Guds dyrbara gåvor förkastas

Norman Gordon

Det är tragiskt att märka att de två stora gåvor, som Gud vill skänka mänskligheten är föraktade och förkastade av tusenden. Den första och förberedande gåvan är givetvis pånyttfödelsen genom Je- su Kristi Guds sons blod. Han kom till världen, men världen tog icke emot honom.

Frälsning erbjuds alla dessa, som är satans barn och är bundna i synder och överträdelser. Guds an- dra gåva erbjuds dem som mot- tagit den första gåvan, nämligen frälsningen. Världen (de ofrälsta) kan icke ta emot den.

[]

Det gäller MIDNATTSROPET

Det är en stor glädje för oss att få presentera för läsarna det andra numret av vår tidning. Provnum- ret trycktes och spriddes i 5000 exemplar, och nu ämnar vi fort- sätta denna tidningsmission i Jesu namn. Vi tror, att Midnattsropet, som vill vara ett radikalt* språk- rör för andlig förnyelse, har en väckande uppgift att fylla, och vi skall göra allt vad vi kan för att få den spridd till varje plats i vårt land. Många har givit uttryck för sin tacksamhet för tidningen. Från olika platser har vänner givit till- känna, att de vill vara med och sprida dess budskap vidare. Ännu finns det dock plats för många vil- liga medarbetare. Du som vill göra en insats för tidningens spridning, sätt dig i rörelse för att samla pre- numeranter före årsskiftet. Låt vänner och bekanta få del av ett radikalt väckelsebudskap! Giv Midnattsropet som en julhälsning! Jesus kommer snart, och vi måste verka medan dagen varar. Snart bryter natten in. Då är det försent att missionera. Väckelsens tid är icke förbi. Gud vill göra mäktiga ting under avslutningen av denna tidsålder. Avskilj dig i målmedveten bön och bli den himmelska eldens bärare. A. I.

”Se, jag bådar Eder en stor glädje!”

Av Tage Nilsson

Luk. 2:9-16.

Julbudskapet är ett budskap om frid och frälsning till en jord, som är övertäckt av mörker. Det var en mörk tid i släktets historia, då Guds son steg ner till vårt släkte, iklädde sig människogestalt och vandrade omkring på denna syn- dens jord. Det heter i Ordet, att några herdar om natten var ute på marken och vaktade sin hjord. Säkerligen var det en helt vanlig uppgift för den tidens människor, men en ansvarsfull och farlig upp- gift i nattes farofyllda mörker. Alla yttre förutsättningar för att få uppleva något sällsamt, något utöver det vanliga grå vardagliga saknades. Det gällde att vara på sin vakt mot vilddjuren.Vakande i mörkret var dessa enkla männi- skor lägrade. Kanske någon av dem under dessa nattliga vakter citerade en profetia om den kom- mande Messias. Kommer han ej snart, den, som våra fäder talat om? Huru länge skall han dröja? 0, att befriaren Messias komme till oss. Månne inte sådana tankar sysselsatte de enkla männen.

[]