Midnattsropet

Jan Egil Hafsahl hade förra året en serie bibelstudier över ämnet ”Den kristne och statsmakten”. Dessa bibelstudier finns att lyssna till på Pilgrimsfolkets hemsida, och har varit tillgängliga att läsa där i snart ett år. När Pilgrimsfolket ville hyra lokal i Trondheim för att följa upp de tältmöten som hölls där sistlidna pingsthelg, så gick det bra att få hyra en lokal som finns till allmän uthyrning. Plötsligt blev den kvinna som hade ansvar för uthyrningen nyfiken på vilka det egentligen var de hyrt ut åt. Pilgrimsfolket? Hon fann deras hemsida, och började läsa och lyssna. När hon så kom fram till ämnet ”Staten och det stora folkmordet”, blev hon plötsligt rasande över att denne predikant kunde påstå att abort är folkmord. Hon ringde resolut från sin höga maktposition och förklarade att Pilgrimsfolket absolut inte fick komma och ha möten i deras lokal.
Pilgrimsfolket, som redan annonserat och förberett mötet, fick med förenade ansträngningar tag i en annan lokal. Midnattsropet får säkert orsak återkomma till detta drama som vid tidningens pressläggning ännu pågår i Trondheim. Det är inte första gången Pilgrimsfolket, liksom Maranataförsamlingen i Sverige, drabbas av diskriminering på grund av att man vågar hävda vad Guds Ord säger.

Saxat ur Berno Vidéns blogg berno.se

“Relationer mellan personer av samma kön är inte normalt.” Så uttalar sig en hög politiker i Dominikanska Republiken. På frågan varför äktenskapet i konstitutionen bör definieras vara mellan en man och en kvinna, svarar samme man så här:
-Av den anledningen att idag så förändrar sig män till kvinnor och kvinnor till män. Jag uttalar mina kriterier helt enkelt; Det är inte äktenskap, oavsett hur du definierar det. Det är mot naturen, och det är inte normalt med relationer mellan personer av samma kön. Helt enkelt.

Bibelstudium av Samuel Hafsahl

Alla val vi gör i våra liv får sina konsekvenser. Väljer vi att leva i orättfärdighet kommer rättfärdigheten förr eller senare att kräva ut sin rätt. Vi kan surfa oss genom livet, alltid välja den enklaste vägen och bara tänka på vårt eget bästa. Men detta har också sitt pris.
I Petrus’ första brev ger aposteln oss en uppmaning att helga Kristus som Herre i våra hjärtan. Att helga är att avskilja för en bestämd uppgift. Petrus manar oss att avskilja våra hjärtan åt Kristus, och låta honom vara Herre över våra liv. Problemet är ofta att vi låter så många andra herrar få styra och leda oss. Jesus blir en bland många andra som vi ägnar vår tid och våra krafter åt. Sök Guds rike först, har kanske inte alltid blivit vårt motto i tiden, snarare tvärt om, vi sköter vårt eget liv först, och om det blir lite tid kvar, så låter vi Jesus få den. Jesus vill vara enväldig härskare i sitt rike.
Jesus säger själv om Guds rike i Lukas 17 att det inte är ett rike som man kan se med sina ögon. Inte ett synligt rike av denna världen, men Guds rike är invärtes i er. Vi är en del av Gudsrikets territorium om vi låter Kristus vara kung över våra liv, och låter honom sitta på vårt hjärtas tron. Kristus delar inte plats med någon annan. Ingen kan tjäna två herrar, säger Jesus. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller också hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.
Vi äger ingenting i denna världen. Vi är endast förvaltare av det Gud har givit. Nakna kom vi in i världen och lika nakna kommer vi att lämna den. Under tiden vi lever här på jorden har vi fått något att förvalta. Några har fått mycket och andra mindre, men frågan är hur vi sköter vårt förvaltarskap. I Jesu liknelse i Matteus 25 läser vi om en man som skall resa utomlands. Han kallar sina tjänare till sig och lämnar sin egendom åt dem. Den ene tjänaren får fem talenter, den andre två och den tredje får en talent. Var och en efter sin förmåga. Gud förväntar sig ingenting utöver det vi klarar av. Men han förväntar sig trohet i det vi har fått att förvalta.
Tjänaren som får de fem talenterna går genast och förvaltar dem och tjänar fem talenter till, så gör också han som får två. Han som får en talent gräver ner den i marken och gömmer sin herres pengar därför att han är rädd för honom. Efter en lång tid kommer dessa tjänares herre tillbaka och kräver redovisning. Det är räkenskapsdag; hur har man förvaltat sin herres egendom? Herre, fem talenter överlämnade du åt mig, säger den förste tjänaren, nu har jag tjänat fem till. Bra, du gode och trogne tjänare – gå in i din herres glädje! Vad har vi gjort med de möjligheter Gud har givit oss?
Alla val vi gör i våra liv får sina konsekvenser. Väljer vi att leva i orättfärdighet kommer rättfärdigheten förr eller senare att kräva ut sin rätt. Vi kan surfa oss genom livet, alltid välja den enklaste vägen och bara tänka på vårt eget bästa. Men detta har också sitt pris. Har vi hela livet vistats i första klass på välfärdens kryssningsfartyg, kommer så småningom uppgörelsens timme då kalaset skall betalas. Den resan blir inte gratis. Jesus går ännu längre och säger att varje onyttigt ord som en människa talar skall hon stå till svars för på domens dag. Men är vi inte frälsta av nåd? Har inte Kristus tagit all vår synd på sig, och är inte ingången till himmelen öppnad av Guds kärlek mot oss genom Jesu försoningsverk? Är vi inte fria från gärningarnas väg? Allt detta är sanning. Guds barn är vi av bara nåd, men vi talar inte här om vad vi är, utan vad Gud vill göra oss till - kärl användbara i hans tjänst. Antingen förhärligar vi Gud genom våra liv, eller också vanärar vi honom. Korset och uppståndelsen med honom är början till ett nytt liv, där Kristus lever i mig (Gal 2:20). Hans liv - inte mitt.
-Vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande? Ni tillhör inte er själva. (1 Kor. 6:19)
Jesus förklarar för oss lärjungaskapets pris då han säger att den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig.
-Den som finner sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull skall finna det. (Matt 10:38)
Att följa Jesus har också sitt pris, men det är för denna tiden, och inte för evigheten. Ty
-vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet. (1 Kor 4:17)
Ty
-all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit. (1 Pet 5:10)
Vi är inte här för att leva ut våra egna tankar, eller andra människors för den sakens skull. Vi skall förverkliga Kristi hemlighet i tiden, vilken är församlingen. Att få lida med Kristus är vårt glädjeämne, ty då skall vi också få jubla av glädje när han kommer i härlighet. Saliga är vi om vi hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över oss. (1 Petr 4:13)

Tältmötesreportage från sommaren 2009 av Ulla Näsholm

NU är den välbehagliga (lägliga) tiden, säger bibeln.Pilgrimsfolket i Oslo och Maranataförsamlingen i Stockholm har förstått Jesu kallelse och maning att det hastar med skörden.De bestämde sig för att göra gemensamma satsningar och tillsammans i torg- och tältmöten ropa ut försoningens budskap: Låt försona er med Gud!

Under Maranataförsamlingens i Stockholm sommarkonferens 18-26 juli var det väckelsemöte varje kväll. I närheten av Solvalla travbana och på mer eller mindre gångav stånd till Bromma flygplats, kämpade Pilgrimsfolket från Norge och församlingen i Bällsta missionscenter, trons goda kamp som burit frukt både i människors frälsning och de troendes uthållighet och vilja till fortsatt efterföljelse och tjänst
Sommarkonferensen var allvarlig och rannsakande när gäster och förkunnare från skilda håll, delade Ordet till en utvidgad kunskap på efterföljelsens väg.
På kvällarna var det väckelse- och befrielsemöte och många sökte förbön till frälsning och förnyelse.
Se vidare i tidningens spalter där vittnesbörd och förkunnelse från konferensveckan är med.

Text: Barbro Schröder

Storstadens puls i augustivärmen, bilköer där man tittar på klockan – snart 18.00. Trafiken rör sig långsamt mot infarten och betalstationen i Stockholm. Och där ser man tältet mitt i parken – i storstadens mitt!
Det myllrar av folk i parken; stor och liten, många pensionärer, andra idrottande, lekande.
Det är alltid en upplevelse med tältmöten, och även om vi i Maranataförsamlingen har haft det varje sommar i åratal, så är det en spänning. Lång tid har vi burit på dessa möten upp till Gud i våra böner och nu kommer bönesvaren.
Första mötet strömmar folk till. Många är troende, andra nyfikna. Sång, vittnesbörd, predikan. Folk lyssnar. Många utanför tältet. Det levande Ordet går ut, det som bär frukt i hjärtan som tar emot det. Jag ser ut över mötespubliken varje kväll, och tänker att det är en skara evighetsvarelser. En dag ska vi vara tillsammans hos Jesus. Underbart! Men de som inte tar emot erbjudandet om evigt liv?
-Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv.
(Joh 5:25)
Människor som inte tar emot Jesus är ju döda i sin ande, men de kan få det eviga livet som fortsätter i himlen när kroppen slutar fungera.
Tänk vad himlen gläds över alla dem som i varje möte fick uppleva frälsning, förnyelse och andedop! Många deltog dygnet runt. I tältvakten, förbönen och med att se till att allt fungerade. Förutom församlingens vittnen deltog en skara från Djurås i Dalarna med levande sång och vittnesbörd. Ingen var oberörd. Oväntat besök från Finland och Tyskland var uppmuntrande, samt broder Henry och andra tillresande vittnen. Ja, så har Guds frälsningsbudskap gått ut till en förruttnad värld av ”salta” vittnen. Om inte maten får salt, ruttnar den, och ingen kan äta den. Så är det också med oss. Om vi delar ut osaltad, rutten mat så dör folk, men om vi har salt i oss och verkligen är ljus i världen, då ser folk att det finns hopp och liv!

Bibelstudium av Tage Johansson

Jesus lärde sina lärjungar att de skulle bedja “Ske din vilja på jorden liksom den sker i himlen” Matt 6:10

I himlen sker Guds vilja till fullo. Allt andas av glädje och harmoni i himlen, därför att Guds vilja råder där. Allt som sker där är ett uttryck för den energi av kärlek som finns där. Också här på jorden kan vi få uttrycka vår kärlek till Gud genom att göra hans vilja. Gud skapade människan för att hon skulle leva i ett förtroligt förhållande till honom, att i kärlekens fria vilja göra hans vilja. Jesus frågade Petrus, “..älskar du mig, så föd mina lamm..” o.s.v.
Det största och viktigaste för oss medan vi är här i tiden är att få göra Guds vilja enligt det lopp han har bestämt för oss som individer. Paulus skriver till Timoteus i ett av sina sista brev, “jag har fullbordat mitt lopp.” Om David heter det i Apg 13:36 att han tjänade Guds vilja i sin tid.
Guds ord vägleder oss till de erfarenheter som är nödvändiga för att Guds vilja på ett fullständigt sätt får ske. Vi skall stanna inför tre nödvändiga punkter

Midnattsropet har förmånen att här få publicera en riktig Maranatasång, skriven och ofta sjungen av broder Ulf Östeby i Karlskoga. Han har större delen av sitt liv tjänat Herren som vittne. Det är en verklig upplevelse att höra honom spela cittra eller dragspel, och sjunga både gamla och nya sånger, födda från ovan.
Då MR ännu inte haft tillfälle att presentera broder Östeby för våra läsare, ringde red upp honom, och frågade hur just denna “EU-sång” kom till för ett antal år sedan. Och denne Herrens trubadur berättar i telefonsamtal att han först fick melodin.
-Sedan började pusselbitarna falla på plats, säger Ulf. Han har ända sedan sin ungdom fascinerats över bibelns förutsägelser om vad som ska ske i den yttersta tiden. Han skrev ner vers efter vers om det profetiska skeendets både positiva och negativa ting.
-Jag har alltid upplevt ett ansvar att påminna om att Jesus kommer tillbaka, och lyfta fram bibelns klara budskap att han först hämtar sin församling, förklarar sångförfattaren ivrigt.
Och här presenteras “EU-sången”, med både text och melodi. Den kan tjäna till väckelse, frälsning och tröst där den blir sjungen!

Ellen, vår kära syster i Herren, har fått hembud. Då Jan Egil och jag flyttade hem till Norge efter några år i Sverige, mötte vi Ellen. Från första stund blev det en speciell kärlek mellan oss.
Vi hade en vision om ett nytestamentligt församlingsliv, och detta vann gensvar i Ellens hjärta. Från Menigheten Pilgrimsfolkets späda begynnelse var Ellen med, och på bönens armar har hon burit väldigt mycket av församlingens liv.
Hon var en bönesjäl, och otaliga är de böner hon har sänt till himmelens Gud. Speciellt barnen och ungdomarna i församlingen låg på hennes hjärta. Hon var så lycklig då hon fick se dem växa upp, och ta sitt ansvar i församlingens liv.
Ett annat fält var missionen. Det var en stor upplevelse för henne då hon vid sin 80-årsdag fick en resa till vårt missionsfält i Rumänien.
Där fick hon se den sociala nöden, och den andliga fattigdomen på nära håll, och detta släppte henne aldrig. Men för Ellen var det otänkbart att bara se nöden, och så resa hem för att glömma. Nej, hon satte igång, och fick andra med sig, med att sticka och väva, sy och baka kakor, och så ordnade hon försäljning, och det var stora medel hon på det sättet skaffade fram till missionsarbetet.
Här i storfamiljsgemenskapen, där Ellen bodde i över 20 år, fick vi stor glädje av hennes arbetsinsatser. Hon tjänade Gud med hela sig, och var alltid villig att ta i där det behövdes.
Hon hade hela livet detta hopp i sig; att Jesus kommer. Hon ville helst uppleva uppryckelsen, inte gå genom död och grav. Men ännu var inte nådatiden slut, och hon fick lägga ned sin vandringsstav, men hon hade sin tröst i detta bibelord:
-Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom. Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord. (1 Tess 4:13-18)

Den ekumeniska önskedrömmen

Det stora hindret för den kristna trons framgång i världen anses idag vara kyrkosplittringen. Globalt sett är den officiella kristenheten uppdelad i tre stora fraktioner; den romerskkatolska, den ortodoxa och den protestantiska. Hur skall dessa kunna förenas till ett? Ekumeniska optimister menar att lösningen måste vara att alla erkänner alla och gör en syntes av alla teser och antiteser som skrivits under historiens många lärostrider. Ja, varför skulle detta vara omöjligt? Det har ju faktiskt hänt att flera kristna samfund ingått förbund med varandra och gjort gemensam sak i missionsarbete och evangelisation. Men märk väl att i de fall då en sammanslagning av kristna samfund har skett, då har det varit mellan parter som betraktat varandra som systerkyrkor på ungefär samma nivå. Saken ter sig annorlunda för ett kyrkosamfund som anser sig ha ett ofelbart läroämbete och som proklamerar sig själv som absolut ensam bärare av den fulla sanningen. Ett sådant totalitärt kyrkosamfund kan givetvis bara tänka sig kristen enhet på ett villkor. Det är att alla övriga enhetssträvare underkastar sig det påstådda sanningsmonopolet.

Bibelstudium av Sven Thomsson

Vår Bibel är full av härliga löften. Precis som stjärnornas myriader på natthimlen vimlar vår härliga Bibel av underbara löften. Dessa har nedtecknats genom Guds Andes inspiration, inte för att enbart utgöra ord och meningar mellan två pärmar i en bok, utan för att vi som Guds folk ska läsa dem och tillgodogöra oss deras välsignelser.
I Guds ord har vi bruksanvisningen för våra liv. Bibeln är kompassen för vår livsvandring och mönsterbilden för hur vårt andliga liv ska vara. Precis som bruksanvisningen för våra bilar ger upplysning om hur motorn fungerar och övriga funktioner i bilen, visar Skriften oss hur vi ska leva. Bilens instruktionsbok ska ju förvaras i bilen och medfölja i den, för att felaktigheter ska kunna upptäckas och åtgärdas. På samma sätt är det med Guds ord.Vi måste ta det till vårt hjärta och låta det bli ett med oss och vi med ordet. Då uppenbaras brister och tillkortakommanden i vårt andliga liv. Om vi då är villiga att låta oss korrigeras leder det oss rätt.
Guds ord undervisar mycket om bön och inrymmer välsignade löften om bönhörelse och bönesvar. Vi får också veta hur vi ska be och vilka förutsättningarna är för bönesvar. Vi har säkert lagt märke till att löften som hör samman med bön är sammanbundna med villkor. Därför kan vi inte förvänta oss att Herren ska svara på våra böner under vilka omständigheter som helst, utan endast om vi. uppfyller villkoren som är kopplade till löftena.
I Jak. 1:6-7 står det så här:
-Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit. En sådan människa må icke tänka att hon skall få något av Herren - en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.
Tvivel är ett stort hinder för bönesvar, likaså om man har en delad håg, så att man har sitt sinne vänt till det jordiska och materiella samtidigt som man förväntar sig hjälp från Herren.
I 1 Joh. 3:22 har vi ett annat löfte:
-…och vadhelst vi bedja om, det få vi av honom, eftersom vi hålla hans bud och göra vad som är välbehagligt för honom. Observera villkoret där: “hålla hans bud”. Om vi inte vill lyssna till Guds röst och hålla hans bud, så hör Herren inte heller oss. Om vi inte vill göra vad som är välbehagligt för honom, utan i olydnad vandrar egna vägar, uteblir också bönesvaret.
Jesus säger till sina lärjungar i Joh. 15:7:
-Om I förbliven i mig, och mina ord förbliva i eder, så mån I bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder. För att detta löfte ska uppfyllas krävs att vi förblir i Jesus och att hans ord förblir i oss. Om vi älskar världen och försöker tjäna två herrar, om vi ignorerar Jesu ord eller försummar att läsa Bibeln så kan vi inte säga att vi uppfyller villkoret om förblivande i Jesus och hans ord. Herren ser med misshag på detta och han kan inte höra vår bön.
Det förekommer så oerhört mycket av orenhet, världslighet, sömnaktighet, kärlekslöshet och allmän avfällighet i församlingarna idag, som gör att Herren tillsluter sitt öra för bönerna.
I Ps. 66:18 står detta ord:
- Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
Därför måste världens ande rensas ut från de kristnas liv och ur församlingarna.Ett uppvaknande ur den andliga sömnen måste ske och stötestenarna måste ovillkorligen röjas undan. Annars kommer man att få ropa och be ända till domedag utan att Herren svarar
Herren säger till Jeremia kap. 11, vers 14:
- Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någon klagan och förbön för dem; ty jag vill icke höra, när de ropa till mig för sin olyckas skull. Herren stängde till sitt öra därför att folket inte ville höra hans röst, de ville fortsätta att tillbe avgudar och följa sina onda hjärtans tankar. Därför förkastade Gud dem eftersom de förkastade honom.
Vi ser alltså att det är absolut nödvändigt att uppfylla de villkor som är förknippade med löftena.
Om vi verkligen går in för att praktisera detta kommer vi att få ett välsignat och rikt böneliv med härliga bönesvar.

Saxat om hemundervisning i Sverige:
Den 16 juni presenterades av Utbildningsdepartementet ett förslag till ny skollag.

Jonas Himmelstrand, som är ordförande för Rohus (Riksorganisationen för Hemundervisning i Sverige) varnar för konsekvenser av förbud mot hemundervisning:
-Hur motiveras då förbudet mot hemundervisning i förslaget till ny skollag? På sidan 584 i det nya lagförslaget skriver man att lagstöd för hemundervisning inte längre behövs därför att den svenska skolan ska vara ”allsidig och objektiv” och därmed passa alla barn. Men där har skollagsberedningen helt missat utvecklingen på hemundervisningsområdet. Hemundervisare klagar sällan på bristande allsidighet eller objektivitet i skolan. De vill ha andra pedagogiska former än skola. De vill ha något annat än 30 barn i en skolklass med undervisningen uppstyckad i 45-minuters lektioner. Därmed bryter den nya skollagen mot Europakonventionen och FN:s människorättskonvention, trots att man påstår sig inte göra det. (Saxat ur Rohus.nu)
I Norran (090826) skrev Bo C Pettersson en debattartikel, rubricerad “Regeringen vill klämma åt Sveriges föräldrar”:
-Det i förslaget uppgivna skälet till inskränkningen är att den anbefallda grundskolan ska vara så allsidig och saklig att alla barn ska kunna delta i den. Skälet är alltså inte att hittills vunna erfarenheter av hemundervisning varit nedslående.
Han kallar förslaget “frihetskränkande” och uttalar undran hur det rimmar med Europakonventionen om mänskliga rättigheter, som även är svensk grundlag, och det ansvar för barnens vård och fostran som åläggs föräldrarna i Föräldrabalken.