korset. Han förberedde sig i Getsemane. Han tog kalken ur Guds hand, fylld till brädden med Våra synder. Men han tog inte bördan av synden på sig i Getsemane. Det var endast våndan för syndabördan han tog på sig där. Han tog den inte heller på sig under hela rättegången, utan han tog den först när han hade burit korset och när man därute naglade honom fast. Och nu ville Jesus visa Tomas, inte sitt martyrlidande, utan sitt försoningslidande. Han ville visa h’onom strafflidandet. Därför visade han såren i händerna och i hjärtat. När han visade händerna så innebar det också fötterna, det var samma sak. Men han talade intet om såren runt pannan eller slagen, som han hade fått på sin rygg. Nej han ville tala till Tomas om att han hade burit hans synder, att allt var klart nu och att han hade uppstått. Nu visade det sig att försoningen hade gällande kraft och att Jesus levde. Segern var nu fullbordad. Jag har läst om hur det var vid Lytzen när svenskarna mötte de östtyska och österrikiska styrkorna där. Den dagen var det en hård kamp och det vanns en oerhörd seger. Ändå såg man över Lytzens slagfält, där svenskarna fanns, att flaggorna vajade på halv stång. Varför det då? De hade vunnit seger, men konungen var död! Så är det inte för oss, vi kan ha fanan på hel stång. Ty det är seger och samtidigt lever vår kung! Han har uppstått ifrån de döda. Det är något förunderligt och härligt med såren. Jag läste en annons, som var insatt av Göteborgs Arbetareförening år 1932. Det stod så här: ”Hinke Berge gren talar på Heden, onsdag kl. 7 över ämnet: ”Dansen kring guldkalven,” och så var det något mer, någon anspelning på den religiösa sången. Så talar efter honom en redaktör över ämnet: ”Mangs, en lögnernas apostel.” Så långt Göteborgs Arbetareförening. I de dagarna var det även väckelsemöten på Heden, och många var de, som kom ditut och fick möta kraften från såren. Poliserna sade: ”Förbrytarna går ut till Heden och kommer igen som förvandlade människor.” Det var flera poliser i Göteborg som fick vita handskar, ty de hade ingen att taga fast och åtala under en Viss tidsrymd. Busarna hade blivit frälsta på Heden. Då hittade Hinke Berggren på att han skulle gå på Mangs möte en kväll och ’tog sekreteraren med sig. Så sjöng Mangs en sång, som vi också ofta sjunger, och i en av verserna står det så här: ”De få bo i såren.” Då sade Hinke åt sekreteraren: ”Hörde du, att den dåren sjöng, att de får bo i såren?” Mangs sjöng en gång till att de få bo i såren. Då sade Hinke: ”Hörde du, han sjöng en gång till att de få bo i såren?” För tredje gången tog Mangs om strofen: ”De få bo i såren”. Och än en gång vände sig Hinke till sekreteraren för att säga, ”Nu sjöng dåren en gång till. . .” - mer hann han aldrig säga, ty sekreteraren hade rest sig och gått fram, ty han ville också bo i såren. Det är härligt att få tala om det här, det fröjdar min själ. Tänk att det finns något sådant som Jesu sår. När Tomas såg Jesu sår, då överväldigades han. Det är svårt att få oss överväldigade. Vi är så där lagom, det är ganska dåligt ställt och uselt med oss ibland. Tomas blev överväldigad och han utropade: ”Min Herre och min Gud!” Det var en oerhörd bekännelse. Han sade inte endast Herre, utan min Herre. Han sade ifrån den här stunden: ”Nu har du mig, Jesus, du vet att det har varit dåligt sista tiden, men nu får du mig hel och hållen.” Det är fint när det blir överlåtelse. Dessutom sade Tomas något, som sällan står i Bibeln i förbindelse med Jesus. Han sade: ”Min Gud!” Han såg Jesus som sin Gud. Han förstod nu att denne Jesus, som han hade framför sig, sårmärkt, snart skulle lämna jorden och fara till himmelen och intaga sin plats där. Han skulle ha de sårmärkta händerna, ja, hela sin sårmärkta lekamen med sig dit. Då förstod Tomas att nu kommer det att gry en ny tid, det kommer att bli något underbart efter det här Så kommer Jesus till himmelen. Han har nu fullgjort uppdraget och står inför Guds ansikte. Jag skulle tro att det utspelar sig något samtal mellan Fadern och Sonen. På Jesu förhärligade kropp var märkena kvar. Jag tror att det flammade och lyste av ärren, som Jesus hade, ty de var det underbaraste av allt. När Gud såg på honom och såg märkena sade han troligtvis: ”Nu överlämnar jag den Helige Ande åt dig.” Jesus hade fått den Helige Ande vid Jordan. Han blev mäktigt smord och därför gjorde han stora under och tecken under sitt jordeliv. Men nu fick han Anden på ett nytt sätt. Gud överlämnade den Helige Ande i Jesu genomstungna händer. Nu skulle det fullbordas, som Johannes döparen hade sagt vid Jordan: ”Han skall döpa eder i Helig Ande och eld.” Profeterna hade forskat i detta, Joel hade sagt så här: ”I de yttersta dagarna skall jag utgjuta min ande över allt kött.” Det var Guds budskap genom profeten Joel hundratals år innan Jesus kom. Han hade forskat i detta och trängt in i Guds planering, han såg kommande andeutgjutelse. Jesaja var också en profet, som trängde in i Guds planering och såg där försonaren. Men nu var det fullbordat, nu var försoningen utförd. Nu skulle det, som Johannes sade fullbordas: ”Han skall döpa i Helig Ande och eld.” Och så lämnade Gud gärna den Helige Ande i Jesu händer. Då skedde det, som Petrus säger: ”Sedan han av Fadern hade undfått den Helige Ande har han utgjutit vad ni här sen och hören.” Då flammade och for eldstungor i luften över lärjungarnas huvuden. En ny tid skulle gry. Det kunde inte ske i gamla förbundets tid. Då lät Gud Anden falla över en och annan, men nu skulle den göras tillgänglig för alla och i en större omfattning. Anden skulle inte bara komma en och annan gång, den skulle komma för att för alltid bliva kvar på jorden och hjälpa lärjungarna att fullborda Jesu uppdrag. Halleluja! Det finns en väldigt betydelsefull himlakropp i rymden, den heter solen. Det sägs av någon astronom att i solens inre är det omkring 20 miljoner grader Celsius. Där klyvs atomer liksom man klyver ved en kall vinterdag, när det är slut på veden i huset. Där i solen klyvs atomer och värmen stiger. Dessa atomer, som annars skulle vara så förödande. Vet du varför de inte är förödande, jo, därför att runt solen finns ett hölje, som har kapslat in hela solen. Detta hölje brukar kallas solkoronan. Det är vattendimma, som ligger runt solen och avdämpar denna våldsamma hetta, som finns i solens inre. Om denna solkorona vore borta ett ögonblick då skulle allting på jorden brännas. Då blev det en stor universell eldsvåda. Men nu har Gud höljt solen i en korona, som skyddar från den starkaste hettan. Allting här nere lever av denna ljuvliga värme, som strålar igenom solkoronan. Så är det med Jesu försoning, den är solkoronan omkring Guds härlighet, annars skulle vi brinna upp, men nu kan vi få uppleva verklig välsignelse från Gud. När jag mötte denna härliga försoning, blev jag en ny människa, en ny skapelse. När detta skedde, då förändrades också Gud för mig. Jakob säger visserligen att hos Gud finns ingen växling av ljus och mörker. Han är sig lik i alla tider. Men just i försoningen blev han för oss annorlunda än han hade varit förut. Skulle det vara underbart att ha ett möte på Sinai och predika: ”Ni är alla lagbrytare, ni är färdiga nu.” Nej, det vore inte underbart. Nej, nu är det solkorona runt den helige Guden. Det är Jesu verk på Golgata, såren. Det är väldigt underbart. Då kan man få uppleva vad profeterna säger. Anden faller på oss. ,‘Ja, Han, Jesus, var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull, näpsten var lagd på honom för att vi skulle få frid och genom hans sår äro vi helade.” Där har du källan till möjligheterna på alla områden, möjligheterna för din själ när det gäller syndernas förlåtelse. Och är du en riktigt djupt fallen syndare så räcker det inte med syndernas förlåtlese, utan då behövs det en helbrägdagörelseakt för dig. Gud kan göra alkoholister helbrägda. Det gör han igenom Jesu sår, de är källan till det. Och när sjuka för övrigt blir helade, då är det genom Jesu sår. Det blir aldrig någon människa gjord frisk annat än genom Jesu sår. Men det behövs kanaler, naturligtvis. ”På de sjuka skola de lägga händerna och de skola då bliva friska” står det. De sjuka skall kalla på församlingens äldste och dessa skall smörja med olja och bedja trons bön och då skall de sjuka bli friska. Men detta är endast en kanal. Själva källan är såren, såren, som Jesus fick på Golgata. De är hålsokällan för oss. 0, vad det är underbart att uppleva att man blir helad igenom Hans sår när man är sjuk. Jag tror att allt, som vi upplever sker igenom Jesu sår. När det blir riktigt härligt tror jag att vi inte behöver smörja med olja och lägga hånderna på de sjuka. Då göres de friska direkt, igenom tron. Då kan man sitta och lyssna och under det att man lyssnar så sker undret. Ibland har jag sett och upplevt att sjuka har blivit helade under det att vi haft brödsbrytelse. Det är viktigt att få se dessa Jesu sår. När Paulus predikade i Galatien, målade han Kristus korsfäst för dem. Han tappade aldrig bort såren, utan han förkunnade, den korsfäste, och medan han förkunnade honom undfick dessa nyfrälsta männi« skor Anden. Där under hans pre" dikan talades i tungor, där upplevde man Gud. Och under det att han målade Kristus korsfäst, så att de såg hans sår, då uppenbarades kraft till sjukas helande och kraftgärningar följde. Detta skedde genom såren, det blev gripbart och man fick tag om det. Denna sårmärkte Jesus är väldigt underbar. Det står om himlen att när Johannes fick se honom där, då såg han honom emellan tronen och de äldste. Det fanns tre viktiga faktorer där, tronen, de äldste och de fyra väsendena. Men mitt emellan detta såg Johannes att lamm, som såg ut som hade det varit slaktat. Det var Han, som hade sår ifrån Golgata. Det finnas andra också, omta« lade i Bibeln, som har sår. Det står ju om vilddjuret att det fick ett sår. Det hade sju huvuden och så fick det ett dödssår i ena huvudet. Det var inte svårt att se att det inte var Jesus, denna Antikrist. Ty Jesus visar oss inte något sår han har i huvudet, utan han visar oss såren han har ihjärtat, i händerna och fötterna. Halleluja! Och nu såg Johannes att detta lamm stod mitt i Guds himmel. Det säger mig att han skall vara i mitten även bland oss. När han har fått platsen mitt i härlighetens himmel, då borde han få det här också. Johannes fick se honom där, efter det att han fått se en märklig bok. Denna bok hade han gärna velat läsa i, men den hade sju insegel, och det var ingen, som hade värdighet att öppna den för att få se vad komma skall här näst. När Johannes fick se denna bok och hörde att ingen var värdig att öppna den, grät han bittert, står det. Då fick han höra en röst, som sade: ”Lejonet av Juda stam, telningen från Davids rot, Han är värdig att bryta den.” Och när han vände sig om fick han se detta slaktade lamm, och det tog boken och bröt dess insegel. Och så fick Johannes följa med och se vad den yttersta tiden skall bjuda på. Det var en kväll som jag hade gått hemma i lägenheten fram och tillbaka och klagat högljutt och bittert. Jag sörjde över att det var så litet öppet i ordet för mig. Sedan gick jag till vårt tältmöte som hölls omkring tre fyrahundra meter bort. Medan jag gick där på gatan öppnade sig ordet för mig på en gång. Jag hade tänkt på Uppenbarelseboken och tyckt att det skulle vara intressant att få den öppnad genom Anden. Plötsligt skedde det. Och medan jag gick där till tältet upplevde jag så mycket, så det kan ingen människa ana. Hade jag tänkt på alla tolkningar jag hört av andra, skulle det inte öppnats på det sätt som det gjorde. Det kom från Gud. Tänk, det står att Jesus bröt först insegel och när han brutit dessa sex insegel gjorde han ett uppehåll. Under uppehållet gick han runt på jorden och satte insegel på Vissa människor. Efter det fick Johannes se en stor skara som ingen kunde räkna. Det är den skaran vi skall vara med och vinna. Jesus gick omkring och märkte alla dessa. Han visste, att nu skall det bli farliga och svåra tider. Då satte han sitt sigill på dem som hörde honom till. Det innebär, att dem får ingen annan röra. De är hans egendom. Det var en väldig skara, som hade tvagit sina kläder i Lammets blod. Jag tycker inte om något annat evangelium, än det som är doppat och dränkti Lammets blod. Ty det är det riktiga evangeliet. Skaran bestod av dem som hade tagit emot detta bloddränkta evangelium och blivit frälsta genom det. Dessa, som hade kontakt med såren. Det var en stor skara. Nu blir det nödtidens väckelse snart. När det brakar loss igen mellan öst och väst och den första atombomben faller. Då skall du tro att inseglen brytes med hast. Då går vi in i en tid, då Gud skall lära jordens innebyggare, att han skall frälsa genom nöd. Gud har medel. Får han inte frälsa i välfärdstider tar han till nöden, för att rädda själarna. Samtidigt utgjuter han sin Ande. Då skall du få se många komma och mottaga frälsning. Det skall bli skördetider för Guds rike. Då gäller det att förstå sig på honom från härlighetens himmel, som bär märken från jorden. Han bär sårmärkena ända in i himmelen. Halleluja! Denne härlige Jesus!

Jonas H. Näslund ”Men varen ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största.” 1 Kor. 12:31 a. Bibeln talar om nio andliga nådegåvor. Den talar även om nådegåvor, som är de största, men den säger ingenting om de små nådegåvorna, helt enkelt därför, att det inte finns några små nådegåvor. Ty alla nio nådegåvorna är stora och betydelsefulla och kan brukas till oanad välsignelse, där de får vara i verksamhet under Andens ledning. Men efter som Guds ord talar om de nådegåvor som är de största, förstår vi, att det även finns sådana som inte tillhör de allra största. En av dem är tungotalets nådegåva. Att denna nådegåva dock är mycket betydelsefull, förstår vi eftersom Paulus tackade Gud, för att han talade i tungor mer än de andra. Ändå var Paulus bärare även av de största nådegåvorna. I den tionde versen av det förut citerade kapitlet, läser vi, att bäraren av nämnda gåvor talar tungomål på olika sätt. Att genom tungotal uppbygga sig själv enligt 1 Kor. 14:4 är ett mycket värdefullt sätt att bruka denna nådegåva. Jag är personligen mycket tacksam för all uppbyggelse jag fått genom att få stilla mig inför Herrens ansikte och tala i tungor. Det är inte populärt i vår tid, att vara tungotalare, men det är uppbyggligt för den andliga människan. Det är en tillgång av stora mått. Halleluja! Ett annat sätt där denna gåva kan bli till rik välsignelse läser vi om i 1 Kor. 14: 13, där vi uppmanas att bedja om uttydning, varigenom även andra, än den som talar i tungor, bliver uppbyggda. Jag kommer ihåg ett tillfälle, när jag var nyfrälst. Jag hade en del problem att brottas med och djävulen låg efter mig förskräckligt. Så kom jag, anfäktad av tvivel, till ett församlingsmöte. En border började tala i tungor varefter han uttydde. Det budskap han då fick frambära var direkt till mig, och jag kände mig genast som en fågel vilken hade varit innestängd, men nu utsläppt i frihet. När tungotalets och uttydningens gåvor får kombinera varandra i våra väckelsemöten, brukar en förlossningens och frigörelsens ande vila över mötena. Många har därigenom blivit frälsta och uppbyggda. I Apg. 2 möter vi ett tredje sätt där tungotalets nådegåva är värdefull. Där beskriver Guds ord, hur de nyandedöpta genom tungotal fick tala direkt till många olika landsmän om Guds väldiga gärningar. Många av de tretusen männikorna, som blev frälsta och döptadenna dag, blev naturligtvis väckta genom tungotalarnas budskap på deras eget språk. Men även för den, som är frälst, kan gåvan på detta sätt bliva till hjälp och uppbyggelse. Jag har läst om en missionär på ett mörkt hednafält, som vid ett tillfälle kom i svåra tvivel och anfäktelser. Så kom han till ett möte, där en av de infödda kristna började tala i tungor. Utan att vederbörande själv visste det, talade han ren svenska. Detta budskap innehöll ett trösterikt och förlösande meddelande till missionären. Gud talad till honom direkt på hans eget modersmål. Av dessa små antydningar förstår vi åtminstone till en del, hur värdefull tungotalets gåva är. Och ändå säger Guds ord, att vi skall vara ivriga att undfå de nådegåvor, som äro de största. Det finns större nådegåvor än tungomålstalandet, hur värdefull den än må vara. Dit hör förutom profetians gåva, gåvorna att utföra kraftgärningar och att göra de sjuka helbrägda. Det finns sjuka i tusental som längtar efter full hälsa. Det finns många besatta av onda andar, som skulle bli jublande glada över befriselse. Gåvorna som behövs, för att kunna hjälpa de plågade människorna, finns hos Gud. Men var är bärarna av dessa gåvor? Varen ivriga att undfå dem, säger Herren. Men var är ivern? Om någon av oss skulle få veta, att en miljonskatt vore nedgrävd på vår tomt och vi skulle bli ägare till denna skatt, om vi bara sökte rätt på den, tror jag, vi skulle gripas av en enorm iver för att få tag på skatten. Vi skulle utnyttja all vår fritid till att gräva och åter gräva. I Vår iver skulle vi säkert gräva sönder de fina gräsmattorna och de prunkande blomsterrabatterna. Det gällde en miljonskatt och ingenting skulle hindra oss att söka och finna den. Här gäller det dock oändligt mycket mer än en miljonskatt. Här är fråga om att få de största av de andliga nådegåvorna, som kan bli till oanad hjälp och be frielse för sjuka och lidande människor. Följden skulle bli en genomgripande andlig väckelse, där skaror skulle räddas för Jesus och himlen. Men var är ivern? Ivern som gör, att vi offrar Vår fritid i allvarlig och uthållig bön om denna viktiga sak, till dess att bönesvaret kommer. Ivern som gör, att vi helgar oss så att ingeting får stå hindrande i vägen i våra liv. Ivern som gör, att vi är villiga att dö bort från världen och villiga att bära den smälek som alltid följer den som vill tjäna Herren helutgivet. Varen ivriga! Amen!

Detta skrev tidningen LänsNytt, Örebro. Varmbadhuset i Örebro har fått en ny funktion som doplokal åt Örebro Fria Församling. Bilden här intill är från dopförrättningen sistlidna helg. Som dopförrättare fungerar Donald Bergagård. - Vår församling har ingen egen kyrka, säger pastor Arne Imsen. Våra möten håller vi i Folkets hus. För våra dopförrättningar har Vi anhållit hos ett par andra församlingar att få hyra deras kyrkor, men de har inte velat ha oss som hyresgäster. Svenska Frälsningsarmén har varit mycket tillmötesgående mot oss på många sätt, men deras doplm kal år för liten för vår församling. Vi är dock på intet sätt avskräckta från att använda badhuset som doplokal. Det går alldeles utmärkt, och vi har varit där en gång ‘förut också. Sannolikt blir det en ny dopförrättning där mycket snart ifall vi inte kan finna en annan lösning genom att uppföra en provisorisk dopgrav i Folkets hus så att vi kan hålla till där också med Våra dopförrättningar. Visst går det bra att förrätta dop i badhuset, slutar pastor Im sen, men vi tycker nog att det är litet osyrnpatiskt av de andra församlingarna, i all synnerhet som Örebro har anseende som en gammal fin läsarestad, att inte vilja upplåta sina kyrkor åtminstone för våra dopförrättningar när vi själva saknar doplokal.

Två personliga vittnesbörd vad Herren gjort Till Jesu ära vill jag tala om hur underbart han mött mig den sista tiden till förnyelse. Det skedde genom tältmötena i Trollhättan, där bröderna Bark och Bergagård tjänade. En mäktig Ande var utgjuten där. Jag började snart längta efter att få nåa got av det underbara som vännerna ägde där. Jag kände, att jag skulle ha gått fram till förbön, men på grund av feghet och otro gjorde jag det inte. Men Gud har utfört sitt verk i mig ändå. Jag har i många år varit troende och tillhört en fri församling, men har egentligen aldrig upplevt någon glädje och salighet i min frälsning. Men nu har Gud mött mig med bådadera. Jag kanske inte kan kalla det för Andedop, men jag känner hur Guds kraft genomströmmar mig, när jag beder, och jag tror, att han skall ge mig sin Andes fullhet med tungotal som tecken. Förut läste jag färggranna veckotidningar och hörde på allt möjligt skräp i radio, men nu vill jag helst ligga på mina knän och bedja. Det är som om jag inte finge nog av umgängelse med Jesus. Ja, så är det, när Guds Ande kommer in i hjärtat åker världen ut. Någonting som också är mig till stor välsignelse är tidningen Midnattsropet, som är en riktig kraftförmedlare. ”Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.” Jag vill med dessa psalmens 0rd hälsa Midnattsropets red. och läsare. Ja, bägaren skall aldrig vara tom och vi skall aldrig vara som en torr buske på hedmarken. Nej, pris ske Gud! Vi som är frälsta skall vara som en vattenrik trädgård. Där är liv, doft och save. Så vill Gud att det skall vara. Då är vi också lyckliga i vår frälsning. Är du tom och lever ett tynande liv, lämna dig åt Jesus, ty han vill att vi skall hava liv och övernog. Han sköter om så att bägaren flödar över och du får varje behov fyllt. Du som är sjuk kan bli frisk och stark som en örn. Det fick jag själv uppleva i maj månad. Jag var på ett möte i Göteborg, där bröderna Einar Olsson och Alf Peterson från Trollhättan vittnade. Broder Peterson fick ett profetiskt budskap direkt till mig. Jag gick fram i Jesu namn. Bröderna bad för mig under handpåläggning. Där blev jag härligt förnyad till min ande och helbrägdagjord till min kropp. Jag hade haft svåra besvär i min rygg och dåliga nerver. Hade inte kunnat arbeta på sju år, men sedan den 11 maj har jag rest till Göteborg och arbetat ganska hårt. Inte en dag har jag varit hemma på grund av sjukdom sedan dess. Herren har också löst några svåra problem i min familj. Pris ske Gud! Gå fram i tro du sjuka vän, du avfälling lämna hela ditt hjärta till Jesus. Helt för Jesus, skild från världen och du skall bli lycklig. Allan Andersson Må vi - allt Guds folk genom helöverlåtelse och uthållig bön söka oss fram till kraftkällorna och där bli utrustade för helig tjänst. Jesus kommer mycket snart! Lisa Eriksson

Nr 9 1961

Genom hans sår…

Guds ord hade framgång

Livets under

Fria församlingar

Helbrägdagörelse

Donald Bergagård Evangeliet bringar oss det glada budskapet om frälsning för själen och hälsa för kroppen. Sanningen om helbrägdagörelse är en del av det fulltoniga evangeliet och ta vi bort helbrägdagörelsen har vi tagit bort en del av evangelium. Då Jesus vandrade här nere i sin jordiska gestalt ingick det i hans verksamhet att undervisa om Guds rike, helbrägdagörelse och tro. Men han undervisade inte endast utan praktiserade även det han undervisade om. Han gav åt de blinda sin syn, han öppnade dövas öron, han bjöd de lama att gå, de spetälska blev rena, onda andar blev utdrivna, syndare upplevde frälsning och frid och döda uppväcktes. Ja, han botade alla som var under djävulens våld för att det skulle fullbordas som var sagt genom profeten: ”Han tog på sig våra krankheter, och våra sjukdomar bar han.” När han kallade sina lärjungar gav han dem makt över orena andar, till att driva ut dem, så och makt att bota alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet. Och han sade: ”där i gån fram, skolen I predika och säga: Himmelriket är nära. Boten sjuka, uppväcken döda, gören spetälska rena, driven ut onda andar. I haven fått för intet så given då för intet.” I Mark. 16 heter det bl. a. a ”på de sjuka skolen i lägga händerna, och de skola då bliva friska.” När lärjungarna åtlydde den befalling Mästaren givit dem, verkade han själv med dem och stadfäste ordet med de tecken som åtföljde. Och ytterligare löften till dem var: “och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände.” Den missionsbefallning vi idag åtlyder är densamma som lärjungarna fordom gick ut på. Följaktligen måste samma uppdrag och samma löften vara förknippade med den. Det ser ut som om vi, i det s. k. kristna Sverige, åtlydde och praktiserade en halv missionsbefallning. Nu är tiden inne för oss alla, att vakna upp över hela det uppdrag vi fått av vår Mästare. Sanningenlvom helbrägdagörelse måste få ett ännu större rum i vår förkunnelse, för att den undergörande tron kan bli uppbyggd, och människor får uppleva kraften av det fulla evangeliet. Det är alls inte fråga om att allenast få höra om helbrägdagörelse utan också praktisera det. Det Vill säga, lägga händerna på de sjuka. Smörja de sjuka med olja och bedja trons bön. Driva ut de onda andarna. Det namnet som lärjungarna bad i, och drev ut de onda andarna med, det namnet har vi också ibland oss idag, det underbara namnet JESUS. Det äger i sig samma kraft som fordom. Halleluja. Herren som fordom stadfåste ordet med tecken och under, år densamme än. Undrens tid är inte förbi. Vi tror på en härlig förnyelse och upprättelse i dessa härliga sanningar. Då jag känt mig manad att skriva mera i detta ämne återkommer jag i nästa nummer. Då skall Vi behandla ämnet: Är det Guds Vilja att bota alla?

Det borde egentligen vara obehövligt att sätta det lilla 0rdet ”fri” framför ordet församling. Enligt Guds ord så skall varje biblisk församling vara fri och obunden av mänskliga organisations och lärosystem och icke underställd någon som helst världslig makt och myndighet. Församlingen är Kristi kropp och i denna egenskap underställd Huvudet, Jesus Kristus själv. Jesu vilja är alltså lag för församlingen. Guds församling är alltså en fri församling, som består av fria människor, friköpta från lagens förbannelse av Frälsaren själv genom korsfästelsen på Golgata. Man kan då fråga sig hur det är möjligt att fria och friköpta människor kan enrollera sig i s. k. församlingar som inregistrerar sig som ekonomiska föreningar och som :bevis härpå får ett papper med stämpel, som berättigar att både köpa och sälja. Församlingens namn används sedan för ekonomiska vinningssyften. Man köper och säljer fastigheter, förvärvar aktier och värdepapper. Man driver tryckeri och förlag och anställer predikande *bröder och systrar, helt eller delvis, att mot extra förtjänster och provision försöka öka bok och tidningsförsäljningen genom dörrknackeri, och dessa hetsas genom att få delta i pristävling med Palestinaresa som första pris, om man når det bästa försäljningsresultatet. Herrens Vittnen som avskilts att ägna sin tid åt Ordet och bönen påträffar man både här och var som medarbetare i dessa ekonomiska föreningar, som prenumerantsamlare, s. k. boikspridare och tidningsförsäljare, matt och tavelförsäljare, instrumentsäljare och penningindrivare m. m. Det finns intet bibelställe, som stöder tanken på att fösamlingen äger rätt att engagera sig i affärer av något slag. Den första kristna församlingen var en utgivande församling. Den tog emot gåvor, förmedlade Gåvor och gav gåvor. Vår rike Himmelske givare låter aldrig sin församling vara fattig. Han är rik nog, för att församlingen skall slippa skuldsätta sig. heller behöver den kristna gemenskapen få in medel till sin mission genom nettot från affärerna i den ekonois/ca föreningen. Fria församlingen har aldrig eftersträvat. någon maktställning i denna världen, vare sig ekonomisk, politisk eller social. Församlingens makt består i den andliga kraft bon äger. Hur är det möjligt att sådana fördärvliga partimeningar börjat smyga sig in i väckelserörelsen? Vilar inte ansvaret *härför på församlingarnas styrelser, som stillatigande åser hur sådana för Guds Ord och Den Helige Ande främmande väsen alltmer börjar tränga in i församlingarna och genomsyra desamma. Förklaringen härtill kan sökas i det faktum att i församlingarna tillsättes en andlig styrelse och äldstebröder, som jämsides med sitt ämbete och tillhörande arbetsuppgifter, även skall tjäna som styrelse och verkställande direktörer i församlingar som i själva verket äro bolag och ekonomiska föreningar. Ingen kan tjäna två herrar. Ingen äldstebroder kan med gott samvete dela sin tid och sina krafter mellan å ena sidan att vinna själar för Gud och ombesörja den andliga vården av församlingen samt å andra sidan befrämja kommersiella och politiska intressen i församlingen. Guds församling är inte, och kommer aldrig att bli ett affärsdrivande verk. Änskönt jesuiternas paroll åberopas, att ändamålet helgar medlen. Guds församling skall vara fri från kommersiell besmittelse och ren från allt främmande väsen. När aposteln Petrus varnar för ‘sådana som på smygvägar skall införa fördärvliga partimeningar i församlingen så har .han säkerligen insett följderna härav. Församlingen splittras, delas och sönderfaller, om dessa meningar får göra sig gällande. Dessa meningar är ej svåra att känna igen för den som är förtrogen med sin bibel och lever nära Jesus. De behöver ej här närmare analyseras. Det sköter Den Helige Ande om, som upplyser hjärtat. Det är under sådana förhållanden helt naturligt att sanna Guds barn söker sig bort från sådana församlingar, som ‘blivit en* enda röra, under inflytande av världens makter. Det behöver sannerligen bli ett uppvaknande, sa att de fralsta inser faran av att alliera sig med världsväsendet. I dag står Frälsarefamnen öppen. Jesus vill möta Dig, frälsa och frigöra Dig och rena Dig från allt främmande väsen. Gå ut till Honom utanför lägret och bär Hans smälek. E. D.

ORAL ROBERTS Naaman, general för den syriske konungens arme var en tapper man, men han var en spetälsk Och Elisa sände en budbärare till honom och sade: ”Gå bort och bada dig sju gånger i Jordan så skall ditt kött åter bliva sig likt, och du skall bliva ren.” (2 Kon. 5: 1, 10.) Livet är en underbar och ovärderlig gåva från Gud. Det är människans dyrbaraste egendom. Millioner av dollars har utgivits i försök att förlänga människors liv. Jag har känt rika män, som när de har legat för döden, skulle ha givit allt vad de ägt, om de hade kunnat få livstiden tillbaka eller förlängd. Men människan kan ej skapa liv emedan det är kontrollerat av Gud. Medicinsk vetenskap kan göra mycket för att hålla en person levande och hjälpa till med helandet men det kommer en tid för varje människa då ej heller de bästa doktorer kan göra något. Endast Gud kan giva oss livets gåva. Bibeln säger oss, att Jesus Guds son är liv. Han sade: ”Jag är uppståndelsen och livet.” Och eftersom Gud har givit livet åt oss människor, så är han också i stånd att hela oss från vilken sjukdom som helst som må hota att förkorta våra liv. På samma sätt som livet är ett under så är också helbrägdagörelsen övernaturlig. Det är en del av livets under. Jag påminner mig, att jag en gång talade med en doktor om helbrägdagörelse. Jag sade: ”Du är en medicinskt utbildad man och tränad i att hjälpa sjuka och skadade människor. Tror du att folk kan bli helade genom tron på Gud? Tror du på under? Jag kan aldrig glömma hans svar. Han sade: ”Pastor Roberts, alltid när någon patient kommer till mig för behandling, och jag är i stånd att hjälpa honom, ser jag ett under. Jag anser det så, att när helst en person tillfrisknar efter en sjukdom eller skada - när helst helande förekommer i en människokropp så har ett under skett. Ett exempel av helbrägdagörelse. I Bibeln finner vi berättelsen om “Naamans helbrägdagörelse. Kristus hänvisar till Naamans lielande som ett under och framställer det som exempel. Naaman var en stor man vars namn var känt och respekterat i hela Syrien. General över konungens arme. Han var en tapper ledare, som hade hjälpt till att skaffa frigörelse för Syriens folk. Konungen uppskattade honom högt och höll honom i stor ära. Naaman hade lett sin armé under många anfall mot länder i närheten av Syrien. Många fångar hade blivit tagna under dessa plundringståg och förda till Syrien för att arbeta som slavar. En av dessa var en ung flicka från Israel. Denna flicka hade han tagit hem som tjänsteflicka för sin hustru. När denna lilla jungfru var tagen till Naamans hus, började hon se sig omkring och såg att Naaman var en man med rikedom, ära och position. Hon såg att han stod i gott förhållande till konungen och var beryktad i hela landet - - men trots allt detta var Naaman spetälsk. Han hade blivit angripen av denna fruktade sjukdom och ingenting var i stånd att bota honom. Nationen sörjde för Naaman den store hjälten, emedan han höll på att dö av spetälska. Spetälskan ansågs under Naamans tid vara den värsta sjukdomen och räknades som obotlig. När en person var angripen av spetälska blev hon skild från sin familj och sina kära, utestängd från staden och från alla praktiska göromål och räknades som död. Familjen sörjde för honom som för den som hade dött. En spetälsk var faktiskt som en levande död, och om en spetälsk tillfrisknade var det nästan som han hade kommit tillbaka från graven. Kunskap är en mycket viktig sak. Eftersom tiden gick blev den lilla israeliska flickan mer och mer van med sin omgivning. Hon började känna aktning i sitt hjärta för den store generalen, och hon hade medlidande med honom för hans lidande. Så en dag gick den lilla slavflickan till sin husmoder och sade, ”Om din man ville resa till profeten Elisa i Israel skulle han snart bli helad från sin spetälska.” Den israelitiska flickan kände sin Gud. Hon kände också Elisa, och hon Visste att alla slags sjukdomar kunde man bli helad från genom Guds kraft. IIon visste detta och var ej rädd att tala om det för andra. Det är viktigt att veta. Denna flicka visste, att Gud var Villig och i stånd till att möta folkets behov. Hon visste, att Gud är god, älskande, nådig, öm och vänlig mot människor. Att veta detta kan betyda liv. Naaman kände icke Gud personligen såsom hans hustrus tjänsteflicka gjorde. Han förstod ej huru Gud arbetade, så genast det var sagt att Gud kunde hela honom, började han behandla Gud så som han var van att behandla människor. Han tog fram sina vagnar och hade sina tjänare att lasta dem med många dyrbara gåvor och drog iväg med ett stort kompani av hästar och vagnar med mycken prakt, ceremoni och högtidlighet. Detta var det sätt på vilket Naaman var van att behandla folk, när han önskade något. Han reste tills han slutligen kom till det hus i vilket Elisa bodde. Där Gudsmannen bodde. Han presenterade sig i sin kungliga höghet. I sin praktfulla uniform och rikedom som han hade i sin besittning. Ett bud gick in och sade till Elisa, ”General Naaman av Syren väntar utanför med många gåvor. Han önskar att bli helad från sin spetälska.” Men detta var ett felaktigt tillvägagångssätt. En person kan ej köpa helbrägdagörelse från Gud med en summa pengar eller gåvor. Elisa visste det. Han visste att Naaman var mycket stolt, och att han ej ärade Gud. Elisa brydde sig ej ens om att gå ut. Han sände en tjänare med budskapet till Naaman.” Säg till Naaman om han önskar bli helad från sin spetälska måste han gå och doppa sig sju gånger i floden Jordan.” Detta var ett hårt slag mot Naamans högmod. Han hade rest en lång väg hit med många och dyrbara gåvor, och nu blev han tillsagd genom en tjänare att gå och doppa sig i det smutsiga, leriga Jordan. När Naaman hörde profetens befallning for han ut i vrede. Han sade: ”Jag tänkte, att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla Herren, sin Guds namn och föra sin hand fram och åter över stället och så taga bort spetälskan. Varför skulle jag bada i Jordan? Floderna hemma är rena och kristallklara. De är bättre än allt vatten i Israel. Jag vill gå och två mig i dem och bli ren." Naaman önskade att bli helad. Men Elisa ställde denna man från Syrien, ett land som föraktade Israel och Israels Gud, mot väggen. Floden Jordan hade en djup religiös mening för Israeliterna. Det var denna flods vatten Gud hade rullat tillbaka för att låta Israel gå torrskoda igenom. Elisa visste, att Naaman önskade helbrägdagörelse men icke var beredd att mottaga Gud och hans folk. Naaman önskade bli helad men på det sätt som han själv ville. Elisa ville lära den högmodige gamle generalen att han måste acceptera Guds väg, - att han måste vända sig bort från sig själv och lära sig lydnad för den levande Guden. Bibeln säger: ”Lydnad är bättre än offer”. Detta såger, att det är bättre att av hjärtat enfaldigt lyda Gud, än att göra stort offentligt sken av att vara religiös. Naaman var fullkomligt villig att offra något av sin rikedom. Han var ivrig för formfulla ceremonier och ritualer, men han var ej beredd att lyda Gud. När gudsmannen talade om för honom vad han skulle göra, blev han vred och bröt nästan ut i raseri. Profeten lärde också Naaman en annan läxa - att det var en väg för varje person att bli helad, och att vägen att bli hebrägdagjord är Guds väg. Vi begränsar allt för ofta Gud genom att söka få det att ske på vårt sätt. Vi gör föreskrifter och bestämmelser om hur vi vill Gud skall handla. Vi vill diktera Gud att handla efter våra bestämmelser, och giva oss vad vi önskar i överenstämmelse med våra planer, och då Gud ej alltid vill möta oss på det sätt vi föreskriver, så begränsar vi honom. Vi tänker att Gud kan hela oss bara på ett visst sätt, och att han kan hela oss bara från vissa sjukdomar, men vi tar fel - vi begränsar Gud. Ingenting är för svårt för Gud. Ett av de största under jag kan minnas hände i början av min verksamhet. Genom detta under lärde jag att aldrig begränsa Gud. Jag förstod att ingenting är för underbart för honom, emedan han kontrollerar livet. En kvinna kom med en liten pojke till mig. Han gick på kryckor, Hon sade, att detta hennes barn hade fötts utan höftled. Jag talade om för henne att jag helt enkelt icke hade tro för barnets helande och att jag kände det, som att jag ej kunde bedja för det. Jag sade henne, att jag trodde att helbrägdagörelse’var för tillfrisknande eller återställande av sjuka delar av kroppen och icke för återställande av saknade organer eller lemmar. Som du ser, så hade jag i mitt sinne begränsat Gud. Kvinnan tittade just på mig och sade: ”Broder Roberts, jag begär ej att du skall ha tro för mitt barn. Allt jag Önskar du skall göra är att lägga din hand på honom och bedja. Jag vill tro och Gud vill hela mitt barn.” Jag sade henne: ”Jag vill bedja, men du får tro.” Jag minns hur ‘jag kände det, när jag vidrörde den plats där barnets höftled skulle ha varit. Jag bad och så sände jag bort modern och barnet. Ingenting syntes hända. Nästa kväll när jag anlände till tältkyrkan, mötte en av mina medhjälpare mig vid bilen och berättade för mig, att den lille gossen var tillbaka och hade blivit presenterad för publiken. Jag frågade: ”Men vad.” Han svarade: ”Gud har helat honom och givit honom hans höftled.” Senare såg jag pojken. Han gick upp till mig utan sina kryckor och något tecken av att* halta. Det första jag gjorde var att känna på hans höft. Det var uppenbart att höftleden hade kommit in sedan jag vidrörde honom förut. Modern berättade för mig, att hon hade återvänt till doktorn samma dag. Röntgen visade att gossen hade en fullkomligt normal höftled där det förut ej fanns någon. Han hade en led som kommit genom ett under. Utan tvivel hade han erfarit ett livets under. General Naaman försökte diktera Gud. Han hade räknat ut hur han skulle bli helad, och han blev arg när profeten Elisa föreslog en annan väg. Han var så arg, att han var redo att återvända till Syrien utan helbrägdagörelse, men hans tjänare gav honom ett gott råd. Tjänaren sade: ”Min herre, om profeten hade förelagt dig något svårt, skulle du då icke ha gjort det? Huru mycket mera nu, då han allenast har sagt till Dig: ”Bada dig så blir du ren?” Naaman stannade. Han tittade på tjänaren som hade vågat giva råd till en general, och plötsligt förstod han, att tjänaren hade rätt. Det var han, Naaman, som hade handlat fel, så han tog tjänarens råd. Till denna tid hade han ej vetat vad tro på Gud var. Han hade tro - så mycket tro att han lämnade Syrien och gjorde denna långa resa för att se Guds profet, men i verkligheten hade han handlat på någon an* nans tro. Nu slutligen började han förstå att han måste sätta sin tro till Israels Gud. Han gick ned till det gula, leriga, smutsiga Jordan. Hoppade i vattnet och började doppa sig själv i det. Han doppade sig en, två, tre gånger, men ingenting hände. Han släppte sin tro lös. Han lydde. När han kom ut ur det leriga vattnet var hans kött friskt som en ung gosses kött. Han var helad. Generalens kött var ej mera befläckat av spetälska. Han hade mottagit ett under genom ett vidrörande av Gud. Hans nya kött var ett under. Han var fullkomligt helbrägda, och han var ett levande under. Titta på Naaman när han komupp från floden Jordan! Han synes ej vara densamme som förut. Han är en ny man. Han har förändrats. Hans kött är fläckfritt och rent. Men det är mera än hans kropp som är förvandlat. Han hade kommit inför Gud ansikte mot ansikte. Giv akt på honom när han triumferande rider tillbaka till Guds profets hus! Lyssna till hans röst, som klingar så stark och klar när han säger, ”Se nu vet jag att ingen Gud finnes på hela jorden utom i Israel.” Vilken seger! Vilken triumf! Naaman hade ej endast funnit helbrägdagörelse för sin kropp han hade också funnit Gud, och när han fann Gud fann han livet. När en person mottager helbrägdagörelse blir det förvandling. Hela livet förvandlas då man får erfara helande kraft från Gud. Bibeln säger, ”Trons bön skall hjälpa den sjuke, och Herren skall låta honom stå upp igen och om han har begått synder, skall detta bliva honom förlåtet” (Jak. 5:15.) Gud giver oss under fritt, Han bara begär av oss att vi skall giva oss själva åt honom. Gud önskar att vi skall ha liv och hälsa. Han önskar att hans folk skall erfara under av livet. Jesus sade, ”Jag har kommit för att de skola hava liv - och hava över nog.” (Joh. 10: 10.) Många ser Gud så fjärran långt avlägsen, långt bortom solen, månen och stjärnorna. De känner det som om han är så stor så att han ej befattar sig med dem i deras ringhet. Han är för upptagen för att bekymra sig om eller ine gripa mot det som håller på att förstöra deras liv. Men Bibeln visar oss att Gud är en god Gud, att han är en Gud med liv, att han är nära dem som söker honom. En närvarande hjälp i tider av nöd. Har du erfarit livets under, som kommer då du överlämnar din vilja åt Gud? Du kan finna fullkomlig tillfredsställelse, fullkomlig hälsa och fullkomig lycka i Gud. Han är god, och han har lovat oss överflödande liv. Jesus kom för att bringa livets under. Han kom för att göra mera av dig än du är - giva dig mera än du har. Genom Kristus kan du leva ett nytt liv - ett överflödande liv. Översatt från engelska av Oscar A. Karlson.

GUDS ORD HADE FRAMGÅNG Rapporter från när och fjärran. Tältmöten i Örebro: Örebro Fria Församling hade i år anordnat två veckors tältmöten, vilket blev ett utomordentligt tillfälle att nå utomstående. Broder Einar Olsson från Trollnåttan hade kallats till en vecka, men då Guds Ande bröt igenom och använde vår broder på ett härligt sätt, stannade han en vecka till. Mötena, som väckte stor uppmärksamhet, var fyllda av den helige Andes kraft. Lovprisningens härliga toner som hördes vida omkring, ljöd på många olika språk, bådade att härliga tider bryter fram över Guds folk ännu idag. Flera mötte Gud till frälsning, förnyelse och helbrägdagörelse. Mycket folk kom till mötena och vid vissa tillfällen var det nästan lika mycket folk utanför som i tältet. kAlla de tacksägelseämnen och vittnesbörd om vad Gud gjorde i dessa möten, vittnar klart och tydligt om, att Jesus Kristus är densamme idag. Vi tror på en härlig utbredning av denna fria våckelsevåg och önskar den skall få ingång över allt. I mötena deltog även bröderna Arne Imsen, Donald Bergagård och sångarna. Trollhättan: Filadelfiaförsamlingens tältmöten besökte bröderna Agne Bark och Donald Bergagård, en vecka. En härlig förnyelsens och frigörelsens ande var verksam. Många utomstående hade mött upp i mötena och några lämnade sig helt it Gud. I lördagens möte, då även sångarna från Falköping medverkade med sång, kom det många sjuka fram till förbön och Guds kraft verkade. Broder Alf Peterson och församlingens sångare var i elden hela veckan. Söndagen den 10 september besökte Arne Imsen och sångarna från Örebro Filadelfiaförsamlingen. Tre möten hölls. På förmiddagen var det samling i Filadelfia. På eftermiddagen var det friluftsmöte på torget, där mycket folk hade samlats. Kvällsmötet hölls i Folkets hus. Mötena präglades av en underbar frigörelse och kraft. Jesus skall ha all ära för allt han gör. Göteborg: Lördagen den 9 sept. hade ett fyrtiotal sångare Arne Imsen och Donald Bergagård från Örebro, gemensamt möte med Filadelfiaförsamlingen Trollhätan, Einar Olsson och Alf Peterson. Lokalen var till trängsel fylld av människor, som hade samlats för att lyssna till det frigörande budskapet. En underbar förlossning och frigörelse från mötets början till slut. Många fick uppleva Herren i detta möte. Norrköping: Under de sista månaderna har Gud öppnat en dörr till fruktbärande verksamhet i Norrköping. Skaran av intresserade har ökat för varje möte. Sist kunde inte den förhyrda lokalen rymma alla utan dörrarna till ännu ett utrymme måste öppnas. Bröderna Arne Imsen, Donald Bergagård, Agne Bark har just nu en mötesserie i Norrköping. Falköping: I Sionförsamlingen Falköping har i sommar hållits två veckors tältmöten. I mötena har bröderna Nils Funke, D0nald Bergagård och Agne Bark, samt församlingens sångare förkunnat Guds levande ord till väckelse och förnyelse. Flera vittnade om att de fick möta Gud under denna serie Det håller på att lossna alltmer i denna stad. Jesus är densamme. All ära till honom. Örnsköldsvik: I över en veckas tid vistades broder Arne Imsen uppe i Övikstrakten och predikade i flera möten. För utom mötena i Örnsköldsvik hölls även ett kraftigt möte i baptistförsamlingen i Byviken. Mycket folk hade samlats till mötena och många mötte Gud på nytt igen. Broder Donald Bergagård talade i avslutningsmötena. I några möten deltog även broder Erik Gunnar Eriksson. Broder Torsten Persson och syster Kerstin Johansson deltog åven i dessa möten med sång och vittnesbörd. De har medverkat i många möten uppe i Norrland den sista tiden. Trons frigörande budskap och sanningen om Jesu andra tillkommelse sprider sig med kraft. All ära till Jesus.

Einar Olsson Joh. 20:1929. Det är en av Jesu lärjungar, som har stått framför min inre syn i dag. Det fanns ju en väldig variation av karaktärsdrag hos dessa Jesu lärjungar: Den ene var inte den andre lik, liksom förhållandet är bland oss i dag. Där fanns denne Tomas Didymus, tvivlaren. Hos honom fanns ett drag av melankoli, och melankou liska människor har lätt att komma ned i en dyster sinnesståmning och i tvivel. Det är till sådana själar jag nu har ett budskap. Det är inte mycket som står skrivet om Tomas i Bibeln, det mesta återfinnes i Johannes evangelium. Första gången vi blir intresserade av honom är när Jesus skall gå till Betania för att uppväcka Lasarus. Sedan Jesus låtit Marta och Maria Vänta på sig i fyra dagar säger han: ”Låt oss nu gå dit.” Då säger Tomas: ”Vi går med och dör med honom.” Jag tycker, när jag läser detta, att han var mera en lärjunge till Son krates än till Jesus. Det var något stoiskt över Tomas, när han önskade ge sig och dö tillsammans med Jesus. En annan gång sade Jesus: ”Jag är vägen saningen och livet” och ytterligare: ”Ni vet vart jag går.” Då sade Tomas: ”Vi vet inte vart du går, huru skulle vi då veta vägen.” Där finner Vi Vissa drag av tvivel. I de upplästa verserna ser vi att Tomas nu hade kommit i ett mycket svårt läge. Den svåraste situation, som han någonsin hade varit i under sitt liv, hade nu uppstått. Jesus hade tagits ifrån dem. Alla lårjungarna hade det svårt, men Tomas hade det en aning svårare än de andra. När de samlades så var han inte med dem utan befann sig på annat håll. Så kom Jesus till dem, som var samlade. När de sedan träffade Tomas, så berättade de för honom: ”Vi har sett Jesus. Han visade oss sina händer och sin sida och samtalade med oss, kom till oss och han sade Frid! Dessutom andades han på oss och sade: ”Tag emot Helig Ande!” Då sade Tomas: ”Jag kan inte tro detta.” Det är de orden, som har givit mig en text: ”Då kan inte jag tro”. Nu ville Tomas inte hara se det. Han ville sticka in sitt finger i hålen efter spikarna i Jesu händer och sticka in sin hand i sidan där krigsmannen stungit upp honom så att blod och vatten kom från hans hjärta.” Om jag inte får det”, säger han, ”då kan jag inte tro.” När Jesus kom till dem nästa gång, åtta dagar därefter, då var Tomas med. Jesus säger då till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här ser du mina händer och räck hit din hand, här är min sida. Nu skall du inte tvivla längre utan nu skall du tro.” Tänk, Tomas Ville inte utan Vidare tro det, som lärjungarna sade, att Jesus hade uppstått. Det är ju underligt, att han inte ens kunde tro på sina egna bröder, när de sade, att de hade sett den uppståndne. Tänk, att ändå inte kunna tro det! Lärjungarna berättade ju också vad Jesus hade sagt. Allt var ju så klart. Men Tomas kunde inte tro det, och så tog han det tecknet att han ville sticka sitt finger i hålen i Jesu händer och sin hand i Jesu sida. Då skulle han vara Viss om, att det var Jesus och att Han hade uppstått. Han ville se och känna först. Och på allt Guds verk finns det naturligtvis tecken, eljest skulle man tvivla på det och undra om det verkligen är Guds verk. Är det Jesus det här? Det är många, som undra så. Är det Gud det här eller ‘är det något annat? Men det år med det, som det är med engelska flottan, som jag läste om en gång. I alla linor och i alla rep och tåg, som tillhör engelska flottan finns det en röd tråd. Om man alltså får tag i den minsta lilla repstump, som tillhör engelska flottan så vet man, att den hör till just den flottan och inte den svenska eller någon annan flotta, ej heller någon privat person. Så är det också med allt Guds verk. Det finns en röd tråd i det. Det finns något av försoning i det, det finns blod. Det är märkt ifrån Golgata. Det ‘är härligt att veta, att det förhåller sig så. Hur blir med oss, när vi får uppleva det? Jag läste någOt i dag, som var väldigt intressant och levande i 2 Kor. 3: 1214. Det är härligt att få ha det öppet och underbart, slippa att ha någon mysticism .Det finns mycket av det i tiden. Det blir så gruvsamt med många saker. Jag undrar ibland: ”Hur är det här då, det är så underligt.” Då får man börja undersöka; är det här ett verk från Golgata? Har det någon Golgatastämpel, ser man något av Jesu sår i det eller är det någon mänsklig mystik. Det är viktigt att förstå detta. Sedan jag blivit frälst och nyandedöpt kom jag en gång att vara tillsammans med en stor grupp ungdomar, som också var andedöpta och vi hade en bönenatt. Det var en underlig bönenatt, det var tungotal hela natten igenom, och när jag gick hem på morgonen tyckte jag att jag var så oerhört tom. Det var inte mycket kvar av allt det, som skulle ha varit så rikt. Jag sade till någon: ”Vi har säkerligen kört fel i natt, det verkar så inom mig.” Eljest tycker jag om tungotal, det skall talas mycket i tungor, men det skall finnas gränser för allt. Det skall inte bara vara tungotal. Jag hittade dock tillbaka igen och fann tråden, den där röda. Så kom det dagar, då vänner övergav mig, det gick så långt, så de övergav mig, de flesta Jag blev ganska ensam." Jag hade ju åndock en grupp vänner kvar, och nu undrade jag hur det skulle gå att leva mitt liv så där på fri hand, ensam med Jesus. Och då läste jag ofta: ”Ensam i bräcklig farkost, han över vreda djup, stjärnvalvet över honom lågar, nedanför brusar hemskt hans grav, framåt såg hans ödes bud, uti djupet bor, som uti himlen, Gud. ”Tänk att det gick att följa vägen då också, kånna igen Jesus. Det skall jag tala om för dig, att i dessa dagar gäller det att känna igen Jesus. Jag kan säga det öppet. I Våra dagar gäller det att ha allt sårmärkt ifrån Golgata. Vi kan lätt komma in i en verksamhet, som inte är sårmärkt. Då är det inte endast tungotal, utan det hela ledes av profetior, men profetiorna säger inget om såren och om Jesus. Då är det fara å färde, det skall vara sårmärkt allsammans. Allt vad jag får tag i, i Guds verk, en sång, en bön, ett vittnesbörd skall vara märkt av detta: Jesu död på Golgata, såren. Så ville den gode vännen och brodern Tomas ha det. Halleluja! Han sade: ”Jag tror inte på edra vittnesbörd, om jag inte får tag i såren. När han fick det, då förstod han, det här är Jesus. Och det är mycket allvarligt just nu, om man skall hitta Vägen hem. När jag kommer till himlen, vilket jag hoppas att jag skall göra, om jag icke avviker från vägen, då skall jag gå rakt fram till Jesus och så skall jag tacka honom för såren. Jag skall tacka honom för att han en gång visade mig såren. Det var de, som förkrossade mitt hjärta första gången. Det kunde inget annat göra, utom denna gränslösa kärlek, som uppenbarade sig i såren. Hittills har jag följt denna väg, och når jag målet, beror det på att jag följt den sårmärkta vägen till slutet och därför kommit hem. Det blir värt att gå fram till Jesus och tacka honom för detta. Tänk, att han visade dem just såren. Han visade sina händer och sin sida. Han kunde ha visat dem så mycket annat. Han kunde ju, som många människor beundrar i dag, visat dem sin styrka. Ty han är stark. Han kunde ha visat dem sina överarmar, de var nog muskulösa, han bär ju hela jorden på sina tre fingrar. Då har han kraftiga fingrar och en väldig överarm. Han kunde ha visat dem sin kraft. Akta dig för att strida mot honom. Då gör du som myran, som hamnade på rälsen och hörde dånet när expresståget kom. Då reste hon sig på bakbenen mot tåget, men det var meningslöst, för i ett nu var hon borta. Så är det att resa sig mot Gud, ty han äger en våldsam kraft. Att strida mot honom är meningslöst och fåfängt. Men han Visade dem inte dessa egenskaper i första hand, utan han visade dem såren. Forts. i nästa nr.

Nr 8 1961

Ormanden - den listige

Kallad av Gud!

Loven Gud i församlingen

Evangelisering bland Kikuyufolket

Från läsekretsen

Det gjorde Gud

Tro!

T. L. OSBORN Många beder om Välsignelser, som Gud har lovat, men de kommer inte att tro att de har mottagit svaret, förrän de kan känna och se det. Detta är inte tro. Tro, betyder att du är övertygad att vad Gud lovade, och det som du bad om, är ditt, att du har mottagit det även innan du kan se och känna det. Denna tro är baserad på Guds löften allena. Det är som ditt naturliga sinne och din tro utkämpar sina största strider. Här är kampplatsen för ditt förnuft och Guds ord. Du beder om helbrägdagörelse, men ibland uppenbarar sig inte svaret ögonblickligen. Du känner fortfarande smärta och feber. Guds Ord förklarar att” genom Hans sår är du helad.” Förnuftet säger, att sjukdomen fortfarande finns kvar. Det är här, som du måste övergiva ditt förnuft och tro Guds Ord, du ger inte uppmärksamhet är vad du ser och känner, utan du uppmärksammar bara vad Gud säger i sitt Ord. I Ordspråksb. 412022 läser vi: ”Akta på mitt tal, böj ditt öra till mina ord. Låt dem icke vika ifrån dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup. Ty de äro liv för envar som finner dem, och en läkedom för hela hans kropp.” Du undervisas här att hålla ditt sinne, dina öron, ‘dina ögon och ditt hjärta uppfyllda av Guds löften allena. Detta utesluter alltid fruktan, otro och modlöshet. Gör detta, och Hans Ord skall verka med *hälsa i hela ditt kött. Gud sänder sitt ord och helar dig, Ps 107:20. Gud har utrustat varje människa med fem naturliga sinnen. Dessa är hörsel, smak, lukt, känsel och syn De är naturliga, och givna oss att styra oss i denna naturliga värld. Men Gud har också planterat i varje människas hjärta ett mått av tro (se Rom 12:3). Våra fem sinnen är naturliga, men Vår tro är andlig eller övernaturlig. Det är genom våra fem sinnen som vi känner kunskap, men det är inte genom våra sinnen, som vi känner Gud. Vi känner Gud genom vår tro och inte i åskådning (2 Kor. 5:7). Våra sinnen är inte hjälpmedlen varigenom vi kan känna Gud och mottaga hans välsignelser. Många, som beder, skulle inte tro att de mottagit bönesvar, om de inte kunde känna eller se det. De har inte lärt vad tro är. Det finns tre attityder med vilka människor betrakta Guds skrivna ord: 1. De ”samtycka” att det är sant. De se Ordet. De beundrar och läser det. De kommer ihåg hela kapitel och citerar dem. De älskar och respekterar det. De säger: ”Det är sant, men inte i mitt fall. Jag förstår inte varför jag inte kan motta de utlovade välsignelserna, men jag vet att Ordet är sant. Det är en underbar bok. Jag älskar den så!” Längre än så går de inte, de kommer inte att handla på Ordet. 2. De tro det som de ”känna”. Du hör dem säga: ”Jag mottog aldrig helbrägdagörelse, när de bad för mig, men jag mottog en stor välsignelse. 0, jag är säker på att jag håller på att bli helad. Jag känner mig så mycket bättre. Jag kände något, när jag bad, så jag tror att Gud hörde mig.” Eller de säger: ”O, jag har bett så ofta, men jag känner aldrig någonting.” De tror bara om de ser eller känner. Detta är aldrig tro. 3. De tro Guds Ord. De handlar på hans Ord. Dessa människor är det, som har verklig tro. Du hör dem säga: ”Om Gud säger det, då är det sant! Om Guds Ord säger, ”Genom Hans sår är jag helad” då är jag helad! Om Gud lovar att tillgodose alla mina behov, då gör Han det!” De handlar alltid därefter. Man hör dem säga: ”Gud är vad han säger sig vara. Jag är vad Guds Ord säger mig vara. Jag kan göra vad Han säger att jag kan göra.” Och de handlar på denna grund, ytterst beroende av Hans Ords okränkbarhet. För dem ”vakar Gud över sitt Ord för att uppfylla det”, för att se till att inte ett ord utebliver. Tron säger: ”Jag har det nu! Det är skrivet! Det är mitt! Pris ske Herren! Verklig tro vilar uteslutande på: ”Så säger Ordet!” Tron är oberoende av våra naturliga sinnen. Tron är verkligheten av vad sinnena registrerar som ingenting. Det råder en ständig kamp mel* lan våra sinnen och vår tro. Våra sinnen föra krig och revolterar mot Guds Ord. De disputerar och kämpar och säger att det inte är så, därför att det inte kan kännas och ses. Men tron förklarar lugnt, ”Det står skrivet! Guds Ord förklarar det, så det är sant!” Att tala i tro, betyder att giva Guds Ord företrädet över våra sinnen. Att tala utifrån det man ser, innebär att giva våra sinnen företräde över Guds Ord. Tron är Guds väg, den är motsatt människans väg. Gud säger: ”Mina tankar är inte edra tankar, ej heller är edra vägar mina vägar.” (Jes. 55:8). Guds väg för dig är att hålla ditt. sinne, dina öron upptagna av Hans Ord, medan han låter det ske. Människans väg är att hålla sitt sinne på sjukdomen, sina öron vända till dem, som talar om att man skall vara försiktig, sina ögon på symtomen och ha sitt hjärta fyllt med fruktan och modlöshet. Men Guds order för att göra Hans Ord till ”hälsa för allt kött” är att giva all vår uppmärksamhet till Hans Ord. Allena, att tro det och bekänna det även om symtomen motsäger det.

Hjärtligt tack för det kära ”Midnattsropet”, som redan varit mig till så stor välsignelse. Första numret av tidningen erhöll jag genom den käre broder Sällström. Just då var han här i Vallsta, som ligger i Hälsingland och hade möten, och Gud ledde det så att jag fick vara med. Jesus hade sett min årslånga längtan och brottningskamp. Jag hade tidigare varit i kontakt med en del fria vänner i Småland. Men eftersom jag kände mig så ensam, kom jag i tvivel och spörsmål om detta verkligen var rätt eller inte. Jag hörde mest talas om osund splittring 0. s. v. men där i Vallsm löste Herren mig på ett härligt sätt, så jag blev grundmurad i min övertygelse att jag var och är på rätt väg. Pris ske Jesus! Halleluja. Nu på Sällströms sista mötesserie i Ljusdal, var jag bjuden att få bo i det hem där broder Sällström bodde, för att få vara med på dessa fria vänners möten. Men i stället för att få höra honom, kom jag dit, när de hade lagt honom på hår och ordnat en liten enkel, men mycket andemättad himmelsk minnesgudstjänst efter honom. Det kändes så oerhört smärtsamt på något sätt just för mig, tyckte jag. Jag hade ju fått så mycket välsignelse genom honom. Man fäster sig alltid vid sådana bröder och systrar. Jag är så glad att Jesus lever och att jag får vara med i denna härliga väckelse. Nu är det en syster till som öppnat sig helt för denna fria ande. Vi lyder nu ert råd, samlas och beder när vi får tillfälle, med visshet om att Jesus är, där två eller tre är samlade. Vi väntar att under och tecken skall ske efter bibliskt mönster i denna väckelse. Gud välsigne Er alla där i Örebro. S. E.

För något över en månad sedan gjorde jag en resa tillsammans med br. Olsen till Nyere. Det var med spänning jag sett fram emot denna resa, emedan det talats så mycket om denna folkstam den senaste tiden. Den är ju mer aggresiv *mot de vita än någon annan stam här i OstAfrika. Det fick vi också belägg för, då vi på vår resa närmade oss Nyere. Det var ganska tätt mellan polisspärrarna utmed vägen. De spärrade av vägarna med spikmattor, så det fanns nog ingen chans för eventuella upprorsmakare att fly. Det såg litet kusligt ut med dessa beväpnade polismän vid vägspärrarna. Vi hade f. ö. inga svårigheter under resan, utan Vi kom’ lyckligt fram till Nyere. På flera platser såg vi polisbilarna överfyllda med upprorsmakare, som blivit arresterade. Uppe i Meru, som ligger 100 engelska mil från Nyere. såg vi ett stort fångläger. Ja, det ser inte så särskilt ljust ut, men vi hoppas, att även dessa orosmoln skall ge vika. Det kan också tillläggas att folket är katolskt. Om Vi skall se på omständigheterna, har vi inget här att göra, men Gud vare tack för den seger, som finnes i Jesus Kristus! Evangelium whar trängt in med stor kraft, trots hårt motstånd från katolikernas sida. I Embo, som ligger 55 engelska *mil från Nyere, arbetar fem evangelister. En av dem, som heter David Acheng, blev slagen i huvudet av en vit katolsk präst, så att han måste föras till sjukhuset för att få skadan omsedd. Den katolske prästen sade, att’ evangelisten kommit för att förstöra det arbete, som han byggt upp under många år. En annan *broder blev slagen över armarna. På denna tid har verket gått enormt framåt. Under en tid av fyra månader har 185 människor blivit frälsta och döpta. Nu är det en tid sedan Vi var där, så församlingen har ökat en hel del sedan dess. Alltsammans är Guds nåd, och det prisar vi Herren för. Vi besökte elva olika platser där evangelisterna arbetar. Det var mycket intressant att träffa dessa bröder och höra dem vittna om sina upplevelser. Arbetsfältet är mycket stort, och vägnätet mellan de olika platserna är tillsammans över 300 engelska mil. Broder Daniel Uvolo, som är den ledande brodern, har ett mycket stort ansvar, och han behöver mycken förbön. Det har varit arbetsamt för honom att cykla mellan de olika platserna för att övervaka arbetet, men nu har han fått en motorcykel, så han kan nu taga sig fram på ett lättare och snabbare sätt. Nyere är ett mycket vackert land. Det ligger 5747 feet (eng. mått) över havet. Klimatet är underbart däruppe.. Det är inte så varmt som i Mombasa. Kikuyufolket är ett mycket duktigt folk. De arbetar coh strävar med sina kaffe och teplantager, som de på ett mästerligt sätt anlagt etagevis på de branta sluttningarna. Sammanlagt är det 28 evangelister, som arbetar i Nyeredistriktet, och även några människor ur kikuyustammen är med och vittnar. En av dem har varit MauMauledare. Han heter David Machara och ‘har sitt arbetsfält på en plats som heter Kiombe. Gud har använt honom till rik välsignelse för sitt folk. På denna plats har missionen fått en tomt, och på den har de infödda börjat uppföra en kyrka. Denne broder :har mött en del motstånd från katolikerna. Vid ett tillfälle, då han stod och talade i ett möte, kom en man och hällde brännvin över huvudet på honom och sade att han skulle döpa om David till katolik. De religiösa människorna är sig lika oavsett vilken kategori de tillhör. Alla arbetar de emot Guds verk. Men det verk, som är av Gud, kan ingen stoppa, och samma regel gäller över allt i denna världen. Det är så sant som aposteln Paulus skriver: Gud va re tack som i Kristus Jesus alltid för oss fram i segertåg. Det är i sanning en stor uppgift, som vår Herre Jesus Kristus i Matt. 28: ‘1920 har givit oss. Må vi alltid ha det klart för oss, att det gäller att gå ut, och inte stänga in sig mellan fyra väggar för att ha det lugnt och skönt. ”Säg, har du räddat någon själ från döden och någon syndare från villsam stig? Du säkert kunnat göra mer för Jesus, när Han så mycket gjort för dig.” Må Gud välsigna Eder alla! Edra medarbetare i Herrens stora vingård.
Margareta och Gunnar

E. C. David, Israels ljuvlige sångare, var en kristen, som kände till jubel och lovprisning. Han kände också Väl till vilken mäktig kraft, som utlöstes genom lovsången. Därför uppmanar han oss genom sina psalmer gång på gång, att Vi skall prisa Herren. Låt oss se på lovprisningens stora värde för oss som enskilda och församling. Genom vår lovprisning skapar vi tro, där det råder nöd, bekymmer och svårigheter. En lovprisande kristen bär en frisk trosatmosfär med sig var hon går. Detta vet satan, och därför gör han allt han kan för att stänga till munnen på dessa jublande läsarer Några har han lyckats med, sorgligt nog. Jesus är mäktig att lösa dem igen, som han löste kvinnan i Luk. 13:1017, som satan ,hade hållit bunden i arton år. Det står att hon rätade på sig och prisade Gud, halleluja, och alla motståndare fick blygas, även synagogsföreståndaren, men folket gladde sig över vad jesus gjorde. Prästen Sakarias hade satan lyckats tysta munnen på genom den farliga otron. Han fick besök av ingen mindre än ängeln Gabriel. Han kom direkt från himmelen med ett trons budskap om bönhörelsea. Gud hade sänt honom med detta glada budskap: ”Frukta icke, Sakarias, ty din bön är hörd, och din hustru Elisabeth skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes.” Hur reagerade han inför detta trosbudskap? Ja, lyssnai ”Hur skall jag veta detta?” sade han; Han tänkte då på hur gammal han var, och hur gammal Elisabeth var, och så tänkte han: ”Det går inte för Elisabeth att föda en son, nu på sin ålderdom!” Det dröjde säkert länge därinne i templet, för det står ju att folket stod och väntade på Sakarias. Tänk om han hade trott budskapet såsom Maria, som sade till ängeln: ”Se jag är Herrens tjänarinna. Ske mig som du har sagt!” Luk 1:38. Då hade han haft ett friskt trosbudskap att bära fram till folket, som stod där hungrande efter livets 0rd. Han kommer i stället stum ut ur helgedomen. Må Jesus hjälpa oss att tro enkelt och barnsligt på honom, så att vi inte står där stumma av otro inför de hjälpbehövande. Men Sakarias blev härligt löst igen, tack och lov! När barnet J0hannes föddes skulle han omskäras efter åtta dagar, och så skulle han ha ett namn. Ängeln Gabriel hade sagt till Sakarias, att han skulle giva honom namnet Johannes, Elisabeth sade att han skulle heta Johannes. Men de andra, som var där sade: ”I din släkt finnes ju ingen, som har det namnet.” Då påminde Sakarias sig om vad ängeln Gabriel hade sagt, därför skrev han på en tavla: ”Johannes är hans namn.” I och med detta bröt han med otron och med släkten, den vrånga släkten, som alltid skulle vara med. Då återfick han tro, och hans mun öppnades, och tungan löstes. På nytt får han prisa Gud och profetera, halleluja! fa, Gud hade tilldelat tron alla välsignelser, inte en finns kvar till otron. Det hjälper inte om det är fråga om präster eller predikanter. Gud har inte anseende till personen. Du, som är trosfrisk, var på din vakt när satan kommer med sina listiga angrepp, så att du inte blir stumt Och du som är tyst och torr, prisa Herren igen, för att han löser de bundna, ty utsikterna är alltid lika ljusa som Guds löften är fasta. Då skall du snart åter börja jubla och lovprisa Herren, till stor välsignelse i den församling du tjänar. Vi blir också starka i Herren, när Vi lovprisar honom. Guds lov och inre kraft går alltid hand i hand. Jag läste, att det fanns en del kristna i England fordom, som blev smävdade på grund av att de sjöng psalmer och prisade Gud. Dessa kallades för Cromwells järnsidor. Cromwell var en mäktig engelsk fältherre på den tiden. Ja, tack och lov, Guds psalmsångare har järnsidor. Läs Efes. 521819. Många vill tala illa om varandra, men här står det att vi skall tala till varandra i psalmer, lovsånger och andliga visor. Vi skall också sjunga och spela till Herrens ära i Våra hjärtan, och så klappar vi i händerna allesamman. Ps 47:2. Då blir vi riktiga järnsidor mot all världslighet, som vill tränga in i församlingarna i dag. Glory, glory, glory, halleluja! Perioder av andlig kraft i församlingarna är alltid sådana, som genljuder av Guds lov. Lovprisningen och tacksägelsen är upprättelsens signatur. ”När Herren åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande. Då blev Vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel” Ps. 126:12. Upprättelsen började med Guds folk,Esra 1:5, med Sion, De tog ned harporna från pilträden och farväl till dem som plågat dem, sedan drog de åstad ut i frihet under jubel och sång. De utomstående sade: ”Låt oss gå med eder, ty vi har hört att Gud är med eder” Sak. 8:23. Ja, när Herren är med sitt folk, då hörs det. 4 Mos 23: 21. De segrar då över sina fiender. När Israels barn, med Mose i spetsen, hade kommit över till andra sidan av Röda havet, och egyptierna, med Farao i spetsen, låg på dess botten, då sjöng Mose och Israels barn en härlig lovsång, 2 Mos 15. Profetissan Mi* riam, Arons syster, tog en puka i sin hand, och alla kvinnorna följde efter henne med pukor och dans, 2 Mos 15:20. Ja, vem kunde hindra de dansande, när egyptierna var tillintetgjorda och Israels stammar var fria från sina plågare? Hur skall vi komma in i denna härliga frigörelse och lovprisning? Många är inne i denna härliga frihet. De jublar inför Guds ansikte, men dessa har också betalat priset. De sjunger: ”Dåre för världen (och även skenkristna) men salig i Gud. Det är underbart!” Men till dig, som står på stranden, när strömmen flödar, vill jag säga: ”Det är enkelt, men på samma gång svårt att komma in i denna ‘harliga jubelatmosfär, ty det gäller ju livet. Man får inte vara rädd om prestigen, som är en finare benämning på högmod. Människan är av naturen stolt, och fast det inte finns någon nåd för gamle Adam, så vill han gärna vara med och bromsa. Han går gärna med på både hön och fasta, harn han slipper att dö. Men gamle Adams plats är på själens kyrkogård, Där skall han ligga, och reser han sig upp så använd trons stav att kuva honom med. Jesus blev den siste Adam, en levandegörande ande, 1 Kor 15:45. De andra adamspersonerna dog i dopets grav, Rom 6:4. Så skall vi då hålla före att vi är döda från synden, och lever för Gud, och vandrar i ett nytt väsende i liv. Låt inte konung Jag vara med och regera! Hör inte på honom, när han säger, att du kan offra lite penningar till Guds verk i stället för lovers offer. Du hör ju till de stilla i landet. Du gör det du kan, och så kan du inte mer. Jag uppmanar dig då att citera högt Ps 4:6, ”Offren rätta offer, och förtröstan på Herren.” Manar Herren dig att offra pengar, så gör det, och manar han dig att offra lovets offer, så gör det. Då blir det rätta offer, och sedan kan du förtrösta på Herren. Det kanske inte blir så lätt i början, men det blir efter Ordet, och då står Gud bakom sina löften. Men det är här fråga om lovets offer. Att jubla när man är salig, det’ är inget offer. Men när det går emot, när jaget är emot, när torra läsare är emot, när satan är emot, då är det offer att prisa och lova Herren. Vågar du bryta med allt, och göra som David i Ps 27:6? Han säger: ”Jag vill offra i hans hydda jublets offer”. Ändå hade han fiender runt omkring sig. Gör du så, då skall Herren göra med dig som han gjorde med David, han skall lyfta dig upp i segerställning högt över dina fiender. Nu kommer vi till den enkla troshandlingen, som består i att vi öppnar vår mun vitt upp och prisar Herren, Ps 81:11. Uppmaningen i texten gäller även oss. Loven Gud i församlingarna! Ja, men det går väl ändå säger du. Jag kan väl lova Gud i hjärtat, tyst för mig själv! Det är väl inte alla, som skall prisa Gud högt. David säger, att Herren lade i hans mun en ny sång, Ps 40:4. Gud öppnade inte munnen på David och lade ner denna sång. Nej, han fick själv öppna munnen, då lade Herren ned i hans mun en äkta lovsång. Jag tror att alla, som har fått syndernas förlåtelse, har fått denna lovsång nedlagd i munnen, och har Herren lagt den där, så finns den där, hur det än känns. Det var inte i hjärtat, men i munnen lovsången lades. Därför säger David: ”Med jublande läppar lovsjunger min mun, Ps 63 :6. Och i P5 71:8 säger samme författare. Låt min mun vara full av vad? AV knot, av skvaller, av tvivel, nej, av ditt ord. Herrens lov, inte mitt lov, inte människors lov, Herrens lov! Hela dagen säger han. Ingen tid blir över till skvaller då. Tänk så härligt! Man behöver aldrig känna äckel, fastän smaken därav finns kvar i munnen hela dagen. O min käre vän, börja prisa Gud. Gör denna enkla, men dock svåra troshandling, i som Gud fordrar av dig. Lova Herren i församlingarna, och du skall bliva till välsignelse både för dig själv och för andra. Tänk om vi alla troende komme in i församlingen med tacksägelse, och komme inför hans ansikte med fröjderop, Ps 100, om vi alla endräktigt och med en mun prisade vår Herre Kristus, Rom 15:6, när vi kommer tillsammans i våra möten. Då skulle snart mörkrets rmakter fly. Det är dessa osynliga fiender, som vi har att göra med i mötena, och som vill stänga, så att det skall gå trögt att sjunga och tala. Nej, låt oss i Jesu namn öppna eld med vår trosfriska lovprisning i början av våra möten, så skall mörkrets makter ge vika, som de gjorde fordom. Det står ju, att när David spelade på sin harpn och sjöng för Sami, kände hand lindring, och den onde anden ?Je/e ifrån honom, 1 Sam 16:23. Läs också 2 Krön 20:22! ”Så låtom oss då, genom honom alltid till Gud frambära ett lovets offer. Det är en frukt från läppar som prisa :hans namn.” Hebr. 13:15. Vad blir då resultatet av endräktigt lovprisande? Jo, all tröghet och bundenhet försvinner från början av våra möten, även otron, som är en envis fiende, får ge sig på flykten. Fariseerna, Jesu värsta fiender, flyr och alla negativa tankar försvinner från de rätta israeliterna. Du kan inte prisa Gud och tänka negativt på samma gång. Försök, får du se! Den som predikar känner en härlig öppenhet för ordet, det går ”smort”. Orden studsar inte tillbaka till predikanten igen. Nej, de sjunker ned i de öppna hjärtana. Halleluja! Det blir inte som när Severin Larsen predikade på en plats. Det var väldigt trögt och bundet i mötet. Läsarna satt och stirrade i golvet, när han predikade ordet. Då vände han på det och berättade en trevlig historia. Alla lyste upp med en gång. Han sade då till dem: ”Först gav jag er en näve korn, men det ville ni inte ha. Sedan gav jag er en säck hö, och det åt ni upp.” Må Jesus hjälpa oss så att vi aldrig föraktar det härliga Ordet. Nej, den som lever för Jesus och prisar honom, han har alltid god aptit. en sådan vill inte ha halmen när han kan få säden, Ordet. Han sitter och lyssnar sig till liv i saliga möten och känner sig inte besvärad av vare sig gäck, sömn eller vanmakt. Låt oss nu alla vara lydiga och lova Herren i församlingarna. Jesus skall då driva otrons härar på flykten och ge oss härliga pingstmöten med själar vid korset, med hälsa för sjuka kroppar och med dop i den Helige Ande och eld för de längtande. ,‘Seger, seger, härlig blodköpt seger! Seger, seger, seger alla dar! Visst som Herren lever, Gudakraft han giver och åt den, som lyder, Seger alla dar!” Amen!

Ulla Krögli

Mark. 16:15.

Och han sade till dem, gån ut i hela världen och prediken evangelium för allt skapat.

Det är vad Herren har givit befallning om, och jag önskar att göra det som han befaller. Ty är man inte lydig Gud och går den Väg som han har stakat ut, blir det ingen glädje eller seger i vårt kristusliv, men när vi lyder Herren och går hans väg, får vi uppleva en underbar glädje och frid i våra hjärtan. Det står i en sång. Tänk vilken underbar nåd av Gud att vi får vara hans sändebud och till den döende världen gå för att hans kärlekssäde så.

På ett möte i Jönköping, lördagen den 4:e februari, kom två unga makar fram. De var icke frälsta men begärde förbön. Hustrun var judinna och kunde inte svenska( Hon hade tuberkulos i bägge lungorna. Hennes make tolkade mig till engelska då jag frågade om hon ville överlämna sig åt Gud och tjäna honom av hela sitt hjärta. Då hon jakande besvarat frågan bad jag till Gud för henne och Guds Ande ingav mig att bedja på engelska. Då sade hennes man: ”Bed till Gud också för mig, jag vill bli frälst nu.” Då Vi låg på knä sida vid sida anförtrodde han mig att han gått ut och in i olika kyrkor och samfund i 4 år men inte funnit vad han sökte, men då han i kväll kom in i mötet blev han djupt gripen av denna väckande och frigörande trosatmosfär som Herren hade utgjutit över oss. Han sade: ”Detta är vad jag sökt, detta är verkligheter. Han blev härligt frälst .den kvällen. Efter detta var han med i flera ‘möten och jag frågade hur det stod till med hans fru. Enligt läkares utlåtande hade ingen förändring ägt rum, berättade han, men själv höll han envist fast vid att Herren hade gripit in. Han talade även om att hans fru hade börjat läsa Nya Testamentet vilket hon som judinna inte gjort tidigare. Judarna tror ju i allmänhet inte att Jesus är den utlovade Messias. Sedan jag under flera månader ingenting hört från dessa vänner fick jag i dagarna ett brev från Australien ur vilket jag vill ci’tera ett kort avsnitt, där ‘han själv berättar händelseförloppet. Jag kanske inte nämnde för dig att vi ämnade utvandra till Australien. Vi skulle rest redan i slutet av december 1960, men så blev vi hindrade av denna ”tbcdemon” och resplanen blev uppskjuten. Enligt röntgendoktorerna i Ljungby, Broby sanatorium och senast i Hälsingborg där vi bodde före avresan till Australien; ”Ni kan absolut inte tänka er att få något friskintyg för er detta året; vi skall se vad vi kan göra nästa år 1962.” Min fru kom till Broby sanatorium 7 feb, och hon utskrevs därifrån 26 feb. under ”vilda protester” från överläkaren. De ämnade behålla henne 5 mån. Röntgenbilderna visade ingen förbättring där. Blodsänkan visade 59 mot normalt ca 2 Så kom vi till Hälsingborg och besökte dispensären där och fick medicin utskriven för hemmabruk. Efter en månads medicinering togs åter en röntgenbild, men heller ej nu någon större förändring. ”Blodsänkan” var dock ner vid 16. Endast en vecka senare tog jag en schans och besökte konsulatets egen läkare för röntgen. Han förklarade då 2 maj, att han ej såg någon tbcdemon, endast gamla förändringar och vi fick Visum för Australien, samma dag. Blodsänkan var nu nere vid normalt 2. Pris ske Gud och Jesus för att de ej rättar sig efter doktorer och andra överhetspersoner” Jesublodet förmår allt. Denna försening på 41/2 månad kostade mig en massa besvär med doktorsbesök, medicinering m. m. Och kostade mig en avsevärd summa pengar, ty jag var hela tiden utan arbete, Men Tack 0. Lov 0. Pris ske Gud och Jesus, dessa besvärligheter gjorde att jag blev frälst i Jesublodet. Men jag fick dubbel igen mot vad jag förut hade - ”Ty jag blev frälst.” Job. 42:10. Då jag läste om edra möten i tidningen Expressen kände jag inom mig att här var detta som jag sökt efter i mer än 4 år. Detta var kanske sista möjligheten för mig - ”tiden är nära.”

Severin Larsen Det är anden från Edens paradis och öknen, som har givit oss en annan religion än den Gud gav oss genom Jesus Kristus och hans apostlar. Hans framtida uppgift är också att förändra, vad Gud har sagt och givit. I stället för nyfövdelsefrälsningen har han givit oss ceremonireligion och uppfostringskristendom. I stället för pånyttfödelse med levande erfarenhet gav han oss den som är utan vittnesbörd (i barndopet och barnbestänkelsen). i stället för kraft av höjden genom att mottaga den helige Andes gåva (Apg. 2:38) gav han oss våra egna försök med viljeansträngningar och fysisk kraft i köttet. I stället för visdom från Gud gav han oss visdom genom mänsklig lärdom, som ofta var tillkommen ”genom människornas illfundighet i villfarelsens ränker” (Ef. 4:14) I stället för den bibliska församlingen, som är den med Kristus trolovade *bruden (2 Kor. 11:2), kom det fram en kvinna - ”som var klädd i purpur och scharlaken och ski’mrade av guld och ädla stenar och pärlor och hade i sin hand en kalk av guld, full av styggelser och hennes skörlevnads orenligheter.” Denna kvinna var av naturen ett med anden från Eden; och då Kristi lära och religion fick makt över världen, skapade ormanden denna scharlakansklädda kvinna ett andligt skökoväsen, och hon blev moder till skökorna och styggelserna på jorden (Upp. 17:45). Genom detta skökoväsen blev det en hel del förändringar. Guds ord miste sin auktoritet, och skökans herrar blevo de ledande; vad de verkligen hade sagt och sade gällde som maktord. Det blev därför i många stycken mycket annorlunda. I stället för att församlingen förut hade varit i världen men icke av världen var nu världen i församlingen och församlingen i världen. I stället för att världen förföljde församlingen, förföljde församlingen dem, som icke ville vara med dem. Förut uteslöt församlingen ”den som var ond” syndaren , nu uteslöt syndaren den gode - den som var frälst. Tjänandet, det som bibeln kallar tjänandet i Andens nya väsende (Rom. 7:6), blev helt förändrat. - I stället för tjänandet i anden blev det ceremonitjänst i köttet; i stället för enfaldiga och heliga män av folket, vilka voro ledare den tid, då församlingen var bevarad i trolovningens frälsning, blev det nu höga herrar med en lång rad av fina titlar. Till att börja med var det enfaldiga, av Gud upplysta män, i bibeln kallade apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare (Ef. 4:11). Men när den falske ormanden fick skökeväsendet infört, blev det helt andra, finare titlar. Det blev kardinaler och påvar 0. s. v., och sedan - då man skulle förbättra ställningen, blev det teologie doktorer, professorer i teologi och många andra värdiga titlar. Man klädde sig i denna världens fåfänglighet, för att folket skulle se, hur stor församlingen hade blivit. Det var den gamla visan från kunskapens tråd om igen: ”Det var en lust för ögonen och ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd”. Själva gusttjänstordningen blev helt förändrad av den falske anden. Det blev en hel del infört, som var främmande för den första tiden, då Kristi trolovade brud hade hand om den offentliga tjänsten. I stället för att som förut, hela menigheten utgjorde ett heligt prästerskap, blev det nu ett prästerskap skilt från det övriga folket. Det blev slut med folkets tjänst, och ett slags enmanstjänst blev införd. I stället för att hela församlingen endräktigt höjde sin röst: och bad (Apg. 4:24), nöjde man sig med att prästen sade: ”Låtom oss bedja!” I stället för att den ene efter den andre kunde deltaga och många voro skickade för tjänandet, blev det nu så, att en eller två - ofta alls inte skickade fingo uppdrag att leda det hela. I stället för hjärtats och andens sång i och av församlingen blev det nu en hel del konstgjord sång. Och då man icke levde i vad man sjöng, kom lögnens ande den som uppenbarade sig i Eden - även in i sängen. Djävulen föredrager gärna sång, bara det inte är ”Herrens säng” (1 Krön. 25:7). I stället för tacksägelse och tillbedjan blev det - underhållningar. I stället för att dagligen vara tillsammans omkring bönen, ordet, lbrödraskapet och brödsbrytandet, samlades man nu en gång i veckan till högtidlig andakt. I stället för den härliga sången i anden (1 Kor. 14:15) blev det mässa, och det av en i stället för av många. Kaffefester kommo i stället för kärleksmåltider, tomt prat i stället för andliga samtal. Baktal kommo i stället för kärlek. Partiväsen i stället för ett hjärta och en själ i det hela. Föreningsliv i stället för församlingsliv i Anden. Herrar med jordiska förmågor sattes till ledare och tjänare, fastän de voro främmande för himmelens rikedomar: - ”full av helig Ande och tro”. Kvinnoföreningar med fester, där man äter upp för trettio kronor och ger femton till missionen, kommo till stånd. Tomt sinne kom i stället för andeuppfyllelse, skämt i stållet för hjärtats fröjd i Gud. Fåfänglighet i stället för ödmjukt sinne. Religiöst skryt av sin egen religion och vad man själv utfört i stället för upphöjelse genom Kristi nåd. Storhetsgalenskap i kyrkorna i stället för ödmjukhet och naturlighet. Applåder och fotstampningar i stället för hallelujarop och högljudd tacksägelse 0. s. v. Allt detta tycker den halvreligiösa anden om - han, som mötte upp med Eva, vår första moder, och med Kristus, den livgivande anden. Må Gud bevara oss för denne ande! Ju mer vi kunna bli bevarade från hans religiösa politik, desto mer kunna vi leva inne i Guds rikes frälsning, som är oss given genom Jesus Kristus och i den helige Ande. Taget ur boken: Sju främmande andar sedda i skriftens ljus Utgiven av OM:s förlag 1925.